att återvända efter en semester är chockartat. särskilt om man envisas med att man måste läsa ut boken innan man går till jobbet.
men hey, sån är jag.
det gör inget att jag kommer fram genomsvettig efter en vansinnescykeltur och har stressat som en tok den sista halvtimmen för att komma i tid. det är så det är bara. den var ju ganska spännande på slutet i alla fall. boken alltså. fast de första tvåhundra sidorna hade jag kunnat vara utan.
filmen kanske rivstartar lite bättre?
i kväll har jag försökt föra över värmlandsbilder från kameran till datorn och vidare till internettet, fast 1) jag är för trött för att fatta nåt, och 2) även fast bilderna är tagna i lägsta kvalitén är de för stora för att jag ska orka klura ut hur man gör. i morgon ska jag ge problemet min helhjärtade uppmärksamhet och inte låta mig distraheras av enastående underhållning som Lipstick Jungle, Farmville på facebook och de där 343 blogginläggen jag inte läst i veckan. ses då.
tisdag, augusti 11, 2009
torsdag, augusti 06, 2009
semesterbilder, i framtiden
min killes föräldrar är snälla. inte nog med att vi just nu avnjuter en all inclusive-semester med fri tillgång till bil, coctail hour varje dag klockan fem (eller tre, eller vad klockan råkar vara) och fantastisk mat varje dag, igår fick vi även sommarpresenter. min kille fick en mobiltelefon med en massa finurliga finesser. jag fick en alldeles otrolig rosa digitalkamera som jag såklart dokumenterat hej vilt med. allvarligt talat. en rosa digitalkamera.
idag tog vi ett morgondopp i sjön. sen läste jag ut min bok och sen gick vi och badade lite mer. sen tog vi bilen och åkte och badade lite.
kanske blir det ett kvällsdopp i kväll, men först måste vi förbereda något så exotiskt som en raclette-måltid.
idag tog vi ett morgondopp i sjön. sen läste jag ut min bok och sen gick vi och badade lite mer. sen tog vi bilen och åkte och badade lite.
kanske blir det ett kvällsdopp i kväll, men först måste vi förbereda något så exotiskt som en raclette-måltid.
måndag, augusti 03, 2009
ack värmeland, osv.
jag har precis badat i sjön. spegelblankt vatten, tystnad och allting ser ut att vara hämtat ur en john bauer-tavla. drack en folköl på bryggan med fötterna i vattnet.
ibland är semester precis sådär bra som man vill att det ska vara. andra gånger blir man invaderad av mygg (som aldrig tidigare varit ett problem, men som kläckts i tusentals över en natt och landat på just mig). mygg spray, mygg roll on, mygg racket, myggdödarlampa, mygg grej i eluttaget, salubrin och xylocain. men det gör inget. nu är vi redo, så come on.
idag var vi inne i karlskoga en sväng och shoppade ett par jeans för en femtilapp. på väg hem hamnade vi bakom en traktor, så vi svängde av in till lunedet, klappade fåret karl och åsnan axel. matade kaninerna med maskrosblad och axel fick ett kexchoklad.
försiktig skymning, ett glas god, mörk rom i handen och snart dags att dra igång grillen och hacka sallad. i morgon ska det tydligen regna, men vet ni, det spelar ingen roll. då kan vi gå ner och fiska.
ibland är semester precis sådär bra som man vill att det ska vara. andra gånger blir man invaderad av mygg (som aldrig tidigare varit ett problem, men som kläckts i tusentals över en natt och landat på just mig). mygg spray, mygg roll on, mygg racket, myggdödarlampa, mygg grej i eluttaget, salubrin och xylocain. men det gör inget. nu är vi redo, så come on.
idag var vi inne i karlskoga en sväng och shoppade ett par jeans för en femtilapp. på väg hem hamnade vi bakom en traktor, så vi svängde av in till lunedet, klappade fåret karl och åsnan axel. matade kaninerna med maskrosblad och axel fick ett kexchoklad.
försiktig skymning, ett glas god, mörk rom i handen och snart dags att dra igång grillen och hacka sallad. i morgon ska det tydligen regna, men vet ni, det spelar ingen roll. då kan vi gå ner och fiska.
fredag, juli 31, 2009
packad
när jag packar slutar det alltid med att jag går runt halvnaken. varje gång. det jag har på mig ska nödvändigtvis vikas ihop och tryckas ned i väskan.
kanske är det för att jag är glad när jag packar, och inbillar mig att känslan sitter kvar i kläderna.
jag och martin började vår semester med att dricka ett par Estrella på Balthazar. efter det är ingenting omöjligt. varken packning eller party. så nu när resväskan (som vi fick låna av camilla, tack tack) är proppfull, tycker i att det är hög tid att gå till Metro och dricka ett glas gott vin, innan vi funderar närmare på hur bakfulla vi egentligen får lov att vara under 6-timmarsresan i morgon.
kanske är det för att jag är glad när jag packar, och inbillar mig att känslan sitter kvar i kläderna.
jag och martin började vår semester med att dricka ett par Estrella på Balthazar. efter det är ingenting omöjligt. varken packning eller party. så nu när resväskan (som vi fick låna av camilla, tack tack) är proppfull, tycker i att det är hög tid att gå till Metro och dricka ett glas gott vin, innan vi funderar närmare på hur bakfulla vi egentligen får lov att vara under 6-timmarsresan i morgon.
torsdag, juli 30, 2009
live fast, die young
det är lustigt. allt som oftast när äldre människor talar om sina liv, berättar de om hur de, när de var yngre, tänkte på sig själva som odödliga. som att det skulle vara generellt för de som är unga, att inte tänka på sitt liv som något som kan ta slut. "ta till vara på tiden, medan du kan" eller "njut så länge det varar" eller det ännu lite mer vulgära "detta är den bästa tiden i ditt liv!" (det sistnämnda oftast tilldelat så kallat studerande, som en örfil, brännande på de nudelätande, ångestladdade och öresräknande stackaren som bor i tredje hand och inte har råd med kursmaterial).
när jag var yngre, och förmodligen fortfarande om än något mindre påtagligt, var jag aldrig någonsin odödlig. tvärt om. jag var döende jämt. tänkte på det ofta i alla fall. varje andetag kunde vara det sista och livet var en högstämd hägring. varje sekund räknades. det var innan allting handlade om planering, framtiden, schabloner och karriärer; då när allt fortfarande handlade om att bara ta sig igenom dagen.
om jag någon gång blir nedlåtande och talar om för någon yngling hur denne ska njuta av sitt yngslingsliv, så hoppas jag att det finns en välvillig själ i närheten som ger mig en rejäl käftsmäll.
There are some days when I think I'm going to die from an overdose of satisfaction.
Salvador Dalí
när jag var yngre, och förmodligen fortfarande om än något mindre påtagligt, var jag aldrig någonsin odödlig. tvärt om. jag var döende jämt. tänkte på det ofta i alla fall. varje andetag kunde vara det sista och livet var en högstämd hägring. varje sekund räknades. det var innan allting handlade om planering, framtiden, schabloner och karriärer; då när allt fortfarande handlade om att bara ta sig igenom dagen.
om jag någon gång blir nedlåtande och talar om för någon yngling hur denne ska njuta av sitt yngslingsliv, så hoppas jag att det finns en välvillig själ i närheten som ger mig en rejäl käftsmäll.
There are some days when I think I'm going to die from an overdose of satisfaction.
Salvador Dalí
donna tartt var ett geni
solen skiner och jag är på dejt med mig själv.
solen skiner och först tänkte jag åka hem till mamma och pappa och dricka ett glas vin i deras trädgård, men de var upptagna, så jag gick hem.
solen skiner, tvätten snurrar förnöjt runt, runt i tvättmaskinen och jag ser förnöjt på matlagningsprogram på tre kanaler samtidigt.
solen skiner och jag är alldeles proppmätt av en varm potatissallad som jag snabbt som katten vevade ihop på rutinerat tidsspararmanér (skållhet nypotatis varvad med rödlök och en vinägrett av dijon och herbs de provence, som sedan geggas ihop med mixsallad, fetaost, tärnad tomat och billig burkmajs tills allt är lagom löst i konturerna).
solen skiner och jag ska färga håret och lyssna på radio.
solen skiner och jag läser min favoritbok för tredje gången och den är fortfarande bäst och mest spännande och fin av alla, och jag blir tokigt uppslukad och hjärnan dimmig och världen är lite mer avlägsen just nu.
solen skiner och jag skriver en mental packlista inför nästa veckas värmlandssemester.
solen skiner och ibland är det alldeles underbart att bara vara för sig själv.
en brasklapp:
hej martin.
jag tycker mycket om att bo med dig.
puss.
onsdag, juli 29, 2009
hör upp, era jädra trafikdårar!
det finns en sak jag inte förstår mig på. ja, det finns förmodligen ett helt gäng, men just det här undrar jag över dagligen. ibland flera gånger.
jag cyklar ganska mycket. i vanliga fall cyklar jag till mitt jobb, och nu när jobbet är på tågavstånd så cyklar jag till stationen. jag gillar inte att åka stadsbuss, som jag ju annars kan göra gratis på tågbiljetten, och dessutom går det snabbare att cykla.
det enda problemet jag har när jag cyklar i stan (förutom fotgängare som travar ut i cykelbanan utan att orka se sig för, eller bilister som inte tycks ha en aning om vad blinkers är, eller att luften på något magiskt sätt jämt är slut i mina däck) är de övriga cyklisterna. och framför allt de långsamma cyklisterna som, efter att man cyklat förbi dem femtio meter tidigare, tränger sig förbi när man står stilla och väntar vid rödljuset bara för att sedan fortsätta snigla sig fram. det gör mig alldeles vansinnig. om man cyklar sjukt långsamt och kräver en trettio meter lång startsträcka när ljuset slår om till grönt, varför måste man då stå längst fram och hindra alla andra från att komma förbi? och varför varva någon precis vid ett stoppljus? varför hålla på med att tränga sig före när man (antar jag) är medveten om att alla andra nyss cyklade förbi en?
jag kanske borde börja gå i stället. så att jag kan stänga av, sätta på skygglappar och låta andra väja för mig för en gångs skull. för en bil tänker jag i alla fall inte utsätta er andra för. det lovar jag.
jag cyklar ganska mycket. i vanliga fall cyklar jag till mitt jobb, och nu när jobbet är på tågavstånd så cyklar jag till stationen. jag gillar inte att åka stadsbuss, som jag ju annars kan göra gratis på tågbiljetten, och dessutom går det snabbare att cykla.
det enda problemet jag har när jag cyklar i stan (förutom fotgängare som travar ut i cykelbanan utan att orka se sig för, eller bilister som inte tycks ha en aning om vad blinkers är, eller att luften på något magiskt sätt jämt är slut i mina däck) är de övriga cyklisterna. och framför allt de långsamma cyklisterna som, efter att man cyklat förbi dem femtio meter tidigare, tränger sig förbi när man står stilla och väntar vid rödljuset bara för att sedan fortsätta snigla sig fram. det gör mig alldeles vansinnig. om man cyklar sjukt långsamt och kräver en trettio meter lång startsträcka när ljuset slår om till grönt, varför måste man då stå längst fram och hindra alla andra från att komma förbi? och varför varva någon precis vid ett stoppljus? varför hålla på med att tränga sig före när man (antar jag) är medveten om att alla andra nyss cyklade förbi en?
jag kanske borde börja gå i stället. så att jag kan stänga av, sätta på skygglappar och låta andra väja för mig för en gångs skull. för en bil tänker jag i alla fall inte utsätta er andra för. det lovar jag.
tisdag, juli 28, 2009
i'm not pregnant, it is the pig flu.
jag är sjuk eller nåt. det som började som trött luddighet i skallen när jag satt på tåget vid sjusnåret i går morse, utvecklades under förmiddagen till ett panikartat, grönskimrande illamående. det är läskigt att må illa. tapper som jag ändå är, satt jag med i ett möte med miljöförvltingen. vi pratade om att ifall personalen i en restaurang uppvisar symptom på magsjuka så är det deras plikt att meddela den platsansvariga. jag hade meddelat min ansvariga. vi hade konstaterat min blekhet. under mötet började jag känna av stickningar i händerna och läpparna, och jag fingrade bara på kaffekoppen som serverats mig, och fick kväljningar av lukten.
eftersom jag trots allt lyckades ta mig igenom mötet, fortsatte jag med pappersarbete och meningsformuleringar. sammanbitet, handskakigt, tvångsmatad med ostmackor och äppeljuice, kritvita läppar och susande öron. den gemensamma åsikten på jobbet var att jag var med barn. det är jag inte, men jag kan inte undgå att reagera på påståendet.
för det konstiga är att alla verkar tycka att det är märkligt och lite udda att jag reagerar negativt på möjligheten. som att det är en självklarhet att alla vill ha barn. och att jag verkligen borde vilja ha barn just nu. men bara för att jag har ett stabilt förhållande och ett jobb betyder inte det att jag är äldre än vilken annan trettonåring som helst. barn? att ta hand om mig själv är ett heltidsjobb. fråga mig igen när jag fyllt 40.
dessutom är jag såklart övertygad om att illamåendet är ett hittills outforskat symptom på svininfluensan. så idag vände jag om när jag var på väg till stationen. dels för att jag började kallsvettas och få svindel, men också för att jag inte vill smitta alla andra med grissjukan. och jag är delvis allvarlig.
eftersom jag trots allt lyckades ta mig igenom mötet, fortsatte jag med pappersarbete och meningsformuleringar. sammanbitet, handskakigt, tvångsmatad med ostmackor och äppeljuice, kritvita läppar och susande öron. den gemensamma åsikten på jobbet var att jag var med barn. det är jag inte, men jag kan inte undgå att reagera på påståendet.
för det konstiga är att alla verkar tycka att det är märkligt och lite udda att jag reagerar negativt på möjligheten. som att det är en självklarhet att alla vill ha barn. och att jag verkligen borde vilja ha barn just nu. men bara för att jag har ett stabilt förhållande och ett jobb betyder inte det att jag är äldre än vilken annan trettonåring som helst. barn? att ta hand om mig själv är ett heltidsjobb. fråga mig igen när jag fyllt 40.
dessutom är jag såklart övertygad om att illamåendet är ett hittills outforskat symptom på svininfluensan. så idag vände jag om när jag var på väg till stationen. dels för att jag började kallsvettas och få svindel, men också för att jag inte vill smitta alla andra med grissjukan. och jag är delvis allvarlig.
lördag, juli 25, 2009
helgkoma.
helger är ångestladdade. jag förstår mig inte på kvalitetstid. jag orkar inte ha roligt hela tiden. nä, jag orkar knappt ha roligt alls.
möllevångsfestivalen dånar utanför fönstret, och igår tänkte jag att jag skulle bejaka min stadsdel och ge mig ut på utforskning av scener, vrår och kvartersgrannar. det slutade såklart med att jag, just när alla andra bestämde sig för att det var dags att vingla ut i natten, gäspade, lade armarna i kors och tyckte "nu är det sovdags för mig, men ha så kul." liksom så många gånger förr. och så lade jag mig i den tomma sängen och tänkte "i morgon ska jag orka vara med och ha roligt." men idag har jag bara velat ligga i sängen, äta vitlöksbröd som martin med jämna mellanrum fått montera och skjutsa in i ugnen, och se på star wars (och när jag säger se så menar jag sova).
och plötsligt är det kväll, karnevalståget har dragit förbi med trummor, topless-dansare, svenneåskådare och glada tillrop, och jag sitter på soffan i mjukiskläder, bångstyrigt hår och med en halväten tallrik nudlar på bordet. det är för jäkligt att man måste ha så himla kul på helgerna.
martin ska spela vid tre. i natt. jag kanske vaknar tills dess om jag lägger mig och vilar en liten stund. bara en sekund eller så. hejdå.
möllevångsfestivalen dånar utanför fönstret, och igår tänkte jag att jag skulle bejaka min stadsdel och ge mig ut på utforskning av scener, vrår och kvartersgrannar. det slutade såklart med att jag, just när alla andra bestämde sig för att det var dags att vingla ut i natten, gäspade, lade armarna i kors och tyckte "nu är det sovdags för mig, men ha så kul." liksom så många gånger förr. och så lade jag mig i den tomma sängen och tänkte "i morgon ska jag orka vara med och ha roligt." men idag har jag bara velat ligga i sängen, äta vitlöksbröd som martin med jämna mellanrum fått montera och skjutsa in i ugnen, och se på star wars (och när jag säger se så menar jag sova).
och plötsligt är det kväll, karnevalståget har dragit förbi med trummor, topless-dansare, svenneåskådare och glada tillrop, och jag sitter på soffan i mjukiskläder, bångstyrigt hår och med en halväten tallrik nudlar på bordet. det är för jäkligt att man måste ha så himla kul på helgerna.
martin ska spela vid tre. i natt. jag kanske vaknar tills dess om jag lägger mig och vilar en liten stund. bara en sekund eller så. hejdå.
torsdag, juli 23, 2009
vill ni anställa mig så är jag billig.
jag vill sadla om, sluta servera och börja fixa, trixa och göra livet lite finare. jag vill hamra lister, rolla färg, råka sätta händerna på byxbenen och skratta åt färgfläckarna. jag vill skruva isär kontakter bara för att skruva ihop dem igen när allting runt omkring är blankt och lackat. jag vill betsa träbänkar, skruva ihop bord och tejpa överdrivet mycket med maskeringstejp som jag sen måste pilla bort med naglar som är alldeles fulla av färgprickar, stänk och smuts. och mest av allt vill jag spackla. smeta ut, släta över, täcka igen. och slipa med mjukt sandpapper tills ingenting gör ont när man tar på det.
jag älskar doften av träspån och nymålat.
jag älskar doften av träspån och nymålat.
tisdag, juli 21, 2009
healing.
ifall du legat sömnlös hela natten och funderat över vad det kan vara för fel på min dator, så är det jättesnällt, men det behövs inga mirakelkurer, inget vaccin eller ens en alvedon. en god natts sömn, den hederliga gamla huskuren, tycks ha botat alla tangentbordsproblem. det var nog bara en sån där tjugofyratimmarsinfluensa.
jag luktar emellertid fortfarande lacknafta, men tycker att det är ganska charmigt med färgstänk på armarna, sorgkanter under naglarna och hantverkarlukt. borde investera i ett blåställ. bara så att jag kan glida runt här hemma, klia mig i skägget, ta kaffepauser och säga "hmmm" med viktig min.
och i skånetrafikens följetong kan jag informera om att mitt tåg var inställt i morse. så jag väntade på perrongen i 40 minuter. och nästa tåg var sent. jag är inte ens förvånad.
martin ville se the unborn igår, så det gjorde vi trots mina misstankar om att han skulle somna innan den var slut. såklart. sista halvtimmen var jag totalt fokuserad på att stöta armbågen i hans sida för att hålla honom vaken. man kan ju inte sitta ensam och se på skräck. sådant har varit förbjudet i flera år.
lagom läskig, snygg och helst ska du läsa den här tjejens inlägg från den 19:e juli först. som en rekommendation och varning. gör det.
jag luktar emellertid fortfarande lacknafta, men tycker att det är ganska charmigt med färgstänk på armarna, sorgkanter under naglarna och hantverkarlukt. borde investera i ett blåställ. bara så att jag kan glida runt här hemma, klia mig i skägget, ta kaffepauser och säga "hmmm" med viktig min.
och i skånetrafikens följetong kan jag informera om att mitt tåg var inställt i morse. så jag väntade på perrongen i 40 minuter. och nästa tåg var sent. jag är inte ens förvånad.
martin ville se the unborn igår, så det gjorde vi trots mina misstankar om att han skulle somna innan den var slut. såklart. sista halvtimmen var jag totalt fokuserad på att stöta armbågen i hans sida för att hålla honom vaken. man kan ju inte sitta ensam och se på skräck. sådant har varit förbjudet i flera år.
lagom läskig, snygg och helst ska du läsa den här tjejens inlägg från den 19:e juli först. som en rekommendation och varning. gör det.
måndag, juli 20, 2009
ibland lir man bar lesen.
min helg bestod till 50% av att se repriser på TV
och 50% av att träffa folk under ordnade och mindre ordnade omständigheter.
resterande 50% sov jag.
eftersom min helg började med ledig fredag tycker jag att det är berättigat att den innefattar 150%.
idag har jag konstaterat att datamaskinen är ledsen, trasig, otillfredsställd eller något annat tråkigt som gör att jag måste hamra ner varje tangent långsamt, långsamt för att den ska registrera. datorn är för övrigt bara några månader gammal, så det kanske räknas som barnsjukdom.
när ja skrier som vanit ser det ut såhär. kstigt a?
om någon vet vad problemet är, så hojta gärna till!
ovanstående irritationsmoment begränsar utsvävningar. det regnar.
och vi fick inte lägenheten. jävla mkb.
jag luktar lacknafta.
och 50% av att träffa folk under ordnade och mindre ordnade omständigheter.
resterande 50% sov jag.
eftersom min helg började med ledig fredag tycker jag att det är berättigat att den innefattar 150%.
idag har jag konstaterat att datamaskinen är ledsen, trasig, otillfredsställd eller något annat tråkigt som gör att jag måste hamra ner varje tangent långsamt, långsamt för att den ska registrera. datorn är för övrigt bara några månader gammal, så det kanske räknas som barnsjukdom.
när ja skrier som vanit ser det ut såhär. kstigt a?
om någon vet vad problemet är, så hojta gärna till!
ovanstående irritationsmoment begränsar utsvävningar. det regnar.
och vi fick inte lägenheten. jävla mkb.
jag luktar lacknafta.
fredag, juli 17, 2009
kroppsarbete, en fara för onda män
såhär glad var jag igår, när jag väntade på bussen i eslöv tidigt på morgonen.
min enda tröst var att naglarna var vackert målade.
efter att ha målat element i några timmar, monterat två IKEA-hyllor och hjälpt till att bära ihoppackade stolar och bord hade jag inte ens det att glädjas åt.
min enda tröst var att naglarna var vackert målade.
efter att ha målat element i några timmar, monterat två IKEA-hyllor och hjälpt till att bära ihoppackade stolar och bord hade jag inte ens det att glädjas åt.
torsdag, juli 16, 2009
banarbetet
det är ju jättebra att någon smart herrklubb kommit på att det är dags att bygga ut och lägga om järnvägen. jag tycker ju att kollektivtrafik är fantastiskt. hade det inte varit för tåg och buss så hade jag ju aldrig kommit utanför stan. så visst, toppen!
men jag förvandlas till en gnällig kärring, när jag först missar bussen i Eslöv, för att tågsatan stått stilla i Åkarp i tio minuter på vägen, och sedan måste vänta på vägen hem eftersom tåget (som ska gå var tjugonde minut) är 40 minuter sent. jag blir sur som en skurtrasa. fick till slut en underbart bekväm plats i en halvtom kupé, och hade just satt mig tillrätta med mitt korsord när jag blev informerad om att jag skulle bli tvungen att byta tåg i ett ösregnigt Lund.
min resväg, som brukar gå på en dryg halvtimme dörr till dörr, tog idag en och en halv timme. dessutom var jag hungrig.
hej SJ eller Skånetrafiken.
kan ni säga åt banarbetarna att de lägger på en räls.
tack.
mvh
en vanlig pendlarkäring
men jag förvandlas till en gnällig kärring, när jag först missar bussen i Eslöv, för att tågsatan stått stilla i Åkarp i tio minuter på vägen, och sedan måste vänta på vägen hem eftersom tåget (som ska gå var tjugonde minut) är 40 minuter sent. jag blir sur som en skurtrasa. fick till slut en underbart bekväm plats i en halvtom kupé, och hade just satt mig tillrätta med mitt korsord när jag blev informerad om att jag skulle bli tvungen att byta tåg i ett ösregnigt Lund.
min resväg, som brukar gå på en dryg halvtimme dörr till dörr, tog idag en och en halv timme. dessutom var jag hungrig.
hej SJ eller Skånetrafiken.
kan ni säga åt banarbetarna att de lägger på en räls.
tack.
mvh
en vanlig pendlarkäring
onsdag, juli 15, 2009
heja framtiden. heja.
blev kär i Sofia Ronthéns lägenhet, efter en bläddring i senaste elle. tänkte hoppfullt att lägenheten vi skulle titta på idag skulle vara i den stilen, med vitsåpade golv (plastmattor) och ljusa väggar med stuckatur (slitna tapeter). nåja, ett extra rum och badkar i alla fall. och ett härligt kök med korkmatta och orange skåpluckor! heja mkb, cut us some slack och låt oss få den!
hittade en underbar fågelburslampa för 795kr på handladesign.se.
den hade varit fin i hallen på nya lägenheten.
nu ska jag och martin gå ut i den kvava eftermiddagssolen, äta glass och dricka öl och möblera mentalt. jag tänker inte låtsas om att jag är alldeles färgprickig på armarna efter målarjobb i eslöv, eller att jag har ont i huvudet av luften. sorbet botar det mesta.
hittade en underbar fågelburslampa för 795kr på handladesign.se.
den hade varit fin i hallen på nya lägenheten.
nu ska jag och martin gå ut i den kvava eftermiddagssolen, äta glass och dricka öl och möblera mentalt. jag tänker inte låtsas om att jag är alldeles färgprickig på armarna efter målarjobb i eslöv, eller att jag har ont i huvudet av luften. sorbet botar det mesta.
tisdag, juli 14, 2009
en ofrivillig utflykt
idag gjorde jag bort mig något förfärligt.
min arbetslösa sommar är slut, och jag hade tänkt åka till eslöv och hjälpa till med städning, målning och annat pyssel i bowlinghallen där. eftersom jag är anal planerare kollade jag upp tågtiderna både en och två gånger, och noterade att mitt tåg gick från malmö central 09.19 och var av modell pågatåg. när jag parkerat min cykel på pontonen i kanalen köpte jag en biljett och dubbelkollade skärmen med avgångar. jovisst. 09.19, pågatåg, spår 2. jag rökte en cigarett i morgonsolen. klev ombord på tåget och hittade ett undangömt säte där jag kunde bre ut mig med dagens tidning. kunde inte se ut genom fönsterna, men på mitt lilla sidobord hade någon stämplat (mallritat?) ett konstverk.
A KEY IS A KEY.
i högtalaren utropades att tåget var sex minuter sent, så jag sms:ade min upphämtare i eslöv. sen åkte vi. efter ett par minuter kom en glad konduktör som studerade min biljett och klottrade på den med sin kulspetspenna. ja, man vill ju inte att någon ska återanvända den såklart.
när klockan var frammedags (beräknat 09.52) började jag skruva på mig för att se vilka stationer vi åkte förbi, men eftersom vi skulle vara sena tyckte jag inte att det var så konstigt att eslöv inte dykte upp utanför fönstret.
däremot tyckte jag att det var riktigt märkligt att ystad plötsligt stod skyltat.
i stället för att snabbt som tusan hoppa av i den knutpunkt som ystad är och ta nästa tåg eller buss tillbaka, så tänkte jag att jag skulle hitta en såndär linjekarta som berättar hur tågen åker. för vad vet jag? jag kanske hamnat på en sjuk ringlinje som ska till eslöv efter ystad. min skånegeografi är inte så finputsad som den borde vara efter 26 år. jag hittade linjekartan. vi var absolut inte på väg till någonstans i närheten av eslöv.
vid det här laget kallsvettades jag och händerna darrade när jag skickade ett nöd-sms till min chaufför som stod och väntade på mig på eslöv station. "jag har för helvete tagit fel tåg!" vid nästa station gjorde jag det största misstaget man kan göra när man är ute på villovägar i skåne. jag hoppade av. jag hoppade av det trygga pågatåget (som för övrigt var på väg till simrishamn) och tänkte att jag skulle ta nästa tåg härifrån i stället, var jag nu var.
detta mötte mig utanför dörrarna efter att tåget tuffat vidare:
jag befann mig i Köpingebro. några insekter surrade kring min ångestdoftande kropp. några blommor vajade lojt i det gassande solskenet. ett par kråkor tittade förvånat upp från sin stillsamma lek vid rälsen. tumbleweed.
jag lät mig emellertid inte distraheras av all denna action, utan kastade mig över telefon och tidtabell. och kunde givetvis inte tro mina ögon. sprang bort mot det håll som jag gissade var centrum (och i detta fall är det ett perfekt ord att använda, eftersom det var just mitten av byn, men inte så mycket annat), hittade en länsbusstation. men det var som jag befarat.
när man åker buss i en stad, oavsett linje, så täcker tidtabellen åtminstone halva den där tavlan som länstrafiken satt upp. i Köpingebro bestod tidtabellen av tre klockslag. och tågen då? ungefär detsamma.
ringde runt, men ingen kunde eller ville sätta sig i en bil och köra skåne runt. jag hade alltså gråten i halsen och drygt en och en halv timme tills jag kunde försöka ta mig till arbetet och civilisationen. i Köpingebro finns en Ge-Kå livs. dit hittade jag och skramlade ihop en tia till en flaska vatten. sen tänkte jag att jag skulle gå en runda, utforska, njuta av lantlivet. efter tre minuter var jag ute på landet, blev rädd och fick gå tillbaka till stationen.
Köpingebro ser ut som en förort. alla som såg mig gå där, längs landsvägen, tittade upp från sitt trädgårdsarbete eller sitt fönsterputsande. båda två. ett litet barn stirrade så mycket att han höll på att gå in i en lyktstolpe. jag satte mig på perrongen, smuttade på mitt exklusiva vatten och försökte lösa korsordet i A-delen. ibland är det fantastiskt bra att vara en sån som har med sig tidningen i väskan. sen kom det en geting och jagade mig två varv runt ett träd.
när jag väl var tillbaka på ett tåg, efter alldeles för mycket sol och full av små svarta kryp (tripsar, eller vad det heter), svor jag att jag aldrig mer ska sätta min fot i Köpingebro. jag förbannar den tågkonduktör som kollade min biljett och ändå lät mig åka till denna gudsförgätna håla.
i malmö försökte jag trösta mig med att köpa skor på rea, men min storlek är slutsåld.
min arbetslösa sommar är slut, och jag hade tänkt åka till eslöv och hjälpa till med städning, målning och annat pyssel i bowlinghallen där. eftersom jag är anal planerare kollade jag upp tågtiderna både en och två gånger, och noterade att mitt tåg gick från malmö central 09.19 och var av modell pågatåg. när jag parkerat min cykel på pontonen i kanalen köpte jag en biljett och dubbelkollade skärmen med avgångar. jovisst. 09.19, pågatåg, spår 2. jag rökte en cigarett i morgonsolen. klev ombord på tåget och hittade ett undangömt säte där jag kunde bre ut mig med dagens tidning. kunde inte se ut genom fönsterna, men på mitt lilla sidobord hade någon stämplat (mallritat?) ett konstverk.
A KEY IS A KEY.
i högtalaren utropades att tåget var sex minuter sent, så jag sms:ade min upphämtare i eslöv. sen åkte vi. efter ett par minuter kom en glad konduktör som studerade min biljett och klottrade på den med sin kulspetspenna. ja, man vill ju inte att någon ska återanvända den såklart.
när klockan var frammedags (beräknat 09.52) började jag skruva på mig för att se vilka stationer vi åkte förbi, men eftersom vi skulle vara sena tyckte jag inte att det var så konstigt att eslöv inte dykte upp utanför fönstret.
däremot tyckte jag att det var riktigt märkligt att ystad plötsligt stod skyltat.
i stället för att snabbt som tusan hoppa av i den knutpunkt som ystad är och ta nästa tåg eller buss tillbaka, så tänkte jag att jag skulle hitta en såndär linjekarta som berättar hur tågen åker. för vad vet jag? jag kanske hamnat på en sjuk ringlinje som ska till eslöv efter ystad. min skånegeografi är inte så finputsad som den borde vara efter 26 år. jag hittade linjekartan. vi var absolut inte på väg till någonstans i närheten av eslöv.
vid det här laget kallsvettades jag och händerna darrade när jag skickade ett nöd-sms till min chaufför som stod och väntade på mig på eslöv station. "jag har för helvete tagit fel tåg!" vid nästa station gjorde jag det största misstaget man kan göra när man är ute på villovägar i skåne. jag hoppade av. jag hoppade av det trygga pågatåget (som för övrigt var på väg till simrishamn) och tänkte att jag skulle ta nästa tåg härifrån i stället, var jag nu var.
detta mötte mig utanför dörrarna efter att tåget tuffat vidare:
jag befann mig i Köpingebro. några insekter surrade kring min ångestdoftande kropp. några blommor vajade lojt i det gassande solskenet. ett par kråkor tittade förvånat upp från sin stillsamma lek vid rälsen. tumbleweed.
jag lät mig emellertid inte distraheras av all denna action, utan kastade mig över telefon och tidtabell. och kunde givetvis inte tro mina ögon. sprang bort mot det håll som jag gissade var centrum (och i detta fall är det ett perfekt ord att använda, eftersom det var just mitten av byn, men inte så mycket annat), hittade en länsbusstation. men det var som jag befarat.
när man åker buss i en stad, oavsett linje, så täcker tidtabellen åtminstone halva den där tavlan som länstrafiken satt upp. i Köpingebro bestod tidtabellen av tre klockslag. och tågen då? ungefär detsamma.
ringde runt, men ingen kunde eller ville sätta sig i en bil och köra skåne runt. jag hade alltså gråten i halsen och drygt en och en halv timme tills jag kunde försöka ta mig till arbetet och civilisationen. i Köpingebro finns en Ge-Kå livs. dit hittade jag och skramlade ihop en tia till en flaska vatten. sen tänkte jag att jag skulle gå en runda, utforska, njuta av lantlivet. efter tre minuter var jag ute på landet, blev rädd och fick gå tillbaka till stationen.
Köpingebro ser ut som en förort. alla som såg mig gå där, längs landsvägen, tittade upp från sitt trädgårdsarbete eller sitt fönsterputsande. båda två. ett litet barn stirrade så mycket att han höll på att gå in i en lyktstolpe. jag satte mig på perrongen, smuttade på mitt exklusiva vatten och försökte lösa korsordet i A-delen. ibland är det fantastiskt bra att vara en sån som har med sig tidningen i väskan. sen kom det en geting och jagade mig två varv runt ett träd.
när jag väl var tillbaka på ett tåg, efter alldeles för mycket sol och full av små svarta kryp (tripsar, eller vad det heter), svor jag att jag aldrig mer ska sätta min fot i Köpingebro. jag förbannar den tågkonduktör som kollade min biljett och ändå lät mig åka till denna gudsförgätna håla.
i malmö försökte jag trösta mig med att köpa skor på rea, men min storlek är slutsåld.
måndag, juli 13, 2009
ett bra hem önskas.
jag lider och plågas av en fruktansvärd separationsångest.
tanken på att eventuellt flytta, och därmed behöva rensa ur garderober och skåp, gav mig en spark i rumpan (och själen), så jag konstaterade med inre pipig röst att "vissa skor använder jag ju faktiskt inte..."
somliga är Traderafynd, och jag vet att jag ska sluta kalla dem för fynd när de inte passar, men de är ju så fina!
andra är provade både i butik, hemma, på stan, på restaurang och sådär lojt när man ser en bra film, men har ändå inte riktigt blivit ingångna och står därför bara och tittar längtansfullt mot dörren.
jag vet att jag borde (detta fula, fula ord) göra mig av med dem, men jag kan liksom inte förmå mig. idag började jag ta några halvhjärtade bilder, men jag vill egentligen inte lägga upp dem på Tradera. dessutom blev fotona så suddiga att de inte duger på långa vägar. ibland är det bra att bara ha en mobilkamera.
tanken på att eventuellt flytta, och därmed behöva rensa ur garderober och skåp, gav mig en spark i rumpan (och själen), så jag konstaterade med inre pipig röst att "vissa skor använder jag ju faktiskt inte..."
somliga är Traderafynd, och jag vet att jag ska sluta kalla dem för fynd när de inte passar, men de är ju så fina!
andra är provade både i butik, hemma, på stan, på restaurang och sådär lojt när man ser en bra film, men har ändå inte riktigt blivit ingångna och står därför bara och tittar längtansfullt mot dörren.
jag vet att jag borde (detta fula, fula ord) göra mig av med dem, men jag kan liksom inte förmå mig. idag började jag ta några halvhjärtade bilder, men jag vill egentligen inte lägga upp dem på Tradera. dessutom blev fotona så suddiga att de inte duger på långa vägar. ibland är det bra att bara ha en mobilkamera.
bilderböcker
jag gillar böcker. jag gillar att fundera över formuleringar, översättningar och sammansättningar. jag tycker om pocketbokens format och doften av inbundna biblioteksböcker. jag gillar ljudet av strandsand mellan sidorna, efter en lyckad lässtund i solstolen.
men ibland är det bara så najs att läsa tecknade serier...
köp jojo falks och tomas zackarias westbergs självbiografiska seriealbum här.
men ibland är det bara så najs att läsa tecknade serier...
köp jojo falks och tomas zackarias westbergs självbiografiska seriealbum här.
natt och solen skiner.
ibland går det timmar, dagar eller veckor utan att hjärtat tillåts hoppa till. ni vet, sådär glatt och ohämmat. av plötslig lycka, en silkeslen överraskning eller känslan av att världen är svindlande vidöppen.
men ibland kan man slösurfa och genom ett trollslag och den fantastiska associationskraften pricka in tre bra saker under loppet av fem minuter, som är sådär skönt och härligt bra att själen blir lite lättare. som en häst på sommarbete.
1. Tikkle Me
man kan också gå in på last.fm och lyssna här.
2. Stars in Coma
här kan man ladda hem deras People put up with a lot of shit.
3. Karin Söderquists målningar.
detta är min favorit.
men ibland kan man slösurfa och genom ett trollslag och den fantastiska associationskraften pricka in tre bra saker under loppet av fem minuter, som är sådär skönt och härligt bra att själen blir lite lättare. som en häst på sommarbete.
1. Tikkle Me
man kan också gå in på last.fm och lyssna här.
2. Stars in Coma
här kan man ladda hem deras People put up with a lot of shit.
3. Karin Söderquists målningar.
detta är min favorit.
söndag, juli 12, 2009
sunday is gloomy
saker jag kan tänka mig att göra idag:
1. bada bastu.
2. se den där filmen om coco chanel med audrey tatu.
3. spela dataspel.
4. bygga en snögubbe och göra snöänglar.
5. peta bort smutsen under naglarna.
6. träffa min kompis niklas.
och eftersom jag inte har vintertid och fluffig snö, eller någon bastu att tillgå och inte vågar ladda ner filmer för att jag är rädd för fängelset, så kommer denna söndag att handla mest om alternativ 3, 5 och 6, i den ordningen.
i morse åt jag gamla pommes till frukost.
1. bada bastu.
2. se den där filmen om coco chanel med audrey tatu.
3. spela dataspel.
4. bygga en snögubbe och göra snöänglar.
5. peta bort smutsen under naglarna.
6. träffa min kompis niklas.
och eftersom jag inte har vintertid och fluffig snö, eller någon bastu att tillgå och inte vågar ladda ner filmer för att jag är rädd för fängelset, så kommer denna söndag att handla mest om alternativ 3, 5 och 6, i den ordningen.
i morse åt jag gamla pommes till frukost.
konståkning och kakor
hittade loka kanarps braiga blogg med serier om historiska kvinnor.
gillar tonya harding-historien. det är tänkvärt det där. good girls go to heaven osv.
gillar också kvinnliga bloggare som fokuserar på kvinnor. kaka på kaka. man kan aldrig få för mycket kaka. läs hennes blogg!
gillar tonya harding-historien. det är tänkvärt det där. good girls go to heaven osv.
gillar också kvinnliga bloggare som fokuserar på kvinnor. kaka på kaka. man kan aldrig få för mycket kaka. läs hennes blogg!
fredag, juli 10, 2009
fredagskyl
ifall vi plötsligt skulle befinna oss under belägring och tvingas leva med utegångsförbud, så hade vi klarat oss. en stund i alla fall. tills vi dött av alkoholförgiftning.
min kille är för tillfället besatt av trappistöl, och kylskåpet ser ut som ett förstadium till ölprovning. femtioelva olika sorter, med bara en flaska av varje.
själv är jag en weissbiertjej, men även mina behov har blivit tillgodosedda. idag har jag tänkt premiärsmaka Hoegaardens bärburk.
kvällen bjuder på kalas. det är min lillasyster som ställer till med förlovnings- och inflyttningsfest. jag förstår inte var hela bröllopshysterin kommer ifrån. plötsligt är alla förlovade och nu i helgen gifter sig två par jag känner på olika håll i sverige (lycka till!). jag tänker att om vi hade haft en massa pengar så kanske vi också varit gifta nu. i stället är vi nöjda med att vi ska gå på en lägenhetsvisning nästa vecka. vår lägenhet är helt okej, men jag tackar inte nej till trettio extra kvadratmeter och femhundra mindre i hyra.
vi får gifta oss efter flytten.
pysselpresent
det är svårt att ge bra presenter till ett par som inte alls har samma smak som jag, och som dessutom har betydligt mer pengar. jag inbillar mig emellertid att de är i behov av en vettig vinöppnare, så varför inte då lägga till en flaska rödtjut och två vinglas i hårdplast som de kan släpa med sig på sommarens eskapader? inslagningen lämnar en del i övrigt att önska, men allt cellofan var slut.
min kille är för tillfället besatt av trappistöl, och kylskåpet ser ut som ett förstadium till ölprovning. femtioelva olika sorter, med bara en flaska av varje.
själv är jag en weissbiertjej, men även mina behov har blivit tillgodosedda. idag har jag tänkt premiärsmaka Hoegaardens bärburk.
kvällen bjuder på kalas. det är min lillasyster som ställer till med förlovnings- och inflyttningsfest. jag förstår inte var hela bröllopshysterin kommer ifrån. plötsligt är alla förlovade och nu i helgen gifter sig två par jag känner på olika håll i sverige (lycka till!). jag tänker att om vi hade haft en massa pengar så kanske vi också varit gifta nu. i stället är vi nöjda med att vi ska gå på en lägenhetsvisning nästa vecka. vår lägenhet är helt okej, men jag tackar inte nej till trettio extra kvadratmeter och femhundra mindre i hyra.
vi får gifta oss efter flytten.
pysselpresent
det är svårt att ge bra presenter till ett par som inte alls har samma smak som jag, och som dessutom har betydligt mer pengar. jag inbillar mig emellertid att de är i behov av en vettig vinöppnare, så varför inte då lägga till en flaska rödtjut och två vinglas i hårdplast som de kan släpa med sig på sommarens eskapader? inslagningen lämnar en del i övrigt att önska, men allt cellofan var slut.
torsdag, juli 09, 2009
borta bra, hemma strand
ute är det molnigt, men jag behöver inte sakna solsken och havsbad. jag kan ta på mig mina solglasögon och gå runt i lägenheten. det känns som på stranden. jag lovar. sandkornen som trillat av badlakan, strandväskor och badkläder har lagt sig i drivor. som på en strand.
och om jag känner mig omotiverat hängig behöver jag bara kasta en blick på min vänsta hand, som pryds av finaste partyringen från cocoo
in i dimman
de senaste dagarna har jag varit som uppslukad av ett fantastiskt nytt intresse. jag kan inte förstå att jag inte upptäckt detta användningsområde av Internet förrän nu. i timmar åt gången har jag suttit med hjärnan totalt bortkopplad och inte haft en tanke på sådana triviala saker som mat, dryck, städning, inköp eller hårkamning.
upptäck mafioson i dig!
det började alldeles oskyldigt med Facebookspelen. jag är sedan länge en inbiten Mafiawarsspelare, vilket är rätt så harmlöst eftersom man bara kan spela i ca 5 minuter åt gången. sedan hamnade jag i Uno-träsket, och alla andra hopplösa farmspel, YoVille och allt vad det heter.
sedan utvecklades jag. jag sökte mig ut i vida världen. började bygga saker.
städer...
nöjesfält...
köpcentrum...
efter ett tag var detta inte tillräckligt. jag behövde kontrollera, äga, bestämma. mitt maktbegär blev för stort. jag hamnade i simulation games-träsket.
jag skaffade en liten familj...
jag styrde över åtskilliga skeppsbrutna...
jag fick till och med nybyggare att bli fulla på saloonen jag byggt!
favoritspelet blev nog ändå Totem Tribe, där jag fick slåss mot elaka svampar och bygga arméer av utförskare, jägare, soldater och byggare!
strategispel, att leta efter dolda och hemliga ting, att slåss mot ondingar och segla på de sju haven. plötsligt förstår jag varför kids sitter som fastskruvade framför sina datorer. det är fruktansvärt beroendeframkallande, och jag börjar bli rädd att spelen ska ta slut (för jag köper givetvis inga spel, utan jag testspelar dem bara eftersom gratis är gott). jag kanske måste vidga mina vyer? spela online-kortspel, risk och annat gammaldags?
men om jag ska fortsätta spela såhär intensivt så måste jag nog investera i en mus. att spela äventyrsspel med pekplatta ger kramp i höger pek- och långfinger.
och ps: detta är framtiden. om man klickar på spelbilderna så hamnar man på sidan där spelet finns. bra va? have fun!
upptäck mafioson i dig!
det började alldeles oskyldigt med Facebookspelen. jag är sedan länge en inbiten Mafiawarsspelare, vilket är rätt så harmlöst eftersom man bara kan spela i ca 5 minuter åt gången. sedan hamnade jag i Uno-träsket, och alla andra hopplösa farmspel, YoVille och allt vad det heter.
sedan utvecklades jag. jag sökte mig ut i vida världen. började bygga saker.
städer...
nöjesfält...
köpcentrum...
efter ett tag var detta inte tillräckligt. jag behövde kontrollera, äga, bestämma. mitt maktbegär blev för stort. jag hamnade i simulation games-träsket.
jag skaffade en liten familj...
jag styrde över åtskilliga skeppsbrutna...
jag fick till och med nybyggare att bli fulla på saloonen jag byggt!
favoritspelet blev nog ändå Totem Tribe, där jag fick slåss mot elaka svampar och bygga arméer av utförskare, jägare, soldater och byggare!
strategispel, att leta efter dolda och hemliga ting, att slåss mot ondingar och segla på de sju haven. plötsligt förstår jag varför kids sitter som fastskruvade framför sina datorer. det är fruktansvärt beroendeframkallande, och jag börjar bli rädd att spelen ska ta slut (för jag köper givetvis inga spel, utan jag testspelar dem bara eftersom gratis är gott). jag kanske måste vidga mina vyer? spela online-kortspel, risk och annat gammaldags?
men om jag ska fortsätta spela såhär intensivt så måste jag nog investera i en mus. att spela äventyrsspel med pekplatta ger kramp i höger pek- och långfinger.
och ps: detta är framtiden. om man klickar på spelbilderna så hamnar man på sidan där spelet finns. bra va? have fun!
tisdag, juli 07, 2009
bra. som det är.
det finns vissa saker som är bra även när de är dåliga. jordgubbar är till exempel fantastiskt gott även om de är smaklösa eller sura. detsamma gäller för de flesta andra sommarbär. stearinljusbelysning på en restaurang är alltid bättre än lampljus, även om det är så mörkt att man inte ser maten. och sommarlovs-TV på morgnarna. så tryggt, gapigt, irriterande och härligt. det är den perfekta bakgrunden till datorspelande, tidningsläsande och kaffesörplande.
och idag är det svalare. idag kan jag kavla upp skjortärmarna och ta i.
(nu gråter en bil på barnprogrammet. i min bortkopplade hjärna lät det som att den knullade. konstigt barnprogram, tänkte jag.)
och idag är det svalare. idag kan jag kavla upp skjortärmarna och ta i.
(nu gråter en bil på barnprogrammet. i min bortkopplade hjärna lät det som att den knullade. konstigt barnprogram, tänkte jag.)
måndag, juli 06, 2009
med oförmåga att planera.
de försöker intala oss att värmeböljan är över. de talar om regn, moln och åska. de utlovar temperaturer runt femton. de sitter förmodligen nånstans längs solkusten och messar prognosen från sina iPhones, för de är inte här i malmö i alla fall.
förra veckan bestod av ett enda långt tjatande om ÅSKAN som hela tiden lurade över skåne och danmark. jag såg inte röken av den. en gång hörde jag mullret, men det visade sig vara ett flygplan. jag låg bara på stranden, flämtade i hettan och simmade i havet, med vatten lika klart som i en pool. och nu då, ny vecka, nya friska tag, är det regn och rusk och höstkyla som gäller. fast inte här såklart. jag var inställd på att städa undan strandsanden, diska ur vattenflaskan och plocka fram tjocka tröjan, men jag förmår mig inte göra något i denna värme, som uppenbarligen inte läst väderleksrapporten i tidningen. solen steker som aldrig förr, vardagsrummet är ett växthus och fläkten surrar 24/7.
de får gärna komma hit en sväng, och ta med ett glas kall saft eller en caiprinha, och förklara hur jag ska kunna städa i den här värmen.
semester = att komma hem från stranden, äta en god sallad fullpackad med avokado och mozzarella, dricka ett glas vin på den tråkiga innergården, spontanåka till västra hamnen och gå på open air, dricka folköl och kolla på solnedgången och glada, dansande människor, åka tillbaka in till civilisationen, gå på klubb i linne och jeansshorts, gå hem och somna före två.
förra veckan bestod av ett enda långt tjatande om ÅSKAN som hela tiden lurade över skåne och danmark. jag såg inte röken av den. en gång hörde jag mullret, men det visade sig vara ett flygplan. jag låg bara på stranden, flämtade i hettan och simmade i havet, med vatten lika klart som i en pool. och nu då, ny vecka, nya friska tag, är det regn och rusk och höstkyla som gäller. fast inte här såklart. jag var inställd på att städa undan strandsanden, diska ur vattenflaskan och plocka fram tjocka tröjan, men jag förmår mig inte göra något i denna värme, som uppenbarligen inte läst väderleksrapporten i tidningen. solen steker som aldrig förr, vardagsrummet är ett växthus och fläkten surrar 24/7.
de får gärna komma hit en sväng, och ta med ett glas kall saft eller en caiprinha, och förklara hur jag ska kunna städa i den här värmen.
semester = att komma hem från stranden, äta en god sallad fullpackad med avokado och mozzarella, dricka ett glas vin på den tråkiga innergården, spontanåka till västra hamnen och gå på open air, dricka folköl och kolla på solnedgången och glada, dansande människor, åka tillbaka in till civilisationen, gå på klubb i linne och jeansshorts, gå hem och somna före två.
lördag, juli 04, 2009
att vara effektiv.
det finns olika sätt att packa en strandväska. i början av säsongen (läs: nu) är jag lika överambitiös som när jag ställer till med kalas. jag vill ha med allt! dubbla badlakan, strandstol, kaffe, muggar, äpplen, kam, solkrämer, lip gloss, tre olika tidningar, korsord, minst två böcker, solglasögon, två ombyten, extra filt, pennor, anteckningsblock, vattenflaska, matsäck, plastpåsar, mobiltelefon, örhängen som matchar baddräkten, hårsnoddar, ögonskugga, fickspegel, glasspengar och gud förbjude att jag skulle glömma sprayflaskan med ansiktsvatten från body shop.
resultat: väska stor.
vid sommarens slut brukar min strandväska bestå av en handduk och dagens tidning. that's it. glamouren är ersatt av logik. solkrämen är utbytt mot sommarskinn. klädombytena har förvandlats till den mer spartanska inställningen att det är rätt skönt och svalkande att ta sig hem från stranden med blöta badkläder under linnet och shortsen.
resultat: väska i plastpåsmodell.
årets baddräkt
resultat: väska stor.
vid sommarens slut brukar min strandväska bestå av en handduk och dagens tidning. that's it. glamouren är ersatt av logik. solkrämen är utbytt mot sommarskinn. klädombytena har förvandlats till den mer spartanska inställningen att det är rätt skönt och svalkande att ta sig hem från stranden med blöta badkläder under linnet och shortsen.
resultat: väska i plastpåsmodell.
årets baddräkt
fredag, juli 03, 2009
semester.
solen, sommaren, havet och allt som hör därtill (som konstiga insektsbett, öm solbränna, salttovigt hår, stickande tistlar, gräsallergi och ett tillstånd av konstant bakfylla av allt vin som så lätt slinker ner när man ligger utsträckt i diverse solstolar, på badlakan eller filtar). ja, nog är det härligt. jag går runt och är alldeles klibbig, solstingsförvirrad och i vattnet är det över tjugo grader. svalkar knappt. lägenheten är förrädiskt instängd och uppvärmd, därav skrivsemester. när värmeböljan stillat sig ska jag bli människa igen, och sluta vara såhär fri, spontan, solig och sommarberusad.
fredag, juni 26, 2009
torsdag, juni 25, 2009
konsten att inte spendera en dag
ibland är det fantastiskt att inte lyckas åstadkomma någonting. att bara låta tiden gå, utan att lägga sig i vad som blir gjort eller vilka avtryck man lämnar efter sig.
att bara vakna, gäspa och gå och lägga sig igen. äta lite, vila lite, dricka lite te. och leta upp sådär lagom mjuk underhållning som låter ett leende dra förbi, eller en tår.
man kan till exempel lägga sig på en soffa. man kan till exempel luta sig mot en stor kudde och vila benen mot armstödet. och så kan man leta upp lite bra kortfilm.
Meat.
man kan lägga upp vattenmelon, passionsfrukt och aprikoser på ett fat och varva söta fruktsmaker med stänger av mörk choklad.
man kan se It's a wonderful life, och tänka att det inte är så dumt ändå, livet.
att bara vakna, gäspa och gå och lägga sig igen. äta lite, vila lite, dricka lite te. och leta upp sådär lagom mjuk underhållning som låter ett leende dra förbi, eller en tår.
man kan till exempel lägga sig på en soffa. man kan till exempel luta sig mot en stor kudde och vila benen mot armstödet. och så kan man leta upp lite bra kortfilm.
Meat.
man kan lägga upp vattenmelon, passionsfrukt och aprikoser på ett fat och varva söta fruktsmaker med stänger av mörk choklad.
man kan se It's a wonderful life, och tänka att det inte är så dumt ändå, livet.
onsdag, juni 24, 2009
aint no sunshine when she's gone
efter en dag i solen, med hundpromenader, bollkastning, vila i lummig trädgård och sådär pittoreskt vitt vin med jordgubbar i, ser jag ut såhär:
jag ska verkligen försöka att ta av mig solglasögonen i morgon, trots mina ljusskygga ögon som ger mig huvudvärk av minsta lilla solstråle.
i morgon ska jag gå på begravning. mina röda kinder kanske kan antas bero på rödgråtenhet. och solglasögonen kanske bör lämnas på. som att sörja med en air av Hollywood.
och ett PS.
huvudvärken har minskat. om det beror på att orsaken till symptomet har lugnat sig, eller om det bara är tabletterna som lägger sordin på dunkandet, vet jag faktiskt inte. så jag avbeställer inte min tid hos doktortanten riktigt än.
jag ska verkligen försöka att ta av mig solglasögonen i morgon, trots mina ljusskygga ögon som ger mig huvudvärk av minsta lilla solstråle.
i morgon ska jag gå på begravning. mina röda kinder kanske kan antas bero på rödgråtenhet. och solglasögonen kanske bör lämnas på. som att sörja med en air av Hollywood.
och ett PS.
huvudvärken har minskat. om det beror på att orsaken till symptomet har lugnat sig, eller om det bara är tabletterna som lägger sordin på dunkandet, vet jag faktiskt inte. så jag avbeställer inte min tid hos doktortanten riktigt än.
tisdag, juni 23, 2009
ibland måste man få lov att bara vara tråkig
1.Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4, vad står det?
"-Självklart, grimaserade han, självklart..."
2.Sträck ut din vänstra arm, vad rör du vid?
stora kaffekoppen.
3. Vad såg du senast på tv?
MASH igår, liksom varje kväll.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är?
halv tio kanske? (men den är 09.53)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
gatuljud, skrik på ett språk jag inte kan identifiera och Antony som sjunger I was young when I left home.
6. När var du senast ute, vad gjorde du då?
igår cyklade jag till apoteket för att inhandla allidrin och voltaren T på tant doktorns inrådan.
7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökning?
kollade igenom alla blogginlägg jag missat under natten. detta formulär fanns i galaxer i mina målarbraxer.
8. Vad har du på dig?
hemmajeansshorts och oversize-tishan med Roy Lichtensteinmotiv där det står "I need a hero", men det gör jag inte. nästan aldrig i alla fall.
9. Drömde du något i natt?
det jag drömde har hunnit suddas ut så mycket att jag vet att det var något speciellt, men jag kan tyvärr inte längre urskilja konturerna.
10. När skrattade du senast?
igår när jag spelade UNO mot en kille i england och en i italien. de var roliga.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
mina två favorittavlor, en fin spegel och en tavla som jag avskyr, men som martin tycker om. (se längst ner.)
12. Har du sett något konstigt på sistone?
en konstig flugliknande insekt, grön och röd.
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
det är så fruktansvärt själviskt att publicera, eftersom bara jag bryr mig om svaren. egentligen.
14. Vilken var den senaste filmen du såg?
old school. den var tramsig och rolig.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa då?
en lägenhet och en butikslokal där jag skulle sälja sådant som jag själv tycker om.
16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om.
jag avskyr att ha långa naglar. det är äckligt tycker jag.
17. George Bush?
känns tack och lov som ett överspelat kapitel i världshistorien.
18 och 19. Vad ska dina barn heta, pojke respektive flicka?
selma och lillsatan.
20. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
absolut. jag tänker inte flytta tillbaka till sheffield, men kanske berlin eller barcelona eller nåt annat som börjar på B.
21. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
"du var dålig på yatzy men bra på en del annat."
22. Jag utmanar
... alla som läser detta, bara för att jag vill veta om jag själv orkar läsa andra svar...
i spegeln skymtar även martins fula tavla...
"-Självklart, grimaserade han, självklart..."
2.Sträck ut din vänstra arm, vad rör du vid?
stora kaffekoppen.
3. Vad såg du senast på tv?
MASH igår, liksom varje kväll.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är?
halv tio kanske? (men den är 09.53)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
gatuljud, skrik på ett språk jag inte kan identifiera och Antony som sjunger I was young when I left home.
6. När var du senast ute, vad gjorde du då?
igår cyklade jag till apoteket för att inhandla allidrin och voltaren T på tant doktorns inrådan.
7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökning?
kollade igenom alla blogginlägg jag missat under natten. detta formulär fanns i galaxer i mina målarbraxer.
8. Vad har du på dig?
hemmajeansshorts och oversize-tishan med Roy Lichtensteinmotiv där det står "I need a hero", men det gör jag inte. nästan aldrig i alla fall.
9. Drömde du något i natt?
det jag drömde har hunnit suddas ut så mycket att jag vet att det var något speciellt, men jag kan tyvärr inte längre urskilja konturerna.
10. När skrattade du senast?
igår när jag spelade UNO mot en kille i england och en i italien. de var roliga.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
mina två favorittavlor, en fin spegel och en tavla som jag avskyr, men som martin tycker om. (se längst ner.)
12. Har du sett något konstigt på sistone?
en konstig flugliknande insekt, grön och röd.
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
det är så fruktansvärt själviskt att publicera, eftersom bara jag bryr mig om svaren. egentligen.
14. Vilken var den senaste filmen du såg?
old school. den var tramsig och rolig.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa då?
en lägenhet och en butikslokal där jag skulle sälja sådant som jag själv tycker om.
16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om.
jag avskyr att ha långa naglar. det är äckligt tycker jag.
17. George Bush?
känns tack och lov som ett överspelat kapitel i världshistorien.
18 och 19. Vad ska dina barn heta, pojke respektive flicka?
selma och lillsatan.
20. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
absolut. jag tänker inte flytta tillbaka till sheffield, men kanske berlin eller barcelona eller nåt annat som börjar på B.
21. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
"du var dålig på yatzy men bra på en del annat."
22. Jag utmanar
... alla som läser detta, bara för att jag vill veta om jag själv orkar läsa andra svar...
i spegeln skymtar även martins fula tavla...
måndag, juni 22, 2009
kan du undersöka mig, snälla?
tredje dagen med huvudvärk. nej, inte molande spänningshuvudvärk eller förkylningssnörvelhuvudvärk, utan dånande, dunkande mardrömshuvudvärk. knastrande, bultande, som om hjärnan är för stor. från käkarna, via tinningarna upp och runt om. när jag tar alvedon så skrattar huvudvärken åt mig. när jag nyser, hostar eller lutar mig fram så svartnar det för ögonen. när jag vaknade hade jag så ont att jag började gråta.
eftersom det är tredje dagen börjar jag bli orolig. alltså ringde jag min doktor på vårdcentralen. där köade jag först i 40 minuter, och det evinnerliga tutandet i örat hjälpte inte, nej faktiskt inte alls, och sen frågar min doktor:
-är du SÄKER på att det inte är spänningshuvudvärk?
-ja, jag är helt säker. det här är olidligt!
-du kan ta ipren.
-men jag tror inte det hjälper...
-du kan komma på onsdag klockan ett.
-jag kan tyvärr inte då för jag ska på begravning.
-då är det spänningshuvudvärk du har.
-nej, det är det absolut inte. har du inga tider innan det?
-du får komma på torsdag.
om jag har såhär ont i huvet till på torsdag är det kört. jag lovar. jag dör hellre.
ni förstår, jag kan inte röra mig utan att tårarna börjar rinna. det GÅR inte. jävla skitdoktor.
fredag, juni 19, 2009
ibland är jag extra långsam
hej.
förlåt.
jag fattade först nu hur puckat mitt förra inlägg är.
vem fan bryr sig om vad jag ska ha på mig idag?
och herregud, alla vet ju hur vädret är.
så förlåt.
det va inget.
förlåt.
jag fattade först nu hur puckat mitt förra inlägg är.
vem fan bryr sig om vad jag ska ha på mig idag?
och herregud, alla vet ju hur vädret är.
så förlåt.
det va inget.
torsdag, juni 18, 2009
I wish.
midsommarafton. solsken, blomsterkransar, dans, sång och midnattskyssar. jag har valt ut min outfit.
nu är det ju tyvärr inte sommartid i sverige än, trots att almanackan visar juni, så jag väljer nog jeans och varm kofta i stället. det är lagom om man ska vara på landet, spela spel, äta sill och kanske grilla.
allt på bilden kommer förresten från doherty perkins, och inget av det finns i min garderob.
nu är det ju tyvärr inte sommartid i sverige än, trots att almanackan visar juni, så jag väljer nog jeans och varm kofta i stället. det är lagom om man ska vara på landet, spela spel, äta sill och kanske grilla.
allt på bilden kommer förresten från doherty perkins, och inget av det finns i min garderob.
ett ifrågasättande av stadens normer
1. inhägat gräs
jag förstår inte poängen. klart att vi vill ha vackra grönområden, frodigt gräs och lite trädgårdskänsla även inne i stan, men vad är vitsen med att sätta ett staket runt om, så att ingen kan utnyttja det? hade det inte varit bättre om vi kunde få uppleva känslan av mjuk mark under fötterna och låta hunden nosa omkring på vettigt underlag en stund? det är ju dessutom ganska...fult.
2. innergårdscharm
såhär i sommartider vill vi svenskar gärna göra allting utomhus. promenera, dricka öl, umgås, och kanske grilla lite på gården. vår innergård är en av de i särklass tråkigaste gårdarna. den består av ett cykelställ, betong, några soptunnor och rabatter utan växter. just nu frodas även ett sopberg precis utanför vårt köksfönster. vad säger ni? ska vi samla ihop våra små klot- och engångsgrillar, marinera och käka upp skiten? ha det lite mysigt på midsommar kanske? eller?
jag förstår inte poängen. klart att vi vill ha vackra grönområden, frodigt gräs och lite trädgårdskänsla även inne i stan, men vad är vitsen med att sätta ett staket runt om, så att ingen kan utnyttja det? hade det inte varit bättre om vi kunde få uppleva känslan av mjuk mark under fötterna och låta hunden nosa omkring på vettigt underlag en stund? det är ju dessutom ganska...fult.
2. innergårdscharm
såhär i sommartider vill vi svenskar gärna göra allting utomhus. promenera, dricka öl, umgås, och kanske grilla lite på gården. vår innergård är en av de i särklass tråkigaste gårdarna. den består av ett cykelställ, betong, några soptunnor och rabatter utan växter. just nu frodas även ett sopberg precis utanför vårt köksfönster. vad säger ni? ska vi samla ihop våra små klot- och engångsgrillar, marinera och käka upp skiten? ha det lite mysigt på midsommar kanske? eller?
parkskräck och öppenhjärtlighet: vem är rädd?
det är konstigt det där med att vara på många olika sätt samtidigt. jag inbillar mig att jag lider av temporär agorafobi. bara ibland. bara en stund. som när jag ska gå ut med soporna. eller gå till närbutiken. då får jag hjärtklappning, måste samla mig, dra djupa andetag och helst planera varje steg på vägen.
när jag ska betala är jag alltid jättetrevlig mot expediten. när jag är på kalas kan jag kallprata högst och bäst av alla. när jag och martin var ute och åt härförleden trodde han att jag kände servitrisen bara för att vi var så avslappnade när vi småpratade om menyn.
när jag ska sola och läsa bok i Pildammsparken måste jag cykla minst två varv för att hitta den mest avskilda platsen, där jag inte riskerar att någon kan titta på mig. om det kommer någon jag känner så låtsas jag att jag inte ser dem, bara för att jag känner mig fullständigt fel i min ensamhet.
jag joggar inte. jag tränar inte utanför mitt vardagsrum. jag är rädd att någon ska se mig när jag är ful.
mina föräldrars vänner tycker att jag är rar och så trevlig att prata med. jag ler nästan jämt. jag vill nästan jämt ha någon i handen.
när jag ska betala är jag alltid jättetrevlig mot expediten. när jag är på kalas kan jag kallprata högst och bäst av alla. när jag och martin var ute och åt härförleden trodde han att jag kände servitrisen bara för att vi var så avslappnade när vi småpratade om menyn.
när jag ska sola och läsa bok i Pildammsparken måste jag cykla minst två varv för att hitta den mest avskilda platsen, där jag inte riskerar att någon kan titta på mig. om det kommer någon jag känner så låtsas jag att jag inte ser dem, bara för att jag känner mig fullständigt fel i min ensamhet.
jag joggar inte. jag tränar inte utanför mitt vardagsrum. jag är rädd att någon ska se mig när jag är ful.
mina föräldrars vänner tycker att jag är rar och så trevlig att prata med. jag ler nästan jämt. jag vill nästan jämt ha någon i handen.
tisdag, juni 16, 2009
high school, tonårsfilm och amerikanska storverk
skräckisar kan vara mesiga och inte skrämmas tillräckligt. thrillers är ofta alldeles för långa, långsamma och gäspiga. romantiska komedier har ingenting med min egen vardag att göra och jag har därför svårt att engagera mig, och dramer, dessa djupdykningar i tårkanalerna, kan ofta kännas som dåliga verklighetsflykter då de får en att må ännu sämre efteråt än före trycket på Play-knappen.
det finns emellertid en filmgenre som aldrig gör mig besviken. som innehåller kärlek, hat, hämnd, sex, revolutioner, sorg, våld, humor och tidlösa teman. (och ofta otroligt snygga outfits, men så ytlig ska jag inte tillåta mig själv att vara.) jag menar givetvis tonårsfilmer, teenflicks, dessa underbara avbrott i livet som ofta är slut inom två timmar men som bevaras i våra hjärtan för alltid.
minns du när du såg the Breakfast Club första gången? minns du hur du skrattade igenkännande åt karikatyrerna och klichéerna? minns du hur du placerade in dig själv och dina vänner, fiender och så kallade frenemies? jag tillhörde Allison-gruppen.
eller minns du, apropå fantastiska Molly Ringwald, när du såg Pretty in Pink, eller Sixteen Candles? visst gör du det? för att tonårsfilmer sätter spår och lämnar avtryck. minns du underbara Heathers, som förutom alla teen-ingredienser även innehöll de bästa skådespelarna: Winona Ryder, Christian Slater och Shannen Doherty?
i samma onda anda kom nittiotalets The Craft, som givetvis blev en helig film för alla som kände sig som outcasts. det var härligt. det var befriande. det var okej att porträttera ondskan nyanserat i tonårsfilmerna, samtidigt som alla karaktärerna kategoriserades. det var okej att vara lite, lite sadistisk trots att man tillhörde "de goda". nu, däremot, är tonårsfilmerna tillrättalagda, övertydliga, pedagogiskt sett riktade till småbarn. ta Mean Girls som gick på TV4 igår. Lindey Lohan är det snälla underbarnet som luras in i den ytliga "plastvärlden", för att sedan ursäkta sig och genom botgöring göra världen bättre för alla i hennes årskull. tadaa! ingen kan ifrågasätta vilka som var de elaka, de goda, nördarna, freaksen eller jocksen, eftersom det tydligen är tvunget, nu på tjugohundratalet, att sätta rubriker på alla från början. ingenting får vara mellan raderna och Lindsey Lohan måste givetvis gå igenom katharsis och bli det helgon hon var i filmens början.
detsamma gäller för många av vår tids tonårsfilmer, som Bring it On-filmerna, Britneys Crossroads, fruktansvärda Queen Sized och menlösa Sisterhood of the Traveling Pants. och har ni tänk på att sex inte var tabu för tjugo år sedan? då var det okej för tonåringarna att ha sex i bilen, hångla i källaren och prata blow jobs på skolgården. nu, däremot, när till och med tolvåringar tycks ha koll på alla ställningar i Kama Sutra, så handlar alla tonårsfilmer om balansen mellan att bara vilja ha sex (American Pie) och att avstå från sex i enighet med den amerikanska kyskheten (High School Musical-filmerna). tröttsamt moraliserande som inte borde höra hemma i filmvärlden.
det är inte min mening att döma ut all modern teenfilm, för det finns såklart härliga undantag. tragikomiska Juno gav mig ny tilltro till independence-scenen vs. storfilm, och när Michael Ceras nya film, Nick & Noras Infinite Playlist (vars titel av någon outgrundlig anledning blev rakt översatt inför svenska släppet, därav "Nick & Noras oändliga spellista", och fulare titel får man leta länge efter) släpps i sverige i slutet av juni är jag hoppfull och kanske lite, lite kär i Ceras allvarliga uttryck.
man får inte heller glömma filmer som donnie darko, igby goes down eller the virgin suicides. inte alla tonårsfilmer utspelas i fluffiga LA-miljöer och handlar om popularitet i motsats till utanförskap. genren är mycket mer tillåtande än så. och kanske är det därför jag föredrar att se sjuttonåringar kämpa mot hierarkin, framför en 40-årig kvinnas kamp mot cancer. cancerpatienten dör, men i tonåringarnas värld kan vad som helst hända.
det finns emellertid en filmgenre som aldrig gör mig besviken. som innehåller kärlek, hat, hämnd, sex, revolutioner, sorg, våld, humor och tidlösa teman. (och ofta otroligt snygga outfits, men så ytlig ska jag inte tillåta mig själv att vara.) jag menar givetvis tonårsfilmer, teenflicks, dessa underbara avbrott i livet som ofta är slut inom två timmar men som bevaras i våra hjärtan för alltid.
minns du när du såg the Breakfast Club första gången? minns du hur du skrattade igenkännande åt karikatyrerna och klichéerna? minns du hur du placerade in dig själv och dina vänner, fiender och så kallade frenemies? jag tillhörde Allison-gruppen.
eller minns du, apropå fantastiska Molly Ringwald, när du såg Pretty in Pink, eller Sixteen Candles? visst gör du det? för att tonårsfilmer sätter spår och lämnar avtryck. minns du underbara Heathers, som förutom alla teen-ingredienser även innehöll de bästa skådespelarna: Winona Ryder, Christian Slater och Shannen Doherty?
i samma onda anda kom nittiotalets The Craft, som givetvis blev en helig film för alla som kände sig som outcasts. det var härligt. det var befriande. det var okej att porträttera ondskan nyanserat i tonårsfilmerna, samtidigt som alla karaktärerna kategoriserades. det var okej att vara lite, lite sadistisk trots att man tillhörde "de goda". nu, däremot, är tonårsfilmerna tillrättalagda, övertydliga, pedagogiskt sett riktade till småbarn. ta Mean Girls som gick på TV4 igår. Lindey Lohan är det snälla underbarnet som luras in i den ytliga "plastvärlden", för att sedan ursäkta sig och genom botgöring göra världen bättre för alla i hennes årskull. tadaa! ingen kan ifrågasätta vilka som var de elaka, de goda, nördarna, freaksen eller jocksen, eftersom det tydligen är tvunget, nu på tjugohundratalet, att sätta rubriker på alla från början. ingenting får vara mellan raderna och Lindsey Lohan måste givetvis gå igenom katharsis och bli det helgon hon var i filmens början.
detsamma gäller för många av vår tids tonårsfilmer, som Bring it On-filmerna, Britneys Crossroads, fruktansvärda Queen Sized och menlösa Sisterhood of the Traveling Pants. och har ni tänk på att sex inte var tabu för tjugo år sedan? då var det okej för tonåringarna att ha sex i bilen, hångla i källaren och prata blow jobs på skolgården. nu, däremot, när till och med tolvåringar tycks ha koll på alla ställningar i Kama Sutra, så handlar alla tonårsfilmer om balansen mellan att bara vilja ha sex (American Pie) och att avstå från sex i enighet med den amerikanska kyskheten (High School Musical-filmerna). tröttsamt moraliserande som inte borde höra hemma i filmvärlden.
det är inte min mening att döma ut all modern teenfilm, för det finns såklart härliga undantag. tragikomiska Juno gav mig ny tilltro till independence-scenen vs. storfilm, och när Michael Ceras nya film, Nick & Noras Infinite Playlist (vars titel av någon outgrundlig anledning blev rakt översatt inför svenska släppet, därav "Nick & Noras oändliga spellista", och fulare titel får man leta länge efter) släpps i sverige i slutet av juni är jag hoppfull och kanske lite, lite kär i Ceras allvarliga uttryck.
man får inte heller glömma filmer som donnie darko, igby goes down eller the virgin suicides. inte alla tonårsfilmer utspelas i fluffiga LA-miljöer och handlar om popularitet i motsats till utanförskap. genren är mycket mer tillåtande än så. och kanske är det därför jag föredrar att se sjuttonåringar kämpa mot hierarkin, framför en 40-årig kvinnas kamp mot cancer. cancerpatienten dör, men i tonåringarnas värld kan vad som helst hända.
lördag, juni 13, 2009
jag hjärta en liten skär
de bästa presenterna är sådant som man själv vill ha. visst är det så. så igår när jag och min kamrat sprang runt i regnet och letade efter en doppresent försökte vi tänka som de småbarn vi är. och konstaterade snabbt att vi är alldeles förälskade i illustatören stina wirséns fantastiska barnböcker, som kanske är ännu mer givande för vuxna.
så böcker blev det.
jag ville komplettera med den fina affischen av en liten skär, men då satte min kamrat ner foten. "NEJ, vi ska INTE ge bort den, för den ska jag köpa till mig själv!"
jag tänker att vi alla skulle må bäst av att ha ett exemplar av en liten skär på väggen. man mår nog bra av det.
så böcker blev det.
jag ville komplettera med den fina affischen av en liten skär, men då satte min kamrat ner foten. "NEJ, vi ska INTE ge bort den, för den ska jag köpa till mig själv!"
jag tänker att vi alla skulle må bäst av att ha ett exemplar av en liten skär på väggen. man mår nog bra av det.
fredag, juni 12, 2009
rain is angels
fuktig, kall höstluft drar in genom fönstret denna junidag. helst av allt hade jag stannat här, med benen över armstödet, en filt över fötterna, datorn som en stor, varm katt i knät och kaffekoppen inom räckhåll, men trots min ledighet får jag inte som jag vill. nejdå. jag ska tvinga mig ut i regnet (kanske åtföljd av ett tyskt paraply), och ner på stan på en ofrivillig inköpsrunda, inte spendera för många slantar och kanske dricka en espresso. kimya dawson får stanna här.
7 sorters blommer under kudden, eller på tapeten.
jag har krigat i TrickyVickys kommentarsfält det senaste dygnet, men lyckas inte posta fungerande länkar. det är denna bild jag vill dela med mig av. detta underbara gästrum tillhör Chloë Sevigny. som att sova i en blomsterdjungel.
torsdag, juni 11, 2009
clever girls, unite
läser i fina Helens eskapader om ideal och medvetenhet, och det känns så skönt att inte vara ensam i kampen mot sig själv och sin egen snedvridenhet.
det värsta är idealen. när andra påpekar brister hos folk på stan eller på TV, är jag gärna den som med milt överseende påpekar att "herregud, det spelar väl ingen roll att hon har hår under armarna/är kort/lång/tjock/smal" eller vad det nu kan vara. jag tycker sällan att någon är ful. jag beundrar oliktänkande, frigjordhet och originalitet. jag blir arg över bantande tonåringar, trendhysteri, konsumtionshets och trångsynthet.
men herre jävlar vad jag är duktig på att spöa mig själv.
efter att ha konstaterat att inget på mig duger, att jag är intellektuellt handikappad och aldrig har någonting att ha på mig för att ingenting passar min formlösa kroppshydda, så är det förbannat svårt att gå ut och propagera för en sundare livsstil.
det värsta är idealen. när andra påpekar brister hos folk på stan eller på TV, är jag gärna den som med milt överseende påpekar att "herregud, det spelar väl ingen roll att hon har hår under armarna/är kort/lång/tjock/smal" eller vad det nu kan vara. jag tycker sällan att någon är ful. jag beundrar oliktänkande, frigjordhet och originalitet. jag blir arg över bantande tonåringar, trendhysteri, konsumtionshets och trångsynthet.
men herre jävlar vad jag är duktig på att spöa mig själv.
efter att ha konstaterat att inget på mig duger, att jag är intellektuellt handikappad och aldrig har någonting att ha på mig för att ingenting passar min formlösa kroppshydda, så är det förbannat svårt att gå ut och propagera för en sundare livsstil.
onsdag, juni 10, 2009
Berlin
tisdag eftermiddag.strålande solsken mötte oss, liksom en näst intill olidlig värme. efter att vi tagit oss till U-Boddinstrasse slog vi oss ner utanför en Bierstube och drack vår första öl på tysk mark i väntan på vår generösa värd Anders. den varma blåsten gjorde varken till eller från förutom på frisyren, och det var två svettiga svenskar som, efter att ha gått gatan fram och tillbaka efter en madrass, slutligen fick duscha av sig resdammet i lägenheten på Flughafenstrasse 46. vi började med att äta en förstklassig måltid på en vietnamesisk restaurang på Karl-Marx-strasse (vi befinner oss i Neukölln) och jag grämer mig över att jag inte memorerade namnet, för maten var fantastisk och kostade 4,50 euro. den vietnamesiska ölen gick på en tjuga. avslutade kvällen på ett litet hak (på Donaustrasse?) runt hörnet, där vi drack ännu mer öl.
you say GI. I say FUCK OFF.
jag förundras ständigt över hur "en stor öl" kan se så sjukt mycket större ut i tyskland. i england får man ju en pint, men de glasen ser ändå inte lika gigantiska ut som ett tyskt halvlitersglas.
onsdag morgon: äventyr. mulet och kallt. jag och martin gick en liten promenad. Karl-Marx-strasse ner och vidare på Kottbusser Damm. tittade på ankor, snubblade över kullerstenar, tittade imponerat på turkiska affärerna där alla väskor kostar 3 euro. gick västerut längs Oranienstrasse. långt västerut. genom bostadsområden, parkstråk, öststatsblock och in i businesskvarteren där gatan byter namn till Kochstrasse. det är helt otroligt att vandra från bohemiska caféer, grafitti och småbutiker, genom ett medelklassområde och in kedjornas förlovade land. subway, starbucks och skyskrapor (eller åtminstone väldigt höga hus). samma gata. annan värld. och vi gillar den inte. fortsatte i alla fall uppför Friedrichstrasse, liksom alla andra turister i snålblåsten. passerade checkpoint charlie, gucci, prada och galeries lafayette. trängdes med kostymer och japaner med kameror. Unter den Linden och västerut, bara för att jag ville stirra på Brandenburger Tor. satte oss på en bänk, tittade på vakter, turister, hotell. bläddrade i guideboken och det började regna. trodde vi i alla fall. det var i själva verket vattnet från den pittoreska fontänen bakom våra ryggar som blåste rakt över oss i den alltmer tilltagande vinden. promenerade tillbaka och upp till Bahnhof Friedrichstrasse, eftersom vi var slut i benen och hungriga/griniga. slog på stort och åkte en station med U-bahn, gick av på Oranienburgerstrasse.
promenaden.
hittade en 60's diner. komplett med bås, jukeboxmaskiner, filmstjärnor på väggarna och milkshakes. fantastisk caesarsallad, och enligt en säker källa var även cheeseburger-menyn en hit. bilden nedan är stulen från deras hemsida. jag tror inte att de bryr sig nämnvärt.
vi fortsatte till fots och promenerade runt i Mitte en stund, drack en vandrande espresso och lät maten landa. ryckte sedan upp oss och tog en U-bahn till Kurfurstendamm bara för att gå in på KaDeWe och utforska matavdelningen. sjukt varuhus, sjuk matavdelning.
trots att vi var mätta gick salivproduktionen inte att hejda när vi i andakt smög runt bland montrarna, som såklart var prydligt fullproppade av diverse godbitar. ostdiskarna på KaDeWe kommer jag att drömma om länge.
drack en vansinnigt dyr kaffe på ett café runt hörnan och blev blåsta av expediten. så är det att vara turist. orkar inte jiddra. lämnade Charlottenburg med en känsla av att kvarteret får utforskas närmare en annan gång. spännande med överklass, smuts och kultur.
på kvällen blev vår duo ett helt svenskgäng, och vi drack vin/öl/GT på Luzia, Oranienstrasse, innan vi trängde in oss i en taxi till Berghein Kantine. hamnade mitt i nån jäkla tombola. lärde känna club mate och blev frälst! grönt te har aldrig smakat bättre!
inte heller har det någonsin förut funkat så bra med vodka.
torsdag, uppe med tuppen. tog en promenad till Kreuzberg med siktet inställt på shopping. utökade min godisasksamling på Ararat, Bergmannstrasse 99.
första:
framsida andra:
baksida:
försökte investera i second hand-överflödet på Colours, men misslyckades i vanlig ordning. martin rotade bland skivor på Zossenerstrasse. vi kom fram till att dagens mål var att hinna dricka valfria alkoholhaltiga drycker på minst 5 olika ställen innan Anders bad oss att komma med nyckeln hem till lägenheten.
1. en öl utanför saluhallen på Bergmannstrasse. turistpoäng.
2. en delad öl på kebabhaket vid U-Gneisenaustrasse.
3. fantastiskt goda caipirinhas på en mysig stammisbar (påminde om att vara med i Cheers) på hörnan Körteststrasse/Urbanstrasse.
4. solen tittade fram i en sekund när vi gick längs Urbanstrasse, så vi kastade oss givetvis in på första bästa Mexikanska restaurang. long island ice tea i solen. riktigt trevliga ananasdrinkpinnar. flådigt.
5. lite fulla och kissnödiga snubblade vi in på en urtysk, inrökt bar med spelmaskiner, skrumpna ballonger i taket och något jag vill minnas vara en låtsaspalm. drack rom med ginger ale.
eftersom Anders inte hade ringt än hann vi med en sjätte drink på en pizzeria på Flughafenstrasse. vad vi drack minns jag inte. konstigt.
ett askfat på en flyttkartong någonstans i Berlin.
vi fortsatte dricka vodka mate, äta kebab och härja, och när kvällen kom och Ami tog med oss på klubb (Cookies, vid Unter den Linden) var vi trötta och less på att festa. åkte hem i svensk tid och träffade en tysk råtta.
fredag, en vilodag. vet inte om vi var bakis, men det tror jag knappast. sov och läste bok till sena eftermiddagen i alla fall, då vi snyltade in oss på en skivbolagsfest med buffé. efter att vi ätit gott och gratis smet jag och martin ut i Prenzlauer Bergeftermiddagens lovande uppehåll. avnjöt en enorm weissbier med riskorn på botten (martin) och en dubbel espresso (jag) på en indisk restaurang vid Lychener strasse.
åkte runt och promenerade längs east side gallery. drack en corona i en solstol i sanden, såg solnedgången reflekteras i vattnet. mötte upp med folk på Oberbaumbrucke och hamnade på sextiotalsbaren Konrad Tönz.
jag roas av etiketten på Rothaus Pils.
drack riktigt goda drinkar på en bakgata, träffade svenskar som köpt en pappersboll för 50 euro i tron att det var kokain (hahahaha), åkte till Panorama Bar och dansade, vidare till Bar 25 som var tragiskt folktomt och kallt i morgonsolskenet. det kan hända att vi inte betalade i U-bahnen hem, men jag minns inte riktigt.
lördag, byxdag.Anders och Ami skulle shoppa byxor, så efter en extremt sen frukost möttes vi upp på Alexanderplatz. i regn och rusk slog vi oss paradoxalt nog ner på en uteservering med strandtema. tyget i solstolarna flaxade i stormbyarna, men martin löste situationen genom att köpa en sol till mig. martin inhandlade en hoodie på American Apparel och vips hade vi bytt stadsdel och satt i lugnet på Gorki Parks uteservering. eller, jag och Ami satt på uteserveringen. Anders och martin stod i butiken tvärs över gatan och lyssnade på tusen skivor varav hälften inhandlades. roligt. känns som om jag blir beskylld för att shoppa mycket, men medan jag lade 8 euro på krimskrams under hela resan, så lyckades martin smälla 80 på en eftermiddag.
på damtoaletten hade någon förutspått vår ankomst.
eftersom vi är troopers när vi är på semester så struntade vi i att åka hem med A&A, utan stannade envist kvar med regnblöta kläder. hoppade på en spårvagn och tog oss till Kollwitzplatz, eftersom den jäkla guideboken sa att det var restaurangtätt och bra. det är möjligt att där finns många ställen att äta på, men när man knatar runt i hällregn är man inte så peppad på att leta. hamnade således på en tapasrestaurang, Lafil, som de hängivna tapasfantaster vi är. ja, ni vet, man ser en skylt som skriker ut Tapas! Cava! och man känner i magen hur värmen sprider sig och de mörka molnen skingras. tyvärr serverade denna restaurang de mest fruktansvärda, slibbiga och smaklösa låtsastapas och dessutom tog de hutlöst betalt för rosévin som vi inte ens ville ha.
Vi: Cava, bitte!
Servitrisen: Rosé?
Jag, skeptisk: Hell?
Servitrisen: ...blablabla, snabbt på tyska följt av Probieren?
Vi, uppgivet: okej...
det visade sig att de två glas rosévin vi drack kostade mer än maten, och detta i en stad där du sällan betalar mer än en tjuga för ett glas husets. för en mer utförlig beskrivning av detta spanska helvete, läs Amis blogg. jag tyckte hon fångade det bra.
illamående och desperata efter en upplevelse som skulle kunna överglänsa denna hemska måltid åkte vi till U-Warschauer Strasse, och närmare bestämt till fina Himmelreich. barerna i Friedrichshein tilltalar mig, särskilt på Simon-Dach-strasse, som känns som ett annat slags Möllan. centrerat, tillbakalutat och lätt som en plätt. vi utnyttjade cocktail hourn och jag drack fantastiska whisky sours med tyska bär.
jag lånade martins glasögon och skrattade så att jag grät när han konstaterade att jag såg ut som plupp. alldeles blått hår. Plupp in der Berlin, på lämmeljakt.
mötte upp med de andra och gick på nån ny klubb vid Schlesisches Tor. tänkte som en pensionär att det är en dag i morgon också, åkte hem vid fyra (?).
söndag. hemdag. försökte inhandla färdkost och en massa sprit att ta med hem, men lika livliga som klubbar runtom i staden är vid tiotiden en söndagmorgon, lika döda är gatorna och till vår fasa öppnar mataffärerna inte före ett, om de behagar öppna över huvud taget. vår planerade färdkost blev reducerad till vad som kan inhandlas på bageriet runt hörnan, och i spritväg köpte jag en extra flaska vodka i kiosken. vilken skam. såhär ser slutligen våra inköp ut, och Desperadon är till thomas. ursäkta provsmakandet av jelzinlikören. den visste inte att den skulle fotograferas.
bagerierna runt U-Boddinstrasse = livräddare!
vi försökte packa i tystnad för att inte väcka värdparet (som sov mindre än en meter från resväskan), och med blandade känslor satte vi oss på bussen hem. fick favoritsätet. efter att hå gått runt i blöta skor som färgat av sig i fem dagar såg mina fötter ut såhär.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)