drömde en superspännande dröm. förföljelse, en konstnär med gråsprängt hår och kravatt, en kärlekshistoria, konspirationer, hemliga möten, lönngångar mellan två världar, dammiga vinylskivor och tavelramar. förutom att jag kände mig som en cool hjälte i drömmen, trots att jag var klädd i klarröd kofta, så slutade drömmen dessutom. inte av att jag vaknade, utan tvärtom. jag vaknade för att drömmen tog slut. och det var ett bra slut, med en boliviansk gospelkör, och vi, huvudpersonerna, var så lyckliga att vi hade tårar i ögonen.
nu väntar jag bara på att någon ska filmatisera den. men det brukar ju aldrig bli lika bra som drömmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar