the w-day

ibland önskar man att livet hade en pausknapp. eller kanske en rewind, så att man hade kunnat färdas tillbaka och göra om. inte göra om och göra bättre, utan bara ha det precis lika fint en gång till.

min bröllopsdag var ett sådant ögonblick. ja, det är såklart inte ett ögonblick, utan flera på rad. och kanske borde hela helgen räknas in, allt från dagen-innan-middagen med mamma, pappa och mina då framtida föräldrar, min nya faster och min nya syster, som egentligen har varit min syster sedan vi träffades första gången för snart sex år sedan. och sedan morgonen efter en natt med några få timmars sömn, hos min vän, tillika frisör, som fixade och trixade och gjorde mig alldeles fin i huvudet. och sen rådhuset som var fnittrigt och fullt av kameror, hemfärden i baksätet på en skruttig låneopel, ett hysteriskt dukande och iordningställande i mamma och pappas trädgård, och gäster och skål hit och skål dit och gassande solsken. och så en dag som blev en kväll, och lunchen blev ostbricka och ostbrickan blev efterrätt och efterrätt blev irish coffee som blev drinkar utan is eftersom all is hade smält för länge sedan. och marschallerna tändes mot mygg som ändå bets, och filtar virades om kalla, envisa ben, och det blev natt och vi åkte en taxi till ett hotell, som vi såg mer av dagen efter i dagsljus efter att ha sovit som stenar i fluffiga lakan. söndagsfrukost i överflöd, bad med utsikt över måsarna och sedan ännu en middag med min i era sinnen nu väletablerade familj. och om en presentöppning med avec, en bortsprungen kanin som hette Filip och ännu så mycket mer hade jag kunnat berätta, men jag låter bli. det kanske kommer på tal en annan dag.

eftersom jag hade fullt upp med att dricka vin, vara gift och snacka skit, så tog jag så gott som inga bilder alls under helgen som gick. min kamera gick däremot från hand till hand, så tack så mycket till er som tog bilder med den rosa. och tack till min nya pappa jan och jonas med lyxkameran, som dokumenterat hela tillställningen och vars bilder jag publicerar här helt utan givet samtycke. jag ber också om ursäkt ifall någon är med, som önskar att inte vara det.