sådär. nu har jag och min mobilkamera gjort det vi gör bäst. tagit suddiga, halvtaskiga bilder alltså. men låt inte bildkvalitén försämra intrycket av mina fina, fina födelsedagspresenter. kolla bara:
de fina tulpanerna fick jag av min chef, och den fina kannan av min syster. kannan kan man även kolla in i Meloas blogg här, och jag var ju såklart tvungen att lämna en kommentar på det inlägget.
en köksvåg med den här über high tech knappsatsen fick jag av ma o pa. seriöst: man kan få reda på livsmedels fettprocent, kalorier, kolestorol, ja, vad du vill. tänk vad roligt jag ska ha!
mamma har planterat penseer till mig, och de matchar tulpanerna. och så fick jag den smarta snodden Osnodd (Designtorget), fina kort, och örhängen:
örhängena fick jag av syster sofie, och de är gjorda av knappar och känns som skönt återvinningshantverk. tjejen som gör dem skriver en blogg som ni kan läsa här.
av syster stina fick jag ett riktigt gött paket med ansiktsmask, ögonbrynspenna (i rätt färg!), en enorm flaska body lotion som inte kom med på bilden, och de roliga äggljusen. även presentasken förtjänar att vara med på ett hörn.
om ni skärper blicken ordentligt så kanske ni ser att denna bild föreställer cyklar, och om ni anstränger er lite extra så kan ni kanske urskilja min nya cykelsadel. det är den i mitten. när jag cyklar nu så är det som att sitta i en skön fåtölj. och jag blir inte genomblöt i rumpan heller, som av den förra, trasiga.
så visst är det roligt att få presenter, även om jag blir besvärad för stunden.
jag älskar att fylla år! varje år blir jag smått besatt av att fixa kalas, och jag snöar in på teman, knep och knåp och så maten såklart. i år har jag förkastat ett tjugotal briljanta idéer, i ett försök att vara realistisk gällande ekonomi, förberedelsetid och god ton. så nej, det blir ingen fiskdamm, det blir inga påtvingade lekar, det blir inte godispåsar, goodie bags med presenter eller en massa bubbel till alla. jag har dessutom fått stryka tio rätter från min festmeny. mest för att jag inte är peppad på att laga en massa mat som jag själv inte kan äta, men också för att jag inte skulle hinna förbereda allt (och hur vet man hur mycket mat man ska laga egentligen?). vad som blivit kvar på listan är en massa goda sallader, ugnsbakade grönsaker, ostar, sauterade champinjoner, en vegangryta, spansk tortilla, krämiga såser, salami, oliver och nötter. och ovanpå det en fruktsallad med vispgrädde, bara för att det är den perfekta efterrätten: skönt sund och härligt syndig.
ja, jag älskar att ha kalas, särskilt när jag fyller år, för då passar jag på att bjuda hem familj och vänner från helt olika bekantskapskretsar. jag har sett så vacker vänskap uppstå i min lägenhet, och dessutom blir mamman och pappan så glada när de får titta på de där vännerna som de inte träffat sen vi var små tonåringar.
när man har fest får man också lov att pynta och flytta runt, bränna speciella skivor, röja undan och tända tusen stearinljus. stearinljusen kommer att komma väl till pass det här året, för det är klart att alla lampor ska släckas på earth hour. vi klarar oss nog utan musik och robinson (till somligas fasa).
ja, jag älskar att ha kalas. åtminstone fram tills det att det kommer hit folk. då börjar det bli jobbigt, dels att få folk att slappna av, men kanske också att slappna av själv. och så är det hela grejen med att fylla år. det är ju egentligen ganska ansträngande att stå i centrum, så det gör mig inget när folk dyker upp och har glömt anledningen till kalaset. grattisbiten ska helst överstökas så fort som möjligt, och herregud vad jag besväras av presenter! jag älskar såklart att få fina saker, men ni vet det där ögonblicket när man liksom står med ett fint inslaget paket i händerna och givaren tittar sådär förväntansfullt på en och väntar på den glada reaktionen? då blir jag till en docka med plastleende. tack, tack, tack och åh, vad fint! det är ju inte förrän senare eller dagen efter som jag kan uppskatta den fina gesten. synd. jag ska öva på det, jag lovar. jag ska bli en skönt chillad värdinna som tar mig tid att njuta av att vara mittpunkten. jag ska börja öva på lördag.
på min riktiga födelsedag fick jag en massa fantastiska presenter från mamman, pappan och systrarna. bilder kommer i morgon. nu ska jag plugga goda recept och mysa av planeringen.
ibland, när jag känner mig som mest avtrubbad, bedövad, likgiltig och tillrättalagd, finner jag en oerhörd tröst i min förmåga att bli vansinnigt sjuhelvetes förbannad över hur orättvist livet kan vara.
min chef mår bra när hon har fått skälla och gorma på inkompetenta leverantörer. hon blir alldeles avslappnad och leende. jag mår bra när jag har fått koka tyst, nästan gråta en liten stund. bara för att världen är hemsk och jag är i mitten. ilska är bra, terapeutiskt. man vaknar av den. katharsis.
just idag är alla arga på fattigbloggen, men inte jag. hon försöker ju i alla fall öka förståelsen för hur det är att leva utan pengar. att hon sedan har noll koll är något jag väljer att se mellan fingrarna på.
jag är hellre arg på blondinbellas läsare som låter henne komma undan med sin uppenbara marknadsföring i bloggform. dikt och förbannad lögn, alltihop. vad jag inte heller förstår är blondinbelladebatten om goda respektive dåliga förebilder. vem i hela fridens namn har blondinbella som förebild?
här är blondinbella och hennes kompisar på en filmpremiär. visst ser de ut som barbiedockor i sina stela poser och matchande outfits? jag är glad att jag inte har någon av dem som förebild, för då hade jag säkert behövt köpa en ful, stor väska och det vill inte jag. jag vill inte heller vara rädd för söder (sthlm), vara med i muf, eller få 102 kommentarer på ett inlägg om hårlasson. jisses. hon är ju varken en bra eller dålig förebild. hon är ju bara en ung tjej som skriver en blogg om sin värld.
men, som sagt, när jag tampats med orättvisor större än i bloggvärlden, och nästan gråtit, nästan skakat, nästan gormat, så känner jag mig ganska mild till sinnet. så nu ska jag sluta vara bitter och ilsk, och ägna mig åt viktiga saker som en kopp kaffe, nyhetsmorgon och bloggen om fredrik jansson, detta till tonerna av erasure.
åh, vad fint det är med udda axlar, sneda sömmar och vackra tyger! när catwalkfotografierna bombarderar alla tidningar såhär i början av säsongen, kan jag inte låta bli att sukta efter yves saint laurents klänningar och kappor, eller varför inte marnis kragar och jackor, D&G'sprinsessklänningar och alla färger i kombination med bärbarheten i dries van notens höstkollektion:
hade jag varit miljonär hade jag använt tiden och pengarna väl, jag lovar, iklädd endast de absolut roligaste, finaste, sötaste och mest originella av designerkreationerna.
nu råkar jag vara världens antimiljonär, så jag ska i stället låna mammas symaskin och göra mina egna lisa van notens och lisa saint laurents. hur svårt kan det vara?
och om man inte riktigt orkar sy och snickra, så får man bege sig ut på vintagespaning. kolla in bloggen drömma, och bli inspirerad av livet bakom disken, eller gå bort till den där fina vintagebutiken på engelbrektsgatan, ni vet, den som har barnkläder från 40-talet som är så söta att man vill kräkas.
idag ska jag vila bort min huvudvärk, dricka C-vitaminbrus, jobba och tänka att det snart är helg igen.
moralpredikningar är så himla tråkiga, men jag måste uppmana er till att sluta behandla servicepersonal som maskiner! tanten i kassan på ICA är inte en jäkla automat som man stoppar in pengar i för att få ut varor. tjejen i baren är inte en vending machine. chauffören på bussen är ingen GPS-robot. för sjutton gubbar, öppna käften, era dryga idioter! för att underlätta för er socialt handikappade som inte kan normala regler i vett och etikett, har jag satt samman en lista:
1. säg "hej" och "tack". det skadar er inte. till och med dövstumma signalerar ett hallå när de ska betala i en kassa.
2. i en bar: vissla inte för att få personalens uppmärksamhet. hundar jobbar sällan i barer. fullkomligt oförskämt.
3. i en lång kö: bestäm vad du vill ha innan du kommer fram. det är fruktansvärt frustrerande att jobba under stress och behöva vänta på någon som stått och babblat med sina polare i tio minuter i stället för att fundera ut vad de vill ha. det är även störigt för de som står bakom i kön.
4. släng aldrig pengar. inte på någon. lämna över dem i personalens hand, och här kanske ögonkontakt är överkurs, men trevligt. pengar som slängs på en bar eller disk bör automatiskt räknas som dricks.
5. lämna dricks! på bussen är det kanske olämpligt, men i alla matserveringssammanhang, även där det är självbetjäning (vi har samma grundlön och minst lika avancerade jobb), när du betalar taxi, köper take away-kaffe eller hos frisören, ja, du fattar va?
6. fråga inte personalen vad de tycker att ni ska beställa, utan att åtminstone hinta vilket område i sortimentet du är intresserad av. dricker du bara drinkar, säg att du vill ha en drink av något slag, så slipper vi gå igenom öl- och vinsortimentet innan din veliga hjärna reagerar.
7. om något är bra, säg det! om något är dåligt, tala om det med. kommunikation uppskattas! beröm är underskattat.
8. om maten är dålig, säg ifrån med en gång. en uppäten maträtt kan inte bedömas av personalen, och dessutom har många ställen som policy att man inte lämnar ersättning om gästen ätit allt. är maten för kall, har dålig smak eller inte motsvarar förväntningarna, så är det ju bara att säga till med en gång. nöjda kunder är ju vad ställen lever av.
9. riktar sig främst till creepy killar: om du står och hänger i en bar, ägna dig åt din öl eller spana ut i lokalen. stå inte och stirra oavbrutet på servitrisen/bartendern. dels är det sjukt obehagligt, men det resulterar också i att personen bakom baren kommer att fråga dig vad du vill ha, och när du säger att du är nöjd har du just satt en stor "PATETISK"-skylt i din egen panna. påkalla uppmärksamhet med ögonkontakt om du faktiskt vill köpa något eller fråga något, inte för att du är så tråkig att du inte kan knyta kontakt med någon annan i lokalen.
10. låt inte din dåliga dag gå ut över de du möter. det borde vara en självklarhet, även för de mest korkade, att det inte är killen på pressbyråns fel att din chef tvingat dig att jobba över eller att cykelkedjan hoppat av.
sådärja. memorera. lär dig vikten av ett värdigt bemötande. annars tar jag dig när du sover!
och apropå jobb: jag hoppas att ingen missade dokumentären om cannabis på TV3 i onsdags - Trebarnsmamma och hög på cannabis. vi skrattade så att vi grät, och det gjorde försökskvinnan i reportaget också. tänk att ha som jobb att åka till amsterdam och röka ner sig, bli injicerad med THC, köra rattfull och dessutom låta alla bevittna katastroferna. vilken mardröm, men herregud vad underhållande! hoppas att de visar en repris, annars kan man hämta den på pirate bay!
dokumentären kommer såklart från BBC och heter Cannabis: The Evil Weed?
tänk vad vi uthärdar för att vara nöjda. nöjda med oss själva inför oss själva och inför andra. självförtroende är ett svårt begrepp.
från tonåring till vuxen.
jag vägrar gå med på allt skitsnack om att tjejer gör sig till för killars skull. tjejer gör sig till för sin skull, och ibland, i pressade lägen, för andra tjejers skull. för killar bryr sig inte om vad som är hett, snyggt, matchande eller trendigt. de har ingen aning, de famlar i mörker och tycker att alla flickor är söta och fantastiska varelser, ända tills deras väninna informerar dem om vad som är rätt eller fel. informationsskiftet brukar ske i yngre tonåren, eftersom det är då tjejer börjar hata varandra. åsikter börjar spela roll, utseende börjar väga tyngst, och saknas attityd och tjock hud blir man lätt mat åt gamarna. varför hatar tjejer varandra så? för att uppmärksamhet avundas, höga röster vänder blickar, snygga kroppar väcker drömmar, och de förvirrade tjejer som inte vet exakt vilka de är eller vilka de vill bli, måste rikta sin frustration åt rätt håll - neråt, på fienden.
jag tror på systerskap och styrka. jag tror att de flesta växer ifrån den där livsfarliga osäkerheten som får tjejer att hugga varandra i ryggen. men jag tror att det sitter kvar en kärna längst in, längst bak i maggropen, som fortfarande när tjejerna blivit vuxna och självsäkra, kan få dem att slänga oroliga blickar omkring sig i rummet, och undra: "ser jag okej ut idag, eller kommer jag att bli klöst av någon felriktad kommentar?" det är samma kärna som får en djup urringning att sticka i de konservativas ögon, och får dem att undra: "har hon ingen värdighet?", när frågan i själva verket borde studsa tillbaka på den som uttrycker den. för om man vågar tro på att vi är lika, och att vi har en hemlig samhörighet, så behövs inte de onda tankarna längre.
man kan nog träna bort många dåliga beteenden. man kan testa lite egen KBT, slå sig själv på fingrarna om man njuter av att läsa om kändisars dåliga klädval, eller när man fnttrar åt en snygg tjejs oförmåga att uttala ord på fler än fyra stavelser. övning ger färdighet, men det är en lång process, och det känns ibland som om jag har en livstid kvar.
jag saknar självdisciplin. jag säger aldrig nej. jag ler oavbrutet när jag är utanför dörren. jag är ofta irriterad på mig själv. jag tycker att jag alltid måste vara duktig. och duktig är man när man lyckas balansera sitt liv, med jobb, vila, fest, kost och motion. jag är trött på att inte ha någon plan. jag är trött på att ha en carpe diem-attityd och gå två steg fram och ett tillbaka. jag kanske har tystat de inre rösterna som får mig att jämföra mig själv och min kropp med andras, men jag har inte lyckats tysta rösten som ber mig att ta mig själv i kragen.
räcker det som anledningar till att börja jogga, dansa salsa, meditera, gå en kurs i franska eller äta GI-käk? jag tycker det, och jag valde det sista alternativet. det är inte bara maten som spelar roll, utan förmågan att säga nej. nej, jag äter inte mjöl just nu, eller potatis och pasta och sådant som jag levt av i tjugo år. nej, jag är inte en sådan som inte klarar av att sätta gränser. nej, jag bråkar inte med mitt utseende, jag bråkar bara med min lata själ, och nu ska det bli en bättring. nu ska det få smyga in lite jävlar anamma i mitt liv, med lite regler (som jag undvikit sen jag slutade skolan).
efter några riktigt hemska dagar med abstinensbesvär (yrsel, huvudvärk, illamående), stöter jag på motgångar i form utav fantasilöshet och problem med att avgöra vilka fakta/åsikter inom GI-världen jag ska tillämpa, men även intressanta glädjeämnen. nej, jag har inte vägt eller mätt eller nåt sånt, så den fysiska aspekten av det nya livet får dröja. däremot har jag börjat njuta av konstiga livsmedel. jag, som egentligen bara vill äta mackor, potatis i alla former och choklad, åt en fantastisk skål yoghurt med linfrön och kanel till frukost. jag som inte har tyckt om vare sig linfrön eller kanel, börjar plötsligt känna smaker. jag vet inte om det är normalt när man lägger av med kolhydrater, men till och med kaffet smakar bättre. och jag mal på som alla andra nyfrälsta: det är ingen svältdiet, maten är god, man kan variera måltiderna (måste bara lära mig hur) och jag mår bättre när jag inte mår sämre.
för att återgå till att tjejer gör sig till för andra tjejer, så tror jag att jag mår bättre med en plan, även om det för tillfället bara är en plan om att må bättre. en plan ger styrka och fokus, och gör att man inte funderar så mycket på hur andra uppfattar en. och jag struntar fullkomligt i om män i min omgivning tycker att jag är misslyckad och ful; det är kvinnor som spelar roll. i den värld jag lever är alla kvinnor starka, snygga och målmedvetna, och jag tror att det är därför jag måste bli bättre, om jag kan. må bättre i alla fall, så att jag till slut kan sluta jämföra, och inse att alla ibland sneglar på varandra, och att det inte behöver vara så fult att vara full av beundran.
förutom att räkna proteiner har jag blivit förälskad i en väska:
så mjuk och brun från Cole Haan, i dark chocolate leather (bara det!), som hittad på bluefly.com för bara 237 dollars. den ska jag äga när jag bytt personlighet från en slösa till en spara, eller när jag skaffat ett riktigt välbetalt jobb.
ont i huvudet, och jag kan inte skylla på förkylning, översynthet eller en smygande influensa, utan bara på ett försök att äta mat med lågt GI. jag, som jämt har levt av pasta och potatis, tycker att det börjar bli dags att bli vuxen. jag måste börja "ta hand om mig själv". inte konstigt att jag har huvudvärk med så höga pretentioner.
med händerna upptagna av diskberget, återupptog jag funderingarna kring allt som kunde/borde/ska göras här hemma. förvaring är ju alltid det största problemet, och kan det lösas snyggt och snart ska jag sluta tjata. jag förstår varför vi har så många saker: jag är ju beroende av sådant som är smått, rosa, fyndigt och smart. men jag förstår inte varför vi är så dåliga på att köpa vettiga möbler att stoppa undan allt i.
i den eviga jakten på lösningar, ramlade jag in på broarne.se, där jag hittade de här fina plåtburkarna:
de hade man kunnat fylla med stearinljus, batterier och annat krafs. det är över huvud taget en sån där inspirerande nätbutik, där man kommer på tusen saker att göra själv, bara genom att knappa runt bland kategorierna. jag fastnade för en massa fina band och spetsar, som vi hade kunnat sy insynsskydd av, och de fina prickiga vaxdukarna som inte alls är dyra, eller varför inte göra ett montage av alla virkade grytlappar, som kan hänga på nåt bra ställe. de säljer loppisprylar i butiken också, och det ligger mig såklart extra varmt om hjärtat. broarne - lantlig inredning with a twist.
den här lådan hade vi behövt till kryddorna i skafferiet, så att man slapp välta allt på jakt efter det längst in. jag tror att ernst hade uppskattat den också. för visst har den patina? och hade det inte varit fint att hänga upp små bilder eller vykort i de här?
en femtilapp för tolv små rackare. inte illa alls. andra RICE-prylar finns också (som alla deras fina assietter och koppar med fat till exempel). gå in och kolla!
tills jag får pengar och kan investera i smarta saker ska jag fortsätta med disken och planera laxmiddag.
