att vara ledig är über!

jag vet inte om jag sagt det, men jag jobbar en del just nu. samtidigt lär jag mig saker. som att det är helt absurt att försöka argumentera med någon som är döv. det går inte. de lyssnar inte på vad man säger. inte alls.

och så uppskattar jag att hänga med kids. ni vet, sådana som är under tjugo. de verkar ha koll på saker. som att man kan säga att något är Üüüüüber!! om man menar att något är bra. ungefär som vi sa Fett! på nittiotalet.

och de säger Skynda, skynda och låter som Gunde, fastän de typ inte fanns när man började säga så, och då känner jag mig lite gammal, men häftig.

och så kan de citera Markoolio (stavas det så?). också lite häftigt antar jag.

och så är de kära i varandra. konstigt.

på jobbet lär man sig också att det SUGER att jobba, för att man är trött, har läst en jävla camilla läckberg-deckare hela natten och inte orkar mer. men gör det ändå. för om drygt en vecka drar jag till spanien och då kan jobbet dra åt helvete tillsammans med alla elva dagars arbetsveckor där en av dagarna är ledig och ångestladdad.

det är tungt att dra sitt strå

ibland känns det bra. när man får tillfälle att tro på medmänskligheten. så om någon har ett par tusenlappar över, så kan ni slänga in dem här och få en fin pärlplatta på köpet:


vardagsaktivister, jag beundrar er. jag beundrar alla som orkar klura fram smarta Facebook-grupper eller bloggar som förenar människor, som hjälper och samlar in och återvinner och skänker. jag beundrar alla som orkar ta sin dyrbara fritid och osjälviskt dela den med andra. jag inspireras av alla som funderar lite längre, som inte bara kommer med en idé, utan som även driver igenom den. och ja, min beundran bygger på min egen oförmögenhet och handlingsförlamning.

heja er.

sökes: raka rör

trevlig annons på blocket:

Jag har ett rum ledigt i min stora lägenhet
och söker en inneboende - gärna någon yngre eller student veckopendlare som vill bo en längre tid. (vi är ett par)
med balkong, tillgång till kök samt badrum med kar och dusch. Kostnad för rummet 3 200 kr inkl. el, bredband kan inkluderas mot liten extra kostnad. En månadshyra i deposition krävs.
Du bör vara en lagomt social och behaglig typ. Det blir kanske enklare om du är tjej - varför vet jag inte - men kanske kan du vara pojk också
Du som söker bör vara kvinna eller en man kanske runt 20-40år, djurfri, rökfri. .
Maila mig och berätta om dig själv så kommer jag att kontakta dig. Det är viktigt att personkemin stämmer. Hyran är 3000 kr per månad och vi samsas om badrum och kök. Du kan ta med egna möbler om du vill (samma hyra).
RING EFTER KL: 16:00

visst känns det lite antingen eller. spelar ingen större roll. men om jag skriver lite spridda önskemål så kanske jag (eller vi, eller jag vet inte) slipper några tokar. och för att locka lite, lite extra, så slängs det in en bild. såhär stort är rummet. lagom för en säng på högkant. kanske ett fönster. jag vet inte.

smaken av livet

jag sover som en sten. längre och längre för var natt. jag väcks inte av något. varken telefonsignaler, post på hallgolvet eller martin som går till jobbet. jag vaknar, fortfarande trött efter nätter som varar i över nio timmar, med värkande ben och grå blick.

det senaste dygnet har min diet bestått av lussekatter, pepparkakor och espresso-cheese cake. det blir lätt så, när alternativet är att laga mat eller tänka efter. kaffebryggaren sätts igång per automatik och kaffet sköljs ner med vatten, litervis, som lämnar mig uttorkad.

jag drömmer om jobbet. jag drömmer om upphittade konservöppnare, krånglande kortdragare, smaken av smicker och vikten av varje steg. jag vaknar och tycker att delar av drömmarna var riktigt roliga, tills jag kommer på hur patetisk jag är.

jag vaknar som en sten. jag drömmer om pepparkakor, trött efter dagar som varar i över nio timmar. benen går per automatik och vattnet sköljs ner med sömn tills jag kommer på hur patetisk jag är.


tre dagar kvar

och i stället för 139:- ska det såklart vara 13,90:-

när martin läser menyn har han ett tydligt arbetarklassperspektiv.

Martin: frästa grönsaker? frysta heter det väl?

no wonder you're looking thin when all that you live on is lip gloss and cigarettes

förutom diverse krämpor, småsår, brännmärken och trötta ben, så har jag träningsvärk...
i armarna.
från att ha hackat grönsaker.

helt sjukt ju.

trodde att mina runkmuskler tålde mer än så.


börjar jobba om en halvtimme. ligger i soffan iklädd pyjamas, med fett hår, med en kaffekopp i näven och melrose place på TV:n. min arbetsmoral har sjunkit drastiskt sedan i måndags. heja mig.

getting worse

har läst fel på schemat. när jag vaknade vid tio, efter sex timmars sömn, tyckte jag inte att det var lönt att somna om. men det hade det varit. och nu är det för sent.

om min söta chef hade ringt mig nu och sagt: vet du, du behöver inte komma in idag! så hade jag gråtit av lycka.

hela mitt väsen skriker att den här dagen borde raderas ur almanackan

åh, vad jag önskar att jag pluggade, så att jag kunde tänka fuck it och gå och lägga mig igen.

varför kan man inte omtenta en arbetsdag?

no rest for the wicked

jag vispar runt rejält i den smet som är min jobbvecka!

inte nog med att jag tog mig samman och uträttade en massa ärenden före jobbet. jag drog även hem min kära vän och kollega på ett glas vin efter jobbpassets slut (och en extra eloge till henne för att hon körde både mig och min cykel hem i lyxbilen). riktigt gött att kunna snacka skit om kunder, röka cigaretter och chilla tillsammans med någon som vet vad man pratar om.

sen spydde hon i min toa och gick hem.

det är så man ska avsluta en jobbdag. yeeeeehaaaaaaw!


i morgon ska jag jobba monsterlänge, och på söndag blir det också jobbigt och på måndag och tisdag och onsdag och torsdag blir det nog också en hel del, men hey, snart är det julledigt i en vecka! vi kan vila när vi är döda!


och nej, hon kräktes inte för att hon var full, utan för att hon glömt äta, och jag är en dålig, dålig kompis som inte påminde henne under hela kvällen.

helt apropå ingenting särskilt.

Bra anledningar att befrukta sig och bli lite gravid:

• man får äta för två (stort plus!).
• man får den berömda gravidlystern.
• man slipper oroa sig över valkar och feta lår.
• man får köpa söta minikläder och coola jättemammakläder.
• att vara gravid = sjuka vuxenpoäng.
• folk slutar tjata om när man ska skaffa barn.
  
• man får en automatisk mening med livet, har jag hört.

Bra anledningar att inte bli gravid:

• allting förändras.
• man får en bebis.
  

PS

om jag inte skrev ner mitt liv, hade aldrig något vettigt blivit gjort.

tack vare att jag låter så jävla tragisk i text, tvingade jag mig in i duschen och sen gick resten av bara farten. banken [check] pakethämtning [check] och jag köpte till och med lite pynt till mig själv [dubbelcheck].

bling bling i rosettform.


nu är jag såklart helt slut, har fått en hormonfinne på hakan och känner mig stressad över att jag ska jobba i en hel evighet.

lyxlirare

mitt liv är verkligen ytterst glamouröst den här veckan. eftersom jag jobbar kvällspass (som mer och mer smyger in och liknar nattpass), så hänger jag hemma på förmiddagarna. man hade kunnat tro att jag använder tiden till att läsa en god bok, sortera bland diverse skräp eller kanske gå till banken, posten och allt annat som ska göras. men nej. inte jag inte.

jag vaknar, fixar kaffe, sätter mig i soffan och stannar där. iklädd pyjamasbyxor med trasig resår, som hålls uppe med ett gummiband. här sitter jag och tänker på allt jag ska göra sen, när det börjar bli bråttom. här funderar jag kring allt som jag borde ha gjort den här veckan. här längtar jag till nästa lediga dag (som om jag har tur infaller nästa fredag, efter ännu en tiodagars arbetsvecka). här undrar jag hur länge man behöver vila benen för att bli av med den dunkande tröttheten.

synd om dom.


fashion statement.


man hade kunnat tro att stämningen skulle vara annorlunda efter jobbet, när jag kommit hem igen. och det är den också. för då sätter jag mig i soffan med ett glas vin och fjärrkontrollen i handen, och tänker inte på något alls.

mitt liv i sus och dus. jag fattar att du är avundsjuk.

god december.

Apropå Strindberg.

en främlings kommentar till Strindberg, August (1964) Hemsöborna, Stockholm: Svenska Bonniers Bokförlag. eller objet trouvé.

frukosttips

om man inte är hungrig eller sugen på att äta frukost när man vaknar, så kan man gå in och läsa lite i en matblogg, som bland andra min kompis maggie står bakom. där kan man titta på fina bilder, och även om man inte knåpar ihop en polsk svampsoppa eller ens ett bondbröd till frukost, så blir man lite, lite smittad av entusiasm, och kanske slänger man sen ner en näve russin i müslin bara för att bevisa det inte är så svårt att piffa till vardagen.

fast själv ska jag koka två ägg. med mitt röda melodiägg. sen ska jag kanske vara duktig och cykla till banken, eller också ska jag skjuta på det i ännu ett par dagar. det är skönt att inte vara duktig.


Maggies makroner. rosa, fluffiga och underbara. och bilden är stulen från Maggie såklart.

jag lider pin.

gick till frisören (badrummet) för att göra mig decemberfin (bli av med de slitna topparna jag sparat ihop det senaste halvåret).

frisören: hur vill du ha det?
jag: ta bara topparna tack.

och som vanligt lyssnar frisören (min högra hand) aldrig på vad man säger, utan tar alldeles för mycket och så blev det ännu en käklång page och ojämnt dessutom. snacka om att man får vad man betalar för...

snart är du inte min kompis längre.

1:a december. shed no tears.

inte en låt om dagen, för det hade ju varit som att visa upp en stor bakelse och bara låta er smaka en liten pyttesked om dagen. måttfullhet är trist. varsågod! frossa, och lyssna på alla på en gång, om och om igen, för här finns inte en enda dålig låt.

obs: bilden är the missing link.

vill inte se fler repriser

jag behöver verkligen ett badkar. ska snart sänka ner fötterna i en stor balja som vi brukar förvara kartongskräp i, men det är inte samma sak. jag fryser.

för övrigt så funderar jag på hur man laddar hem texter till filmer (vill se coco avant chanel). jag måste ha missat nerladdningslektionen på datakursen i gymnasiet.

hur gör man? finns det speciella sidor med texter? kan man googla? trial and error är bara kul om man är pigg och har tålamod.

strålande advent

adventssöndag.

redan igår visste jag det egentligen. förkylningen är här! heja den! den har ersatt halsfluss och penicillin alldeles förträffligt, och är egentligen inte ens särskilt plågsam, bara konstig och ovan. hej rinnande näsa, hej rinnande ögon, hej alla kunder som inte får se det (och jag spritar händerna varannan sekund).

jag försökte fotografera mina rinnande ögon, men det blev mer en helt vanlig söndagsbild.


efter en fruktansvärt stressig jobbsöndag, kom jag hem och turbostädade kök och badrum, sådär med andan i halsen och svettiga handflator, men med jullåtar på högsta volym och kärlek i blick, eller vad man säger. sen lät jag martin laga lite mat, och under tiden rotade jag fram diverse julpynt, för när man är över 25 så måste man tydligen julpynta på första advent.so here goes.

julstjärnan har fått sällskap av en ljudkänslig fågel som glatt sjunger en liten trudelutt varje gång vi råkar banka, gapa eller sätta ner något i närheten av den. ett julfynd från kitsch = många skratt för 39:-
 

förra året påbörjade vi bygget av en by. vi är fortfarande bara uppe i 2 hus, och några groteska tomtar, men eftersom vi inte är helhjärtat engagerade och allt vi köper i tomtebyväg måste vara second hand från Myrorna eller Uff, så är jag inte alltför generad. I år, som ni kan se, så har vi redan hängt upp alla djävulens julestrumpor. men oroa er inte. vi hoppas på att få ner dem före jul.


i övrigt så har martin julshoppat pepparkakor och mjukädelost, och det är så jävla juligt här! juleglögg, julebilar, julerom och så några förskrämda lussekatter och adventsljusstakar.

överraskningsmys är bättre än tvångsmys

igår, efter en stressig taxitur på företagets räkning, blev jag och martin bjudna på julmat av min lillasyster med fästman. en överraskningsjul i förtid. eftersom vi alla fyra kommer att vara på mer behagliga breddgrader på julafton, så kändes det som ett rart initiativ. och nej, julmat är inte särskilt gott. men jo, det är ganska charmigt. jag är en sucker for kål av olika slag.

för övrigt så skäms jag över att jag jobbar för mycket och inte bokar in någon kvalitetstid i min vardag. jag är en dålig människa. tänker baka lussekatter och leta upp adventsljusstaken efter jobbet idag, bara för att kompensera i en timme eller två. 

(och jag och helen håller på att pyssla ihop en december-spellista, så ni kan sluta leta efter bra låtar nu. de bjuder vi på.)

kaffet är snart klart

ICA bjöd oss på tårta. som ett gammalt gift par ska vi fredagsfika och se nåt trevligt på TV, och jag kommer garanterat att sova före elva. heja lata dagar! heja opretentiösa planer! heja gratis prinsesstårta!

ett gott råd:

vissa saker får man inte skriva om, men jag kom nyss att tänka på världens roligaste ragghistoria.

en bekants bekant (det ni, och det är sant också!) raggade upp en ganska ful kille, och de hamnade hemma hos henne. någonstans mitt under själva kärleksakten så gav han henne en örfil och kallade henne luder. det kanske skulle verka lite sexigt och överraskande, men slag och skällsord går sällan hem hos tjejer.

dagen efter slängde hon lappen med hans nummer.

det där hade kanske räckt som en rolig och skvallrig historia, men det är ju inte slut där. ganska exakt ett år senare raggade hon upp en ganska ful kille. de gick hem till honom. väl i sängen talade killen om att han ville befrukta henne och att ingen någonsin skulle få lägga hand på hans barn. om man verkligen, verkligen vill ha sex, så är det sådant prat som man kan bortse ifrån, bara för att bli klar och kunna gå hem. så det var väl bara att passa på ändå, tänkte tjejen. efteråt började snubben däremot prata om att ingen visste att hon var där, och att det skulle vara lätt för honom att stycka hennes kropp i badkaret och slänga delarna, och han skulle aldrig åka dit eftersom ingen visste att hon var där.

det var då hon kom på att det var samma kille.

och hon behöll inte hans nummer den gången heller.

av detta kan man lära:
om man är ansiktsblind, eller för dragen för att memorera sina one night stand, så ska man noggrant anteckna detaljer rörande utseende, samtalsämnen, karaktärsdrag etc. och bära med sig i plånboken. annars kan det lätt bli jobbigt.

så vet ni det.

men då blir man väl besviken.

drömde en superspännande dröm. förföljelse, en konstnär med gråsprängt hår och kravatt, en kärlekshistoria, konspirationer, hemliga möten, lönngångar mellan två världar, dammiga vinylskivor och tavelramar. förutom att jag kände mig som en cool hjälte i drömmen, trots att jag var klädd i klarröd kofta, så slutade drömmen dessutom. inte av att jag vaknade, utan tvärtom. jag vaknade för att drömmen tog slut. och det var ett bra slut, med en boliviansk gospelkör, och vi, huvudpersonerna, var så lyckliga att vi hade tårar i ögonen.

nu väntar jag bara på att någon ska filmatisera den. men det brukar ju aldrig bli lika bra som drömmen.

fördelen med parförhållanden

ni vet ju hur det är. man kommer hem, är helt slut, orkar verkligen inte tänka och än mindre göra nåt. tvingar sig till mataffären, och efter promenaden har man fått i sig lite luft och inbillad energi. skivar lite potatis, river lite ost och pressar lite vitlök, och så kör man in en gratäng i ugnen.

sen, kära ni, slår man sig ner i soffan med datorn i knät och fjärrkontrollen i handen och låter sambon fixa resten. för då har man dragit sitt strå till stacken. att han sen får hacka sallad, kolla gratängen, steka lite, veva ihop en sås och sleva upp på faten, ja, det anser jag vara en fullkomligt rättvis arbetsfördelningen (dessutom låter jag honom blanda mig en drink medan jag väntar).

jag är en hoppfull cyniker.

fan, vad fint.. finns det några svenska storföretag som gör likadant?

när jag är på jobbet tänker jag saker, alltså finns jag

när jag städar ugnen på jobbet så tänker jag att jag är sylvia plath.

när jag plockar undan ren disk så tänker jag att jag är edward mughands.



ni kanske undrar hur jag lyckas böja mina fingrar såhär, men det, mina vänner, är en yrkeshemlighet.

var inte ledsen.

ursäkta chefen, men...

...ibland när jag känner mig understimulerad så roar jag mig med att hitta på olika sätt att fuska på jobbet. jag lägger i själva verket ner mer tid på detta än att de facto arbeta. så kan det vara ibland.

det kanske kan tyckas småsint, men jag rekommenderar alla att testa själv. vi som inte redan har någon action i vardagen, behöver nog den kittlande känslan av att göra fel. som att desinficera hela diskbänken, men medvetet lämna en fläck längst till höger. inte för att bakterierna kommer att frodas på den lämnade fläcken, särskilt inte när den just skurats med diskmedel, men det vilar något absurt över själva ansträngningen. eller som när jag sopar i diskrummet och hör att det ligger en gaffel längst in bakom diskbänkens bakre ben. och trots att jag har både ork och tid att krypa in och hämta ut den, så låter jag den ligga i minst en dag. bara för att jag kan. för att ingen kommer att sakna den och för att den absolut inte ska ligga där. när vi har julbord på mitt jobb så får pensionärerna även pepparkakor. två stycken var. jag brukar jämt leka med tanken på att lägga dit en extra, udda pepparkaka, och sedan se hur de ha-galna pensionärerna slåss om den till döden.

...men jag vet inte. det kanske bara är jag.

happy sunday (om du är salongsberusad och skiter i vilket)

det är gravmånad. regn, avsaknad av dagsljus, brist på pengar och för mycket att göra, får alla att bli sura, dryga och jävliga. ja, jag med. charmigt.

när det är såhär, så som det är, så gäller det att planera. jag till exempel, har kommit hem från jobbet och hällt i mig en dry martini. det är så man blir av med surkärringskänslan som hela tiden hotar att förstöra minsta lilla glädje. och eftersom martin hittat en hamburgerrestaurang vid namn Heartattack grill, så ska vi ägna söndagskvällen åt att bejaka våra inre amerikaner.

Watch CBS Videos Online
vi tänker inte åka hela vägen dit, utan nöjer oss med att gå bort till Möllans hamburgerrestaurang DeLuxe, Tusen och Två.

efter att ha tryckt i oss mer än vi borde, ska vi fira söndag med cheerleadermördare. Jennifers Body. det måste ju bara vara bra...

transformers och kärlek

jag och mina robotkompisar ser transformers. riktigt oengagerande, tycker jag. riktigt mysigt, tycker de.

fruns alkoholrelaterade problem

jag saknar en enklare tid, då ekonomin var knaper och tiden knapp. jag saknar tiden då beroendet sträckte sig till cigaretter och en och annan chokladbit.

det är svåra tider nu. nu när jag gjort det till en yster vana att dricka minst ett glas vin efter jobbet, eftersom det är så jävla skönt och medelklass och vardagslyxigt. och när vinet är slut? ja, då blir jag genast ett ledset monster.

(för jag har faktiskt inte tid att gå till systembolaget, för de har öppet på så sjukt konstiga tider, och då jobbar faktiskt jag.)

kan man inte bara få bli full ifred

åh, helgångest.

det hade varit mycket enklare att jobba på helgerna om alla andra också gjorde det. nu måste jag tackla alla former av dåligt samvete.

om jag inte träffar alla fina vänner, så skäms jag över att jag felprioriterar. men om jag träffar dem en fredagskväll, särskilt om det är på en stökig hemmafest, så vet jag att jag kommer att dricka fem öl för mycket och vara alldeles för seg i morgon. om jag bara sitter hemma får jag fredagsångest, och om jag går ut får jag jobbångest.

att prioritera = jag tvingar martin att gå på krogen, bara han och jag eftersom alla andra är party och förfestar hemma. sen släpper jag iväg honom i natten och går och lägger mig.

flyg, lilla fågel. flyg.

vi samlar på lättskötta husdjur.

jag tyckte att det var nåt som inte riktigt stämde när jag och martin satt i soffan och pratade.
sen såg jag att det var en stor dammråtta som hängde i hans skägg.

vi borde verkligen dammsuga.

doktor lisa raljerar.

såhär i sviterna av min halsfluss (eller vad det nu var) är jag alldeles darrig och töntig. lite sådär så att man blir sugen på att svimma med jämna mellanrum och det brusar i öronen. jag har även lagt mig till med den sjukdomsrelaterade ovanan att svettas mängder vid minsta ansträngning.

svettningarna gör mitt jobb till ett sant nöje. vi kallar torsdagarna för "tokiga torsdagar" (eftersom vi är så crazy, kul och spexiga på mitt jobb). en vanlig tokig torsdag, så svettas jag. kanske för att jag brukar hänga över ett stekbord och en fritös, och kanske för att det är runt trettio grader i köket, men nog mest för att jag brukar få jogga fram och tillbaka för att hinna få huvet ur röven innan det exploderar av manisk stress. efter min halsfluss (ehrm...) är den där lite glansiga snygg-svettigheten ersatt med glåmig indränkthet.

sexigt, tänker ni.
ganska, svarar jag då.

bra för porerna, som rensas på bästa möjliga bastu-vis.


dessutom läste jag  att barn numera lider av stjärtfluss. det fanns minsann inte när jag var liten. och det är jag ganska tacksam för. man vill ju inte gärna stoppa upp en vicks i rumpan.

i själva verket lyssnar jag på p3 och färgar håret.

ska jobba kvällspass, så tänkte passa på att gå till gymmet.
nä, jag skojar bara.

låst.

mest kreativ och uppfinningsrik är jag när jag är upptagen med att göra något annat.
de enda gångerna jag får för mig att jag skulle vilja springa en runda är när jag har feber och ligger nerbäddad.
jag undrar vad mitt liv försöker tala om för mig.

jesus invented the high five

en av mina högsta drömmar är att min lägenhet skulle vara som mitt YoVille-hus. att man bara kunde klicka och dra möblerna, byta ut dem genom att gå in i menyn i taket, köpa nytt på en knapp och testa så att allt passar in innan man betalar.

och så kan man ta bort saker. eftersom det är på låtsas så behöver man ju inget. i YoVille hade alla rummen kunnat vara tomma. det spelar ingen roll. min avatar överlever ändå. den sover aldrig (fast om man sätter den på toan så censureras den, så den kan nog skita).

men verkligheten är inte YoVille, och i verkligheten behöver jag saker. inte bara säng, soffa, TV, hyllor, kläder och diskmaskin, utan även en massa smågrejer, bara för att göra mig själv glad. då är det tur att kitsch finns. så att jag kan fylla på min materialistiska snuttefilt med viktiga saker. som en sjungande fågel i plast som reagerar på ljud.

oh god, my life is sad.

det är coolt att ha rätt

guh, vad jag ÄLSKAR att ha rätt.


hade det inte varit för detta högst påtagliga bekräftelsebehov så hade jag nog struntat i att gå i skolan och blivit dum i huvet.

mr big spender

när vi reser brukar vi försöka bo så billigt och centralt som möjligt. skitiga hostels med konstig personal är lite vår grej. det kanske är därför jag får rysningar i hela kroppen av att boka rum på ett 5-stjärnigt hotell. av välbehag och förväntan, inget annat.

på taket finns en pool.

det är ju så vi förtjänar att bo. egentligen.

moment 22

man måste vara frisk för att kunna vara sjuk.


eller för att kunna njuta av det i alla fall.
ska till jobbet idag (och är livrädd över att jag inte är redo, att jag kommer att få feber, svimma, inte kunna räkna, inte kunna prata, men äsch, jag kan jobba i sömnen, det ordnar sig, bah), och då kommer jag plötsligt på allt jag borde ha gjort när jag varit hemma.

filmer jag borde ha sett, låtar jag borde ha lyssnat på, element som ska städas, böcker som borde ha bläddrats i och mjuka, varma kläder som borde ha burits.

men mest av allt så kanske jag borde ha njutit lite av den kravlösa ostördheten.

fast det kan man ju inte göra när man är sjuk.
så jävla typiskt.

man vet att man varit sjuk/ensam för länge när...

...man börjar gråta av att de spelar Nice Dream i bakgrunden i How I met your mother.

fattar inte varför jag alltid bölar till komedier.


mina topp 2:

• när  chandler och joey bråkar i vänner, och inte vill prata med varandra.
• slutet av Den där Mary, som är så sjukt sorgligt.

efter att inte ha pratat med någon sedan i fredags morse börjar jag känna mig lite smått sinnessjuk.

så. bra.

penicillin. så himla bra grejer.

förutom att jag kan svälja, vilket betyder att jag kan dricka utan att få blodsmak i munnen, så kan jag även diska, vika tvätt, lyssna på tegan and sara, se klart weeds, bädda rent, damma av, vädra ut och dö dö dö dö dö dö dö av tristess.

sweet b

nej, jag kan inte låta bli. den är så jäkla snygg.

lyssna på den här.

när jag är mycket mer rock än jag

i hamburg rekommenderas det att man låter bli att googla sitt bloggnick.
jag brukar göra tvärtom, och glatt gå in på lisa lightning's MySpace och lyssna på lite låtar. personal ad song och johnny tycker jag bäst om. och så tänker jag att det är synd att vi inte är samma, hon och jag.


lisa lightning

tröstpris

vaddå? vem behöver Irland?

jag ska dricka minst tre Irish Coffees innan den här festliga fredagen är slut.

och när jag vaknar i morgon ska jag dricka tre till.
och intala mig att det verkligen hjälper.

spread 'em

jag är inte alls särskilt förtjust i josefin crafoord. vad jag däremot gillar är hennes samarbete med mi lajki, som resulterat i riktigt raffiga smycken.

det här halsbandet, till exempel.

det kan ju också vara så att det är mi lajki snarare än josefin som faller mig på läppen. deras andra grejer är ju också fina. (som sanna brådings jailbreaker-halsband.)

ville bara säga det.

(annars har jag mest känt mig övergiven sedan martin stack till dublin och jag har en totalisolerad sjukhelg att se fram emot med endast TV:n som sällskap, och jag hade kunnat fly hem till ma&pa, fast jag vågar inte, för då smittar jag dem säkert och de ska flytta till spanien på tisdag och det hade varit så jäkla taskigt.)

filmkritik ur ett feministiskt perspektiv kan ibland kännas krystad

apropå filmkvinnodebatten: jag är inte sämre än att jag har en åsikt.

Summer (karaktären alltså, för jag vet inte hur Zooey Deschanel är privat) är en bitch. det gör mig inget. tvärtom. det är så vi är.

bara för att jag inte gillar henne tänker jag inte säga att jag inte är likadan. ibland.

och audrey tatou är het.

och vi är inga änglar. eller djävlar. så det så.

make me a pretty girl

lisa ställer vansinnigt höga krav på sin omgivning

jag gillar facebook. jag gillar hur lätt det är att prata med folk, att det öppnar upp för diskussioner och gemenskap och att det skapar en naturlig kommunikationskanal till till exempel släktingar eller ytligt bekanta som man kanske aldrig annars skulle höra av sig till eller hålla à jour med sina vardagsbestyr.

men det är ju just det där. det där med uppdateringarna.

i början var det nytt och fräscht, det där med att uppdatera statusraden. ja, om man inte redan twittrade eller liknande förstås. i början var det gilla till höger och vänster, bara för att det var så enkelt. och alla gjorde misstag, ständigt, hela facebook var ett enda faux pas, fram tills dess att reglerna var satta. de där reglerna som tjatats om i alla skrivna medier och som säkert alla dryftat med sina polare. saker som man bara inte gör. som att poka nån femtioelva gånger. eller skicka massutskick om precis allt. eller använda statusraden till att spy ur sig erkännande av alltför privat karaktär.

men såhär är det. jag hade hellre läst om hur ofta och med vilka mina FB-kompisar har sex eller har diarré, än att behöva stå ut med alla de totaltrista statusuppdateringarna som vissa fortfarande envisas med att knappa in.

jane doe vaknat!
jane doe måndag idag!
jane doe på väg till jobbet.
jane doe nu har jag ätit lunch.
jane doe dags att sova.

vem i helvete bryr sig? inte ens de själva kommer väl gå tillbaka i historiken och tänka "jasså, den 8:e november vaknade jag, jamen just det!" och vad vill de att jag, eller nån annan, ska göra? trycka på like-knappen? kommentera? "jaha, du har ätit lunch. vad trevligt." eller vaddå?


jag gillar facebook, men är det okej att ta bort sina kompisar bara för att de är så sjukt tråkiga där jämfört med IRL?



tillägg:
själv är jag också tråkig, men jag tänker aldrig trötta ut andra med att tala om att jag blinkat, hostat, sovit eller planerar att göra något av ovanstående.

saker man kan göra när man är sjuk

• komma på en massa bra låtar som man har lust att höra (dagens har varit med vivian girls, placebo och the diskettes) men som man inte orkar leta fram och som man dessutom får huvudvärk av.
• tycka synd om sig själv, och tycka att det är befogat.
• klippa ut små saker och göra bilder till kreativ karneval.
• tänka på hur man borde leva ett sundare liv, och låta varje tanke börja med "När jag blir frisk..." samtidigt som man vet att det bara är feberyra och osanningar.
• tycka extremt synd om sig själv.
• fundera på att läsa böcker, eftersom det är vad man ska göra när man är sjuk, men i stället bläddra slött i elle.
• låta bli att klä på sig eftersom man ändå snart ska gå och lägga sig igen.
• låta andra göra saker åt en, som att laga mat och handla, fast dessa andra ska tydligen till jävla dublin och spela, så jag får väl börja ta hand om mig själv (svikare).
• överdosera alvedon och alindrin i kombination. yeah.
• googla sjukdomar och inse att man är döende.