åh, vad fint det är med udda axlar, sneda sömmar och vackra tyger! när catwalkfotografierna bombarderar alla tidningar såhär i början av säsongen, kan jag inte låta bli att sukta efter yves saint laurents klänningar och kappor, eller varför inte marnis kragar och jackor, D&G'sprinsessklänningar och alla färger i kombination med bärbarheten i dries van notens höstkollektion:
hade jag varit miljonär hade jag använt tiden och pengarna väl, jag lovar, iklädd endast de absolut roligaste, finaste, sötaste och mest originella av designerkreationerna.
nu råkar jag vara världens antimiljonär, så jag ska i stället låna mammas symaskin och göra mina egna lisa van notens och lisa saint laurents. hur svårt kan det vara?
och om man inte riktigt orkar sy och snickra, så får man bege sig ut på vintagespaning. kolla in bloggen drömma, och bli inspirerad av livet bakom disken, eller gå bort till den där fina vintagebutiken på engelbrektsgatan, ni vet, den som har barnkläder från 40-talet som är så söta att man vill kräkas.
idag ska jag vila bort min huvudvärk, dricka C-vitaminbrus, jobba och tänka att det snart är helg igen.
moralpredikningar är så himla tråkiga, men jag måste uppmana er till att sluta behandla servicepersonal som maskiner! tanten i kassan på ICA är inte en jäkla automat som man stoppar in pengar i för att få ut varor. tjejen i baren är inte en vending machine. chauffören på bussen är ingen GPS-robot. för sjutton gubbar, öppna käften, era dryga idioter! för att underlätta för er socialt handikappade som inte kan normala regler i vett och etikett, har jag satt samman en lista:
1. säg "hej" och "tack". det skadar er inte. till och med dövstumma signalerar ett hallå när de ska betala i en kassa.
2. i en bar: vissla inte för att få personalens uppmärksamhet. hundar jobbar sällan i barer. fullkomligt oförskämt.
3. i en lång kö: bestäm vad du vill ha innan du kommer fram. det är fruktansvärt frustrerande att jobba under stress och behöva vänta på någon som stått och babblat med sina polare i tio minuter i stället för att fundera ut vad de vill ha. det är även störigt för de som står bakom i kön.
4. släng aldrig pengar. inte på någon. lämna över dem i personalens hand, och här kanske ögonkontakt är överkurs, men trevligt. pengar som slängs på en bar eller disk bör automatiskt räknas som dricks.
5. lämna dricks! på bussen är det kanske olämpligt, men i alla matserveringssammanhang, även där det är självbetjäning (vi har samma grundlön och minst lika avancerade jobb), när du betalar taxi, köper take away-kaffe eller hos frisören, ja, du fattar va?
6. fråga inte personalen vad de tycker att ni ska beställa, utan att åtminstone hinta vilket område i sortimentet du är intresserad av. dricker du bara drinkar, säg att du vill ha en drink av något slag, så slipper vi gå igenom öl- och vinsortimentet innan din veliga hjärna reagerar.
7. om något är bra, säg det! om något är dåligt, tala om det med. kommunikation uppskattas! beröm är underskattat.
8. om maten är dålig, säg ifrån med en gång. en uppäten maträtt kan inte bedömas av personalen, och dessutom har många ställen som policy att man inte lämnar ersättning om gästen ätit allt. är maten för kall, har dålig smak eller inte motsvarar förväntningarna, så är det ju bara att säga till med en gång. nöjda kunder är ju vad ställen lever av.
9. riktar sig främst till creepy killar: om du står och hänger i en bar, ägna dig åt din öl eller spana ut i lokalen. stå inte och stirra oavbrutet på servitrisen/bartendern. dels är det sjukt obehagligt, men det resulterar också i att personen bakom baren kommer att fråga dig vad du vill ha, och när du säger att du är nöjd har du just satt en stor "PATETISK"-skylt i din egen panna. påkalla uppmärksamhet med ögonkontakt om du faktiskt vill köpa något eller fråga något, inte för att du är så tråkig att du inte kan knyta kontakt med någon annan i lokalen.
10. låt inte din dåliga dag gå ut över de du möter. det borde vara en självklarhet, även för de mest korkade, att det inte är killen på pressbyråns fel att din chef tvingat dig att jobba över eller att cykelkedjan hoppat av.
sådärja. memorera. lär dig vikten av ett värdigt bemötande. annars tar jag dig när du sover!
och apropå jobb: jag hoppas att ingen missade dokumentären om cannabis på TV3 i onsdags - Trebarnsmamma och hög på cannabis. vi skrattade så att vi grät, och det gjorde försökskvinnan i reportaget också. tänk att ha som jobb att åka till amsterdam och röka ner sig, bli injicerad med THC, köra rattfull och dessutom låta alla bevittna katastroferna. vilken mardröm, men herregud vad underhållande! hoppas att de visar en repris, annars kan man hämta den på pirate bay!
dokumentären kommer såklart från BBC och heter Cannabis: The Evil Weed?
tänk vad vi uthärdar för att vara nöjda. nöjda med oss själva inför oss själva och inför andra. självförtroende är ett svårt begrepp.
från tonåring till vuxen.
jag vägrar gå med på allt skitsnack om att tjejer gör sig till för killars skull. tjejer gör sig till för sin skull, och ibland, i pressade lägen, för andra tjejers skull. för killar bryr sig inte om vad som är hett, snyggt, matchande eller trendigt. de har ingen aning, de famlar i mörker och tycker att alla flickor är söta och fantastiska varelser, ända tills deras väninna informerar dem om vad som är rätt eller fel. informationsskiftet brukar ske i yngre tonåren, eftersom det är då tjejer börjar hata varandra. åsikter börjar spela roll, utseende börjar väga tyngst, och saknas attityd och tjock hud blir man lätt mat åt gamarna. varför hatar tjejer varandra så? för att uppmärksamhet avundas, höga röster vänder blickar, snygga kroppar väcker drömmar, och de förvirrade tjejer som inte vet exakt vilka de är eller vilka de vill bli, måste rikta sin frustration åt rätt håll - neråt, på fienden.
jag tror på systerskap och styrka. jag tror att de flesta växer ifrån den där livsfarliga osäkerheten som får tjejer att hugga varandra i ryggen. men jag tror att det sitter kvar en kärna längst in, längst bak i maggropen, som fortfarande när tjejerna blivit vuxna och självsäkra, kan få dem att slänga oroliga blickar omkring sig i rummet, och undra: "ser jag okej ut idag, eller kommer jag att bli klöst av någon felriktad kommentar?" det är samma kärna som får en djup urringning att sticka i de konservativas ögon, och får dem att undra: "har hon ingen värdighet?", när frågan i själva verket borde studsa tillbaka på den som uttrycker den. för om man vågar tro på att vi är lika, och att vi har en hemlig samhörighet, så behövs inte de onda tankarna längre.
man kan nog träna bort många dåliga beteenden. man kan testa lite egen KBT, slå sig själv på fingrarna om man njuter av att läsa om kändisars dåliga klädval, eller när man fnttrar åt en snygg tjejs oförmåga att uttala ord på fler än fyra stavelser. övning ger färdighet, men det är en lång process, och det känns ibland som om jag har en livstid kvar.
jag saknar självdisciplin. jag säger aldrig nej. jag ler oavbrutet när jag är utanför dörren. jag är ofta irriterad på mig själv. jag tycker att jag alltid måste vara duktig. och duktig är man när man lyckas balansera sitt liv, med jobb, vila, fest, kost och motion. jag är trött på att inte ha någon plan. jag är trött på att ha en carpe diem-attityd och gå två steg fram och ett tillbaka. jag kanske har tystat de inre rösterna som får mig att jämföra mig själv och min kropp med andras, men jag har inte lyckats tysta rösten som ber mig att ta mig själv i kragen.
räcker det som anledningar till att börja jogga, dansa salsa, meditera, gå en kurs i franska eller äta GI-käk? jag tycker det, och jag valde det sista alternativet. det är inte bara maten som spelar roll, utan förmågan att säga nej. nej, jag äter inte mjöl just nu, eller potatis och pasta och sådant som jag levt av i tjugo år. nej, jag är inte en sådan som inte klarar av att sätta gränser. nej, jag bråkar inte med mitt utseende, jag bråkar bara med min lata själ, och nu ska det bli en bättring. nu ska det få smyga in lite jävlar anamma i mitt liv, med lite regler (som jag undvikit sen jag slutade skolan).
efter några riktigt hemska dagar med abstinensbesvär (yrsel, huvudvärk, illamående), stöter jag på motgångar i form utav fantasilöshet och problem med att avgöra vilka fakta/åsikter inom GI-världen jag ska tillämpa, men även intressanta glädjeämnen. nej, jag har inte vägt eller mätt eller nåt sånt, så den fysiska aspekten av det nya livet får dröja. däremot har jag börjat njuta av konstiga livsmedel. jag, som egentligen bara vill äta mackor, potatis i alla former och choklad, åt en fantastisk skål yoghurt med linfrön och kanel till frukost. jag som inte har tyckt om vare sig linfrön eller kanel, börjar plötsligt känna smaker. jag vet inte om det är normalt när man lägger av med kolhydrater, men till och med kaffet smakar bättre. och jag mal på som alla andra nyfrälsta: det är ingen svältdiet, maten är god, man kan variera måltiderna (måste bara lära mig hur) och jag mår bättre när jag inte mår sämre.
för att återgå till att tjejer gör sig till för andra tjejer, så tror jag att jag mår bättre med en plan, även om det för tillfället bara är en plan om att må bättre. en plan ger styrka och fokus, och gör att man inte funderar så mycket på hur andra uppfattar en. och jag struntar fullkomligt i om män i min omgivning tycker att jag är misslyckad och ful; det är kvinnor som spelar roll. i den värld jag lever är alla kvinnor starka, snygga och målmedvetna, och jag tror att det är därför jag måste bli bättre, om jag kan. må bättre i alla fall, så att jag till slut kan sluta jämföra, och inse att alla ibland sneglar på varandra, och att det inte behöver vara så fult att vara full av beundran.
förutom att räkna proteiner har jag blivit förälskad i en väska:
så mjuk och brun från Cole Haan, i dark chocolate leather (bara det!), som hittad på bluefly.com för bara 237 dollars. den ska jag äga när jag bytt personlighet från en slösa till en spara, eller när jag skaffat ett riktigt välbetalt jobb.
ont i huvudet, och jag kan inte skylla på förkylning, översynthet eller en smygande influensa, utan bara på ett försök att äta mat med lågt GI. jag, som jämt har levt av pasta och potatis, tycker att det börjar bli dags att bli vuxen. jag måste börja "ta hand om mig själv". inte konstigt att jag har huvudvärk med så höga pretentioner.
med händerna upptagna av diskberget, återupptog jag funderingarna kring allt som kunde/borde/ska göras här hemma. förvaring är ju alltid det största problemet, och kan det lösas snyggt och snart ska jag sluta tjata. jag förstår varför vi har så många saker: jag är ju beroende av sådant som är smått, rosa, fyndigt och smart. men jag förstår inte varför vi är så dåliga på att köpa vettiga möbler att stoppa undan allt i.
i den eviga jakten på lösningar, ramlade jag in på broarne.se, där jag hittade de här fina plåtburkarna:
de hade man kunnat fylla med stearinljus, batterier och annat krafs. det är över huvud taget en sån där inspirerande nätbutik, där man kommer på tusen saker att göra själv, bara genom att knappa runt bland kategorierna. jag fastnade för en massa fina band och spetsar, som vi hade kunnat sy insynsskydd av, och de fina prickiga vaxdukarna som inte alls är dyra, eller varför inte göra ett montage av alla virkade grytlappar, som kan hänga på nåt bra ställe. de säljer loppisprylar i butiken också, och det ligger mig såklart extra varmt om hjärtat. broarne - lantlig inredning with a twist.
den här lådan hade vi behövt till kryddorna i skafferiet, så att man slapp välta allt på jakt efter det längst in. jag tror att ernst hade uppskattat den också. för visst har den patina? och hade det inte varit fint att hänga upp små bilder eller vykort i de här?
en femtilapp för tolv små rackare. inte illa alls. andra RICE-prylar finns också (som alla deras fina assietter och koppar med fat till exempel). gå in och kolla!
tills jag får pengar och kan investera i smarta saker ska jag fortsätta med disken och planera laxmiddag.
vissa dagar är det en plåga att sitta still i soffan och ta sig igenom TV-serier, när allt man vill är att dra på sig något glittrigt och piffigt och dricka en öl och dansa och prata och vara sådär trevlig som man egentligen är. andra dagar, när allt det där ovanstående är inplanerat, vill jag bara dra täcket över huvudet, lägga upp mina jobbtrötta fötter på soffans armstöd och gå i ide. idag är det alternativ nummer två som dominerar, men jag ska vara duktig, bita ihop och försöka göra något bra även av denna dag. att jag sedan tar tag i mitt späckade kvällsschema med fritöslukt i håret och värkande muskler är något som förmodligen bara jag själv kommer att irriteras av.
jag har köpt en sånhär paljettjacka på Tradera. hade den hunnit komma så hade den gjort min utekväll mer dräglig. i stället tänker jag manifestera mitt trötta humör med urtvättad t-shirt och jeans (om jag känner mig riktigt spexig så kladdar jag även på lite läppstift, men bara om jag är superpepp).
först och kanske bäst: middag hos stora syster och alice. sen ska vännen spela skivor på Debaser, och det kommer att bli roligt och bra, och så spelar min Donk Boy på Babel, så jag måste orka ta mig dit också. och så måste jag ha roligt också, och det är det jobbigaste av allt. jobbigare än jobb.
i morgon ska jag ligga på soffan. ring mig inte då.
Nä, inga rävar bakom örat, men en rosa häst verkar visst vara på väg åt det hållet.
Köpta på Tradera. Galoppigott.
Apropå Tradera, så är jag trött på säljare som inte beskriver sina produkter korrekt. Tror vissa att man inte märker skillnaden mellan läder och konstmaterial, eller hoppas de bara att ingen ska orka käbbla om det? Fick en väska idag, som såklart var plastic fantastic i stället för "skinn/läder" som säljaren skrivit (2 ggr stod det dessutom, så jag börjat tro att han själv inte har nån aning). Och ni vet det där facket som finns på alla väskor, som verkar vara designat för att man ska lägga nycklar och lypsyl i det? Det facket har ett hål i fodret, som jag nu måste sätta mig och trockla ihop, för annars kommer det att bli många huttrande stunder utanför porten, när man inte kan komma in för att nyckeln ligger nånstans i det mörka inandömet. Irriterande. Hämtade också ett par för långa jeans och de svarta bootsen, som är lite stora, men annars just sådär mjuka som de ser ut på bilden.
Idag är det nästan sol.
Fin mjukiströja med fin mjukistext:
Will fuck for shoes
Givetvis från Locher's Paris, och givetvis finns där hundratals andra fina saker som jag tänker att jag skulle älska att ha. Bara att bläddra runt på sidan gör mig varm inombords, och jag tror att Nicole Locher och jag skulle vara goda vänner om vi kände varandra.
Okej, det kanske är småsint av mig att inte unna alla rika, lyckliga människor med obegränsat utrymme en hemmaspaupplevelse, men jag är så förbannat trött på reportagen i tidningarna som uppmanar till att pynta och piffa upp badrummet och förvandla det till en egen väldoftande oas ifrån all stress. Överallt finns tips: dämpad belysning, fluffiga badlakan, mjuka mattor och tusentals jäkla doftoljor, och värst av allt är alla som uppmanar till att investera i badkum, badbomber och fula badkuddar. Kan inte någon skriva om hur man fixar till ett badrum som till en tredjedel består av tvättmaskin, och som har en ful duschvägg i stället för ett tvåmeterlångt kar med lejontassar?
Hade jag haft ett sånt här badrum hade jag nog sovit i badkaret.
En dystrare verklighet (okej, jag hade kanske kunnat gömma mopphinken, tända lampan och hänga duschdraperiet snyggt, men det känns mer realistiskt såhär).
Jag önskar att handfatet satt 30 cm längre till vänster. Då hade jag samlat pengar och gått till badkarsbutiken och utan att blinka investerat i det här:
Runt 11000:-, men sådär härligt djupt att det inte gör nåt att tvättmaskinen står och mal bredvid, eller att taklampan vägrar fungera som den ska. Tänk, vad underbart livet med badkar hade varit!
Jag har letat efter de perfekta skorna med kontrasterande tå i över två år, men det är inte helt lätt när valmöjligheterna är överväldigande och allting är alldeles, alldeles underbart.
Doppade tår från Friis & co, 579:-. Skulle man inte känna sig som Ginger Roberts i de här? I armarna på Fred Astaire.
Spexigt från Donna Girl, 499:- på brandos.se. Finns som pump med klack och med öppen tå också! Kolla även in alla Fly London-modellerna. Mmmmm...
Det var länge sen jag hade ett par, men egentligen är de ju ett basplagg. Synd att de går sönder på ett par månader och är kalla halva året.
Fin sak för en femhundring, från vagabond.
Jag väntar nu bara på våren, våren, våren, så att jag med gott samvete kan investera i ett helt gäng sköna, färgglada, tåmarkerande skor. Skynda nu, snälla!
...och när vi väntar: bästa skoklippen på you tube. Jag skrattar så jag gråter.
När jag väl konstaterat för mig själv att mitt klottrande på nätet mest handlar om saker jag vill ha eller gillar, känns det helt plötsligt mycket mer motiverat att fortsätta kräka ur mig önskelistor. Det är väl inget fel med att hylla fina, smarta, söta eller bra saker? Idag blir listan tredelad:
1. Saker jag köpt och tror att jag tycker om
Tror är nyckelordet, för jag har inte fått dessa stövlar än, men de borde vara bra och passa och inte vara trasiga, för de är helt uppenbart inte representanter för någon ny modeinriktning eller galet infall, utan de är helt enkelt ersättningsstövlar. Mina gamla ska begravas. Med trasigt foder och hål vid tår och hälar är det slutligen dags att ta farväl.
Nästa fynd som inte levererats än: alldeles blanka och luddiga. När man tröttnat på hagel, snö, slask och den iskalla vinden, är det väl inte konstigt om man impulsbudar på märkliga saker på Tradera, om de tycks ge löfte om värme i vintern? Jag tror att de kan vara värda femtio riksdaler, om jag så bara använder dem på väg till jobbet.
Nya datorn! Verkar bra än så länge, även om tangentbordet sviktar suspekt. Kanske är det jag som hamrar för hårt? Konstigt att jag tycker att det är så spännande med nya datorer, men det är väl något visst med ett utrymme som man får fylla med sin egen skit? Denna Fujitsu Siemens kostar under 4000 på Dustin Home. Jag tycker att den är fin, men det tycker man ju om alla sina vänner.
Örhängen med ugglor. Ugglor är bra djur. De här örhängena gör sig säkert uruselt i par, så jag får helt enkelt separera syskonen (men älska dem likvärdigt och köpa julklappar till dem för lika mycket pengar). Tradera. Bra ställen för smycken, gamla som nya. Där har jag även köpt till exempel:
Bling bling från H&M, via Tradera, 19:-. Jag känner mig inte som en glamourös eller lyxig person alls, men någonstans finns skat-mentaliteten, och allt som glimrar vill jag äga. Därmed inte sagt att gedigna smycken av plast inte är bra. Se här:
Är det inte gulligt? Plastdiadem med rosett, 29:- från Glitter. Min systerdotter Alice hjälpte mig att välja. Hon är bara ett enda år gammal, men har redan en välutvecklad modekänsla. Jag har hört att lite snor under näsan är helt rätt våren -09.
2. Saker jag inbillar mig att jag behöver
Sorteringshjälp! Nej, inte nån som plockar bland våra saker, utan kanske nån fin möbel eller några praktiska påsar/lådor som rymmer allt såntdär tråkigt som lästa tidningar, glasburkar och pant. Sådant som ska vandra bort till återvinningsstationen, men inte kommer att göra det av sig själv, varken idag eller i morgon, utan alltid stannar kvar lite för länge och är konstigt iögonfallande även när vi försöker dölja det under köksbänken. Några tips?
Ny hallmatta. Jag gillar den gamla plastmattan från Indiska, men måste acceptera att den är uttjänt efter 4 (?) år. Trist att köpa matta när de flesta känns som dammsamlande monster.
Jag tror verkligen att lösningen på alla mina problem hade varit extra förvaring i lägenheten. Helst garderober som man kan gömma allt, allt, allt i. Gärna också bokhyllor. Problemet är att det inte är lätt att hitta plats att ställa vare sig garderober eller hyllor i en 2:a på 56 kvm. Jag fortsätter tänka så det knakar.
Jag har aldrig förstått riktigt när man behöver en fickplunta, och ändå köpte jag en på en car boot sale i Sheffield. Jag som inte ens kan gå från en fest till en klubb med en öl i handen för att det känns tacky, skulle aldrig få för mig att gå någonstans med sprit i fickan. Denna vet jag inte heller varför jag tror att jag behöver, men det är väl som med det mesta annat; att omge sig av vackra saker gör själen lite lyckligare. Jag borde skylla behovet på Anne Taintor-samlingen som växer sig större för varje år. Att samla är accepterat. Att konsumera är fult.
3. Saker som jag önskar att jag kunde ha
Balmains nya outfits, som dykt upp i ALLA tidningar den senaste tiden, är sådär lyxiga, farliga, bekväma och otroligt coola, att jag inte kan tänka mig att någon skulle tacka nej. Ekonomin säger att Balmaiplaggen inte kommer att ta över min garderob, men med lite fantasi ska jag kanske lyckas hitta lite billiga kopior?
En stoooor, fluffig och mjuk soffa som både jag och Martin får plats i, men som inte får plats i vardagsrummet. Vår pyttelilla tvåsits-Klippan behöver ny klädsel, men det känns så tråkigt när jag helst av allt vill byta ut den mot något enormt, opraktiskt och oproportionellt.
Miss Juniversum på Davidshallstorg är butiken som representerar vad jag vill ha och göra i en oöverskådlig framtid. Det är inte så att jag bestämt mig för att ta över just Miss Juniversum, och sälja samma saker, men jag stjäl gärna konceptet, ytan och området. Bland roliga, originella prylar och möbler ska jag sedan sitta på en tron och bara titta på allt som jag älskar.
julen tog slut idag. det var på tiden. barr i vasken, återigen dunkla vrår och jag når inte lådan som elljusstaken ska packas ner i. jag sörjer inte julen. tror aldrig att jag gjort det. det enda jag saknar är isen på alkvettern, pussel, pyssel och valfrihet, och det hör snarare vintern till än julen. vinternjutningarna ska jag å andra sidan ersätta med atlantvatten, tapas och en annan typ av valfrihet, åtminstone i en vecka. värme utlovas inte. i Puerto de la Cruz är det 14 grader (men 20 i vattnet).
jag inbillar mig att var sak har sin tid. julen har ju, förutom all mat, alla sillar och nubbar, julklappar, och jag tillhör den bortskämda skaran som får mer och mer julklappar för varje år. genant och underbart (och tack igen). våren måste givetvis representeras av ett slags nyvaknande, en omstart, gröna dofter och solkänslor (fast när frosten går ur marken här i pildammsparken luktar det mest hundbajs). nu däremot, i tiden mellan vinter och vår, i blåsten, det grå ljuset och i duggregnets säsong, kan man väl knappast göra någonting annat än att drömma om saker som man saknar, önskar eller tycker om.
1. Zatôichi
Samurajfilmer är en udda njutning, men med Takeshi Kitano som Zatôichi (the blind swordsman) och härlig actionhumor i kombination med vackert foto blir det förståelig underhållning. lemmarna flyger som sparvar över himlen, och av någon anledning är det underbart. Nu önskar jag bara att jag hade hela Zatôichi-boxen.
2. tapas
Jag vet, jag ska ju äta tapas nästa vecka, och det är säkert det som gör att jag drömmer om manchego, papas arrugadas med mojo, lufttorkade skinkor och vitlöksmarinerade oliver. je suis en matturist.
3. fina klänningar
...som den här. ser egentligen inte mycket ut för världen, men jag älskar den! precis som jag älskar alla andra klänningar som passar och som passar mig. och kanske älskar jag denna rutiga bakelse allra mest eftersom den är ett mellandagsfynd och kostade under 200 pengar.
4. en paljettjacka
denna dröm är stickad och kommer från marc jacobs och har en prislapp på 415 pund. den hade kanske inte gjort mig lyckligast i världen, men för en kväll hade jag helt klart glittrat ikapp med reflektionerna!
5. resväska
vi behöver en stor resväska. det kanske är för att jag är dålig på att packa, men förmodligen beror det på att jag helst reser som en snigel, med mitt hem i resväskan. resväskor är oftast tråkiga. tråkiga att titta på, tråkiga att släpa runt på, tråkiga att köpa. men denna från samsonite är faktiskt fin.
6. allt är inte guld som glimmar...
Erica Weiners fina halsband Wolf tooth med en coyote-tand. kolla även in hennes Book lover och Rhino. underbart roligt och fint!
Bados ryssinspirerade armband är alldeles övercoola.
Jag vet att jag är tjatig, men Lochers Paris smycken är en långvarig förälskelse.
alla ovan finns på accessora.se. här finns även mi lajkis fina berlockarmband, Littmarcks läderarmband, Steven Sheins hästar och mysiga läppbalsam, väskor, parfymer, oljor och sjalar. I lajki!
drömmar, drömmar, och åter till verkligheten. jag förstår inte varför jag blir sjuk varje gång jag ska åka någonstans. med snorig näsa och läbbig hosta ska jag nu gå igenom sommarens linnen, shorts och kjolar, för att se vad som ska packas ner till Teneriffa. jag önskar att jag hade en guide i packning, eller att jag var synsk och visste vad jag kommer att behöva. är rädd att jag kommer att packa ner tre par överflödiga skor och alldeles för många böcker (och i iPoden har jag laddat upp med John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda och Håkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö). Vad jag däremot inte tänker behöva är alvedon, nässpray, mentolnäsdukar och bafucin.
Glashuset. Jag trodde aldrig att det skulle vara så fascinerande att lyssna på samma människor dag ut och dag in, men detta fenomen är beroendeframkallande. Det kan vara för att jag och Martin båda är lite småkära i Kitty, eller kanske för att de tillfälligt bosatt sig på just Malmös torg i stället för Göteborgs eller Stockholms, men jag vill verkligen inte missa något. Och så är det ju såklart det där med att önska låtar. Vilken supersmart idé, för önskar man en låt så vill man ju lyssna och höra om den spelas, och så blir man såklart sugen på att önska mer, och varför skulle man inte göra det? Pengarna spenderas ju väl, och alla vill ju såklart ta del av just MIN fantastiska musiksmak. Heja Musikhjälpen! Heja engagemanget! Heja Kitty, Henrik och Ehsan! Ni är bäst i Sverige just nu.
Gå in och önska en låt, annars får ni skämmas lite:
musikhjälpens donationssida
För vissa kanske julen ännu känns avlägsen, men hemma hos oss har den klivit in med sjumilasteg på bara en kväll. Anledningen är såklart Amelias julupplaga, som jag älskar! Förra årets decembernummer har legat på kökshyllan hela året, och nu fått sällskap av en framrotad dito från 2006, plus såklart årets nyinköpta (och några AlltiHemmet, Leva & Bo och vad-de-nu-heter, som inte riktigt är lika bra). Jag älskar att läsa om julen. Jag älskar att tänka på vilka julprylar jag har kvar, vad jag behöver skaffa och vad jag bara drömmer om att en gång äga. Jag älskar att fundera över vilka sorters julgodis vi ska koka ihop, vilka ingredienser som behövs och om vi kanke behöver köpa till små fina formar:
Jag älskar att tänka på julen, men har däremot lite svårt att komma till skott och faktiskt ta tag i allt som borde göras. Det där med att klättra up till vinden och leta julprylar känns liksom inte alls lika kul som att fantisera om hur fint det skulle bli om man hade allt som finns på display i tidningarna. Vad jag däremot är bättre på, och på något sätt lyckas hinna med varje år, är det där med julklappar. Att köpa julklappar är något av det bästa jag vet, och det finns ingen bättre känsla än den som kommer smygande, just innan presenten öppnas, och man bara vet att det som ligger inslaget är perfekt för mottagaren. I år har jag emellertid försökt sköta inhandlandet annorlunda. Dels eftersom vi lämnar Malmö redan den 18:e för att fira jul i Kyrksten, och därför ska fira någon slags nästanjul med min familj redan den andra advent, och dels för att jag börjar bli less på mig själv som en av huvudaktörerna i detta konsumtionssamhälle. Årets julshopping ska alltså vara enkel, gå snabbt och vara eko/människovänlig. Lösningen är Internet!
Återigen vänder jag mig till min goda vän Amelia, och tackar för olika uppslag som har underlättat brainstormingen. För det hade ju varit lite väl enkelt att bara köpa miljövänligt och sedan strunta i vem som ska få skiten (för erkänn, många ekologiska grejor är både fula och oanvändbara). Utmaningen ligger i att hitta roliga, fina och passande julklappar, utan att behöva ha dåligt samvete efteråt. Hittills har det gått förvånansvärt bra, och jag har blivit positivt överraskad av bland annat Individuell Människohjälps sida, vars butik innehåller riktigt många fynd! Hade jag haft massor av pengar hade jag köpt ett helt gäng lyxiga handdukar till alla jag känner:
Dessa stödjer dessutom RTU, som hjälper föräldralösa barn i Indien.
Även Unicef har en fin e-butik, där man kan hitta fina barnleksaker, block och julkort, eller varför inte en sjal i silke från Indonesien, för 675:-?
Kolla även in Amnestys butik och WWF-butiken.
Annars kan man ju alltid ge bort mat. Jag tycker om mat, och den ska gärna vara fin att titta på, och där ligger ekologiska produkter långt före de andra, världsförtryckande. På ekohandel.se finns inte bara mat, utan även kläder och skor, men jag fastnade såklart för den här:
Ekologisk choklad i sex smaker. Problemet är att denna dyrgrip på 180g kostar 99:-, och minsta beställningssumma är 300 spänn. Drygt när man inte har råd att spendera hur mycket som helst, och dessutom tillkommer ju fraktavgift.
Vill man ha inredningsprylar som blir bra presenter är Minthe (står för Mind the earth), en bra site. Jag snöade helt in på de här virkade korgarna:
Problemet är att de inte kommer färdiga, utan man får återanvända trikåtrasor, virknålar och bruksanvisning, och sen är det bara att sätta ihop korgarna själv. Det hela beskrivs som "enkelt", men jag är tveksam. Visst, men slipper ju barnarbetet, men jag hade aldrig lyckats följa en virkanvisning på papper. Jag lärde mig ju aldrig ens virka i mellanstadiet på slöjden, och då hade vi ändå en syfröken som stod bredvid och flåsade oss i nacken. Nåja, för den händiga är det såklart en jättebra present, och alla delar förpackas i Göteborg i återvinningsbar polypropylenplast. Coolt.
I min jakt på bra julklappar hittar jag såklart en massa prylar jag själv vill ha, som det här underbara förklädet från Nyttadesign, 495:-:
Här finns även förkläden utan snöran, som hålls uppe med metallskenor. Rackarns innovativt och smidigt. Färgerna är som smarriga karameller, och allt verkar alldeles mjukt och mysigt och välgörande. Gå in och se själv!
I butiken by Poppel, som både syr om gamla kläder, trycker egna ekologiska t-shirts och säljer second hand-fynd, hittade jag det här halsbandet som jag blev helt förälskad i:
259 resonabla kronor.
Vill du ge en donation i julklapp till den som har allt, gå in på till exempel
diakonia, där du får ett fint paket att ge bort där din donation står inskriven.
Med dessa gåvor hjälper du till exempel kvinnor till en mekanikerutbildning i Burkina Faso, eller så ordnar du konflikthanteringskurser på Västbanken. Det är bara att välja.
Vill du vara snäll, men ge något mer specifikt än pengar, så tycker jag att du ska gå in på barnfondens gåvokatalog, där du till exempel kan ge leksaker till en förskola i Zambia för 180:-, eller en gris till en familj i Uganda för 260:-.
Det är vad jag kallar god julskinka!
För att vara extra miljvänlig så ska man såklart även tänka på inslagningen av paketen. Att slå in presenter är halva nöjet med att ge, och det kan lika gärna få ta en liten stund (tid är supermiljövänligt, mycket bättre än elektricitet). Jag hittade i Amelia(!) anvisningar till hur man viker lådor, och det ägnade jag gårdagskvällen åt. Hittills har det blivit 18 delar som mer eller mindra passar ihop, och alla är dessutom i olika mönster. Jag ska erkänna att jag kände mig något manisk. Vad jag sedan ska lägga i alla små lådor är ännu ett mysterium, men någon sorts julklapp ska det väl kunna bli, om storlekarna tillåter.
Andra inslagningsknep är:
Klassikern att återanvända papper, lådor och band.
Råbudgettipset att ta till exempel ica-papperskassar, vända ut och in på dem och transportera presenter i dem.
Pysslet, om man orkar göra egna julkort av collage-principen.
Snyggfusket, att skarva med olika sorters papper, och på så sätt få restpappret att räcka hur länge som helst. Slå till exempel in i tidningspapper och slå sedan om en remsa återanvänt presentpapper och ett gammalt band. Inte så fult som det låter.
Sådär, nu har jag hjälpt till och bidragit med en massa tips för en grönare, godare jul! Glöm inte att Zoegas Hazienda-kaffe är gott OCH både krav- och rättvisemärkt (i stället ör julkaffet), och det är lätt att hitta ekologisk julmat i butikerna (jag älskar Coop). God jul några veckor i förväg!
