när jag blir rik

nästa vecka ska jag få min första lön. eller, nä, inte min första, men min första lön som fast anställd och heltidsarbetande. innan har jag alltid varit timanställd.

när man är timanställd kan man styra över sina arbetstider. det är okej att tacka nej till de tider som inte passar. det är okej att ta semester (obetald) när man vill. det är okej att ta ett jobb någon annanstans i en vecka eller två om det skulle behövas.

men när man är fast anställd får man en lön. en riktig lön. då kan det vara okej att offra friheten. jag säljer gärna min själ.


när jag får min lön ska jag köpa en säng.


till min fotpall ska jag köpa en klädsel, och om IKEA skärper sig så ska jag även köpa nytt överdrag till soffan. (just nu går klädseln inte att beställa online, och i malmövaruhuset är den slut, med okänt leveransdatum.)


sen ska jag köpa skor, en ny garderob att lägga in allt stök i, ja, varför inte en ny lägenhet när vi ändå håller på, och en flaska champagne. och så ska jag köpa en massa goda grönsaker på torget och ta mig tid att laga mat. och sen ska jag köpa fina tavelramar på loppis, och en skrivare så att jag kan printa mina egna tavlor. och så ska jag köpa en sommarstuga, en egen sjö, en balmain-jacka, ta körkort och köpa en bil, eller en buss, eller att flygplan och en häst med tillhörande vagn, hage och spilta, och en liten katt...

friterat bröd, kaviar och gräddfil?

jag läser att malmöfestivalen har lyckats med konststycket att klämma in inte mindre än sju olika matställen som säljer langos. ärligt talat: sju. är det verkligen langos som ska representera festivalens kulinariska kärna? och vem äter langos egentligen?



själv äter jag bara öl på festivalen. då vet man vad man får.

jag vet att jag ibland tvivlar på kärleken

Erik skriver vackert om Bar25, och jag kommer ihåg varför jag älskar Berlin. kärlek är inte okomplicerat, inte spikrakt eller svartvitt. men ibland, när man är alldeles varm inombords, när musiken är enkelt taktfast och när människorna som rör sig någonstans i periferin är en leende massa. just där, där inga brister finns, där allting accepteras och där verkligheten inte slagit rot, finns inget alternativ till kärleken.

livet som åttioåring.

i lördags bestämde vi oss för att "gå på festivalen". det innebar att vi satte oss på serveringen i mitten av folkets park och drack öl. sen blev det för mycket oväsen, så då gick vi.

igår var vi tvungna att stanna hemma, äta pizza och dricka mycket vatten. idag har jag ont i halsen. livet som tant klär mig inte.


annat som tanter gör är att lusläsa tidningen. så det gör jag också.

det är något obehagligt med den här bilden. vet inte om det är meningen att det ska föreställa "före-" eller "efter-" hudterapin. eller är det kanske hudterapeuten som är med på bilden?



veckans roligaste nyhet. snubben söker hyresgäst, gärna rökare. husdjur inga problem. äntligen! fick tyvärr inte med namnet.

dagens rekommendation

visine.

i stället för att sova ordentligt och leva ett sunt liv.

som en egen liten malmöfestival. i eslöv.

min chef har tagit över en bowlinghall. det var där vi pysslade, målade och trixade, och det var där jag upptäckte min tjusning för spackling. igår bjöd hon på invigningskalas för släkt och vänner, så så fort mitt arbetspass i malmö var slut, åkte jag och martin dit (och vi var bara två timmar sena). sen fick jag ett glas vin. och ett till, och kanske något till, och sen dooleys, som jag nästan aldrig får för mig att dricka, och sen lite vodkadrinkar och jägershots. somliga bowlade. jag drack. på chefens initiativ givetvis.

och idag har jag jobbat. på chefens initiativ. (hon är snäll.)


...men det bästa kalaset är kanske ändå att komma hem till en nystädad lägenhet, en svettig kille och säga "hey, ikväll går vi ut och äter tycker jag." det är så en arbetsvecka ska avslutas. det är så slipstenen ska dras.

transportsträcka

Elakt. Men fruktansvärt roligt.

berättelsen om lampan

Hej Helen!

Nu ska jag berätta om min lampa. De är rosa, mjuk, fluffig och fransig och luktar damm och gammal dam. Foten, vars sladd borde bytas ut eftersom den säkert är sjuttio år gammal, hittade jag på sopstationen, och förutom att den är fin att titta på i sin snirkliga smuts, så finns det inte så mycket att säga om den.

Skärmen däremot, blev jag tvingad att köpa.

Jag och en snubbe körde bil. I Värmland. Det kan ha varit vid Fryken, för vi hade varit i Klässbol och sedan på Alma Löv-konsthallen (underbart). Någonstans hade vi köpt en engångsgrill och mat av något slag, och planer fanns på att grilla vid en strand, på en häll (fast det får man väl inte) eller liknande. I bilen lyssnade vi på tusen låtar på mp3-skivor.

"Attans" tänkte vi då plötsligt. "Vi har ju inga tändstickor! Hur ska vi nu kunna laga vår mat av något slag?" och eftersom vi var mitt emellan ingenstans och någonstans längre bort, så började vi speja efter eventuell bebyggelse. I fjärran såg vi en rökplym stiga mot den aftonröda himlen, liksom ett sändebud från civilisationen. Vi rattade givetvis mot röken, och framme vid dess källa visade det sig vara gårdsloppis. En värmländsk man kom ut ur huset och vi förklarade vår situation, varpå han lade fram ett förslag: Om vi köpte något på hans loppis, så skulle vi få en ask tändstickor av honom. Det vi gick med på såklart.

I en bur på gården satt en papegoja som pratade bred värmländska när mannen var inne och hämtade tändsticksasken. Jag skrattade så att jag höll på att kissa på mig. Och så valde jag ut lampskärmen och dess identiska syster, bland allt bråte på den dammiga gårdsplanen. Systerskärmen ligger just nu i en låda på vinden. Jag sparar den, ifall nummer ett skulle gå sönder eller brinna upp.

Mannen sa att det var hans mamma som gjort skärmarna själv. Jag minns inte vad de kostade, men det var nog inte mer än en femtilapp. Helt okej för en ask tändstickor när man är hungrig.

Och så älskar jag min lampa såklart.

örebro. vilket mekka.

när vi var på väg till Karlskoga mellanlandade vi i Örebro. som vana Örebro-mellanlandare slängde vi in resväskan i ett skåp på stationen och sprang ut på stan. Martin ville till Bananamoon (Järntorget) och köpa skivor.

-Hoppas de inte har nåt bra, sa jag och bävade inför att behöva stå och hänga i ett skivbutikshörn i en halvtimme och iaktta bläddrandet.

Bananamoon visade sig emellertid vara en pärla. det var jag som bläddrade. och blev nostalgisk, glad och shoppingkåt. reahyllan inom pop/rock var tre meter lång och varje skiva kostade 39:-. och så var det 20% på det. jag köpte två, fick en gul påse och var glad.


CD. ni vet, sånt man lyssnade på innan Mp3.

i affären spelade de Abba. den tatuerade rocker-snubben bakom disken nickade i takt.
-Det var inte igår, sa jag.
-...så jäkla najs alltså, sa han.

glad i hågen tänkte jag att ag skulle lyssna på mina nya skivor när jag kom fram. sen tänkte jag att jag skulle lyssna på dem när jag kom hem. sen har det gått en vecka och nu plockade jag äntligen fram dem ur påsen. kanske för att TV:n var tråkig och kanske för att emil jensen ska spela på malmöfestivalen nån kväll, fast jag kommer säkert inte att gå dit.

somliga dagar är sådär

jag vill ha höga klackar som benen kan gå i, jag vill ha spirello, ja, helst ett helt lager i frysen, jag vill att håret ska torka och kläderna och allting som blev genomblött i sommarskuren fastän jag väntade i tio minuter innan jag cyklade från jobbet, jag vill röka cigaretter och dricka vin, jag vill spela in blandband och måla etiketter och fodral, jag vill ha en hemlagad citron och marängpaj som jag kan sniffa på, sticka fingret i och bara smaska loss på, jag vill svära lite mindre, jag vill bada bubbelbad, jag vill vila mina trötta ben på en kudde, jag vill lyssna på donk boys och dricka veteöl, jag vill gå en promenad i en solnedgång, jag vill ladda hem alla filmer som jag missat, jag vill läsa en biografi över nancy cunard...

A Summer Wasting

Regeln: Använd sångtitlar från en artist/ett band för att svara vitsigt på följande korkade frågor. Försök att inte använda samma titel mer än en gång.

jag valde Belle & Sebastian.

Are you male or female: I'm a cuckoo.
Describe yourself: It could have been a brilliant career.
How do you feel about yourself: get me away from here, I'm dying.
Describe your current boy/girl situation: There's too much love.
Describe where you currently live: Step into my office, baby.
If you could go anywhere you wanted to go: Asleep on a sunbeam.
Your best friend(s) is (are): She's losing it.
Favorite time of day: Beyond the sunrise.
If your life were a TV show, what would it be called: Electronic Renaissance.
What is life to you: Nice day for a sulk.
What is the best advice you have to give: Fuck this shit.
If you could change your name, what would it be: Lazy Line Painter Jane.
My soul’s present condition: Is it wicked not to care?

det var så HÄR det var:

jag skojar aldrig när jag säger att jag älskar våra semestrar i värmland. det är alltid sant. vi gör dem längre och längre varje gång vi åker och testar olika färdmedel, dvs tåg eller buss eller bägge delar och lite bil. att åka första klass är fint, men märks inte direkt på buss-sträckorna.


värmland. det var verkligen häpnadsväckande varmt.


det var häpnadsväckande myggrikt.


djurrikt. ja, som på ett zoo.










från martins föräldrars hus går man en liten promenad, och se där! plötsligt befinner man sig vid alkvetterns norra strand, tillika kyrkstens badställe. vägen ner till bryggorna är sådär isknastrig på vintern då sjön ligger som en glasskiva av tjock is, men på sommaren är det där vi pratar med hästar, hittar grodor, plockar vildhallon och blommor och aktar oss för brännässlorna.




sen badar vi i sjövatten som är rött, sött, lent och omgärdat av blådisig skog, gröna kullar och kor.





eller så tar vi bilen och åker till Lunedet. vattenståndet var högt i år. därför badade bryggan med.








mat, dryck och livets goda.







notera att min kille har clip on-solglasögon. kanske det coolaste som finns.

rabarberpaj. försvinnande god. såklart.


drinken döptes till Skogsbärsspya.

vi åt raclette. som fondue ni vet, fast stekande och med raclette-ost i spatlar på undersidan. inte särskilt sexig bild, men det är mysigt att sitta som grottmän runt elplattan och steka sin egen mat. ...för att sedan dränka den i ost.


egentligen är det farligt med alla dessa bilder. de gör att jag tappar orden. men inte ens allt sådant som inte fastnade på bild, som var för snabbt, för mörkt eller för otillgängligt, går att hålla fast med ord. för hur ska man beskriva månen, som hängde över kyrksten som ett stort, ostgult klot? eller dimman som låg som tjock sockervadd över fotbollsplanen så att målstolparna stack upp som metspön. eller den röda ödlan som blixtsnabbt dök in i lingonriset när vi brakade fram från skogsstigen och ut i gläntan vid tjärnen. eller känslan av att ha en sjö för sig själv, att inte se en annan människa, att bara höra kluckandet av fiskar som dyker upp vid den blanka vattenytan och prasslandet av smådjur i ljungen. eller doften av solvarma barr, bärsnår, svamp och vått hår. hur ska man beskriva den stickande känslan i huden när vattendroppar torkar, eller hur solstrålar bryts i lövverket?

bilderna får helt enkelt räcka.

kvinnor som hatar böcker

att återvända efter en semester är chockartat. särskilt om man envisas med att man måste läsa ut boken innan man går till jobbet.

men hey, sån är jag.

det gör inget att jag kommer fram genomsvettig efter en vansinnescykeltur och har stressat som en tok den sista halvtimmen för att komma i tid. det är så det är bara. den var ju ganska spännande på slutet i alla fall. boken alltså. fast de första tvåhundra sidorna hade jag kunnat vara utan.

filmen kanske rivstartar lite bättre?



i kväll har jag försökt föra över värmlandsbilder från kameran till datorn och vidare till internettet, fast 1) jag är för trött för att fatta nåt, och 2) även fast bilderna är tagna i lägsta kvalitén är de för stora för att jag ska orka klura ut hur man gör. i morgon ska jag ge problemet min helhjärtade uppmärksamhet och inte låta mig distraheras av enastående underhållning som Lipstick Jungle, Farmville på facebook och de där 343 blogginläggen jag inte läst i veckan. ses då.

semesterbilder, i framtiden

min killes föräldrar är snälla. inte nog med att vi just nu avnjuter en all inclusive-semester med fri tillgång till bil, coctail hour varje dag klockan fem (eller tre, eller vad klockan råkar vara) och fantastisk mat varje dag, igår fick vi även sommarpresenter. min kille fick en mobiltelefon med en massa finurliga finesser. jag fick en alldeles otrolig rosa digitalkamera som jag såklart dokumenterat hej vilt med. allvarligt talat. en rosa digitalkamera.


idag tog vi ett morgondopp i sjön. sen läste jag ut min bok och sen gick vi och badade lite mer. sen tog vi bilen och åkte och badade lite.

kanske blir det ett kvällsdopp i kväll, men först måste vi förbereda något så exotiskt som en raclette-måltid.

ack värmeland, osv.

jag har precis badat i sjön. spegelblankt vatten, tystnad och allting ser ut att vara hämtat ur en john bauer-tavla. drack en folköl på bryggan med fötterna i vattnet.

ibland är semester precis sådär bra som man vill att det ska vara. andra gånger blir man invaderad av mygg (som aldrig tidigare varit ett problem, men som kläckts i tusentals över en natt och landat på just mig). mygg spray, mygg roll on, mygg racket, myggdödarlampa, mygg grej i eluttaget, salubrin och xylocain. men det gör inget. nu är vi redo, så come on.

idag var vi inne i karlskoga en sväng och shoppade ett par jeans för en femtilapp. på väg hem hamnade vi bakom en traktor, så vi svängde av in till lunedet, klappade fåret karl och åsnan axel. matade kaninerna med maskrosblad och axel fick ett kexchoklad.

försiktig skymning, ett glas god, mörk rom i handen och snart dags att dra igång grillen och hacka sallad. i morgon ska det tydligen regna, men vet ni, det spelar ingen roll. då kan vi gå ner och fiska.