allt är inte guld som glimmar

jag älskar färgat glas. färgat glas är som att äta godis med ögonen. som glada belle & sebastian-låtar, som sockervadd och som sommarminnen. kanske associerar jag färgat glas med glada saker bara för att farmor brukade servera perfekta kulor vaniljglass i de här små skålarna när jag var liten.

eller för att mormor brukade tända värmeljus i den här lyktan, som ser ut som den är täckt av hårda karameller.

fast egentligen är det nog bara oemotståndligt fint. de här kopparna med fat hämtade jag precis ut från posten.

och de här fina snaps- och vinglasen hade jag nog inte klarat mig utan.

ja, nog är det något speciellt med saker av glas. som en skata dras till silver dras jag till assietter, ljusstakar, skålar och fat av gnistrande, regnbågsfärgat och underbart glas. det är bra att samla på bruksföremål. då känns passionen berättigad, och rent utav nödvändig. lite som att samla på skor och handväskor.

kritik mot TheCritics

detta kanske gör mig till en dålig människa, men sådana petitesser som att vara bra eller dålig är ju bara att komma över och acceptera.

jag brukar läsa TheCritics, givetvis, eftersom jag som jag upprepade gånger nämnt älskar bloggar. TheCritics hissar och dissar bloggar, och vad de än ger för omdöme så klickar jag mig snart in och kollar igenom bloggen. kanske för att det är kul (wiiii!) med bloggar, eller för att jag inte har nåt eget liv.

ofta har TheCritics rätt. när de sågar ännu en modeblogg för att den är dåligt skriven så kan jag relatera till tankegångarna. är en text inte läsbar finns det en risk att man som läsare ger upp. men precis som jag nämnt tidigare så tycker jag inte att det spelar så stor roll i bloggvärlden. bloggar är till för att alla ska få uttrycka sig oavsett ålder och ursprung, och ska man kritisera bloggar är det viktigare att fokusera på innehåll.

en av TheCritics favoritbloggar just nu är Glädjespridaren. mitt liv, min glädje, som skrivs av en fantastisk kvinna med njursvikt. trots sin sjukdom så verkar hon vara betydligt starkare och framför allt mer positiv än de flesta jag känner. problemet är att hon inte kan skriva. detta är TheCritics finkänsliga nog att bara kommentera i förbifarten, men de lyckas också klämma in en anledning:

Bloggen må innehålla stavfel och diverse språkmissar, men det finns bakomliggande ursäkter att skylla på. Dels för att Justine varken är svensk eller född i Sverige, men således för att njursvikten sätter henne på tvären.

Emma-Lou Pesonen

fint och bra och allt såntdär. jag hakar bara upp mig på att det bara är vissa bloggskribenter som undslipper de språkliga kraven. kan inte "Melanie" som skriver om sin garderob och sina H&M-fynd också vara utlandsfödd, trots att hon inte skrivit det i bloggen? varför är det okej att särskriva och stava fel bara om ämnet är viktigt? att först såga en blogg på grund av dåligt språk, och sedan rosa en som är, om möjligt, ännu sämre är faktiskt inte okej.

nej, TheCritics. en kam ska det vara. dra alla över den och var inte rädd för löss. det finns speciella schampon nu för tiden.

jag hänger med i nyhetsflödet.

dagens roligaste DN-notis:


dagens roligaste barnboksbild:

Nasse är på rave. Känguru, som skymtar bredvid, är Nasses gaykompis i för tight T-shirt. det är förmodligen de som förpestat luften i Barcelona.

ja e snel

jag ger med mig. de stationära datorerna har ersatts av lap tops. och det är okej. och min har ingen monsterskärm. det är också okej. däremot känner jag att texten jag skriver är för liten och gör ont i ögonen. det är inte okej. så varsågod. nu blir jag läsarvänlig och människoanpassad. för första gången. för allas bästa.

vill. ha.

surrade runt bland lite bloggar, och hittade en ad (nej, inte ens ett inlägg, utan bara reklam) för en internetbutik som jag glömt! så fort jag får min lön ska jag minsann försöka komma ihåg mitt användarnamn och lösenord, och sedan beställa ett halsband:

eller ett armband

eller en brosch

och ett anteckningsblock

och en kylskåpsmagnet

och en till



Hur kunde jag glömma bort att la ninja finns?

överskattat att se

jag ska inte påstå att alla drömmar gått i kras. nej, så är det faktiskt inte. på många sätt är allting bättre än vad jag drömde om när jag var yngre. inte för att jag hade drömmar då heller, utan snarare idéer om hur framtiden kunde tänkas se ut. drömmar, nej, det ägnade jag mig inte direkt åt. och det är ganska bra, livet. men jag kan inte låta bli att fnissa åt somliga vanföreställningar jag hade som barn.

1. jag var övertygad om att när man blev vuxen så fick man ett jobb (om man ville ha ett).

2. jag var övertygad om att när man blev vuxen så visste man vad man ville göra.

3. jag var övertygad om att när man blev vuxen så hade man råd att gå till doktorn, tandläkaren eller optikern, för så pass mycket pengar borde vuxna ha.



hahahahahahahahahahaha. yeah, right. jag tänker ta mig tusan ha de här glasögonen (som mamma betalade hälften på och som införskaffades för fyra år sedan) tills de går sönder, trots att jag behöver annan skärpa. huvudvärk? ähh, det är säkert bara vätskebrist, för så resonerar vuxna.

kissemiss

heheheh, skrattar jag för mig själv, och hoppas att rätt människor läser på nätet, med alla kommentarer, och inte bara i papperstidningarna.

1.
sydsvenskan skriver om kissböter. kommentarerna haglar.
2.
någon tipsar om det här klippet av de kissande poliserna, davis cup malmö.


hohoho, vad roligt det är.


(nästan lika roligt som att se reklamfilmen för P-mate, som du kommer till om du klickar på rubriken.)

originella disney, sagan dog.

åh, jisses. jag kan inte slita mig. är det bara jag som känner mig förrådd?


(tack till ulrika för tipset.)

frustration

-Har du klippt dig?
-Nä...?

en vecka senare:

-Vad menade h*n egentligen?

är det för lite begärt att följa upp den klassiska klippfrågan med en hiss eller diss? eller varför inte nöja sig med ett traditionellt: "vad fin du är!"

jag läser, alltså finns jag

jag ägnar morgonen åt mina favoritsysselsättningar: dricka kaffe, helst litervis, och läsa alla bloggar som ramlar över mig. jag älskar bloggar. jag struntar i om de är egocentriska, uruselt skrivna svammelharanger fulla av navelskåderi, korkade och ibland obehagliga åskådningar av världsläget eller skyltfönster med Dagens Outfit. det är helt fantastiskt hur jag, som sitter här i min soffa, kan få reda på en massa skumma saker om människor runt om i sverige och världen, som jag absolut inte känner. som att tjuvläsa dagböcker.

dagens första upphittade blogg heter fet och skitarg, och underhåller på riktigt. förutom att alla inlägg känns som lösryckta monologer (som är roliga trots bristen på sammanhang), så vilar det en skön aura av politisk inkorrekthet. där hittade jag till exempel detta exemplar av britneyfilm:




jag prenumererar såklart på blogginlägg. det gör alla som är senila. hade det inte varit för bloglovin så hade jag glömt vilka bloggar som är bra, adresser, vilka jag följer, ja, ni förstår. bokmärken är töntiga. favoriten just nu är såklart annamarias berlinblogg. nu när vi går i väntans tider (två veckor kvar), så finns det inget mysigare än att slänga upp benen på soffans armstöd, känna hur benen blir lite svettiga av laptopvärmen och försvinna bort i hennes version av berlin. fina bilder tar hon också.


ibland sneglar jag på dagstidningarna som ligger vid mina fötter. och så tänker jag att jag borde läsa om den stora världen i stället för dessa människors småvärldar. sen tänker jag att jag struntar i världen.

dessutom får man alla nyheter snabbare genom bloggar och twitter. dagstidningarna är sena.

sommar, det kliar i fingrarna

varför är det alltid mitt i månaden, när man är sådär pank att man helst vill sluta äta, som man blir alldeles toksugen på att shoppa? det funkar likadant året runt, fast kanske är det lite värre nu i ljuva maj, när allt i garderoben känns svart, grått dystert och varmt, och allt i skyltfönsterna är inspirerande färgglatt och skriker: Jag kommer att få dig att dansa sommarnätterna igenom! Köp mig!

exempel:

till de här sjuka leggingsen (Manish Arora för Indiska, 795:-) hade till och med den vintrigaste av klänningar/tunikor peppat upp och blivit disko.


också från Indiska, fast bara 299:-, kommer den perfekta sommarklänningen!


jag smälter (dessa behöver jag nog)! blommiga sandaler från eurosko, 399:-.


eller varför inte svettas i en crazy zebratop från top shop?


och om man vill ha somriga blingbling-smycken, så är det bara att tömma kreditkortet på abay.nu.


ja, men nu var det ju detta med finanser, så jag ska inte ränna gata upp och gata ner efter de perfekta sommarplaggen. i stället ska jag inventera min garderob och se vad jag kan hitta som jag glömt bort att jag hade. det är lika spännande varje år!


ett tillägg: jag gick och provade de underbara sandalerna, men de var inte anpassade efter mina breda fötter. nu tycker jag att någon jag känner med näpnare fötter ska köpa dem i stället, så att jag får titta på dem ofta, ofta!

skillnader att poängtera, del 2

toalettborstar: ett nödvändigt ont.

för vem vill egentligen ha en bajsborste stående i sitt hem? och hur snygga är de där superdesignade saker som man betalar hundratals kronor för, för att sedan äckla ner med toalettvatten och skit? ska man ha en fin borste framme, för gäster, och ha en vanlig fulborste i ett hemligt badrumsskåp? eller, hur gör ni?

själv har jag valt. jag tänker inte betala mer än 16 kronor på ica, eller de 6:- som IKEA tar. men jag tänker banne mig aldrig ha en vit toalettborste! skillnaden mellan en vit tråkborste och en rosa pimpborste är enorm! man blir inte glad av att skrubba bort bajsränder i toan, men visst tusan blir man lite, lite gladare om toaborsten är rosa?



(tryck på rubriken, så får du se mitt drömbadrum.)

skillnader att poängtera

har ni tänkt på hur ofantligt stor skillnad det är på sjalar och halsdukar? vintertjocka, fluffiga stickade saker som man sveper om sig när vinden viner och snön piskar gatorna har en konstig benägenhet att påminna en om huttrande gråslask, och så utsöndrar de en unken lukt av våt hund. sjalar däremot, doftar romantiskt av parfym, mjuk hud och schampo, och är lyxigt silkiga, vackert mönstrade och flärdfulla.

så är det. hellre en stor, mjuk sjal än en stickad korv runt halsen, any time.

i väntan på ett äventyr

vad gör man en ljuvlig majdag då vinden viner om möllans husknutar och regnet piskar rakt in i ögonen? jo, man drömmer sig bort till en mindre komplicerad värld. en värld där stress inte tycks existera och där ölet flödar som vatten. en värld där människor är glada, bär uttrycksfulla kreationer och tar tillvara på varje dag som om det vore den sista. en värld som i folkmun kallas Berlin.


biljetterna är bokade och i juni får vi vår fix. beroendet tillfredsställt. och redan nu spritter det i benen som så gärna vill ut och gå på tyska gator, dansa med tyska ben, korsas kyskt i en tysk bar och knappt få vila på fem dagar. denna längtan i magen efter currywurst, weissbier, rökig klubbluft och avgaser. mina händer rycker efter ett begär att få bläddra fram och tillbaka i guideböcker, att inte riktigt kunna vika ihop kartan, att få känna på skor och plagg på enorma second handpalats, att få hålla handen på promenader och att få kylas ner av en kall caipirinha.

idag har jag värmt upp. jag har googlat adresser, studerat kartor, letat efter bloggar och hemsidor som kan vara till nytta inför avspark. allt detta, trots att jag vet att berlin är ett svart hål. vi kommer inte att se något annat än det som vi råkar passera på vägen till någon annanstans. vi kommer inte att planera in alla butikerna på min lista, men kanske snubbla över dem ändå på någon strapats. vi kommer inte att undra: vad ska vi göra nu? och leta i guideboken, för sådant har berlin inte tid till. vi ska låta oss svepas med.

det enda jag är helt bombsäker på är att vi kommer att hamna här.

hur förändras du?

minnen av ett annat liv

jag går igenom en personlig kris. det brukar bli så på våren, eftersom jag måste hitta sommarjobb eller annan sysselsättning under juni-juli, och det är varken roligt eller stimulerande, utan endast ångestframkallande. varje år.

när jag tvingas söka andra jobb börjar jag såklart med en gång ifrågasätta mitt vanliga arbete. är det verkligen okej? är detta vad jag vill göra just nu?

jag började tänka på när jag arbetade på Cafeteria i Sheffield (hittade en suddig bild här). där var dagarna aldrig så monotona som de är nu. där hände oväntade saker. ägarinnan sov på frysboxen i köket, det bodde skalbaggar i ett av skåpen, väggarna var målade i en tjock orange nyans, och på väggarna satt tavlor i brunt och guld som vi blev stämda för. det var varmt i Sheffield. när det regnade satte vi fram den gula bocken, Caution, wet floor, som ingen såg, och så kurade vi ihop oss och mös på insidan av de väldiga fönsterrutorna. gästerna kom ändå. fredagstanterna som ville ha sina cappuccinos gjorda av mig, eftersom det bara var jag som gjorde dem "frothy as hell", sådär så att mjölken stod som hårt vispad grädde, som en plym rakt upp ur koppen. den grå mannen som kom varje lunch, beställde en kanna breakfast-te och en äggmacka och alltid ville ha ett handskrivet kvitto. chris, som var en deprimerad tonårsviolinist och fick rabatt på kaffet eftersom han satt hela dagarna på samma plats i det vänstra fönstret. den kvinnliga sportjournalisten som alltid berömde mitt hår, mina smycken eller mina kläder, och som ville ha sin stora skinny latte med en extra shot. rutiner och stammisar, men aldrig meningslös tristess. på fredagarna skurade vi trappan med blekmedel och på söndagarna putsade vi stolsbenen.

jag tjänade £4,20 i timmen, men tyckte aldrig att det var slöseri med min tid att åka in och jobba ett lunchpass. jag gillade att ta bussen från Fulwood. tyckte att det var roligt att lyssna på de uniformerade skolbarnens tjatter, och se vilka som steg på och av. jag brukade sitta på ovanvåningen. bussen åkte längs fulwood road, glossop road förbi sjukhuset och längs med west street, men jag minns inte var den stannade. förmodligen på leopold street vid orchard square.

min busshållplats, fulwood road.

vår gata, chorley road. huset på vänster sida var vårt.

Cafeteria har fått en ny skylt. ägarbyte?

fulwood, med tobaksbutiken och postkontoret på vänster sida, och coopen och slaktaren åt höger. svänger man vänster här så hamnar man vid ån som Jarvis gillar att sjunga om.





bilderna har jag stulit från google. det är spännande med google street view. man kan resa utan att röra en muskel. jag såg att jons föräldrar antingen sålt eller bygger om huset på winchester avenue. som att spionera med tillstånd. vemodigt att besöka platser som man aldrig kommer att återvända till. i trädgården bodde hundratals grodor och stora guldfiskar.




det är inte lika spännande att jobba längre. att cykla till bowlinghallen innebär i somliga fall irritation över att ingen i den här stan tycks kunna trafikregler, men oftast stilla apati. visst, somliga i restaurangbranschen menar att det är underbart att jobba kväll, eftersom man har tid att uträtta ärenden på dagarna, men ärligt talat, hur ofta behöver man egentligen gå till banken eller posten, och hur många känner man som vill ta en fika mitt på dagen? livet är inte så glamouröst när alla andra arbetar när jag är ledig. jobba, sova och inte så mycket däremellan. inte konstigt att tanken finns där: självförverkligande är av godo. jag borde komma underfund med vad jag vill göra i livet, förutom att läsa böcker och bloggar, resa med google street view och cut and pasta bilder. jag borde hitta värmen i malmö, tycka att regnet är mysigt och gå promenader i min stadsdel. jag borde lita på att allt ordnar sig. jag borde gå igenom krisen. ångest är ju så tråkigt.

tappat förstånd

jag tror att jag har förvandlats till en såndär irrationell och rädd människa. en apatisk åttiotalist. handlingsförlamad, paralyserad, asocial och arg.

när jag skulle gå hem i lördags, efter att ha lämnat martin med en urdrucken tequilashot på Balthazar, var det en man som ropade på mig utanför närbutiken. "Hallå! Hallå!" ropade han, och "hallå du" svarade jag och fortsatte mot min grind. när han ropade en gång till låtsades jag att jag inte hörde, skyndade på stegen och med nyckeln i handen tog jag mig igenom grinden noggrann med att inte öppna den för mycket så att den skulle gå igen snabbt, snabbt. jag hann precis svänga upp i min trappa när jag hörde mannen vid grinden. "Hallå! Hallåååå!" han ryckte i gallerna en stund.

"Shit!" tänkte jag. "Jag har just undsluppit en hemsk våldtäktsman!"

jag samlade mig och tog mig in i min lägenhet med bultande hjärta. sedan började jag fundera på vad han egentligen hade velat. det var ingen jag kände, och det är väl inte nödvändigtvis så att alla män som följer efter en på möllan vill våldta och mörda. ett tag var jag övertygad om att jag måste ha tappat nåt och att mannen försökt lämna tillbaka det, vad det nu var, så jag slet upp min väska och räknade igenom vad jag haft med mig och vad jag kunde tänkas ha förlorat. hittade inte mobilen och tänkte att jag är fånig om jag förlorat min telefon bara för att jag är för rädd för att konfrontera främlingar på stan. men mobilen låg i fickan såklart.

undrar fortfarande vad han ville, och kan inte bestämma mig för om det är bättre att fly än bemöta eventuella hot. mitt handlingssätt känns som en metafor för hela mitt liv. jag har tappat något, men inte min mobiltelefon. jag har tappat tron på att jag är man nog att bemästra oförutsedda situationer. jag har blivit en mesig tjej.



nästa gång ska jag sparka våldtäktsmännen på pungen.

lookalike

det sägs att jag liknar olika personer. jag vet inte hur det är för andra, men i mitt fall påpekas det förbluffande regelbundet. såhär ser jag tydligen ut:





visst måste det finnas något program där man sätter ihop alla bilder? i så fall skulle man nog ändå inte komma i närheten av hur jag ser ut på riktigt. det är roligt sånt där. undrar vilka referenser de använder, som till exempel påpekat att jag ser ut som gwen stefani. den finaste komplimangen har jag fått av min vän niklas. han säger att jag har ett så speciellt utseende att jag ser bättre ut ju längre man tittar på mig. det är jag nöjd med. jag är inte tråkig. det måste vara nåt med blicken.


vilka liknar ni?

the opposite of hallelujah

visst är det irriterande när man inte kan kanalisera sin energi? har ingen möjlighet att skrida till verket med alla mina planer, eftersom jag måste sitta hemma och vänta på vaktmästaren. känns som om jag inte gjort annat de senaste veckorna. fixa den snart, snälla du!

om han, mot förmodan, dyker upp snart så hinner jag handla i god tid, så att laxen och räkorna tinar innan de ska slukas, och så hinner jag ränna runt bland butikerna och kanske hitta någon fin fejkfetaost och eventuellt lite fin sparris, broccoli och annat grönt och vårigt. salladslök och sugersnaps.

vi ska fira valborg med systrar, systerdöttrar, eld i hyllie och hundar av olika storlek. vi ska grilla. känns så sommaridylliskt att jag säkert kommer att supa mig full på mamma och pappas vin, för att jag inte kan hantera för mycket fint på en gång (eller så blir allt bara bra och mysigt).




på radion idag spelas bara bra musik. en indirekt uppmaning till disk och tvättvikning. jag måste vara ett slags medium som ser alla dessa dolda signaler överallt. eller hur? fattar inte varför alla tycker så illa om kitty jutbring.

ellosfynd inför den svettiga årstiden

i väntan på paketet från broarne.se gick jag till posten och fick ut en stor ellospåse. jag glömmer alltid vad det är jag beställt, så det är som julafton varje gång paketet slits upp. idag var det till min glädje bara fina och bra saker!


jag älskar blusar i fina mönster! den här är finare i verkligheten, och alldeles fladdrig och glad.


jeansshorts som inte är oanständigt korta ar förra sommarens hedersplagg, så ett par i en lite ljusare färg känns som en god investering (och ett plus för passformen som verkar perfekt).


på sommaren måste man ha framförhållning. den där fikan på förmiddagen kan lätt leda till vilda strapatser, promenader, öl i off road-terräng och svettig dans, alltså måste fötterna vara förberedda. då behövs det tygskor som man inte är rädd om. som dessa, fjuttbilliga. jag kan meddela att de båda är från duffy och i samma storlek (jag är en gedigen stl 40), men det vänstra paret känns som två storlekar mindre än det högra. konstigt. jag tänker emellertid gå in dem så att de är uttänjda lagom till juni.

jag fick även en massa bra BH:ar, trosor och linnen. ibland är ellos alldeles för praktiska! åtminstone när allting passar.


vad jag däremot inte fick var den här klänningen som jag sett fram emot:

men den kommer i mitten av maj. verkar den inte alldeles underbar?

vädret tillåter inte mig springa runt lättklädd i mjuka skor än, men däremot har jag fått avnjuta en stillsam fika på sim3 med en lillasyster, en hundvalp, en camilla, en astridbebis och en john. och en sjukt god macka som jag ångrar att jag åt upp. är så mätt att jag mår illa! men vem kan motstå cheddar och avokado, varmt och gojsigt med en massa sallad intryckt emellan? inte jag i alla fall, när magen kräver en kolhydratsspäckad frukost.

dags att slappa med oprah och martin innan jobbet ska få engagera mig.

picnic by the motorway

det är sommar, och då behövs vissa hjälpmedel för att göra tillvaron dräglig. jag väntar spänt på ett paket från broarne.se, som ska innehålla bland annat:


en finfin salladsslunga från RICE.


en matlåda för sallader (eller nåt annat trevligt) med dressingskål och gaffel inbyggt i locket. parkmåltiden kommer i fortsättningen att slippa innehålla snordyr, äcklig färdigsallad från konsum eller hemköp.


små lila burkar som man kan ha bra saker i, som oliver, såser eller örhängen.


och glöm inte att klicka på rubriklänken.

man kan aldrig ha för många väskor. eller skor.

väckt av vaktmästaren halv åtta i morse, yr, mjukisbakis och inte särskilt intresserad av att få lampan fixad. blev lite mer peppad när kaffet var klart och vaktismannen sa att han skulle komma tillbaka på måndag och försöka laga diskmaskinen.

visade lägenheten för några bankmänniskor. de fotograferade rör och pratade om röken från branden i hamnen.

sen betalade jag mina tusentals räkningar och firade med att beställa den här väskan:

42 dollars med frakt från turkiet.

nu när min händelserika morgon är över ska jag

1) inte läsa DN.
2) inte gå ut i solen.
3) ligga på soffan i nystädat hem och se på Hem till gården.

vad hör jag med mitt öra?

hittar fina örhängen på etsy.com:



dessa fina ölkapsyler säljer JustineJustine för 12 dollars.


lulubugjewelry säljer pippfåglar, $32, men också trollsländor och andra insekter.


jag älskar alla olika textörhängen! dessa är från gleaming och går på åtta pengar.


REread, $6.


Marie Antoinette av designsbyLeahBest, $12.


så mycket spexigare än sådant som går att hitta i affärerna! (Knit2getherInLove $15.99)

jag kan frossa bland alla fina designer hur länge som helst! det bästa är att alla skickar överallt, allting är genuint hantverk och det är så sjukt billigt! kolla även T-shirts (finns massor av superfina), väskor och tygtryck!

arbetsmarknaden, min själsliga död

finns det någon i hela vida världen som någonsin fått ett jobb genom att skicka in en så kallad "spontanansökan" eller "intresseanmälan" via arbetsgivarens hemsida? ni vet, sådana sidor där man fyller i formulär. man anger ålder, utbildningsnivå, vilka olika tjänster man kan tänka sig och i vilka städer man kan arbeta. det värsta är när man, som jag, inte har erfarenhet av just den typen av arbete som man söker. det är med apatiska fingertryckningar och regnmolnigt sinne som man kryssar i "nej" "nej" "nej!" på frågor om kvalifikationer.

det känns fint på något sätt att jag fortsätter att skicka in dessa spontanansökningar, utan att för en sekund tro att det ska leda till ett jobb.

jag vet, man ska gå in där man vill jobba, veva CV och ansökan i ansiktet på chefen och le så brett att visdomständerna ser ut som framtänder, men det kan jag inte gärna göra när jag känner mig febrig och skakig.


och om man väljer att vara positiv så har jag sökt fem jobb idag.

hade jag haft en arbetsförmedlare hade han/hon varit stolt.



det där med arbetsförmedlingen är ju kul. de är som ett eget folkslag. till för att hjälpa? jag är inte så säker. och a-kassan sen! jag blir gråtfärdig när jag tänker på det:
jag betalar in pengar till a-kassan, men med min nuvarande anställning kommer jag aldrig att få ut ett öre. eftersom jag är timanställd och jobbet har säsongsstängt på sommaren, kan jag aldrig redovisa tolv månaders arbete. visst är det ironiskt? och störtidiotiskt.


för några veckor sen mailade jag iväg en ansökan där jag poängterade mitt goda ordningssinne, bara för att komma på i efterhand att jag glömt bifoga CV. också smart.

feberdrömmar om mullvadar, mat och ungdomen.

jag är sjuk. när jag böjer huvudet fram eller tillbaka så är det som att en medecinboll rullar runt därinne och krossar alla nervändar. bakom mina ögon brinner helvetets eldar och i mina öron håller någon på att borra sig in med en såndär handborr som man vevar, som man fick använda i lågstadiet på den tiden då det inte fanns elektricitet. jag är sjuk och orkar inte se ett helt program på TV. inte ens Hem till gården, vilket innebär att jag är sjuk på allvar! det enda jag vill är att bli underhållen utan att behöva deltaga eller på annat sätt anstränga mig, bli matad med något gott som jag inte själv ska laga (eller inhandla för den delen - vårt kylskåp är ödsligt urplockat på näringsämnen), och att det mirakulöst ska dyka upp alvedon, treo, morfin eller vad som helst i badrumsskåpet.

för att få tiden att gå har jag ägnat senaste timmarna åt att läsa ikapp bland bloggarna. jag roas av någon anledning speciellt av bloggar skrivna av yngre flickor. kanske för att de är oförstörda, tror på sig själva och på världen och har liv som inte befläckats av cynism och tunnelseende. läs till exempel solrosland, som skrivs av en tjej som inte ens är femton år gammal, men ändå alldeles härligt välformulerad och glad på ett smittsamt sätt. eller den lite mer dekadenta egoina. vardagsproblemen i hennes liv är mycket mer underhållande än i mitt. när jag inte är sjuk och behöver pepp ägnar jag min internettid åt att följa diverse matbloggar. det är med beundransfylld ångest som jag läser om hur människor orkar följa strikta dieter (se här eller här) eller vara så passionerat intresserade av mat att det tycks ha blivit en livsstil (här eller här), som jag både önskar att jag själv kunde anamma, men som jag också irriteras av, då jag aldrig skulle ha råd att leva så extravagant. just idag önskar jag att jag hade en stor tallrik med nästan vad som helst, och valfri matbloggare får gärna komma hit med mat till mig! det är märkligt att jag alltid blir hungrig när jag är sjuk, när alla andra tappar aptiten. kroppen behöver kanske extra näring för att orka bekämpa viruset, eller vad det nu är? ska festa till det med turkisk yoghurt, pumpakärnor och solrosfrön. en underskattad delikatess.



resten av dagen ska jag tillbringa halvhorisontalt, med solen nästan i ögonen och med TV:n på lite för låg volym.

påskmuffins och påskägg

jag väntade inte länge med att använda bakpyntet! det är tydligen en tradition att ta med tårta till jobbet på sin födelsedag. det visste inte jag när jag fyllde år, och dessutom var jag mitt inne i första sockeravvänjningsfasen och skulle inte drömma om att sätta tänderna i ett bakverk. så när micke på jobbet fyllde år igår, passade jag på att kompensera och tog med mig citron- och chokladmuffins.



för att vara en icke-bakare så gjorde jag ett bra jobb! jag förundras som vanligt över att ett recept som ska ge 60 muffins bara räcker till 14. jag använder muffinsformar, inte knäckformar.


dessutom tycker jag att man ska slippa anstränga sig på sin födelsedag. bättre om andra tar med tårta.



om jag inte hade köpt weiss bier för alla mina slantar igår, hade det här varit en bra dag för en promenad i stan. jag hade till exempel velat köpa mig ett melodiägg.

jag fattar inte att det inte uppfunnits tidigare! tänk på alla gånger som äggen blivit överkokta, bara för att man inte har tålamod att stå och vakta kastrullen. aldrig mer! själv är jag en killing me softly-tjej.


melodiägget hade varit bra att ha i helgen, då en sen påsk ska firas. vi som arbetade oss igenom hela storhelgen ska få vår revansch. stina och erik ska laga lammet, jag och martin ska fixa äggfärg, förrätt och en dunk jelzin. påskigt.

moby + lynch

igår var jag, camilla och hennes barn + pappan på den orientaliska mässan på Amiralen (folkets park). där fanns allt för den som gillar magdansdräkter, handledsbjällror, guldpaljettssjalar och fula snidade träfigurer. vi fyndade bling bling, och det är roligt när man hamnar i situationer där försäljaren prutar åt en. skylten var tydlig. allt på stället 50:-/st. jag plockade på mig dessa fina örhängen, som väger som en mindre skolklass, och rosettarmbandet. lämnade nöjt fram en hundralapp. försäljaren stack sedermera en tjuga i handen på mig innan jag hann gå. roligt med mässor.


sedan gick vi i blåsten, och jag njöt i fulla drag av känslan av sol, även om den var förhöljd i disiga moln. fikade gjorde vi även det utomhus, och sim3s innergård låg nästan i lä.


twitter är roligt. där kan man läsa, så gott som i realtid, när david lynch meddelar att hans nya mobyvideo är klar. se här:
Shot In The Back Of The Head - video by David Lynch
Posted using ShareThis

fina fynd

Igår var jag hemma hos min storasyster för att gå igenom hennes kläder och saker. hon ska flytta nu igen och kan inte ta med hela bohaget till Kanada. Det är härligt och obehagligt att rota igenomnågon annans liv. på loppis eller i en second hand-butik är det okej att bli exalterad eller rata prylar och plagg, men när ägaren är närvarande känns gamigheten olustig. särskilt när de olika fynden direkt förknippas med den forna bäraren. jag är i alla fall nöjd med de pinaler jag roffade åt mig. två par skor, varar ett par trasiga, men som jag som är händig lagade på nolltid. en väska som jag för alltid kommer att se som sofies snarare än min, liksom hennes lila morgonrock som är alldeles mjuk, lång och fluffig. fina blusar, koftor och ett par jeans som är för små, men som jag måste förbarma mig över eftersom jag var med vid inköpstillfället (i Sheffield) följde också med hem till mig. några fantastiska svarta toppar hamnade först i min påse, men åkte tillbaka i bortskänkes-högen i andra sorteringen. för jag ska vara ärlig: jag har inte varit en storlek S eller 36 sedan jag var elva år gammal, och kommer inte att bli det igen. kryddor, sesamfrön och väldoftande värmeljus var däremot i precis min storlek! vilken tur. och en fickspegel med blommönster, flygstrumpor och ännu en svart kappa är ju sådant som knappt tar någon plats ch alltså är varmt välkommet. två saker undrar jag däremot över:

1) varför plockade jag på mig en chockrosa, för liten paljettklänning från HM
i stället för den blommiga laura ashleyklänningen som passade?
2) när ska jag använda alla bakgrejorna när jag inte gillar att baka,
aldrig har uppskattat muffins och dessutom äter GI de flesta dagar i månaden?



alla fina dekorationssaker, som hjärtströssel, fairy dust och kristyr, kan ju användas till annat än muffins, så om jag bara kan hitta ledig tid och inspiration, så kan det vankas finbak i alla fall. en pyntad chokladtårta kanske, som jag kan glufsa i mig någon dag när jag ger fan i dietisternas goda råd? och jag tycker ju om att bjuda på saker, så jag behöver inte äta alltihop själv.

det där med att hitta tid borde bli enklare framöver, nu när jobbpärsen är över. de vanliga rutinerna känns märkligt långsamma och slöa efter allt kaos, och jag undrar för mig själv om det var detta jag längtade tillbaka till. det är klart att jag efter att ha jobbat min vanliga arbetsvecka kände mig trött och sliten och var inte överpeppad på att gå rakt in i en åttiotimmarsvecka utan en enda ledig dag emellan. nej, jag var faktiskt inte peppad alls. inte ett dugg. jag var tvärtom gråtfärdig av långa dagar, förvirring och trötthet. men det blev bra till slut och det var kul och hemskt och över femtio grader i köket och det känns i efterhand som om jag (och vi alla) har övervunnit något svårt och komplicerat. och kanske är det bättre att slita hund och bemästra situationen, än att gå i halvfart på halvtid och vara halvnöjd?

nästa helg ska jag i alla fall få vara ledig och göra sådant som normala människor gjorde den här helgen: måla ägg, äta lammstek, dricka snaps och sitta på soliga uteserveringar. påsken kommer sent till mig i år, men den ska inte gå mig förbi. heja att ta tillvara på traditioner som handlar om god mat och trevligt sällskap!

idag ska jag nog gå till Triangeln och sätta sprätt på lite av mina presentkortspengar. inneskor är prio ett, men såg även en fin topp på JC som jag ska syna närmre i sömmarna. kan bli en berikande dag.

vad är en bal på slottet?

trött, så trött, efter allt jobb och av all sömn som jag tagit igen det senaste dygnet. jag visste inte att det var möjligt att sova så mycket, om man inte var döende eller på annat sätt allvarligt sjuk. jag var bara lite bakfull efter en hysterisk jobbkväll (bankett med tråkig mat, för mycket billigt vin, följt av en utekväll på centiliter och gram, där jag mest ville gå och lägga mig och inte orkade engagera mig i samtalen).

mellan jobbet och banketten lyckades vi (tre slitna, svettiga, trötta tjejer i jobbkläder) med konststycket att panikshoppa varsin outfit på mobilia, som tydligen är det enda som håller öppet en påskdagskväll. med skrikande däck sladdade vi in på parkeringen med T minus 43 minutes innan stängning. det slets i galgar, fingrarna fick skavsår av allt plaggbläddrande och ögonen började rinna av att stirra på allt som hängde på display samtidigt. i andra butiken slet jag åt mig en fantastisk paljettklänning som egentligen är lite för vulgär, men som jag krampaktigt höll kvar under resterande stresshopping (och jag funderade inte mindre än fem gånger på om jag skulle lämna tillbaka den), och lyckades efter mycket om och men hitta både strumpbyxor och leggings som jag eventuellt kunde ha till (inte på hm, för där har de tydligen bara s och m i sådant, till min ilska och frustration, men lindex fixade biffen), samtidigt som jag agerade smakråd åt de andra och försökte hålla koll på vart de var, vilket inte är lätt i en tid av döda mobilbatterier och osammanhängande direktiv. både på h&m och på lindex blev jag stoppad av andra förvirrade söndagskunder, som undrade om jag kunde hjälpa dem med att hitta diverse plagg i deras respektive storlekar. det kunde jag inte. min gröna staff-tröja måste verkligen ha kontrasterat till den rufsiga, halvt nerfallna hästsvansen och min trötta, glasartade blick.

väl avsläppt hemma, efter en alldeles för lång dusch, kunde jag konstatera att jag älskar min nya klänning, trots att den är alldeles för kort:

till den var jag konservativ i svarta leggings, svart kavaj, svart handväska och mina underbara röda skor.

jag köpte dem på wedins på förra sommarens rea, och de är mina storfavoriter. dels är de röda, har skönt rundad tå och en enormt bred klack som man inte ramlar i, men de har också den där sköna fyndauran omkring sig. minns inte exakt vad jag betalade, men tror att det var under 200. inget är skönare än sådant som är billigt!

utekvällen slutade med en suddig taxiresa hem, många glas vatten och en halväten macka. sedan fick jag äntligen min lediga dag, som jag som bekant spenderade i horisontalläge. jag försökte verkligen se vissa TV-program, men det var lönlöst när ögonen bara ville blunda.

idag hade jag också svårt att vakna, men så fick jag ett mess på facebook om en ny blogg: ami's berlin, som är annamarias fina hyllning till en stad som jag glömmer är så fantastisk som den är! gå genast in och läs och dröm er bort till en plats utan bestämda regler och normer, där vattnet är lite närmre och himlen lite klarare.

den fick i alla fall mig att piggna till avsevärt, och idag ska jag låtsas att jag är på ett bättre ställe än smutsiga malmö. åtminstone tills jag ska jobba. hej så länge!

att inte riktigt orka

bloggen har tagit semester bara för att jag absolut inte har gjort detsamma. värkande ben efter långa, långa pass (är på tionde dagen av fjorton, sen är jag ledig en dag innan vardagen är återställd, junior EM är över och mina vanliga jobbpass är tillbaka), trött huvud av konstant trevlighet (från min sida), ljud (från bowlarnas sida) och tusen saker att hålla reda på (i kaos). så idag fuskar jag.



Nämn något som gjorde dig glad igår: stina bjöd på after woek-öl i nya lägenheten och martin köpte en kyckling.
Vad gjorde du kl 08 imorse: hackade grönsaker till sallader och bagels, samtidigt som jag bekämpade tröttheten med sunkigt kaffe.
Vad gjorde du för 15 min sedan: drack ett glas vitt vin med Laga Lätt i köket.
Det sista du sa högt: "kom hem tidigt och var försiktig!" till martin, innan han bega sig till Köpenhamn på en klubbkväll som jag ville följa med på.
Det senaste någon sa till dig: "ska träffa ullis också!" sa martin. konstigt att ingen av oss säger hejdå.
Vad har du druckit idag: ett gäng kaffeslurkar, c-vitaminbrus, två loka, tusen liter vatten och två glas vitt vin, för att inte tycka alltför synd om mig själv.
Vad var det senaste du åt: kycklingsallad som jag fick med mig hem från jobbet.
Vad var det senaste du köpte: igår skickade jag in stina i affären efter cigaretter, men sådant räknas kanske inte?
Vad är det för färg på din ytterdörr: fulbrun.
Vad är det för väder hos dig nu: vackert och skymningsmörkt, och jag önskar att jag var ledig under de här härliga vårdagarna, men jag får vackert vänta till den obetalda semestern i augusti.
Godaste glassmaken: föredrar sorbet.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: kanske, men inte av den långvariga sorten.
Sover du tungt: just nu sover jag som en död, men det beror på min jobbsituation.
Drömmer du mardrömmar: ibland, men oftare drömmer jag om sådant som hänt eller kommer att hända.
Trivs du med ditt jobb: jag trivs med mitt jobb men vantrivs med min lön.
Favoritklädsel: just nu älskar jag min stora och tvärrandiga tröja som är alldeles mjuk och skön och har värmande, långa ärmmuddar.
Favoritlåt just nu: american boy, estelle. trots att det är min alarmsignal.
Vad ser du om du tittar till höger: fjärrkontrollen som vilar tryggt på ryggstödet till soffan.
Vad gör dig glad just nu: tanken på lönen som kommer i slutet av maj.
Vad ska du göra härnäst: lägga mig under täcket, ställa klockan på 05.30 och se nåt riktigt tråkigt på TV.
Höger eller vänsterhänt: höger.
Humör just nu: bittert.
Favoritgodis: choklad.
Kläder just nu: randiga tröjan och jeans som har fått knän.
Sommarplaner:? jobb, om jag har tur (får besked efter påsk, men intervjun var lovande), och i augusti ska jag och martin vakta huset i kyrksten i en vecka, vilket innebär bad i sjön och drinkar på altanen.
Hur många kuddar sover du med: tre, fast inte ovanpå varandra såklart.
Spelar du något instrument: nej, men jag lyssnar på nyckelknippans klirrande när jag går.
Morgon eller nattmänniska: rutinmänniska.
Vad är viktigast för dig: att vara nöjd med tillvaron och att få lov att vara som jag är.
Är du kittlig: bara ibland, om jag är spänd och trött.
Snarkar du: ja.
Stjärntecken: vädur.
Äckligaste insekten: spindlar. de ska alla dö.
Längtar du mest efter just nu: söndag kväll, när min tvåveckorsperiod är över och i kan gå på banketten, dricka vin och sedan vara lediga en dag.



ja, jag vet. fusk och misär. men listan låg på cosmopolitans hemsida, och jag har haft lite ångest över min inaktivitet här. jag ska bättra mig. lovar. men först ska jag gå igenom dimman och komma ut helskinnad på andra sidan. jag har redan rivit av en tumme på ett rivjärn och mina fötter har berättat att de aldrig kommer att bli sig lika, men levande ska jag väl kunna vara i alla fall.