jag är en sådan hycklare! den här gången är det allvar.
jag utger mig för att vara öppen, främja olikheter, inte vara negativ och hylla frispråkighet, kvinnor som tar för sig och människor som njuter av livet. samtidigt finns det ingenting som jag finner mer pinsamt än folk som påstår sig föra "intellektuella, filosofiska, djupgående diskussioner", och om det dessutom är gapiga tjejer som vevar med cosmopolitan-glaset medan de försöker se kvasisvåra och PK ut, så kräks jag lite i munnen. det är som att jag inte får ihop det. i min fyrkantiga värld så är det oförenligt att babbla och tänka samtidigt. man måste välja: antingen så får man vara blond och stå för det, eller introvert bokmal som inte skryter med sin intelligens.
men mest av allt är det nog uttrycket. om någon säger att de ägnar sig åt filosofi, så tror jag inte att det är så. utan då tänker de nog mer att de ska verka som sådana som gör det. vilket de i sin tur inte gör, eftersom de pratat om det för mycket.
och det är ju i själva verket JAG som måste rycka mig loss. för medan jag sitter här med hopsnörpt mun, korslagda armar och ben, och tänker på hur pinsamma folk är, som hela tiden måste synas och hävda sig och poängtera sin intellektualism, så är det ju JAG som är den pinsamt tråkiga. det är ju JAG som är den tysta, hånfulla. det är ju JAG som måste förändras. inte de som har kul och bräker på om sig själva.
om jag nu ska påstå mig hylla öppna, moderna kvinnor, så kanske jag inte bara borde göra det, utan även se till att bli en.
vilket osökt fick mig att tänka på Ghost World:
