pepp

om man känner sig lite nere så kan man besöka nanna johanssons blogg fem bilder och titta på fina bilder som de här:

det är det här jag ska gifta mig med

men det gör inget.

mitt sommarlov vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli

jag har sommarlov. det känns så i alla fall. jag hade inte haft tid att jobba om jag nu haft ett jobb. hade inte hunnit. finns så himla mycket annat som måste göras.



den här veckan har jag till exempel hängt på stranden varje dag. det är ett slitigt tidsfördriv men någon måste ju göra det.



när jag inte dåsat i solen har jag hjälpt ma & pa med hustömning. det senaste projektet är att ta bilder av saker och möbler och sedan försöka lära dem hur man lägger upp Blocketannonser. någon som känner sig sugen på att köpa crack-Barbies hus kanske? 200 spänn och 1g är allt jag vill ha för det. eller en hundring. eller några kronor? en fimp?




genom det här fönstret hoppade en katt in och dog. mamma hittade en himla massa pälstussar och sedan ett skelett. hon trodde att katten smitit in genom dörren, blivit inlåst och sedermera dött av svält. tack och lov hittade jag den trasiga fönsterrutan och vi bestämde oss för att katten hoppat in för att dö i lugn och ro. katter gör sånt. eller? visst gör katter sånt?

pappa trodde att skelettet var en fågel. det går utför med synen på di gamle.


ni kanske tror att jag är uppvuxen i en förfallen lada full av döda djur, men det är jag inte. jag är uppvuxen i huset bredvid, även det fullt av döda djur. den första riktiga säng jag sov i, efter att ha vuxit ur spjälsäng och växa-säng, hade min gammelfarmor dött i. det gick bra ändå. när jag var femton slutade jag se spöken.

do you want a piece of me?

från de dammiga vrårna hos mina föräldrar hämtade jag hem, inte bara vettiga saker, som fotoalbum och en manuell köttkvarn från nittonhundrafrösihjäl, utan även några pussel. de senaste dagarna har således spenderats på vardagsrumsgolvet.

det är fånigt egentligen, att tro att man med fysiken hos en femåring kan hasa runt på knän och armbågar med axlarna uppdragna till öronen, vrida och vända på bitar som alla ser likadana ut i det bristfälliga ljuset från dekorationstaklampan. hur som helst kan jag inte sluta. jag kopplar mobilen till högtalare och lyssnar igenom arkivet av Sommar (och årets nya såklart, fint underbara clara!). jag balanserar en kopp kallt kaffe någonstans i drivornas mitt och tänker, bara ett program till, och sedan, när det programmet klingat ut, kryper jag bort och sätter igång nästa trots löftet till mig själv om att det måste vara nog nu! jag ignorerar smärtan.

ja, ni kanske tror att jag trots gnäll klarar av denna fysiska aktivitet, men det gör jag inte. efter två dagar känns min nacke stelopererad, jag sover dåligt, tänker i formen av pusselbitar och har carpet burns på knäna. det är tortyr. men jag kan inte sluta.



vissa blir tokiga kattanter. jag kommer bli en pusselkärring. tur att jag ska gifta mig inom en månad, innan han märker nåt, så är han snärjd för livet sen, när jag dalar ner i galenskapens pusselavgrunder.

fira midsommar i IOGT-anda

kylen är full av färskpotatis, gräddfil, rädisor, vin och vodka, och min klenis till karl har pollenbesvär, så förmodligen firar vi midsommar i vår favoritsoffa med vår favoritpizza i stället. när ni andra låter som grodor, frivilligt eller ej, så ser vi antagligen något romantiskt med cameron diaz. när ni höjer snapsglasen skålar vi i hallonsaft, och frågan är vem som kommer att ha roligast?

ja, ni hör ju själva hur avundsjuk jag är, och då gillar jag ändå cameron diaz väldigt mycket.

man önskar att man pallade

hade en så himla trevlig kväll igår. var på musikquiz och drack en jäkla massa öl, och sen gick vi och nejmen hejsan, sitter ni där, kul, och så dracks det lite till, och sen åkte vi till industriområdesklubben och drack öl på taket, nickade med till indiepostrocken och idag när jag vaknade kände jag mig som femtiotvå minst.

utan skuld.

på sidan av en kista på vinden i ladan hade någon skrivit med krita:

till skillnad från mina systrar har jag initialerna L.B. äntligen ett barndomshyss som jag omöjligt kan få skulden för. eller?

utrensning

vi tömmer mamma och pappas hus. förutom sortering av saker som legat lagrade i trettiofem år, så ska det slängas, säljas, putsas och målas. de senaste dagarna har jag sågat ner två träd, hittat ett fågelbo och ett humlebo (mamma hittade skelettet av en död katt i garaget, så hon vinner) och lyft och burit flera ton skrot. idag har jag träningsvärk och skyller min arbetsvägran på ett a-kasseseminarium hos arbetsförmedlingen. det är obligatorisk närvaro. som om man inte har viktigare saker att göra när man är arbetslös.



jag älskar att slänga saker. särskilt när man inte behöver sortera (det gör containergubbarna). dessvärre älskar jag även att fynda gratissaker, och har därför burit hem tavlor, ljusstakar, böcker och en gammal köttkvarn (!).

snart får jag boka en egen container.



några kilo liv.

no habla espanyol

åh, sweet barcelona. det har tagit mig fyra dagar att landa efter vår tredagarssemester. framför allt beror det på sömnbrist, men i andra hand kommer det fysiska arbetet. we aint no spring chickens no more. men det var det värt.

eftersom vi inte sov särskilt mycket fick vi gott om tid att ägna oss åt annat. det som är så fantastiskt med barcelona, är att man kan göra något nytt och upptäcka nya platser vid varje besök. under denna vistelse åkte vi till exempel kollektivtrafik så att det stod härliga till (älskar att det är så himla billigt med tredagarskort), hälsade på på Ghoa Beach Club som var superstekigt, promenerade i l'Eixample, käkade obscena mängder japansk mat och solade (drack öl) på takterassen. och så gjorde vi så klart allt sådant som det är obligatoriskt att man gör: käkar tapas, dricker cava, irrar runt i barri gotico, dricker estrella på platjan, dricker caiprinhas på svettiga barer och håller varandra i handen och säger "fy fasen vad gött det här är".

barcelona är magiskt.

med jämna mellan rum

den här annonsen har dykt upp de senaste åren. jag förstår att hon börjar bli desperat.

ready steady

låt äventyren börja!

det sunda förnuftet är blått och plastigt

jag har köpt en riktig nerd bag = en vattentät ficka med reklamsnöre på, i skrikande blått. i den tänkte jag förvara mobil, sedlar, kort och andra rikedomar när jag plaskar runt i Medelhavets salta vågor. problemet är (förutom det uppenbara; att den är töntig och ful som stryk) att när man väl lagt ner mobilen så krävs det en ängels tålamod och en djävulsk finurlighet för att få ur den igen. själv är jag en medelmåtta någonstans däremellan.

om ni ser någon gå runt och sms:a med en plastsäck i sommar, så är det alltså förmodligen jag som misslyckats.

preppar.

summer of fun.


har lite svårt att fatta att jag ska åka till Barcelona i helgen. har ännu svårare att fatta vad jag borde packa. "fotriktigt och bekvämt" jomen tjena. finns inga skor i världen som är tillräckligt bekväma för tre dagar fulla av promenader, dansande och spansk sommarhetta. och kläder? helst inga, men Barcelona har ju till och med badklädesförbud i centrum, och proper nakenhet finns inte på H&M.

jag förbereder mig så gott jag kan. dricker mycket, försöker ställa om mig till nattdjur och vilar benen. det värsta som kan hända är att jag, fredag klockan tre på natten, blir trött och vill vila hotell, och sabbar för min technokille med gnäll. borde kanske träna mig på siesta redan nu? don't mind if I do.



sa jag att vi måste vara på flygplatsen fem på morgonen?

verkligheten

har sökt fem jobb, uppdaterat mina meriter och pratat med AF.

nästa helg sover jag gott

när vi vann resan till Sonar, tänkte jag att det framför allt var flyg- och festivalbiljetter som kostar kosing för Nöjesguiden. men nu är frågan om det inte är hotellet jag är mest peppad på?



älskar när det finns bathrobe and slippers! och GRATIS MINERALVATTEN! mer fyrstjärnigt blir det liksom inte.

kick offen på sommarlovet är slut

har lämnat spegelblanka sjöar, john bauerblå skogar, klara skyar och tystnaden bakom mig, och återvänt till ett malmö som är tio grader kallare, hällregnigt, ensamt och stökigt. på bussresorna genom sverige har jag lyssnat igenom podarkivet från Sommar i P1. inte alla, men en hel hög. till och med sådana som man alltid tyckt varit riktigt dryga låter trevliga när de sommarpratar. det är fint. jag inbillar mig att det är ärligt.



djur jag skådat genom bussfönstret:

räv
räv (död)
hjort
hjort som hoppar (x3)
älg
katt
kaja
hund
ko
häst
människobarn



tillbaka i verkligheten. kassakort ska skickas in, jobb ska sökas, golv ska dammsugas, tvättiderna hopar sig och sommarens schema är smockfullt. av roliga saker. vi kallar den the summer of fun.

semesterbortkopplad

jag har semester och har alldeles för trevligt för att vara verbal i skrift. jag ber om ursäkt.

det är högsommarvärme. igår tog vi årets första dopp. idag tar vi repris och kanske en glass på det.
















(det är såklart inte jag som tagit bilden, utan Malin. tack Malin!)

inbiten förlorare knäppt på näsan av optimist

martin (exalterad): jag tänker vinna biljetter till Sonar! kolla här! läs min motivering!
jag (överseende leende): ja, eller hur?! *skummar*

men tror ni inte att den jäkeln gick och vann? så vi ska till Barcelona om två veckor, tillsammans med ungefär 79999 andra, och avnjuta storstadsfestival, flyg från sthlm t/r och hotell. alldeles gratis. jag ska se M.I.A., aphex twin, Annie och säkert en himla massa som jag inte gillar.

och två veckor senare åker jag till London och ser Pulp. och två veckor efter det ska jag gifta mig. men FÖRST drar jag till Värmland. på riktig semester.

It's what goes undelivered

idag ganska blåsigt, några grader kallare än igår. perfekt väder för arbetsförmedlingen.

ett ömt farväl

igår målade jag lite på mitt barndomshem för sista gången. och putsade rutor. och tittade på ogräset, koltrastar, skalbaggar och oplanerade vinbärsbuskar. sista sommaren, sen är det sålt.


först ska rosenbusken som täcker för grindhålet blomma en gång till, och valnötsträdet som inte ska stå där det står men som hamnade där, växa en meter till. och så ska vi ha en bröllopsmiddag i skuggan av syrenbuskar och ek.

typisk sommardag

låg i pildammsparken igår, och läste äntligen ut boken (som inte alls var särskilt brudig, utan riktigt obehaglig när man väl bläddrat sig igenom de tvåhundra första sidorna. betyg 4,5/5).

fick årets första brillbränna. ni vet, när det ser ut som man har solglasögon på sig fastän man tagit av dem. brände mig snett på ryggen och fick randiga ben av shortsen också. i stort en lyckad dag i solen.

när jag legat där i ungefär en kvart siktade en fågel in sig, både på mitt linne och min bara hud. hade varken servetter eller våtservetter med mig. men en sjal. har tvättid idag. tur.




lånar en bild från 2009 av mig själv för att illustrera brillbrännan. årligt återkommande. some people never learn.

min första förmiddag som arbetslös

vaknade sju. funderade en stund. gick på toa, drack vatten. sov en halvtimme till. läste bok. åt ett äpple i sängen. drack te. fick koka vatten på spisen. har lånat ut sladden till vattenkokaren till nån av martins maskiner. drygt. läste mer i sängen. käkade en macka och kollade på shear genius. drog filten över benen. nåt fönster står öppet i andra rummet. läser bok. tänker att jag snart kan gå ner på gården och sola. tänker att jag måste handla fullkornspasta och gå till posten. tänker att jag ska ligga kvar på soffan en halvtimme till.

min första dag som arbetslös. precis så spännande som jag förväntat mig. tur att vi drar till Värmland på torsdag så att jag inte blir alldeles utmattad av spänningen.

ensam helg, eller det fria lifvet.

skattjakt

min CD-samling är som skivavdelningen på en riktigt sunkig loppis. klistriga fodral, dubletter, fula prislappar och en relativ bokstavsordning.

lite skäms jag, men å andra sidan gillar väl alla loppisar? gladast blir man ju när man gör fynd och hittar sånt som man inte visste att man hade. ledsnast när skivor saknas i fodralen, eller tvärt om. i fredags hittade jag en suede-CD som jag varit av med i fem år. den låg i fodralet till en otippad reklamskiva. i flera sekunder kände jag mig hel.

mors dag

i Sydsvenskan finns ett par sidor med rubriken: Till världens bästa mamma! där står saker som grattis, kram och tack för att du finns, med en liten bild bifogad.

någon borde kanske påmint Martin Andersson om vem som skulle stått i rampljuset?

långfredag

jag älskar Hanna Hellquist.

jag är inte lika förtjust i att jag sitter och väntar på min lilla mamma, som i sin tur sitter och väntar på att hennes doktor ska ringa. doktorn skulle ringa 12. nu, klockan tio i ett, vågade mamma ringa upp. han är på lunch. är det sådana dryga fasoner man får ägna sig åt om man är doktor?

då är frågan om man inte i stället ska bli rektor.

den slutgiltiga lösningen?

flax

ni vet hur det är. man skulle ta en öl och det blev fyra (fem?) glas vin på en solig uteservering. och så tar man sig hem, sveper en resorb och förbannar den dåliga disciplinen mitt i veckan. sedan sover man oroligt och vaknar med en wobbly blykeps.

fast det kan också hända att man kommer hem och får ett SMS som säger att man kan gå till jobbet när man vill. och bara stanna en liten stund. sovmorgon, ELLE i soffan och Nyhetsmorgon. inte så dum start på arbetsdagen.

bokstund

Hon drev omkring nere i Downtown tills utmattningen sjöng i kroppen.

1. Ta tag i närmsta bok.
2. Publicera den femte meningen på sida 52 i din bok.
3. Tala inte om bokens titel.


kan Limpan så kan jag, tänkte jag, och ryckte en bok ur hyllan.



när jag gick i gymnasiet hade jag en fantastisk svensklärare. hon var en sån där inspirerande kvinna, som älskade litteratur och struntade i grammatikundervisning. grammatikbristen har förföljt mig från grundskolan, så när jag pluggade Kommunikativ Svenska (hittepåkurs på Malmö Högskola) fick jag en chock av grammatikdelkursen. kryssade i alternativ på måfå på tentan. var en av de få som fick VG.

gymnasiesvenskläraren hamnade av någon händelse i soffan i mitt dåvarande kollektiv, ett år eller så efter studenten. "vill du ha kaffe? eller kanske te? vi har vin också?" "vin såklart!" och så spelade vi TP. eftersom hon varit stormästare i Jeopardy flera gånger var jag skitpeppad på att ha henne i mitt lag, men vi förlorade stort. att minnas fakta är inte det vi gör bäst med ett par glas under bältet.

denna fantastiska lärare var väldigt bra på att memorera saker, förutom när vi spelade TP. hon kunde alla namnsdagar. sa man ett namn så sa hon datumet. hon var även grym på att citera första meningen i romaner. själv kan jag bara klassikerna. hemsöborna och främlingen och sådär.


boken citerad ovan har inte lämnat några som helst spår hos mig. minns inte vad den handlar om. men Anna-Karin Palm är visst känd.

sugerdaddy

min kille: här gumman, har du lite nittiotalspop. *dask på rumpan*






fast så gick det inte alls till, men skivorna fick jag.

hej

jag ägnar mig åt normala saker, som tungt kroppsarbete, fönstershopping, tvätt och trevliga middagar. det mest spektakulära som hänt på en vecka är att jag gjort ovanligt mycket ordinära saker. om en vecka är jag arbetslös. då blir det åka av!

#%&#¤)½§%!!!!

när man vandrar den soliga vägen mot arbetslöshet, vill man inte få ett brev från skatteverket som talar om att chefen skickat in nya kontrolluppgifter och att skatteåterbäringen eventuellt inte kan skickas ut före midsommar.


jag upprepar: inte.



jag ser härmed mig själv jobba varje kväll och helg hela sommaren på nån A-lagarpub där stammisarna spottar snus och daskar mig i rumpan. desperationen. snälla skatteverket, rädda mig!

piff och puff

min kille råkade säga att asakorparna heter grim och fjalar.


astrid lindgren måste ha blivit skitgammal!

frosseri

jag läser marian keyesböcker som andra äter chokladtårta med vispgrädde. det är njutningsfullt, mäktigt och ger hjärtklappning, och när man är klar vill man ha lite till fastän man inte borde.

jag har förstått att det dessutom är skamligt och smutsigt. men det är det att vara chokladtårtsfet också. jag bryr mig inte om någotdera. varför? på grund av citat som detta:

Jag öppnade ytterdörren och tog ett djupt andetag av frisk lantluft. Luktade koskit.

ur En förtjusande man, Marian Keyes.

jag vill inte ha Det Senaste

datorn: hej, det var länge sedan.
jag: ja, asså, förlåt. har använt martins i stället.
datorn: gör inget. blir jobbigt för dig själv bara.
jag: vaddå?
datorn: jamen, skyll inte på mig om allt måste uppdateras.
jag: var det verkligen så länge sedan?
datorn: ska vi börja eller?
jag: ...ok.


och så lyder jag alla befallningar. ja, jag vill ha nya blablablaprogrammet och uppdatera hitenochditen och kryss i alla rutor, tjohej. och så uppdaterade jag firefox och nu är flikarna överst! det är mycket märkligt. och när jag ska öppna ny flik, så är det ommöblerat i höger-musknappsmenyn, så när jag gör som jag brukar öppnas i stället nytt fönster eftersom de bytt plats! hade jag vetat att det var så har traumatiskt att vara modern hade jag aldrig sagt åt datorn att den fick uppdatera...

svart magi

håret ser ju helt okej ut. behöver inte färga det på en vecka minst. så himla skönt.





men va fan?!

hur blir man rektor, eller en arbetslös iakttagelse

det här känns ju så inte okej att det nästan verkar vara ett sent aprilskämt. hur tänkte han? har han bott under en sten?

om människor som helt saknar verklighetsförankring och sunt förnuft kan bli rektorer, så kan det väl inte vara så svårt för mig att hitta ett jobb.

eller måste jag flytta till Kalmar?

ett avslut.

jag har åtta dagar kvar på mitt jobb. eventuellt inte ens det.

den här veckan ägnas åt nedpackning av allt som inte är nödvändigt, som soppskedar, hundra vinglas, alla assietter, sockerskålar, saltkar och vattenkaraffer. tidningsåtervinningen på jobbet är tom och mina naglar är svarta av trycksvärta (även efter ett bad och en omgång med hand scrub). idag måste jag raida gratistidningslådorna om projektet ska kunna fortgå, och det får mig att skämmas.

det dummaste packtipset någonsin måste vara: packa i servetter och hushållspapper, så slipper du få fläckar på glas och porslin.

jag som tycker att det känns som slöseri att använda tidningar som inte blivit lästa, skulle aldrig kunna förmå mig att köpa blekt, mjukt och processat papper, bara för att slippa diska. nån måtta får det väl vara med resursslöseriet?



stressnivån på jobbet just nu: bäst att jag chillar nu, så att jag har nåt att göra resten av veckan.



för övrigt begraver jag mig i chic lit.

who are you and what have you done with me?

vaknade före sju, sydde en mobilficka, sprang en runda (3,5 km är för mig vad en mil är för andra, så ibland fick jag gå en bit och titta efter grodor i dammen) och nu känner jag mig som en hurtbulle deluxe.

efter frukost och lunch säger appen att jag ligger på -57 kalorier. fy fan vad den ljuger. nu ska jag dricka ett glas vin för att visa den var skåpet ska stå.

fashion faux pas

idag fylldes min inkorg av reklam, och eftersom jag är en skör individ hamnade jag på H&Ms web shop (10%, så jäkla värt!). likt en kvinna i desperation knappade jag åt mig en massa linnen, T-shirts, byxor och till och med shorts till Martin, men sen ringde det eller nåt och när jag kom tillbaka var korgen tom. av säkerhetsskäl, sa H&M. thank you lord, sa jag och kände mig tusen kronor rikare.


H&Ms taktik kanske inte är så bra för dem, men för mig, impulsköparkungen, är den utmärkt. för jag har ju liksom redan kläder.

fet app

jag försöker verkligen bli av med min dubbelhaka/dåliga självförtroende, och har därför inlett ett nytt krig mot kolhydraterna (öl undantaget). jag käkar skittråkiga sallader, asflottigt bacon och sönderstekta ägg och i mitt huvud har jag redan sprungit sjuttio varv runt stan. för att göra det hela mer spännande tar jag hjälp av en app, som först med hjälp av BMI och mål räknar ut ett rekommenderat dagsintag av kalorier, och sedan berättar för mig hur mycket kalorier, proteiner, kolhydrater och fetter maten jag äter innehåller.

den första spektakulära insikten jag fick, är att jag tydligen är för fet för att banta. eller, mitt BMI säger, enligt appen såklart, att jag ska äta mer än jag gör, vilket känns lite kontraproduktivt när jag nu försöker välja hälsosamma alternativ till pizza och mjölkchoklad.


för det andra säger appen att jag förbränner sjukt många kalorier av att cykla till jobbet. jag tror att jag ska sluta lyssna på den. den ljuger.

idag slängde jag godis för att jag inte skulle råka äta det. appen hade säkert gjort kaloriavdrag på det.


herregud. detta tjat om fettansamlingar och svenssonbantande i kombination med nära förestående arbetslöshet; om två veckor kommer ni säker hitta mig jäsandes i soffan framför Oprah, iklädd track suit och svettband.

lättja

älskar att hämta ut bokpaket, men mest älskar jag att hämta ut sommarbokpaket där allt är tramsigt och lättläst och park- och strandanpassat.

en bra idé i teorin

bestämde mig för att ta en promenad, men fastnade i förberedelserna. borstade håret, men det blev fult. iTunes ville inte göra som jag ville. fick tjack-käkar av koffeinöverdos och sen blev det sol. tappade sugen.

bekräftelse

jag älskar att få svar på jobbansökningar, även om det är ett automatsvar, eller ett cut'n'paste-svar eller bara information om när urvalet görs. bara det där lilla ynkliga svarsmailet ger tillbaka så pass mycket av den självkänsla som jag tappat genom alla fjäskiga formuleringar, att jag orkar leta igenom jobbdatabasen ytterligare en gång.


de som inte kan koppla ansökningsadressen till ett automatiskt "tack för visat intresse" förtjänar inte att anställa någon. så det så.

kalla mig Äntligen Hemma-lisa

händig morgon, och våra slitna köksstolar har blivit magnifika. jag gillar att spackla men mest gillar jag nog att arbeta med häftpistol!

inte konstigt att håret känns flottigt

igår var jag på ÖB och köpte schampo och balsam. eller?

i vems intresse utöver mitt eget?

DAGENS VILL HA: pengar. mer.
DAGENS KLÄDSEL: jobbtröja, jobbyxor och jobbskor. fast när jag cyklade hit hade jag shorts, dubbla linnen och ballerinaskor som jag spillde en öl i förra veckan.
DAGENS SMINK: mascara. tyckte inte nåt annat var lönt. så nu är jag alldeles flottglansig i pannan.
DAGENS FRISYR: fett och fäst.
DAGENS HÄNDELSE: bestämde mig för att skita i att se Morrissey när han kommer till köpenhamn.
DAGENS LÅT: saskatchewan - dreamboat
DAGENS PLANER: jag jobbar i en tom bowlinghall, så just nu väntar jag bara på att få cykla hem och göra nåt mindre deppigt än att vänta på att få cykla hem.
DAGENS SAKNAD: självförtroende och framtidshopp.
DAGENS DUMMASTE: arbetsförmedlingens inskrivningsrutiner. så urbota fånigt och tidskrävande. vi förtjänar bättre.
DAGENS SJUKA: att jag gör det här. fyller i någon slags lista. precis som om jag var sexton och hängde på skunk. vem läser sånt här?
DAGENS DROG: tanken på att jag måste ta tag i mig själv.
DAGENS ROLIGASTE: fick ta emot en utskällning som visade sig skulle riktas till nån annan. dodging bullets.
DAGENS FAVORIT: solen. som är där ute.
DAGENS KÖP: har beställt en mobilficka, sådan som gubbar brukar ha, som man fäster i bältet. den ska jag använda till mina inbillade löpturer.
DAGENS HUMÖR: frustrerad.
DAGENS ORD: trist. välanvänt.

fattar varför arbetslösa bara hänger vid datorn hela tiden

skriver in mig hos arbetsförmedlingen och håller på att bli tokig. till en början ska man välja vilka jobb man vill söka, men max fyra olika typer av tjänster. i hotell- och restaurangbranschen finns betydligt fler olika sorters jobb, men okej, om de vill begränsa sökområdena så låt dem. sedan ska jag fylla i vad jag har erfarenhet av, men max 18 saker. jag blev alltså tvungen att utesluta en hel del som jag jobbat med, eftersom 18 erfarenhetsområden är det maximala en människa kan ha som söker jobb via arbetsförmedlingen. efter detta frustrerande urval ska jag fylla i utbildningar och tidigare anställningar, och om ni som jag hoppat runt mellan kurser och jobb, så vet ni att det är ganska träligt att sitta och fylla i datum hit och dit, ansvarsområden och kunskapsnivåer. när jag sedan trycker på nån slutför-historia dyker det plötsligt upp lite ny och spännande info:

allt som jag lagt in i min profil ligger kvar i databasen i två veckor (alltså är det borta om tre veckor när jag behöver det, eftersom det är då jag kan "skriva in mig" på plats, eftersom jag inte, absolut icke, får lov att söka jobb innan jag är officiellt arbetslös). allt det jag knappat in måste jag dessutom knappa in igen, under något som kallas "Mitt CV". att bifoga ett färdigt word-dokument går såklart inte, och att bara överföra allt det som jag redan skrivit in går inte heller. jag måste alltså börja om från början och skriva in det exakt likadant igen.


medan jag sitter här och tragglar med rutor som ska fyllas i korrekt, så känner jag hur all världens jobb rinner mig mellan fingrarna. för vem har någonsin fått jobb med hjälp av arbetsförmedlingen?

magtröja och hotpants är kanske inte heller så smickrande, men ett mellanting hade varit fint

jag har ta-av-mig-kläder-kris. återkommande, men kanske framför allt när sommaren nalkas.

jag har absolut inga problem med att ta på mig ett par små shorts och ett tight linne, för i mitt huvud är jag 20 och fit som fan. jag kan stå i konsumkön och känna mig hur het som helst. problemet är när spegelbilden inte håller med.

det är som om jag varje maj sväller upp, inget passar, hakan hänger, magen putar, så jag löser det genom att täcka hela mig i tältkläder, sådär så att folk undrar om jag är gravid men de vågar inte fråga, och jag vet det och jag deppar. och varje gång jag möter det där tygmonstret i spegeln, eller ännu värre - på fotografier, så tänker jag att det är faktiskt inte så jag ser ut och så lovar jag mig själv att jag ska klä mig som normala människor för jag har inte så himla mycket att skämmas för. och så håller jag det löftet i ungefär en halvtimme, eller till nästa gång jag ska gå någonstans eller göra nåt, för då tänker jag att om jag tar på mig min niqab så syns varken dubbelhakan eller bilringen och det är ju så himlarns praktiskt! och så börjar jag om från början.



så hej på dig, sommar. jag älskar dig, men du gör mig elak mot mig.


nu lyssnar vi på en låt i stället:

förklädd musik

det är inte så konstigt att jag aldrig blir någon riktig untz untz technotjej, när mina favoritlåtar alltid är sådana som jag kan sjunga med i. å andra sidan gillar jag trallig techno och house ganska mycket. för det är ju som nittiotalspop, fast man får dansa utan att skämmas. och dansa vill man ju.