fredag, januari 29, 2010

ses kanske på söndag eller så.

nu drar jag på semester. igen. jag hjärta helg.


och jag ska prata engelska med stark, svensk brytning...

idag när jag en dröm om att livet ska vara glamoröst, flärdfullt och extravagant. jag vill sippa bubbel, hänga i mörka barer med mjuka sammetsdraperier, röka cigaretter genom munstycke, sova i en vulgärt bred säng med bollfransöverkast, under falskt namn, på hotell. jag vill dra på mig ett par brogue-skor och steppa in i en förgylld danslokal, jag vill äta en fem rätters-middag, jag vill locka mitt hår, jag vill bära diamantörhängen och ha en räv om halsen, jag vill måla mina naglar röda, jag vill dricka mitt kaffe ur en sirligt skör kopp, jag vill plocka upp sockerbitar med en liten omöjlig tång, jag vill att tyger ska frasa, att klackar ska klappra, att boksidor ska dofta av damm och bortglömda tankar, och mest av allt vill jag kunna cykla till jobbet utan att vara heltäckt av salt och snömodd när jag kommer fram.


jag vill klä mig i tigermask och inte vara jag.





ps: jag ska faktiskt bo på hotell hela helgen. fast ett budgethotell betalat med mitt visakort, så det är inte det minsta anonymt. men ändå. en främmande (nja) storstad. man kan väl få drömma?

torsdag, januari 28, 2010

gegga

jag cyklar hem från jobbet, så gott det går, och konstaterar att världen är mosig och smaklös under mina hjul. som en slush puppie ungefär.

handyman, cleaninglady

den sörja som jag grävde fram när jag rensade vattenlåset, har förmodligen legat där och grott sedan handfatet installerades, om den ens kom ifrån denna värld. den luktade alien.

jag ser fram emot att se vad som döljer sig bakom tvättmaskinen...

fårskalle.

de opererar in embryon i får för att avla fram en ny fårras. den nya rasen ska bli som sydafrikanska får. de ska tappa ullen av sig själva, när den blir lång, så att människorna får tid till annat.

jag vill tappa håret av mig själv.
så att jag får tid för annat.

onsdag, januari 27, 2010

malmönattens faror som lurar

en sak som är ganska underbart med malmö är att det alltid känns relativt tryggt att ta sig fram. visst, man vet att man inte ska gå längst folket park sent på natten, för där blir man gruppvåldtagen, men överallt annars är det liksom okej att vingla fram.


kråkgänget sitter där och väntar på sitt nästa offer.

snön är bra.


den får alla att vingla, även de nyktraste killarna.

så man behöver inte ha kort kjol idag för att se full ut. men jag blev inte våldtagen idag heller. hejdå dagboken.

en dag på jobbet.

på mitt jobb är det självservering som gäller. det betyder att man tar sin bricka, sätter vad man vill ha på den och drar den fram till kassan, där jag tar emot med ett käckt leende. om man ska äta så beställer man i kassan direkt och så får man en jättefin mackapär som piper och blinkar när maten är klar.

bakom baren har vi även ett kontor. där har vi en telefon som leverantörer ringer till och en data-apparat där vi lägger in beställningar. gäster tror att man bara är lat när man sitter på kontoret.

det värsta jag vet är när folk rusar fram till kassan när man sitter vid datorn eller i telefon, och börjar hojta och skrika, och vill ha betjäning NU NU NU!


då tror jag att någon har dött nere på banan och rusar fram till disken, men så är det sällan. i stället visar det sig ofta att kunden inte vet vad de ska ha.


medan kunden tänker och velar så hinner jag bli irriterad och arg, och tänker "va fan va de så jävla bråttom för då?"


...men vi har även kunder som ropar "nej, sitt du kvar!" och så lägger de jämna pengar på bardisken, för sitt kaffe och sitt wienerbröd.


och det är de kunderna som är bra, och som gör att det allra oftast är roligt att jobba.

som ett brev på posten

idag när jag kom hem låg det ett anonymt brev och väntade på mig. det visade sig vara en finfin kompis till två av mina tablettaskar. tack kära anonyma avsändare! du är rar!


det kan vara gott.
eller så kan det vara galoppigott.


man kan tro att jag är en sån som samlar på ätbara saker. det gör jag också. för säkerhets skull. ifall vi skulle drabbas av en gasläcka, kärnvapenkrig, tsunami (?) eller ifall martin skulle sluta handla hem mat. eller om det inte slutar snöa, så att vi blir fast här hemma och skulle drabbas av akut sötsug. då är det bra att ha massor av tablett-/tuggummiaskar med fina utsidor.




hockeyhuven, bandyskallar

jag har inte svårt för ljud. jag jobbar i en bowlinghall, där klotdunsar och kägelfall blandas samman till ett ständigt brus. jag bor på en trafikerad gata, på första våningen, så att röster, rop och fotsteg hörs in, och grannarnas tramp i trappan. jag har ofta radion på i bakgrunden. eller TV:n. med ett undantag.

när sporten går på så förändras allt ljud. det blir gällt och stötigt och hetsigt. då får jag stänga av eller slå över.


apropå något annat:

idag är det mumintrollets 65-årsdag.

tisdag, januari 26, 2010

I think we're just gonna to have to be secretly in love with each other and leave it at that, Ritchie.



bilderna kom på posten idag. gwyneth och luke har fått ersätta mozart, chopin och beethoven ovanför TV:n. jag är sååååååå lycklig. jag ska börja se på TV jämt.


välj själv:



alternativ 1: jag faller i bitar, blodet forsar, jag svimmar nästan och saknar ett nagelband.

alternativ 2: jag satsar på en modern michael jackson-look.

baggblues.

guldbaggegalan. vilken pinsam tillställning.

förutom att det bara var tre-fyra filmer som var nominerade till i princip alla baggar, så fick underhållningen mig att antingen skeptiskt lyfta ett ögonbryn, eller plocka fram skämskudden. och höjden av alla pinsamheter var nog tyvärr Lisa Siwes tacktal, efter att ha fått priset för bästa regi.

att hon poängterade att hon är Regissör snarare än Kvinnlig Regissör är ju fint och bra och sådär. men att sedan tacka sina kvinnliga skådespelerskor, sina barn, eller förlåt: sina döttrar, och alla andra med kvinnliga epitet, var väl att skjuta sig själv i foten.

heja till noomi rapace. "Tack. ...tack? Tack."

god morgon stilleben


bananen var ätbar.
det är så det är.
ibland ser livet sämre ut än det är. som när klockan ringer kvart över sex och magen vänder sig av trötthet. eller när man råkar spilla ut sitt kaffe i den vita soffan. eller stänka tandkräm på tröjan som det tagit en halvtimme att bestämma sig för. det går över. det är inte så farligt. det ordnar sig.

måndag, januari 25, 2010

pay day is good day

jag och min kille har varit på stan och tokshoppat. jag har köpt dödsviktiga saker som bokmärken med fjärilar, anteckningsblock, lip gloss för en tia, rosa stearinljus (på Systrana Grene, där jag även kollade in sandras tavlor) och crappy hörlurar. men viktigast av allt: jag har köpt ramar! nu står min HMB-print som en kung i vardagsrummet!


oh, deer!

tema: afrika

kreativ karneal är det tema: afrika. här är min smygtolkning.

jag vill ha en telefon från FRAMTIDEN!


min mobiltelefon klarar inte av kyla. det är faktiskt skitsynd om den i år. den fryser, i dubbel bemärkelse. blir alldeles kall och hänger sig och stänger ner och slocknar och säger inte till när den får meddelanden. jag brukar låta den ligga vid elementet på natten, men det hjälper inte.

i och med detta köldrelaterade problem, så har jag snöat in (höhö) på att skaffa en ny, het mobiltelefon. jag bestämde mig för att jag ville ha:

1. en blackberry
2. nåt rosa
3. nåt bloggerkompatibelt
4. nåt från tradera

de senaste dagarna har jag således suttit klistrad framför YouTube och sett telefonrecensioner. det är både nördigt och roligt. bättre än många spelfilmer jag sett de senaste åren. att mobilshoppa är ett projekt som tilltalar mig. det känns bra än så länge. jag har lagt ett alldeles för högt bud på en sony ericsson, med spännande final på söndag (alla håller andan i spänd förväntan).

på YouTube kan man även se klippet från Raw när Nour pratar sex. det är roligt. hon är rolig. jag borde gå med i hennes fanclub.

eller är de ute i solen jämt?

idag är malmö en explosion av solsken, vilket passar mig ypperligt. jag ska nämligen ändå ut på stan och leta tavelramar, och sen ska jag städa, och det vet ju alla att smuts syns bäst i solljus. en annan sak som syns i solen är avsaknaden av svar på kommentarer på radar magazine. det är inte så att jag känner mig sårad och gråter, men ingen av skribenterna svarar när man kommenterar deras inlägg. det är lite konstigt. det är ju inte som att de har trettio kommentarer på ett inlägg heller. utan en. från mig.

de borde publicera i en papperstidning, eller ta bort kommentarsmöjligheten, om de ska vägra engagera sig i läsarnas synpunkter.

söndag, januari 24, 2010

på gott och ont.

ibland är jag en fruktansvärt dålig människa. en gång i november råkade jag skälla på mina kollegor framför kunder. jag har fortfarande ångest.


dessutom är jag en inbiten språkfascist. det har blivit mycket bättre med åren, sen jag slutade plugga och hoppade av mina höga hästar, men jag blir fortfarande alldeles kall i hjärtat när någon säger "hon är bättre än mig".

lördag, januari 23, 2010

dåligt samvete smakar som gammalt blomvatten luktar

här är för övrigt ett fruktansvärt vettigt inlägg om haiti.

ville bara säga det.

saker jag tycker om idag:

1. min nya, stickade HM-kofta som kostade 79kr och som är varm som en ugn och glittrar.

2. att kunna välja mellan att se en tråkig Beckfilm eller att läsa en tråkig bok och INGEN KAN BESTÄMMA ÖVER MIG FÖR JAG ÄR MIN EGEN CHEF!

3. kikärtor. det är så bra.



much ado abouth nothing

fattar inte sahlin-skandalen. klart tjejen ska få ha en väska! eller? får sossar inte ha snygga saker? jag hade också velat ha en röd louis vuitton. OCH reinfelds 25 000 kronorsklocka. OCH victorias birkin (pris okänt, men runt 100 glada laxar).



(när det dessutom var en 50-årspresent, så känns kritiken mest pinsam.)

ge och få

Sjung om brev är här!
gå genast med!

en högst vetenskaplig slutsats:

att koka ett ägg tar precis så lång tid att man börjat fokusera på något annat, och därför inte hinner ta ägget av plattan i tid.

jag har ju såklart ett melodiägg, vilket helt logiskt skulle betyda att jag aldrig överkokar mina ägg, men i själva verket innebär det bara att jag hör det hända. jag vill så gärna ta mitt ägg på Killing Me Softly, men det går alltid in på I Wish I Was a Hen innan jag hinner till spisen.

min poäng är alltså att det tar mellan fem och sju minuter att bli uppslukad av något.
det går betydligt snabbare att sluka ett ägg.

fredag, januari 22, 2010

post!

precis när jag lade handen på handtaget, på väg ut till en systerfika, så damp det ner en avi på mina fötter. gick runt med den nerknölad i väskan hela dagen, och kunde för mitt liv inte komma på vad det var för nåt. inte förrän jag stod i kön till posten föll poletten ner: HMB är såklart HELEN MARIA BÄCKSTRÖM!



(nöjd med att även ha fått en original-teckning.)

Tack, Helen! den är fantastisk!

såhär är det idag.











eller såhär.

torsdag, januari 21, 2010

en stund senare...

sitter och stirrar på en jäkla google-map av köpenhamn och funderar starkt på att fyllebeställa en soffa från Ilva på martins kort.

mitt liv är helt fucking fantastic!

önsketänkande



(det är tydligen bara D.I.Y. som funkar.)

onsdag, januari 20, 2010

art shopping.

det är ta mig tusan fenomenalt bra att läsa bloggar! idag har jag, genom min blogghobby, lyckats investera i inte mindre än TVÅ blivande väggkonstverk.

först och främst lyckades jag lägga vantarna på en av helens fina bilder:



sen, genom tips från A Beautiful Mess, rusade jag in på Etsy och köpte de här två fantastiska figurerna:




I can go to bed happy girl.

kunden har alltid rätt?!

tanten blev sur för att hon fick bröd till sin hamburgare.

kärlek


åh, vad jag älskar Jessika Gedin.
åh, vad jag älskar alla som tycker om En plats i solen och En plats på landet.


om jag var tvungen att välja en TV-kanal så hade jag garanterat valt TV8.

och jag skulle också vilja göra någon skillnad

hanna fridén har börjat rita seriestrippar. och ibland är det riktigt bra. den här tycker jag om.

jag ser Gomorron Sverige på alltför hög volym.

jag tror att det regnar. eller snöar. jag vet inte om någon vet. skillnaderna är så små nu för tiden.

tisdag, januari 19, 2010

jag modebloggar. sån är jag.


ett halsband av chips. finns på scout. jag blir sugen.

jag vet nog siffrorna, men inte ordningen...

i vår tvåmannafamilj har vi inte särskilt många problem. ja, överlag vågar jag påstå att det mesta är friktionsfritt. jag kan bli hispig över saker som städning, tvätt och halvfärdighet, men så är det väl i alla hushåll. martin däremot, har ett enda stort bekymmer, en enda rädsla som överskuggar allt annat: han är skiträdd för att glömma koder. bankomatkoder, mobilkoder, lösenord, you name it.

idag har han, i sin hjärna, tappat bort koden till sin bankomatdosa. jag försöker skingra oron och ångesten. jag försöker berätta att den dyker upp när han minst anar det. jag försöker vara snäll.

men innerst inne skrattar jag, för det är så roligt att några siffror kan förstöra kvällen för den lugnaste av människor.


det är inte dosan på bilden som är omskriven i texten. martins dosa ville vara anonym.


hur gör ni för att komma ihåg? man får tydligen inte lov att skriva upp någonting någonstans längre. sådant skiter jag iofs fullständigt i.



PS: martin delar post och kan portkoderna till halva stan. kanske inte konstigt att de där lediga sifferkombinationerna försvinner.

januarilistan

jag fastnar gärna i projekt. det är ibland en god egenskap. nu, till exempel, är jag på jakt efter bra boende i köpenhamn. hade tänkt blanda upp vintertristessen med en hotellnatt på denna exotiska destination, ca 1 timmes resväg hemifrån.

vid dessa tillfällen lönar det sig att vara ihärdig. efter två dagars arbete, har jag sammanfattat mina sökresultat i en lista, bestående av hotellnamn, vad som inkluderas, eventuell kommentar (sjaskigt, små rum, stadsdel, utsikt etc.) och vilka priser de olika bokningssidorna erbjuder.

det bästa jag vet är listor. listor skapar översikt, klarhet, ordning och ro. min hotellista gör att det som började som en jakt efter ett rum för bara en natt, utökades till en weekend inklusive frukost, för ungefär samma pris.

skitjanuari ska bli den bästa januari någonsin.

påsken ska definitivt firas någon annanstans.

länge leve listorna!

(jag är glad att min kille också gillar att fly.)



man kan till exempel fly till hotel fox och bo såhär fint. alla rummen är olika. man blir alldeles glad av att titta på bilderna på hemsidan.

måndag, januari 18, 2010

måndag, som trots att den snart är slut känns högst aktuell i hjärtat.

den här veckan ska jag bara jobba. mest kvällar och så helgen såklart. egentligen gör det mig inget, för jag hade inte tänkt göra nåt kul ändå. jag gör sällan det. men lite grinig blir jag, av att inte ha möjlighet att ens försöka.

det är så det ligger till.


jag dricker alldeles för starkt kaffe, som blivit kallt och surt, i ren protest mot avsaknaden av pepp.

söndag, januari 17, 2010

så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

hett tips:

gå in på tradera.

klicka på sista chansen.

känn livet rinna mellan dina fingrar likt sand through the hourglass.

dagens rekommendation

Följ min blogg med bloglovin
idag blev det aldrig ljust.

vi har levande ljus- och filmmaraton, äter vad som råkar finnas i kylen och gömmer oss under filten. bäst idag (hittills) är definitivt Up.


vad är bäst för er idag?

fredag, januari 15, 2010

dagens sanning

om en pannkaka har bestämt sig för att ligga längst in under bokhyllan så är det ett helsicke att få ut den.


friktion.

you are who you hang with.

Limpan skriver om kärlek, och jag blir inspirerad att göra detsamma.


förståndshandikappade män blir alltid kära i mig.

de känner nog att de hittat en jämlike.

att förmana är kanske det jag gillar mest

jag förstår att det inte är bra att röka. jag tillhör en upplyst generation. jag har blivit matad med propaganda sedan jag var tolv. jag fattar, okej.

nu tycker jag att det är dags för icke-rökare att lära sig ett och annat:

  • "Sluta rök, det är farligt!" är en totalt överflödig kommentar. en rökare som just tänt en cigg, kommer inte att förvånat utbrista "Äääääär deeeeet?" och fimpa.
  • "Passa på att sluta nu när det är nytt år!" eller liknande fimpa-kampanjer är även de ganska körda från början. en rökare kommer inte att sluta röka för att ytligt bekanta människor tjatar. det krävs egen motivation för det.
  • "Har du rökt så länge?" när man kommer in från en rökpaus (sagt med otålighet och illa dold irritation), är bara en dryg markering. jag vet att det finns vissa som tycker att man ska klara ett arbetspass på åtta timmar utan mat, drýck, toalett- eller rökpauser, men det finns tack och lov lagar som reglerar sådant tänk. väljer jag att röka i fyra minuter i stället för att sätta mig i fikarummet en kvart, så borde det inte vara något större problem, kan man tycka.
  • om du som ickerökare är känslig eller allergisk, säg till! det är OK. vi rökare är oftast väldigt mobila och lyhörda. vi kan släcka eller flytta oss. som rökare blir man ofta utskälld, stirrad på med äcklad blick eller utsatt för demonstrativa omvägar. gör du likadant med hundägare på bussen? kanske ger hunden en tjyvspark när du går förbi? snackar skit högt och tydligt med dina medpassagerare om hur respektlöst det är att ha hunden på offentliga platser?

det låter nu som om jag är en hardcore-rökare, inbiten som tusan, fast i själva verket räknas inte jag som storkonsument. jag röker kanske fem cigaretter om dagen, och jag åker inte buss, jag röker sällan ute på stan och absolut inte i busskurer. på centralstationen ställer jag mig alltid med mupparna i rökrutan.

så det så.
kan ni sluta gnälla nu?

grrrrrmmmjau?



EGENTLIGEN är jag inte helt okänslig, men satan i gatan vad jag är trött på vargar. TV, radio och var och varannan konversation är bara varg, varg, varg, varg, varg... kan ingen prata om världssvält eller kattungar i stället?

torsdag, januari 14, 2010

den 14:e januari 2010.

idag är den dagen på året då flest par gör slut.

(det är den första riktiga torsdagen på året, vädret är skit, vi är klaustrofobiska av all inomhusvistelse, vi har tröttnat på varandras sällskap, sommaren är för långt borta, you name it.)


jag och martin firar med att inte träffas på hela dagen.


alla är ju för tusan kända.

får alla verkligen fifteen minutes of fame? jag undrar när jag ska få mina.

tänk nätverk.

är det inte märkligt att så många lyckas? i mitt utökade nätverk (okej, jag ber om ursäkt över mitt direktöversättande) verkar det som att hälften gör det de vill göra. de är musiker, radiopratare, konstnärer, klubbarrangörer, skriver för en massa bra tidningar, blir inbjudna till en massa glammiga fester, skaparspelarhärjaräger. om de inte skriver tidningarna eller gör radioprogrammen, så är de de som intervjuas i reportaget.

är det så det är? för alla? eller är det bara malmö?


här i malmö har ju alltid jantelagen varit enväldig härskare och det skulle aldrig falla någon malmöit in att bli star struck eller kändiskåt. det funkar inte så här. jag undrar om det är för att alla känner varandra, är sammanlänkade, har gått i samma klass, lekt i sandlådan, delat en öl på en fest eller bommat en cigg av varandra (legat med varandra). blir ett band känt, så är den första reaktionen alltid: "Jasså, nä men vi träffades på [...] och hans brorsa är min [...] ." och ryggdunkarna är ganska glesa. inte för att vi inte uppskattar varandra eller är missunnsamma, utan kanske för att vi är blasé. vi har tröttnat.

om alla ska ha sina femton minuter, så hade det krävts mer än en livstid för mig att följa mina bekantas karriärer. vad händer då med min egen?


eller, måste jag också bli känd för att ha rätt att skita i andra?

levebröd.

det är så drygt. först måste man jobba. sen, när man kommit hem, måste man jobba i YoVille också.

dagens traderafynd

hur skulle vi någonsin kunna vara lyckliga igen, om vi inte lade bud på den här?


hundväskan. vårens IT-accessoar.

jag har aldrig varit så mycket för det där med att vara macho, men det beror väl lite på vad man har att välja mellan...

mansidealet. det måste vara skönt för killarna att slippa se ut som the hoff. slippa muskler, skinnpaj och pungkramarjeans. det är okej för killar att cykla. det behövs ingen superbil, det behövs ingen hårmousse.

det är okej att se ut som cimon. ha glasögon, vara tönt-tanig och ha ful frisyr.













 tiden går och idealet har blivit det motsatta. på gott och ont. ibland kan man kanske tänka att det hade varit fint om vissa kvalitéer fick hänga med utvecklingståget. som artighet, respekt och talande gadgets.

hellre en hårdnackad macho-slusk med ett gott hjärta, än en rentvättad och vältalig orm.

tisdag, januari 12, 2010

kaka, kaka, kaka, kaka, kaka

jag bakade kakor. det är sånt som tjejer gör. igår var jag ledsen över att inte ha någon efterrätt och eftersom jag är en handlingskraftig kvinna tänkte jag givetvis inte råka ut för samma missöde två dagar i rad. därav receptletande och pyssel.

en sak som alltid gör mig lika förvånad är när det står: klicka ut smeten till ca 50 kakor på en plåt. och där står jag. med 22. det är alltid likadant. recepten är anpassade efter pysslingar. promise.





sen brände jag kakjävlarna, men jag är ingen depparjeppe, utan jag blandade mig en GT och kom på att vi har världens finaste oliver i kylen. såna från nån möllanbutik, i lösvikt, sprängfyllda med goda grejer som vitlök och chili.




sen såg jag att oliverna var mögliga.
jag gråter inombords.
inga oliver.
brända kakor.

martin fick gå till affären.

I'm totally shaking his hand

det finns inget som förstört vissa låtar så mycket som literal videos.

fast nog är det ett lustfyllt sabotage? jag har skrattar i ett halvår.


januari.

är det någon som har sett southland tales som kan förklara grejen?

jag fattar att den ska verka nyskapande, fyndig och viktig, vilket den också är, men jag inbillar mig att jag missar den stora poängen.

hatar att behöva se om filmer bara för att jag fått för mig att jag ska upptäcka poängen. soundtracket är å andra sidan så bra att det är värt det i det här fallet.

måndag, januari 11, 2010

stupid is what stupid does

idag har jag råkat duscha mina inneskor, stänkt hårfärg på väggar och tak, klippt luggen helt skevt, druckit apelsindryck i samband med intag av kaviar, glömt att stoppa i en massa disk i diskmaskinen innan jag satte igång den och dessutom packat undan julsakerna i en låda som jag med svetten rinnandes i ögonen baxade upp på den där omöjliga högsta hyllan i garderoben, bara för att sedan upptäcka att jag glömt lägga i några småprylar, som därför måste ligga framme till nästa år, men det värsta av allt är att jag just diskade ett glas direkt efter att jag smort in händerna med handkräm.

hur korkad får lov att vara egentligen?
nu måste jag ju smörja in dem igen.

sweet sweet smile that's fading fast 'cos everybody's gone at last

nog är det trevligt att gå omkring och vara småglad och halvleende, men ibland, om peppen sviker och man har druckit en flaska vin för mycket, finns det inget som är bättre än att sätta på låtar som får en att gråta och deppa ihop fullständigt.

när man vaknar dagen efter är man oftast bakis och så pinsamt gråtsvullen att det inte funkar att vara ledsen mer. fåfängan saves the day.


annars kan man ju strunta i att bli mosigt sorglig och leva livet som en robot i stället. fast då missar man en massa bra, patetisk musik.

lampan i badrummet har ändå slocknat.




































PLAY IT.

...

söndag, januari 10, 2010

gillar du natur, äventyr, att utforska, klättra och ha det gött med dina vänner? synd.

vi har sett the descent. jag kommer aldrig mer att sätta min fot utanför stan.



mina handflator är alldeles skrynkliga av all skräcksvett.

folk och varför vi hatar dem

jag kan inte förstå människors okontrollerade behov att kommentera varandras utseende. när blev det okej att slänga ur sig "Guh, vad du ser trött ut idag", eller för den delen "Är du gravid?"

den senare har jag tack och lov bara råkat ut för en gång, men det där med tröttheten återkommer minst en gång i månaden. har man ingenting snällt att säga behöver man inte säga nåt alls, hette det visst, fast det var kanske förr i tiden, på stenåldern, när man talade med hjälp av grymtningar och påkslag och därför helst höll tyst.

NN: Du ser trött ut idag, var du ute igår eller, höhöhöhö...
JAG: Du är en idiot varje dag, oavsett om du sover eller inte.

lördag, januari 09, 2010

en bra sak.

jag är en så inbiten shopoholic att jag med åren blivit sjukt easy to please.


i förrgår gjorde jag klassikern, som händer ett par gånger om året (tappade cykelns baklampa, stannade för att plocka upp den bara för att se, i slow motion, hur en bil kör över den så att bitarna singlar som snöflingor genom luften).

idag köpte jag nya lampor, och blev sådär köphög att jag log hela vägen hem. gött.

en dålig sak.

jag kämpar intensivt för att känna mig tillfreds med hemmahelger. i teorin låter det ju så jädra fint, med mystofflor, tekoppar, bra filmer och handhållning. i praktiken handlar det ju däremot mer om utmattning, jobbångest, skitdålig TV och en längtan efter frihet (fast med handhållning och mystofflor, så jag gnäller bara i det tysta).

när martin surfar på facebook ser jag stjärnorna på slottet och blir irriterad över att han inte hänger med och skrattar på samma ställen som jag.

när jag sitter på facebook blir martin irriterad över att jag inte kollar på crocodile dundee med honom.


i morgon är det söndag. då ska jag göra samma sak som jag ska göra i resten av mitt liv. jobba och se på TV. jag skiter i vad som visas.

fredag, januari 08, 2010

att rita som en treåring är tillfredsställande. färger gör mig glad.

jomenvisst. här sitter jag och lyssnar på charlotte gainsbourg och tänker på mig själv.

livet.


 

ska vi leka när vi är sextiofem?

den här sidan kan man ladda upp en bild av sig själv och göra sig gammal. såhär kommer jag se ut.


jag generaliserar bara för att underlätta

att vara mellan 25 och 30 är svårt.

samtidigt som man ska se ut som en nittonåring, gärna plugga något som antingen är intressant eller främjar karriären, och vara superpeppad på att festa, gå ut och ha energi att umgås med folk till höger och vänster, så ska man vara mogen och allvarlig, ha en plan för framtiden, ha en stabil ekonomi (inklusive sparkonto) och gilla att sitta hemma och uggla varje jäkla helg.

det är en balansgång.

det som är mest frustrerande är inkonsekvensen som råder.

exempel: om någon, ca 27 år, pratar om att de ska åka till "sitt sommarställe", är det meningen att man ska tolka det som att hon eller han har köpt en liten stuga nånstans, eller är det i själva verket morsan och farsan som nån gång på sjuttiotalet investerade i en sjötomt som nu våldgästas av barn med tillhörande vänner?

exempel två:
om någon som är 25 pratar om hur de har det i "sitt rum", menar de då det där drömrummet som vi alla någon dag vill ha; rummet som är ens eget, där man hänger upp en fin tavla, baxar in en gammal soffa, ställer fram symaskinen och flyr från omvärldens brus, eller, menar personen sitt barnrum hos föräldrarna, där han eller hon fortfarande bor kvar av olika osannolika anledningar?

exempel tre:
när man blir bjuden på middag hos en 30-åring, ska man förväntas klä upp sig, ta med en flaska svensson-vin och konversera artigt, eller är det klackarna i taket, klagande grannar och spyor i hallen som gäller?



inte konstigt att jag tycker att det känns jobbigt att lära känna nya människor, när jag inte kan ta mig förbi dessa första sociala barriärer. men vänta bara. när vi alla kommit över 40-strecket så är det över. då är vi tanter och farbröder, gillar småkakor, föraktar take out, sjunger med till diggiloo och däckar efter ett par glas portvin. I can't wait!

torsdag, januari 07, 2010

snakebite

bchjhjfighljsgjhks hjk shfdksd fkh puss puss=
min kille tycker att jag är en jävla orm.

I kill.

funderar kring begreppet Ärlighet varar längst. fattar inte grejen. fattar inte tjatet om att folk ska vara ärliga hela tiden och att det är så hemskt med lögnare.

jag tycker inte att folk ska ljuga. jag tycker inte att folk ska gå runt och mörda varandra heller, men det är liksom inget jag går runt och propagerar i tid och otid.


kanske är det så att mitt liv är tråkigt. eller drama-fritt, fast det är väl ungefär samma sak. jag har inga vänner som ljuger. eller mördar.

ganska skönt, mitt liv.
såatte.





PS: ibland halvljuger jag lite, men det är väl inte värre än att ge en lavett. alla överlever.

09

från helen.



1. Gjorde du något 2009 som du aldrig gjort förut?

jag fick mitt första fasta heltidsjobb och min första betalda semestervecka, vilket såklart är en våldsam lyx i dessa bistra tider.



2. Höll du några av dina nyårslöften?

nyårslöften är för amatörer.



3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar 09?

ja, men inte så att jag känner att världens folkmängd påverkats nämnbart.



4. Vilka länder besökte du?

spanien, öar och fastland, lite danmark och lite tyskland.



5. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?

självdisciplin, guld och gröna skogar.



6. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?

alltid är en alldeles för lång tid att minnas något.



7. Vad var din största framgång 2009?

mitt psyke mår förträffligt av att jag fysiskt jobbar ihjäl mig.



8. Har du varit sjuk eller skadat dig?

jag blir sjukare och sjukare för varje år. eller gnälligare.



9. Bästa köpet?

biljetter är bra. biljetter till ställen eller sträckor.



10. Vad spenderade du mest pengar på?

pengarna försvinner av sig själv. det är inte jag som spenderar dem.



11. Gjorde någonting dig riktigt glad?

mitt liv är ganska gött överlag.



12. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?


tiden flyter dessvärre ihop för mycket för att jag någonsin skulle kunna koppla samman låtar med årtal. det blir liksom bara fel. och som sagt, alltid är en väldigt lång tid.



13. Vad önskar du att du gjort mer?

det är töntigt att ångra saker...



14. Vad önskar du att du gjort mindre?

...vill man ha en förändring är det ju bara att ta tag i det, eller hur?



15. Bästa boken du läste i år?

år 2009 läste jag ganska många dåliga böcker, så det är vad jag väljer att minnas.



16. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?

jag inbillar mig att jag hade ett roligt kalas med en massa god mat, men i själva verket var det några dagar senare. på födelsedagen var jag i stället hemma hos mina föräldrar och blev vansinnigt bortskämd med presenter och trerätters-middag.



17. De bästa nya människorna du träffade?

om jag ska vara pinsamt ärlig så har jag slutat lära känna nya människor. jag tycker att det är jobbigt med relationer som man måste vårda. jag vårdar mig själv i stället.

Tillägg: helen såklart. jag glömde helen. vi har en bra distansrelation som är lättvårdad.

tisdag, januari 05, 2010

självinsikt är en god karamell att suga på

jo, men visst. jag är en sån där medelklassunge som glidit igenom samhällsprogrammet på det där estetgymnasiet (för att där var så häääärligt öppen stämning och så braaaaa alternativa människor) iklädd converse-sneakers, utsvängda jeans och nattsvart sidbena. jag är en sån som svängt ölbägaren högt i luften och sjungit Internationalen på julafton, som jobbat med en massa ideella verksamheter, som gillar smal film och som flyttat till Möllan och dessutom låtsas jag att jag ser på världen ur ett arbetarklassperspektiv.

men hej. jag är en bracka. det bara är så. jag gillar att ta i hand, niga för de äldre, äta dyra middagar och dricka goda viner. jag tycker om att sukta efter chanel-väskor och karl lagerfeld-klänningar som jag aldrig kommer att komma i. och mest av allt gillar jag att komma hem från jobbet, ladda diskmaskinen, torka av diskbänken och blanda mig en rejäl dry martini.

(och i frysen har jag isbitar redo, med oliver i, för att göra allt så enkelt som möjligt.)

2010

detta är året då saker ska tas på fullaste allvar.
detta är året då saker ska bli gjorda.

vi ska förändra världen, vi ska revoulutionera, vi ska djupdyka rakt ner i universum, komma ut på andra sidan och unisont utbrista Fy tusan, vad här är fint! vi ska analysera smärtan, backa i våra fotsteg tills vi inser var genvägen blev en senväg. vi ska ta oss tid att slå flugorna en åt gången.

detta är året då vi ska vinna.

vi ska rulla ihop oss under täcket, som små mjuka kattungar, och inte för att ångesten får oss att darra, utan för att det är så jävla mysigt där under. vi ska spegla oss i alla vattenpölar, och inte för att vi hoppas att vi ser tillräckligt bra ut, att vi duger, utan för att skratta åt hur krusningarna ger oss alla smilgropar.

detta är året då vi lär oss gå.
på riktigt.

i mina kängor har jag spanska strumpor av fleece.

nej, jag vet.

det är osmakligt att gnälla, när övriga sverige har det betydligt kallare och vi i malmö bara har haft minus tio att dras med, men nog är det ironiskt;

fixar min punktering på kvällen, bara för att vakna upp till det här:


och visst, ni som har en halvmeter snö kan ju fnysa och rycka på axlarna. det är okej. och egentligen är det inte snön i sig som irriterar mig, utan främst det faktum att det tar dubbelt så lång tid att cykla från punkt a till b. jag tycker om tid. jag vill behålla tid för mig själv!

måndag, januari 04, 2010

nu går det bara utför.

förfallet har börjat lavinartat.

2009:














2010: