is this indie rock'n'roll?

för att definiera den man är tar man ofta till billiga tricks som yttre faktorer: kläder, musiksmak och aggressiva åsikter som ropas ut till höger och vänster över en öl på en väl vald lokal. det gäller att lyda under reglerna, vårda sin genre-medvetna stil och akta sig för fauter i fråga om felaktiga accesoarer.

eller också kan man definiera sitt jag utifrån de tankar man tänker tyst. och då är man en välbevarad hemlighet. slutsats: då får man ha på sig vad fan man vill.



själv klär jag mig i jeans från lindex. de passar mig. de är billiga och sköna och har snyggare passform än vilka cheap monday-jeans som helst. jag lyssnar på blandskivor som jag låter andra spela in. det får mig att komma på saker om musik som mina egna skivor inte tillåter. mina örhängen har jag köpt på indiska, och även om jag syr om tröjor då och då så ägnar jag mig inte åt DESIGN!

the day the internet died

sommaren utan internet. sommaren då jag jobbade, handtvättade kläder, drömde om att bada i havet och åka långt, långt bort. sommaren som aldrig tycktes ta slut. sommaren då solen förbannades, då folk i allmänhet var dumma får, då det inte ens fanns tid att sakna något. sommaren, ta slut nu. jag gillar inte dig längre. det är över mellan oss.





det är märkligt hur trojanen som sabbade datorn, fick vardagen att flyta samman som en trött gröt. arbete, arbete, ont i alla muskler, sömn, arbete, glömska. ingen tid för vänner, ingen tid för att boka tvättid, diska, städa, betala räkningar. och sen kom internet tillbaka till mig! (andri, det ordnade sig efter att du petat lite på den!) plötsligt blev det så mycket enklare. banken under sträng bevakning, csn-ansökningen e-skickad, lägenheten städad, posten sorterad och köket diskfritt. internet, det är du och jag mot sommaren!