jag ska inte påstå att alla drömmar gått i kras. nej, så är det faktiskt inte. på många sätt är allting bättre än vad jag drömde om när jag var yngre. inte för att jag hade drömmar då heller, utan snarare idéer om hur framtiden kunde tänkas se ut. drömmar, nej, det ägnade jag mig inte direkt åt. och det är ganska bra, livet. men jag kan inte låta bli att fnissa åt somliga vanföreställningar jag hade som barn.
1. jag var övertygad om att när man blev vuxen så fick man ett jobb (om man ville ha ett).
2. jag var övertygad om att när man blev vuxen så visste man vad man ville göra.
3. jag var övertygad om att när man blev vuxen så hade man råd att gå till doktorn, tandläkaren eller optikern, för så pass mycket pengar borde vuxna ha.
hahahahahahahahahahaha. yeah, right. jag tänker ta mig tusan ha de här glasögonen (som mamma betalade hälften på och som införskaffades för fyra år sedan) tills de går sönder, trots att jag behöver annan skärpa. huvudvärk? ähh, det är säkert bara vätskebrist, för så resonerar vuxna.
