jag har ta-av-mig-kläder-kris. återkommande, men kanske framför allt när sommaren nalkas.
jag har absolut inga problem med att ta på mig ett par små shorts och ett tight linne, för i mitt huvud är jag 20 och fit som fan. jag kan stå i konsumkön och känna mig hur het som helst. problemet är när spegelbilden inte håller med.
det är som om jag varje maj sväller upp, inget passar, hakan hänger, magen putar, så jag löser det genom att täcka hela mig i tältkläder, sådär så att folk undrar om jag är gravid men de vågar inte fråga, och jag vet det och jag deppar. och varje gång jag möter det där tygmonstret i spegeln, eller ännu värre - på fotografier, så tänker jag att det är faktiskt inte så jag ser ut och så lovar jag mig själv att jag ska klä mig som normala människor för jag har inte så himla mycket att skämmas för. och så håller jag det löftet i ungefär en halvtimme, eller till nästa gång jag ska gå någonstans eller göra nåt, för då tänker jag att om jag tar på mig min niqab så syns varken dubbelhakan eller bilringen och det är ju så himlarns praktiskt! och så börjar jag om från början.
så hej på dig, sommar. jag älskar dig, men du gör mig elak mot mig.
nu lyssnar vi på en låt i stället:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar