andra saker som är bra med semester i spanien:

några saker som är bra med en spansk semester:

en mellandag i livet

efter halva semestern fick jag reda på att ma och pa har internet.
i lägenheten (som för övrigt råkade vara på tre våningar, ha tre balkonger och en takterrass, men det får jag återkomma till).
inom räckhåll.

jag valde att fullkomligt ignorera detta, och är således uppkopplad idag, för första gången på nio dagar. semester. det är så det är. och det har varit underbart.


i morgon ska jag inse att i Sverige är allting grått och blir beckmörkt redan klockan fem. i morgon ska jag acceptera att i Sverige måste man gå upp och jobba på måndagsmorgnar och kan inte ta siesta närhelst andan faller på. i morgon ska jag tvinga mig själv att ta mig i kragen, rasta hunden som är mitt ansvar i ett par dagar till och förmå mig själv att se hur det ser ut på mitt konto. eventuellt ska jag rasera mitt liv ännu mer och betala räkningarna.


idag, däremot, dricker jag lite ekologiskt vin, äter bröd i vitlöksolja, ser lite skräp på TV och myser i fluffiga inneskor. jag har fortfarande semester. i sexton timmar till.

musikhjälpen anno 2009, creepy christer

Musikhjälpen är ju igång igen. jag ska erkänna att jag inte är lika hooked som förra året, kanske för att Göteborg ligger längre från mitt hjärta, eller för att jag inte haft tid att lyssna in mig. igår, när jag gjorde 94 julmackor, så lyssnade jag i alla fall, och precis som alla andra så smålog jag, fnittrade på rätt ställen, tänkte på hur bra det var och undrade hur det såg ut i år, i glashuset på Avenyyyyyyyn.

så idag gick jag in på hemsidan och kollade lite.

ni vet Christer. han som alltid låter sådär supersnäll, rar, ödmjuk och förstående. han ser inte alls så snäll ut när han pratar. jag tror att denna insikt kan bli dagens mest omvälvande.

att prioritera #2

jag blir verkligen helt sabbad av att inte sova ordentligt. det känns som om det har vuxit fram med åren. plötsligt förstår jag varför folk skaffar bebisar när de är under 20. då visste man ju knappt vad en säng var (eller åtminstone inte dess huvudsakliga användningsområde).

vill de inte att vi ska komma, eller?

kom hem från jobbet vid tio igår, hade inte hunnit äta och var allmänt förbannad över schemaändringar, överbelastning, långa dagar och sömnlöshet. som för att döda den sista gnistan och ta all glädje ifrån mig fick jag ett SMS av min mamma:

Det kommer att bli många minus och snö när ni ska hit. Det kanske är bättre att omboka resan?

eftersom varken jag eller martin kan ta semester igen förrän till sommaren, och dessutom inte har någon annanstans att ta vägen den här veckan, så svarade jag att vi kommer ändå. sedan vred och vände jag mig i sängen och deppade ihop helt.

eftersom jag ska jobba igen vid sju kände jag mig tvungen att gå upp plågsamt tidigt idag, innan första nyhetssändningen (vem ser General Hospital på tv4+ klockan fem på morgonen?). spanade in väderleksrapporten, Torrevieja/Alicante, nästa vecka:

dag: mellan 15 och 20. plus alltså.
natt: runt 9.
väder: lätt regn till regn. två dagar med uppehåll.

har de verkligen varit i spanien så länge att detta för dem är detsamma som många minus och snö?

min morgon blev i alla fall bättre...

att prioritera

jag har kvar varje nummer av ELLE sen 1997, men har lyckats slarva bort den jäkla vaccinationslappen...

en dansk personalfest

igår hade vi personalfest. det innebar att vi träffades på O'Learys på centralen redan klockan tre och tog oss sedan sakta men säkert över till Köpenhamn. vi tog oss in på Tivoli och lyckades eter en desperat halvtimme hitta en bod, bland alla tomtar och tingel tangel, som sålde öl. det är fantastiskt mysigt att gå runt och dricka öl när det är kallt ute, fast man måste komma ihåg att ha vantar på sig. vi såg en luciakör, fast hörde den inte eftersom en ilsken polishelikopter cirkulerade rakt över våra huvuden. de vet allt hur man sprider det juliga kärleksbudskapet, poliserna...

klockan sex hade vi reserverat långbord på en av restaurangerna, och jag åt ostron, drack champagne, åt sniglar och oxfilé indränkt i vitlökssmör. härligt. med proppmätta magar tog vi oss sedan an Nisseköbing, kröp runt i plastigloos, drack Irish coffees och spelade bort en massa pengar på galoppen. så som det ska vara på Tivoli. efter lite övertalning fick jag även åksällskap, och vi hann med både Demonen och fritt fall-grejen. heja adrenalin!

det är fint med ett juligt Tivoli.


 
personalfest i en personaligloo. lyxigt.



det är egentligen hemskt. först segar sig dagarna igenom november, gravmånaden. sen exploderar tiden i en månad fullpackad av händelser. hur är det meningen att man ska hinna med alla julfester, avslutningar glöggträffar och pysselkvällar? (jag skiter i att hinna och drar till spanien på lördag.)

nästa gång jag öppnar garderoben ska jag blunda och ta första bästa.

mitt bekräftelsebehov är helt galet.

jag håller på med en lat garderobsinventering (öppnar dörren, tittar in, stänger och suckar), och inser att jag har flera plagg som endast blivit använda en gång. inte för att de inte varit snygga eller suttit bra, utanför att responsen uteblivit.

ni vet hur det är. man duschar, piffar, sprayar och knäpper in sig i, låt oss säga en ny klänning. om det är ett rea-fynd eller en tusenkronorsblåsa spelar egentligen ingen roll. men känner sig ju som en miljon dollars. sen går man dit man ska och har trevligt och klänningen klarar sig bra, åker varken upp eller ner och efter en kul kväll kommer man hem och tänker att det är något som inte stämmer.

man kanske funderar på om man har glömt nåt, eller om det var något man skulle göra. man kanske tvättar bort lite mascara framför spegeln. sen inser man: det var inte en jäkel som kommenterade klänningen!

en ny klänning ser ny ut. den bärs med lite extra kråmande och med fler förstulna blickar i enventuella speglar. träffar man någon som är iklädd en ny klänning, så är det obligatoriskt att beundrande fråga om klänningen är ny, och om det är lämpligt inflika hur jäkla snygg den är.

detta har alltså uteblivit, när det gäller de plagg som hänger längs kanterna i min garderob. jag inser att det oftast varit min familj som agerat testgrupp, och deras uppmärksamhet kanske inte jämt är på topp, men är jag verkligen så menlös i mina klädval?

någon gång har jag till och med provocerat fram en reaktion. jag minns en lila historia. lite längre, med en rosett i ryggen. jag har ny klänning, sa jag. jaha, sa min mamma.

sen dess har jag inte använt den.



tror ni att Barbie hade ångest inför det här klädvalet?


de flesta klädesplagg klarar sig förbi det första användandet utan att kräva min omgivnings godkännande. bekräftelsebehovet drabbar oftast plagg som ligger ett par steg utanför min säkerhetszon. som har en udda färg, för många knappar, för mycket urringning eller knasig längd. de doftar fortfarande klädbutik på galgarna och de kommer aldrig få mig att känna mig som någon slags sex and the city-prinsessa igen. för den chansen får man bara en gång per plagg, sen får de hänga där de hänger, kläderna.

det borde finnas en kyrkogård för misslyckade outfits. eller ett analysprogram på nätet, där man kan kontrollera vilken typ av kläder man borde välja beroende på vem man ska träffa och vilka reaktioner man är ute efter. på så vis hade alla kläder kunnat få en rättvis första chans och sluppit bli landsförvisade på grund av min osäkerhet.

en annan slags lördagspepp.

jag har överlevt hela dagen!

jobbet var fruktansvärt. mest för att jag var så trött att hela kroppen darrade mellan sju och fyra. när jag kom hem låg jag i sängen i två timmar. i en halvtimme sov jag. resten av tiden blundade jag och hallucinerade vilt. sen lyckades jag ta på mig den svarta prinsessklänningen och mascara, gå på sambo-återträff, spela TP, äta goda ostsaker och skratta väldigt mycket trots att min hjärna går på tre kvarts-fart. bra jobbat!

fy tusan vad fint det är när man lyckas med saker trots att alla förutsättningar skriker NEJ!

(mina gamla sambo-katter är ännu större nu.)

ont i magen-tröttheten...

jag har spelat in martins snarkningar. detta utpressningsmaterial ska jag använda till att få honom att köpa en stor soffa. i denna soffa ska han sedan få sova de nätter som han är ute och rumlar när jag ska jobba tidigt dagen efter.

sedan han vinglade in genom ytterdörren vid halv fyra har jag inte fått sova. alls. han låter som en kvävd borrmaskin.

nä, jag är inte sur. jag är gråtfärdig.



lagom martinstorlek? eller ska man köpa en bäddsoffa med en gång?

tomten goes to the disco

...och om någon är sugen på att se vad man gör om man vill lära sig hur windows movie maker funkar, så är detta ett tydligt exempel på nybörjarförsök:

PS

jag har inte följt Idol, men jag fylleröstade på han som inte heter Eric när jag satt och drack en Vodka Redbull innan. mitt samhällsengagemang är enormt!

en hemmafrus bekännelser

idag vaknade jag och var inte alls bakis efter de tusen olika ölen som jag hällde i mig igår. sen käkade jag frukost, drack en stor balja kaffe och blev fruktansvärt bakis.

så kan det gå.

sen bejakade jag min inre hemmafru och gjorde en film om cheesecake.


sen ville martin att jag skulle följa med honom till systembolaget. okej tänkte jag, och upplyste honom om att närmsta systembolaget redan hade stängt och att det skulle bli en rejäl promenad. och så drog jag på mig mina promenadkängor och en t-shirt som jag tror att jag har sovit i, och så gick vi. på vägen kom vi på att vi borde ta bussen, så vi ställde oss på hållplatsen och väntade. sen tröttnade vi på att vänta, så vi gick till Indian Curry Hut och åt i stället och stannade där och drack tusen drinkar.

bra med en ledig fredag. bra.

apropå pärlplattor

en gång fick vi den här i present av en ullis.

den hängde på ytterdörren ända tills de elaka kidsen drog ner den och tog sönder den. vi har fortfarande kvar delarna. fin var den i alla fall.

allt i livet är inte TV-relaterat, men nästan.

när man ser ullared på femman, så kan man ju inte låta bli att fästa uppmärksamheten lite extra på den där morgan. han är ju sådär sorglig i hela sitt väsen att man bara måste titta en extra gång och undra om det är på låtsas eller på riktigt. är han medveten om hur han framställer sig själv? är han verkligen så bekväm med att vara en loser som det verkar? är det en puckel han har på ryggen? och så beundrar man hans kompromisslöshet en stund.

när jag sa till martin att han påminner om ett av mina ex så blev martin nog glad.

till er som vet vad ni har i skåpen:

hela dagen idag har jag gått igenom steg för steg hur jag ska locka mitt hår med en locktång, sådär lagom tills jag ska ut och dricka en öl om en stund. jag läste i cosmo eller glamour eller var tusan det nu var, en liten guide till just locktångslockning, och för en gångs skull kände jag hur jag blev lite inspirerad, därav min mentala genomgång.

såhär gör man:

man kramar in mousse i vått hår. sen låter man det torka. sen lockar man.

enkelt, eller hur? till och med jag hade kunnat klara av det.


...om jag hade haft hårmousse. men det har jag inte. så jag får fortsätta sporta risig jobbhästsvans även i kväll.

så kan det gå.

o helga natt

och idag ska det regna igen. men det skiter väl jag fullständigt i. det är mycket man skiter i nu för tiden. igår sket jag i att vara trött, och bjöd min kille på egen jul, dels för att vi missar julen, men också eftersom vi jobbar förbi varandra och måste boka in date-kvällar för att hinna umgås.

att skriva inbjudningskort till sin sambo. det är så en slipsten ska dras.

martin klädde sig julefint, tindrade och var helig.

julematspyssel.
 
juleduken på julebordet.
 
julesnapsen på box, direkt från tyskland.

så. nu ska jag sluta vara självkritisk och inse att jag är en superkvinna som på tionde dagen i jobbveckan ställer till med egen julfest, trots all trötthet. i kväll ska jag gå ut på lokal och dricka öl. det förtjänar jag. och dessutom är jag ledig på fredag (en hel dag!).

heja torsdagen!

att vara ledig är über!

jag vet inte om jag sagt det, men jag jobbar en del just nu. samtidigt lär jag mig saker. som att det är helt absurt att försöka argumentera med någon som är döv. det går inte. de lyssnar inte på vad man säger. inte alls.

och så uppskattar jag att hänga med kids. ni vet, sådana som är under tjugo. de verkar ha koll på saker. som att man kan säga att något är Üüüüüber!! om man menar att något är bra. ungefär som vi sa Fett! på nittiotalet.

och de säger Skynda, skynda och låter som Gunde, fastän de typ inte fanns när man började säga så, och då känner jag mig lite gammal, men häftig.

och så kan de citera Markoolio (stavas det så?). också lite häftigt antar jag.

och så är de kära i varandra. konstigt.

på jobbet lär man sig också att det SUGER att jobba, för att man är trött, har läst en jävla camilla läckberg-deckare hela natten och inte orkar mer. men gör det ändå. för om drygt en vecka drar jag till spanien och då kan jobbet dra åt helvete tillsammans med alla elva dagars arbetsveckor där en av dagarna är ledig och ångestladdad.

det är tungt att dra sitt strå

ibland känns det bra. när man får tillfälle att tro på medmänskligheten. så om någon har ett par tusenlappar över, så kan ni slänga in dem här och få en fin pärlplatta på köpet:


vardagsaktivister, jag beundrar er. jag beundrar alla som orkar klura fram smarta Facebook-grupper eller bloggar som förenar människor, som hjälper och samlar in och återvinner och skänker. jag beundrar alla som orkar ta sin dyrbara fritid och osjälviskt dela den med andra. jag inspireras av alla som funderar lite längre, som inte bara kommer med en idé, utan som även driver igenom den. och ja, min beundran bygger på min egen oförmögenhet och handlingsförlamning.

heja er.

sökes: raka rör

trevlig annons på blocket:

Jag har ett rum ledigt i min stora lägenhet
och söker en inneboende - gärna någon yngre eller student veckopendlare som vill bo en längre tid. (vi är ett par)
med balkong, tillgång till kök samt badrum med kar och dusch. Kostnad för rummet 3 200 kr inkl. el, bredband kan inkluderas mot liten extra kostnad. En månadshyra i deposition krävs.
Du bör vara en lagomt social och behaglig typ. Det blir kanske enklare om du är tjej - varför vet jag inte - men kanske kan du vara pojk också
Du som söker bör vara kvinna eller en man kanske runt 20-40år, djurfri, rökfri. .
Maila mig och berätta om dig själv så kommer jag att kontakta dig. Det är viktigt att personkemin stämmer. Hyran är 3000 kr per månad och vi samsas om badrum och kök. Du kan ta med egna möbler om du vill (samma hyra).
RING EFTER KL: 16:00

visst känns det lite antingen eller. spelar ingen större roll. men om jag skriver lite spridda önskemål så kanske jag (eller vi, eller jag vet inte) slipper några tokar. och för att locka lite, lite extra, så slängs det in en bild. såhär stort är rummet. lagom för en säng på högkant. kanske ett fönster. jag vet inte.

smaken av livet

jag sover som en sten. längre och längre för var natt. jag väcks inte av något. varken telefonsignaler, post på hallgolvet eller martin som går till jobbet. jag vaknar, fortfarande trött efter nätter som varar i över nio timmar, med värkande ben och grå blick.

det senaste dygnet har min diet bestått av lussekatter, pepparkakor och espresso-cheese cake. det blir lätt så, när alternativet är att laga mat eller tänka efter. kaffebryggaren sätts igång per automatik och kaffet sköljs ner med vatten, litervis, som lämnar mig uttorkad.

jag drömmer om jobbet. jag drömmer om upphittade konservöppnare, krånglande kortdragare, smaken av smicker och vikten av varje steg. jag vaknar och tycker att delar av drömmarna var riktigt roliga, tills jag kommer på hur patetisk jag är.

jag vaknar som en sten. jag drömmer om pepparkakor, trött efter dagar som varar i över nio timmar. benen går per automatik och vattnet sköljs ner med sömn tills jag kommer på hur patetisk jag är.


tre dagar kvar

och i stället för 139:- ska det såklart vara 13,90:-

när martin läser menyn har han ett tydligt arbetarklassperspektiv.

Martin: frästa grönsaker? frysta heter det väl?

no wonder you're looking thin when all that you live on is lip gloss and cigarettes

förutom diverse krämpor, småsår, brännmärken och trötta ben, så har jag träningsvärk...
i armarna.
från att ha hackat grönsaker.

helt sjukt ju.

trodde att mina runkmuskler tålde mer än så.


börjar jobba om en halvtimme. ligger i soffan iklädd pyjamas, med fett hår, med en kaffekopp i näven och melrose place på TV:n. min arbetsmoral har sjunkit drastiskt sedan i måndags. heja mig.

getting worse

har läst fel på schemat. när jag vaknade vid tio, efter sex timmars sömn, tyckte jag inte att det var lönt att somna om. men det hade det varit. och nu är det för sent.

om min söta chef hade ringt mig nu och sagt: vet du, du behöver inte komma in idag! så hade jag gråtit av lycka.

hela mitt väsen skriker att den här dagen borde raderas ur almanackan

åh, vad jag önskar att jag pluggade, så att jag kunde tänka fuck it och gå och lägga mig igen.

varför kan man inte omtenta en arbetsdag?

no rest for the wicked

jag vispar runt rejält i den smet som är min jobbvecka!

inte nog med att jag tog mig samman och uträttade en massa ärenden före jobbet. jag drog även hem min kära vän och kollega på ett glas vin efter jobbpassets slut (och en extra eloge till henne för att hon körde både mig och min cykel hem i lyxbilen). riktigt gött att kunna snacka skit om kunder, röka cigaretter och chilla tillsammans med någon som vet vad man pratar om.

sen spydde hon i min toa och gick hem.

det är så man ska avsluta en jobbdag. yeeeeehaaaaaaw!


i morgon ska jag jobba monsterlänge, och på söndag blir det också jobbigt och på måndag och tisdag och onsdag och torsdag blir det nog också en hel del, men hey, snart är det julledigt i en vecka! vi kan vila när vi är döda!


och nej, hon kräktes inte för att hon var full, utan för att hon glömt äta, och jag är en dålig, dålig kompis som inte påminde henne under hela kvällen.

helt apropå ingenting särskilt.

Bra anledningar att befrukta sig och bli lite gravid:

• man får äta för två (stort plus!).
• man får den berömda gravidlystern.
• man slipper oroa sig över valkar och feta lår.
• man får köpa söta minikläder och coola jättemammakläder.
• att vara gravid = sjuka vuxenpoäng.
• folk slutar tjata om när man ska skaffa barn.
  
• man får en automatisk mening med livet, har jag hört.

Bra anledningar att inte bli gravid:

• allting förändras.
• man får en bebis.
  

PS

om jag inte skrev ner mitt liv, hade aldrig något vettigt blivit gjort.

tack vare att jag låter så jävla tragisk i text, tvingade jag mig in i duschen och sen gick resten av bara farten. banken [check] pakethämtning [check] och jag köpte till och med lite pynt till mig själv [dubbelcheck].

bling bling i rosettform.


nu är jag såklart helt slut, har fått en hormonfinne på hakan och känner mig stressad över att jag ska jobba i en hel evighet.

lyxlirare

mitt liv är verkligen ytterst glamouröst den här veckan. eftersom jag jobbar kvällspass (som mer och mer smyger in och liknar nattpass), så hänger jag hemma på förmiddagarna. man hade kunnat tro att jag använder tiden till att läsa en god bok, sortera bland diverse skräp eller kanske gå till banken, posten och allt annat som ska göras. men nej. inte jag inte.

jag vaknar, fixar kaffe, sätter mig i soffan och stannar där. iklädd pyjamasbyxor med trasig resår, som hålls uppe med ett gummiband. här sitter jag och tänker på allt jag ska göra sen, när det börjar bli bråttom. här funderar jag kring allt som jag borde ha gjort den här veckan. här längtar jag till nästa lediga dag (som om jag har tur infaller nästa fredag, efter ännu en tiodagars arbetsvecka). här undrar jag hur länge man behöver vila benen för att bli av med den dunkande tröttheten.

synd om dom.


fashion statement.


man hade kunnat tro att stämningen skulle vara annorlunda efter jobbet, när jag kommit hem igen. och det är den också. för då sätter jag mig i soffan med ett glas vin och fjärrkontrollen i handen, och tänker inte på något alls.

mitt liv i sus och dus. jag fattar att du är avundsjuk.

god december.

Apropå Strindberg.

en främlings kommentar till Strindberg, August (1964) Hemsöborna, Stockholm: Svenska Bonniers Bokförlag. eller objet trouvé.

frukosttips

om man inte är hungrig eller sugen på att äta frukost när man vaknar, så kan man gå in och läsa lite i en matblogg, som bland andra min kompis maggie står bakom. där kan man titta på fina bilder, och även om man inte knåpar ihop en polsk svampsoppa eller ens ett bondbröd till frukost, så blir man lite, lite smittad av entusiasm, och kanske slänger man sen ner en näve russin i müslin bara för att bevisa det inte är så svårt att piffa till vardagen.

fast själv ska jag koka två ägg. med mitt röda melodiägg. sen ska jag kanske vara duktig och cykla till banken, eller också ska jag skjuta på det i ännu ett par dagar. det är skönt att inte vara duktig.


Maggies makroner. rosa, fluffiga och underbara. och bilden är stulen från Maggie såklart.

jag lider pin.

gick till frisören (badrummet) för att göra mig decemberfin (bli av med de slitna topparna jag sparat ihop det senaste halvåret).

frisören: hur vill du ha det?
jag: ta bara topparna tack.

och som vanligt lyssnar frisören (min högra hand) aldrig på vad man säger, utan tar alldeles för mycket och så blev det ännu en käklång page och ojämnt dessutom. snacka om att man får vad man betalar för...

snart är du inte min kompis längre.

1:a december. shed no tears.

inte en låt om dagen, för det hade ju varit som att visa upp en stor bakelse och bara låta er smaka en liten pyttesked om dagen. måttfullhet är trist. varsågod! frossa, och lyssna på alla på en gång, om och om igen, för här finns inte en enda dålig låt.

obs: bilden är the missing link.