måndag, augusti 30, 2010

en modebloggare mer eller mindre

tro inte att jag helt saknar koll bara för att jag är en fattig restaurangarbetare med en släng av tourettes. i vinter vill jag peka finger iklädd de här:

söndag, augusti 29, 2010

stolt, rörd och tacksam

jag har vunnit pangspray!

lyckan är så gott som total. tack blajkel, för förtroendet. jag hoppas att jag inte kommer att missbruka min nyvunna makt över mänskligheten. (ett extra tack för motiveringen.)


om ni vill veta hur pangspray används, så kan ni kolla här.

den som väntar på nåt gott

varje gång hoppar jag högt, för någon gång måste det ju vara en spindel, tänker jag.





lördag, augusti 28, 2010

i den bästa av världar

har ont i halsen. dricker rom. har på mig pyjamasbyxor.

en vanlig lördag.

min kille säger att det är okej att pissa i soffan. "en gång är ingen gång."

när reality-TV överträffar verkligheten

har ni sett million dollar listing? jag kan stolt erkänna att en av mina största guilty pleasures är reality-TV som handlar om hus. bygga hus, köpa hus, inreda hus eller sälja hus spelar inte så stor roll, men jag anser dessa program bidra med en total hjärndöd avslappning, som inga andra TV-shower lyckas uppbåda.

i million dollar listing säljs det dyra hus, och här finns chad. chad är som sverigedemokraternas reklamfilm personifierad; han lämnar en gapande, undrande om han är på riktigt. fast egentligen vill jag inte veta om det är ett skådespel för kamerorna, för jag vill så gärna tro att denna underhållande och enerverande människa hade kunnat leva mitt ibland oss:





såhär var jag när jag var 20. fast med lite mer robert smith i blicken.






vad jag EGENTLIGEN vill visa är när chad köper svarta sneakers. för 600 dollars. och slänger ur sig den gamla godingen "Once you go black..." varpå skoförsäljerskan skrattar artigt, vilket i chads huvud inte betyder att det räcker så, utan han fortsätter efter en pinsam paus: "...you never go back, haha!" men det klippet finns inte goddamit.


man kan säga att chad är den kändis jag hade velat träffa mest av alla. eller minst.

in your face!

man blir lättroad av att jobba helg

dagens höjdpunkt kan ha varit snubben som ville ha en hamburgare med bara ketchup på. "fast bara på köttet. inte på brödet." jag sa att han fick ta ketchup själv.

torsdag, augusti 26, 2010

efter en hård dag på barrikaderna

jag trodde att jag var hungrig, men egentligen ville jag bara ha ett glas vin.

work out

jag känner äntligen att jag funnit träningsformen för mig!

de senaste veckorna har jag hjälpt två vänner att flytta, och igår gav jag mig som bekant på min egen vind. träningsvärken jag drabbas av i ben och armar talar sitt tydliga språk. det bästa med att träna på detta vis är att jag inte kan ge upp. jag kan inte maska eller plötsligt komma på att jag hellre ser en repris av top model. dessutom är ju jag en såndär servicetjej, vilket bidrar til att jag gärna beter mig som en cheerleader på tjack när jag försöker övervinna hinder i grupp.

så om ni behöver hjälp nån gång är det bara att säga till. jag är varken snabb eller stark, men jag behöver träningen. ok? (jag tar betalt i flyttöl.)




-iLisa

onsdag, augusti 25, 2010

jag skulle bara...

bokade in tid för besiktning och visning av lägenheten nästa vecka, och blev med ens galet stressad. kom hem från jobbet, kavlade upp ärmarna och vips var badrumskaklet hårdskrubbat, spishällen skrapad och allt bråte på vinden nerdraget till vardagsrummet.



det var liksom inte såhär det skulle bli.


jag har i alla fall gått igenom innehållet i alla gamla oöppnade flyttkartonger (en hel låda full av efterlängtad poesi) och sorterat min stora garderob. soptunnan på gården är nu full och jag känner mig tom. bet ihop och bestämde mig för att bara behålla mina 40 finaste par skor. och de där underbara kläderna, de extravaganta, de strålande, de dyra, men som faktiskt inte passar hur mycket jag än drar in magen, har hamnat i en säck (tillsammans med skor som är för små, väskor som liksom aldrig kommit till användning och smycken som samlat damm). till myrorna, efter att vännerna fått rota. det gör ont i hjärtat, samtidigt som jag blir alldeles hög av friheten.


så. har ni några bra flyttips? hur packar man, vad ska inte glömmas, vad gnäller hyresvärdar på och hur många måste man vara egentligen? det är en månad kvar till dagen D, men jag vet ingen som har så många älskade prylar som jag...

tisdag, augusti 24, 2010

man vill ju vara med

Fi:s valkampanj har Nour på sin sida.

jag tycker att det är fint.



nästa kommer om 4 dagar.

måndag, augusti 23, 2010

och plötsligt är man sextiofem

till en början var det ju sådant man skojade om. "ska vi se prinsessbröllopet?" woho, helt crazy bananas. man började lyssna på jazz när man skurade toan. och sen var det ju det där På Spåret, som man ju var så himla nöjd när man var bra på. och Postkodmiljonären, med den där sjöberg som är så trevlig. ett vitt överkast på sängen "för att det ska se fräscht ut" (i själva verket ser det ut att vara från en polsk åttiotalsfamilj). och helt plötsligt sitter man där och käkar tacos till Fångarna på fortet. tiden går, tiden går.



jag tror att jag långsamt förvandlas till min mamma, när jag efter ett par glas vin nästan börjar böla för att boken jag läser är så jävla bra.



men tro inte att jag vantrivs. inte alls. det är så här det ska vara.

svensson hade aldrig fel, jag var bara inte redo innan.

ett eget rum.

när jag bodde i sheffield var jag fattig och miserabel. min mamma skickade mig £50 och sa åt mig att pengarna skulle läggas på något som var till bara mig själv. jag köpte en rosa bandare på Argos, och på den spelade jag white stripes, september 67, pulp och vic chesnutt, i ett försök att hitta mig själv. det gjorde jag inte.

på min rosa bandare spelas nu skivor som martin ger mig i present. kanske för att jag inte letar längre.

apropå skylthumor

ja, gärna kycklingen, men kan jag få den utan spott?




jag åt won tun-soppa och anka i citronsås. om där var spott i så var det på ett bra sätt.

man ska inte underskatta vikten av rutiner.

jag vaknar, slår på datorn, sätter på kaffe, går på toa, zappar fram till nyhetsmorgon eller vad som råkar sändas på trean. jag kollar min mail. jag kollar facebook. jag kollar bloglovin. någonstans här brukar kaffet vara av perfekt temperatur.

idag hade jag glömt sätta på kaffebryggaren.

jaha. vad ska jag göra nu?


fredag, augusti 20, 2010

tant grön, tant brun och tant dum i huvet

åh, ångestfestivalen.

jag tänker: att det hade ju varit rätt gött att sticka hem efter jobbet, äta, dricka ett glas vin och sen strosa ner på stan, lyssna lite på pappas jazz, och sen se Anna Bergendal, Vit Päls, Behrang Miri eller Efterklang.

jag är: en trött gammal tant som förmodligen kommer gå hem, äta, dricka tre glas vin och släpa sig till närmsta uteservering, bli lite för salongsberusad, gå hem och sova.


livet leker. jag bor i möjligheternas stad.

vill du ha lite slagg till din sallad?

ungefär i samma veva som jag hade min förmiddagsrush, så kom slangbilen och fixade stoppet i diskrummets avlopp. resultatet lät inte vänta på sig. bajsluktande sörja över hela golvet. och jag menar hela. så att det blev svallvågor.


att moppa/spola golvet, hulkande och med odefinierbart klet på byxbenen, samtidigt som man med jämna mellanrum måste springa till kassan, le, laga lite käk, fylla på kakor och plocka lite disk är alltså inte något som kommer att bli en favorit i repris.


det luktar fortfarande bajs. jag tror att det sitter i mitt hår. denna. dag. tar. aldrig. slut.

torsdag, augusti 19, 2010

men alltså, så kom HAN där va och HON ba och plötsligt var vi DÄR liksom fast allt var typ annorlunda och jag hade liksom inga tår eller så, så det var heeeelt sjukt och sen vakna ja

drömmar är så himla töntiga och överskattade. det tjatas in i det oändliga om allt sjukt som folk drömmer. som om det spelar roll eller är livsavgörande eller betyder något över huvud taget. det vet väl alla, att det bara är hjärnans sätt att bearbeta intryck.


men jag tänker väl inte vara sämre än nån annan:

visst är det så att det sägs att man drömmer ca 8 drömmar per natt? att man drömmer en massa som man inte kommer ihåg. i natt drömde jag samma dröm hela natten. jag vaknade och kollade på klockan några gånger, somnade om, drömde vidare. en sextimmarsdröm. men den var mysig, så det gjorde inget.



undrar om det betyder att mitt liv är innehållslöst eller att min koncentrationsförmåga är som bäst när jag sover?

en lektion i sugar coating

för varje hjärtslag




tack anna odell, för tipset!

onsdag, augusti 18, 2010

oroliga djurrättsaktivister debatterar








(egentligen tror jag nog mest på äta-upp-teorin, men man vill ju inte oroa flickstackarn.)

bild ogenerat stulen någonstans ifrån:

ännu ett märkligt habegär:



MuteWatch. en sån sak som man älskar och vill äga, helt utan egentlig anledning.


det låter ju störtskönt. man väcks av vibration i stället för en gäll alarmsignal, och man slipper oroa sig över att väcka eller väckas av sin sängpartner. och den är ju så himla snygg och finns i grått och orange också. men låt oss vara ärliga; hur skönt kan det vara att sova med en fet plastrem om armen? och vaknar man verkligen av sin sambos alarm? inte jag i alla fall, förutom när han byter signal på mobilen. värt 199 euro? njäe, det tror jag väl inte.


de kan återkomma när de sänkt priset och fixat så att man kan koppla den till sin iPhone (så att man slipper ha ljudet på, alternativt hundratals missade samtal).

jaha, tänkte jag då och började leta efter sopsäckar

igår när jag cyklade till jobbet hamnade jag mitt i monsunskuren. jag var genomblöt in på underkläderna trots regnkappa. kläderna torkade inte på hela dagen, fastän jag hängt upp dem så gott jag kunde.

idag stängde jag av väckarklockan och konstaterade att en solstrimma mötte mig på väggen. satte på kaffebryggaren, och när jag vände mig om var det midvintermörker och hällregn. som om himlen hållit andan och väntat på bara mig.


I'm a lucky, lucky girl!

tisdag, augusti 17, 2010

skengraviditeten

trött och hängig, extremt luktkänslig, lätt illamående, en jäkla massa mensvärk men ingen mens på...två (?) månader, och nä, jag är faktiskt inte på smällen.

kan någon laga mig?


kan det vara så att jag hängt med min gravida lillasyster så mycket att mina hormoner blivit smittade? är detta farligt? kommer jag i så fall att föda ett osynligt barn som jag sedan måste ta hand om, eller kan jag adoptera bort det? först till kvarn!





det här testet är fiffigt. du kan nämligen spara det FÖR ALLTID! de tipsar till exempel om att man kan klistra in det i sin lilla bebis fotoalbum, som ett minne.

känns lite äckligt tycker jag. piss liksom. vad ska man ha på sidan innan? en använd tampong? före vs efter. och kanske en bit navelsträng på sida tre.




PS: om ni ska ha grav-test, så gå inte till s. förstadsgatan-apoteket, för jag tog det sista.

PPS: min dator har blivit förståndshandikappad igen. frågan är vem som smittar vem.

måndag, augusti 16, 2010

om man måste välja

jag ser solsidan, och tänker att jag är en mia skäringer och ingen josephine bornebusch. det gör mig inget egentligen. mia skäringers anna är bra. hon är ärlig mot sig själv. modig. rolig och smart. hon verkar vara bra att leva med.

men ibland... ibland hade det varit så jädra gött att få vara josephine. sval, transparent och sådär svenskt snygg.



att bara för en dag få framstå som vacker och korkad snarare än rolig och bra. det hade varit fint, eller hur?

söndag, augusti 15, 2010

pizza delivery service

när vi var i Barcelona och passerade en Domino-pizzeria, berättade jag stolt att jag jobbat där för länge sen.

martin: vaddå, i England?
jag: nä, i Grand theft auto!

jobb som jobb, land som land.



fredag, augusti 13, 2010

torsdag, augusti 12, 2010

men vi hade liksom inget val kan man tycka

vi gick till klubben Sju sorters pop, för att dricka en öl. det blev två glas vin och calamares. plötsligt började det hällregna. och blixtra. var tvungen att dricka tre drinkar i väntan på uppehåll.


är detta av godo eller av ondo?



min favorit är Head On The Ground (från pixies-låten, ni vet) med citrongräs och ingefära. jag har missbrukat den hela sommaren. detta är av godo.

i morgon ska jag jobba och bära läskbackar. Head On The Ground i retrospektiv är av ondo.





jag är ändå inte säker.

vecka 32

vi är inne i årets mest inaktiva vecka. de som inte har semester sysselsätter sig med communities, bloggar och dataspel, enligt Metro. själv ägnar jag mig åt skön skräplitteratur, kaffe, latmaskeri och en längtan efter havet.





skrivbordet på jobbet, iklätt kanadensiska ELLE, svenska cosmo, kadefors, gavalda och hunter s. thompson.



att planera in i livet

snart är det malmöfestival. en dryg vecka fylld av planering som inte klaffar, mat som aldrig äts och artister som jag alltid missar. jag får ångest av allt som jag tänkt göra och inte hinner.


det jag siktar in mig på, i det odetaljerade och menlösa programmet, är Ord på Scen, och jag hoppas att jag ska få se den här tjejen, som är precis lika smart utan mikrofon:



(2xLovisa med Ord på Scen, ordscenen den 27:e kl. 22)

onsdag, augusti 11, 2010

själv är jag en sådan som gärna generaliserar.

när en man målar en tavla så säger han att han målar en tavla. inget tjafs. jag har alltid tyckt att det låter så jäkla pretentiöst när män talar om vad de gör, eftersom de tar det på så stort allvar. om de skriver en bok så är det ta mig tusan en bok och inget annat. plinkar de på pianot så är det minsann musik som skapas. tavlan de målat är konst.



tjejer pysslar, kluddar, leker och har hobbies.


det gör ont i mig.

dagens obehagliga insikt

jag har fruktansvärt dålig självkänsla. det är sant. och hemskt. jag hörde eller läste någonstans att när man är vuxen är man i sitt eget lag, på sin egen sida. när man är vuxen inser man att man inte är smartare eller dummare än de flesta andra. att man får lov att ta plats ändå.


jag har dåligt självförtroende till och med när jag drömmer. det är sant. jag skäms över mig själv i sömnen.

det är ju nåt fel på mig.

apropå släkten

min pappa tycker om fina skjortor. och att spela trumpet.




kreativ karneval.

tisdag, augusti 10, 2010

heimstaden

jag fick precis ett erbjudande om visning av en lägenhet jag inte minns att jag sökt. visningen är i morgon. jag måste ha anmält intresse i juni nån gång. det är så heimstaden gör sitt urval:

vi bjuder in folk med omöjligt kort varsel, till en lägenhet som inte renoverats på tjugo år, och som har inflyttningsdatum om två veckor. av idioterna som fortfarande är intresserade lottar vi.



Brasklapp: detta är inte sanning, utan en humoristisk teori. Ni kan inte stämma mig, era jävlar!

filmhelg, eller varför man ska hålla sin käft

helgens ösregn inbjöd till filmmaraton i soffan. det är mysigt med film. det känns tryggt att slänga upp benen över varandra i den lilla, lilla soffan och luta huvudet mot alla kuddarna och stänga av världen som är novembergrå på andra sidan fönsterrutan. men ibland är det nog bättre att gå på bio.

på bio slipper man småsnacka. man slipper känna behovet av att ljudligt dissa filmen om den inte lever upp till förväntningarna och man slipper de där frågorna: vem är det, vad hände nu, varför gjorde de så? man slipper fundera över om tvätten är klar, om lampan i köket fortfarande är på, om man inte ska bre sig en macka eller ta en kiss- och rökpaus. på bio är det lättare att böla ögonen ur sig, för på bio är det ingen som ser.


bra film om man känner för att skratta högt och sedan fälla en tår:

bra film över huvud taget.


och om man vill se en dålig film så kan man se clash of the titans. vill man se en söt och amerikansk film så kan man se he's just not that into you (som inte alls är så dålig som den verkar). eller så kan man se sex and the city 2.

vad jag inte fattar är varför män inbillar sig att de hatar carrie. det är något hon har, som uppenbarligen måste vara hotfullt, eftersom män jämt anser det vara nödvändigt att kritisera henne. jag vill veta vad det är och jag vill ha det. det är makt.

för det kan ju allvarligt talat inte vara hennes outfits som är så provocerande, även om det är så de vill få det att låta. jag menar, killar ser på monster, supermän i cape och mask, gudar med självlysande ögon som pruttar blixtar, och tycken ändå att carrie överdriver. what's up with that?



jag tyckte dessutom att sex and the city 2 var helt ok. det var precis så mycket tristess, ångest, sex, märkesvaror, humor och glamour som jag hade räknat med. och jag tycker att carrie matchade dior-tishan snyggt, även om jag kanske hade valt något mer praktiskt om jag skulle gå på marknad. så är det.

måndag, augusti 09, 2010

om man ska fläska på rejält

"Peanut butter and chocolate. Franks and beans. Cookies and milk. Bacon and anything."

eller vad sägs om kuvert med bacon-smak?

snål eller dum?

min första tanke var att man kanske skulle stänga av alla element om man får pengar för det...


OSA ASAP (eller lev med konsekvenserna)

kära spindlar,



jag vet att hösten börjar närma sig, och jag uppfattar er ökade närvaro som att ni inte uppfattat mina subtila signaler. det är säkert mitt eget fel, jag har kanske varit otydlig. därför ber jag er nu, svart på vitt, att acceptera denna överenskommelse:

om ni håller er borta från mig så låter jag er löpa.

er närvaro är alltså ej längre önskvärd i mina garderober eller omkring min sovplats. gårdagens vistelse i sängen ansåg jag vara ett brutalt övertramp, och jag tror nog att ni inser att straffet var rättvist. jag hoppas att vi är överens.


hälsningar,

lisa



PS: vänligen evakuera ovan nämnda utrymmen omedelbart.
PPS: jag dödar er annars. ni fattar det va?

söndag, augusti 08, 2010

frukost.

jag utmanar härmed Blajkels frukost.


omelettmacka.

lördag, augusti 07, 2010

jag får träningsvärk i huvet

jag har varit ledig länge. det märks. de senaste månaderna har jag på sin höjd haft en inplanerad aktivitet i veckan, och inget har varit spikat i sten eller gjutet i betong eller vad man nu säger.

men så börjar ARBETET och redan efter första dagen är min fritid sprängfylld av inbokade måsten av det sociala slaget.


klockan 10 - 15 jobba
klockan 15 - 18 slappa
klockan 18 - 02 ha kul
klockan 02 - 10.30 sova
klockan 10.30 - 12 stressa
klockan 12 - 15 ha kul
klockan 15 - 18 slappa
klockan 18 - helgens slut, kalasa

hårt schema.

torsdag, augusti 05, 2010

saker man gör sista dagen på semestern:

1. dricker alldeles för mycket rödtjut till den grillade tonfisken.



2. struntar i att läsa klart den bra boken...



3. ...och ser trista repriser på TV istället.



4. funderar över var alla jobbprylar tagit vägen.



5. kollar på klockan hela tiden, av rädsla att dagen ska ta slut.



6. är trött och sur och tänker att sommaren borde vara för alltid.

när jag var liten lekte man med grus och dammråttor och det skadade aldrig mig

idag har jag varit inne i en leksaksaffär. jag fick ångest och började svettas. allting ingår i set (tänk barbie, pokemon, star wars) och allting är livsfarligt för barn.


jag köpte fyra dödsfällor och var tvungen att gå till systembolaget efteråt för att equaliza.

på fritiden gillar jag att lägga pussel, måla med vattenfärger, köra radiostyrda bilar och skjuta djur.

jag tycker att siba är överdrivet selektiva när det gäller vilka hobbies de supportar:

cohen

...vet inte vad jag ska säga egentligen. kanske att jag satt med ett lyckligt flin i fyra timmar. eller att jag nästan började gråta flera gånger. eller att doasystrarna hjulade och att leonard cohen hoppade hoppsasteg av scenen. eller kanske att han, trots alla år, alla konserter, alla tusentals spelningar, fortfarande låter uppriktig när han tar av sig hatten, trycker den mot hjärtat och tackar för en minnesvärd kväll.

när han sjöng I'm your man ändrade han texten, från bara mask till old man's mask (And if you want another kind of love I'll wear a mask for you), och hey, vilken mask det är. om jag ser ut så när jag är 76 så ska min kille vara jäkligt nöjd, och kanske lite gay, men det är smällar man får ta.





konstiga saker som händer när publiken är 50-plussare är att folk går innan extranummerna är slut. oförskämt. som att resa sig i slutet av en teaterpjäs och gå före sista replikerna, för guh, man vill ju inte behöva köa för att komma ut från parkeringen. jag hamnade bredvid ett par överförfriskade herrar som luktade efterfest. den ena somnade under första setet. och snarkade. den andra pratade för sig själv och flyttade sig närmre och närmre mig tills han satt på halva min stol. jag trodde dessutom att han tog på mig ett tag, men det visade sig vara fett och inte händer. jag fattar inte grejen. 750 spänn för att sova på en arena, eller vara så full att man inte kan sitta still, måste väl ändå kännas onödigt även för den välbeställda medelklassen?





men jag är inte arg. jag är glad. för jag har fått höra First We Take Manhattan, Ain't No Cure for Love, Everybody Knows (så sinnessjukt bra) I'm Your Man, Take This Waltz (tillägnades göran tunström), Suzanne, Sisters of Mercy, Hallelujah, So Long, Marianne, Hey, That's No Way to Say Goodbye och såklart en fantastisk hög låtar till och med en fin Famous Blue Raincoat on top, och I can die a happy girl.


här hade jag kunnat lägga in ett halvtaskigt foto från kvällen, men jag kunde inte förmå mig att plocka fram kameran. inte när jag inte ville missa en stavelse, en not eller ett andetag. magiskt.



dessutom fick jag en systerson klockan sex. hej arvid. välkommen.


sydsvenskans recension
håkan engströms blogg
expressens recension + låtlista
sydsvenskans cohen-quiz (jag fick 7)
rockfotos bilder
aftonbladets recension

onsdag, augusti 04, 2010

inte vilken onsdag som helst

idag är ingen vanlig dag för idag är det leonard cohen-dag.

så himla fint ska det bli.

måndag, augusti 02, 2010

flytt

hjälper en kompis att flytta. känns sådär jobbigt.




-iLisa