påverkan

jag läser haruki murakamis Fågeln som vrider upp världen, och för varje dag blir mina drömmar allt värre.

jag kanske kunde skylla på snorigheten, men jag föredrar att anklaga japaner för allt i världen, gott som ont. i natt drömde jag att jag jobbade, var arg och frustrerad över planering och inkompetens. definitivt murakamis fel. disciplin och arbetsmoral.

på tv:n pratar Ernst om linjer och fiskar. hamrar fram ord i takt med min huvudvärk. kanske inte murakamis fel, fast nog ligger det något japanskt i de rena ytorna och diskreta materialvalen.




jag dricker pulveriste så att jag är alldeles kladdig i munnen. formodligen ett japanskt påfund, det där med pulverdrycker. och definitivt murakamis fel att jag dricker glas efter glas. man blir törstig av att läsa om flådda kroppsdelar och övergivenhet.

i natt ska jag drömma något glatt. det är mitt mål. fast helst drömmer jag om inget alls.


-iLisa

avskedsgåva

är förkyld. skyller på hotell-AC, och tänker att det är barcelonas sätt att klamra sig fast vid min kropp.

idag stannar jag nog här.




-iLisa

annat än datorer i livet

jag tänkte för mig själv att jag knappt tagit några bilder i barcelona, men det visade sig att jag ändå kom upp i 362 suddiga, mörka, vaga och charmanta exemplar, varav de flesta föreställer drinkar och fiskar. dessa ska jag givetvis dela med mig av, och visst, jag hade kunnat sitta hemma och pilla med det idag, men jag åkte till stranden i stället.

där badade jag och martin med ett gäng gäss.



men jag är inte rädd.

barcelona utan prickar

det ar awesome!

vi har hunnit med mer pa tva dagar an jag brukar pa en vecka. jag har fatt en blasa under foten efter att ha gatt for mycket. helt galet. men det ar okej. det ger oss fler anledningar att sitta ner, njuta av denna vackra, vackra stad, dricka goda drinkar och flanera planlost. love it.


har tagit alldeles vansinnigt manga daliga bilder, men de far vanta.


klockan narmar sig atta och vi ska ner till kajen, dricka ol, titta pa fiskar och vanta pa att det ska bli matdags. inget planerat. kanske en tur till rambla de poblenou, kanske ska vi spana in font magica, kanske ska vi bara ata en doner och spana in fyrverkerierna. livet. sahar ar det.

lukas.

jag önskar att jag hette lukas och kunde ägna mig helhjärtat åt en sko utan att bli distraherad av livet.




jag önskar att min mage också var alldeles hårig och mjuk.



en gång bodde jag och lukas tillsammans. nu bor han med kokos och maggie och david.

packad igår, packad idag.

jag vågar gissa att jag hade mått bättre idag om vi inte druckit sex flaskor chapel hill igår. somnade lite. vaknade och såg dem skära tårtan. drack en öl. somnade lite till.



nu står resväskan packad, med alldeles för mycket av allt, och ändå kommer jag att gräma mig över det jag inte har med mig. vi måste röra oss mot tåget halv fem. det är något visst med att gå upp vid den tiden, när man vanligtvis går och lägger sig. trötthetskräknödigheten.


önska mig en trygg resa, så lovar jag att komma ihåg att ta bilder som en idiot.

heja barcelona.

glasskopan

-iLisa

höhö

vi är så laddade. jag skojar inte. jo, det gör jag.













-iLisa

höjden av god smak

trashy blonde
you know you shouldn't





ja, nu vet jag.
men flaskan var ju fin.





(detta är en så kallad alkoholrecension. är du ett barn? blunda.)


-iLisa

I just read a book instead

den ständiga frågan jag fått de senaste veckorna är: jaha, vad gör du nu när du är ledig?

jag vet aldrig vad jag ska svara. har liksom inget att redovisa.


vad jag däremot inte gör, är äter. vet inte hur många gånger den senaste tiden som jag glömt bort frukost, eller lunch, eller mat över huvud taget. heja, säger midjemåttet (men sen dricker jag lite öl, så det jämnar ut sig). bu, säger resten av min kropp.


jag fick nyss för mig att jag var dödligt sjuk. mådde skitkonstigt, alldeles skakig och yr, och tänkte att jag antingen blivit smittad av vännens förkylning eller att jag var skitfull av min fredags-2,8:a. men alltså, mat. så himla trist det är när det finns andra saker att göra.




förra fredagen var jag pysslig och ambitiös. långkokade en rejäl bit högrev i ugnen i fem timmar.


det blev skitäckligt.



idag gör vi om det med fläskkarré.



some people never learn.



(och jag får vänta i ytterligare en timme med att äta, men det känns bättre nu när symptomen fått en orsak.)

tjena, har ni några lediga rum?

i sydsvenskan idag finns denna översikt av Haga slott publicerad. jag tycker att det känns som om någon gjort fel. visst var det ett slott victoria och daniel skulle få? det här verkar ju snarare vara ett hotell.



18 gästrum. hade de inte kunnat satsa på nån schysst balsal eller biograf i stället?






ni kanske tror att jag som antirojalist inte tänker uppmärksamma bröllopet i morgon. det är helt fel. jag har till och med gjort ett FB-event av det. från klockan två i morgon kommer ni finna mig omgiven av vänner, uppklädd i finaste bröllopsstassen, med mousserande vin i glaset och glasögonen på näsan, bänkad framför TV:n. delaktig i samtidshistorian. salongsberusad. varför inte?

latheten och visheten

jag inser plötsligt var jag har fått min slughet ifrån. i stället för att ägna sig åt jobbiga saker som plantering och rabattodling, så har min pappa helt enkelt lämnat tusenskönor på väl valda delar av gräsmattan.

genius!

yummy

69:- på nuknuk. jag kunde faktiskt inte låta bli. man kan ju inte tacka nej till en somrig påse med både lamm och dolda hot på. dessutom är baksidan randig.

skolavslutning

jag sitter och kollar igenom bilder på FB från min kusindotters avslutningsfest. hon är född -94. kommer ni ihåg hur det var när ni var 16?


håret var kammat hundra gånger om, klackarna var lite för höga, sminket var dubbel- och trippelkollat, BUS:en satt på plats, urringningarna var djupa, kjolarna korta och brösten var alltid lite för närvarande.


själv hade jag doc:s och enbart svarta kläder (förutom en blommig minijkol som jag matchade med dåvarande pojkvännens kurt cobain-tisha, för hey, det var grunge och coolt och dessutom hade jag en cool tatuering och en massa kajal), men jag minns det ändå.



och det är fortfarande likadant.



jag tittar på fotona och undrar vilka som har moppe, vilka som legat med vilka och hur många som är lite för fulla för sitt eget bästa.



sweet sixteen. fuck you.

livets fröjder

"ju fler kockar desto sämre soppa"

visst säger man så?

jag lovar att det bygger på de små fina ögonblicken i livet, som när den ena står med den stora förskäraren i högsta hugg och den andra vänder sig om med rispåsen i handen, varpå den blir spetsad och riset rinner ut.

-men varför hugger du i påsen?
-åh, jag stod ju här med kniven i handen redan innan.

fail.
epic.

ambivalens

åh, jag vill ha!



egentligen är det så korkat. alla pengarna som man spenderar på det där nya, det där smarta, det där fantastiskt tekniska. bara för att sedan gömma det i det gamla, det trygga, det snygga.



hittat på husligheter.se

jag guidar mig själv

jag gillar inte att erkänna det, men ibland överdriver jag. ibland förvandlas jag till någon annan. ibland blir jag en sådan som vill vara förberedd. jag blir ett planeringsfreak.

det är inte så att min planering brukar hålla, eller att jag ens bryr mig så mycket om ifall allt klaffar som det ska, men det finns få saker som jag tycker mer om än att samla information som sedan kan kategoriseras snyggt och prydligt på papper.



jag samlar till exempel på guideböcker. jag har minst en om varje stad som jag besökt de senaste åtta åren (svenska städer räknas inte - men tro inte att jag inte har sverigekartor), och om vissa har jag flera. om barcelona har jag 4, men även ett gäng guider utskrivna från nätet, och ett otal handskriva kom ihåg-noteringar. jag har också två guideböcker i mobilen, med offline-karta och ett par roliga översättningsverktyg.






jag är inte ett särskilt stort fan av att gå runt med guideboken i handen när jag är utomlands. jag gillar inte ens att ha kameran framme, dels för att jag är dålig på att fånga ögonblick och stämningar, men även på grund av motviljan att se ut som en turist. och ja, jag vet, vi ser ut som turister i alla fall, med eller utan kartan i högsta hugg, men jag vill trots det aldrig börja bläddra i guideboken i någon smal gränd eller på ett hektiskt gathörn. att vara street smart kallas det visst. det säger såklart sig själv att min iPhone stannar i väskan.



för att kombinera min kärlek för planering och min motvilja att vifta med guideböcker, så överdriver jag en smula och gör min egen guide. jag har samlat ihop det bästa och mest intressanta från böckerna och anteckningarna och gjort min egen bok om barcelona, med matordlista och gott om utrymme för ytterligare anteckningar. boken är svart och säger inte något om innehåll. jag är en supernörd och ett geni.







notera att anteckningarna är kodade. det är för att jag ska kunna slå upp mer info i guideböckerna. jag säger det igen: jag är en supernörd och ett geni.

who by fire, who by water

jag känner att jag berörde branden lite vårdslöst i torsdags. det är ju inte de få timmar som jag lagt ner på bowlinghallen som spelar någon roll, utan hur någon, medvetet, raserar allt som somliga kämpat för att bygga upp.

jag ska villigt erkänna att min värld är ganska snäv. det tar lite tid för information att sjunka in. min egocentriska magkänsla har de senaste dagarna försökt få mig att inse att jag eventuellt måste fixa ett nytt jobb. men hey, tänker jag, det löser sig ju. för om jag blir uppsagd så har jag gott om tid på mig, och jag har bra referenser och solen skiner och fåglarna kvittrar. men såklart så ska medmänskligheten, den illvilliga jäkeln, tränga sig på. och plötsligt så fattar jag inte hur man ska hantera alltihop.

jag pratade med min chef idag. hon vet inte vad hon ska göra. hon vet inte vad som kommer att hända. hon vet inte om hon över huvud taget kommer att kunna jobba till hösten, eller vad hon ska göra med sina anställda. det finns tusen småsaker som måste fixas, och var ska man börja?


det är så lätt att tänka att försäkringsbolaget täcker, att kommunen ställer upp och att allting ordnar sig. men vad ska man göra tills dess? det rör sig förmodligen om flera månader av förhandlingar och utvärderingar tills något överhuvud taget kan spikas, och de månatliga intäkterna är utspolade i Eslövs avloppssystem tillsammans med släckningsvattnet.



vi pratade om bränderna i tisdags. vi skämtade om pyromanungarna som härjar. vi gick genom byn, och hon pekade på hus efter hus som brunnit ner till grunden och behövts byggas upp på nytt. är det ironiskt eller bara ganska hemskt?

representativa FB-bilder

om jag blir provocerad? ja.

saker man inte ska göra:

räkna efter i procent hur stor del av semestern som redan gått.



doh!

...

tiden

kaffefilterpaketen vi köper här på möllan är enorma. länge använde jag kaffefilter som almanacka. max två paket per bostad, tänkte jag, och flyttade ganska ofta.

i den här lägenheten har jag stannar under åtgången av fem paket minst.


jäkla bostadsbrist.





-iLisa

det blir liksom inte bättre

bowlinghallen som jag målade i förrgår brann ner i natt. lönt.

snopet

på internet är det där med ålder inte lika viktigt eller uttalat. i dessa tider, när alla tjatar om sommarlov hit och det, så finns de de som faktiskt har sommarlov.

en livstid mer eller mindre

jag var ute och drack öl med min kompis igår, och precis som vanligt när vi dricker öl så dricker vi många öl, sådär så att vi vill gå vidare när klockan blir ett och baren stänger. så det gjorde vi. och på klubben så dansade vi till samma låtar som vi dansat till för 10 år sedan, och det är alltid läskigt att komma på sådant när man är ganska vinglig och glad, att tiden har gått så fort och att man inte hunnit med allt som man skulle, eller att man inte blev den man tänkt, även om jag aldrig formulerade någon mall i mitt huvud, så tänkte jag nog att tio år skulle ge mig mer än tio kilon och en sambo.


precis som för tio år sen gick jag hem själv med nycklarna i handen (en flickas bästa vän). min vän gick på efterfest och han var rädd att jag skulle göra att han inte blev medbjuden.

självförtroendet är på topp och huvudet är avslaget. idag ska jag se på TV oavsett program.

frigörande

jag rensar min garderob. egentligen är det inte alls särskilt spännande, eftersom jag är en ökänd samlare. detta ständiga sparande på allt möjligt gör att jag får världens endorfinrush av att slänga saker (så jag försöker verkligen slänga så mycket som möjligt, bara för att få vara lycklig och fri och inte alls materialistisk) men trots det är släng-högen av någon outgrundlig anledning alltid den minsta.



för övrigt så älskar jag att kategorisera mina plagg i huvudet. gillar-högen, svarta saker (stor hög), småkläder, varma tröjor, blandat snyggt, blandat fult, ge-bort-högen, sådant-som-inte-passar-men-som-är-för-fint-för-att-göra-sig-av-med (en 60-talsklänning som min farmor sytt, en svindyr skinnkappa, några grejer i fina mönster, mormors sommartisha, studentklänningen, ja, ni fattar) och så den farliga högen med sådant som jag tänker att jag ska sy om någon gång. den är stor den. och blir aldrig mindre.





någon som vill ha något? ge-bort-högen är stor och vissa saker är oanvända.




nästa steg är den stora garderoben, men där finns spindlar, så jag har inte öppnat dörren in dit på en vecka. jag vägrar. funderar på att efterlämna allt som finns där inne (bland annat 30 par skor) till nästa hyresgäst.

synd bara att den nya stora resväskan är där.

martin får köpa en ny.

önskas: rom och is

de som inte känner oss hade lätt kunnat tro att vi gillar cola light. de hade kunnat tro att vi är sådana som tror att cola light är nyttigt. de hade kunnat tro att vi frivilligt fyllt vår kyl med cola light.


de som känner oss vet att jag är en sucker som inte kan tacka nej när jag blir erbjuden saker, och som nu pliktskyldigt tänker dricka upp hela rasket bara för att jag kan.

hej.

lazy line painter jane

har varit en orädd målare. är ett linne och ett par leggings fattigare, och tvivlar starkt på om färgfläckarna på knän och fötter någonsin går bort. men jag är ingen depparjeppe. det blev fint.

dödssynd

ska till eslöv och måla.


jag fattar vanligtvis inte hur fåfäng jag är, men idag är det övertydligt. jag måste leta fram en annan outfit till eslöv, eftersom jag inte vill få färg på mina vanliga kläder, men inte vill åka tåg i målarkläder.

åh, mitt liv är svårt.

kärlek luktar julgran

vi fortsatte vårt michel cera-maraton, med fina paper heart, där fina charlyne yi sjunger sin fina magic perfume:

sydafrikansk litteratur

när jag och min kille träffades för sex år sedan (ellervaddetnukanvara), firade vi vår nyfunna gemenskap med att hälla en vodka russian i min lap top. den blev sig aldrig lik efter det, trots ihärdiga räddningsförsök. idag lyckades jag ha den igång i flera minuter innan den dog.





i gamla datorn hittade jag bland annat en c-uppsats i litt.vet. som handlar om syftet med våldsskildringar i den sydafrikanska litteraturen. den kan man ju läsa om man vill. särskilt inför fredagens fotboll.

när jag skrev uppsatsen så bodde min storasyster med sin afrikand-man i kapstaden. jag tänkte ofta att det måste vara emotionellt utmattande att vara vit och skuldtyngd i sydafrika. min systers man härstammar från boerna.

i kapstaden bodde de i samma kvarter som desmond tutu.




(om någon mot förmodan bestämmer sig för att läsa uppsatsen, så ber jag om ursäkt i förväg för märklig meningsbyggnad, syftningsfel och konstlat språkbruk. dessutom är texten inte anpassad för scribd, men jag orkar faktiskt inte bry mig om det. och nu ska jag sluta skämmas över en text som har fyra år på nacken. okej?)

att vara ledig

det regnar och är mörkt ute. jag var uppe halv sju och sa åt Martin att ta ett paraply med sig, sen sov jag till halv elva. jag är äckligt nöjd med att kunna skrota runt inomhus hela dagen om jag vill. funderar på att rädda dokument från gamla datorn och kanske städa toaletten. om jag vill alltså. om jag inte vill så gör jag nåt annat. nu dricker jag till exempel kaffe och lyssnar på lady gaga.




-iLisa

bra idag, om man inte bryr sig om solen och utomhusvädret

det är inte så att jag bara sitter hemma och glor på film. i går var jag till exempel på personalfest som avslutades med en sån där klubb som äldre går på, där det spelades 80-talsmusik och männen bar 90-talskavajer.


efter dessa utsvävningar känns det tryggt att återgå till filmerna. eftersom jag är kär i michael cera, så bjuder eftermiddagen på superbad och thaimat. och apropå michael cera via ellen page, så såg vi nyss whip it, och den var så bra att jag ville kräkas och gråta om vartannat. feta peppoäng och ett enormt heja till drew barrymore och juliette lewis!



visst blir man sugen på att snöra på rullorna och slåss?!

nej men, se den. gör det. gör det nu!

lisa tipsar

om ni vill må riktigt dåligt i ett par timmar:



om ni vill må ganska bra:

folkets zoo

i folkets park har djuren peppat upp och kommit ut på bete. förutom sköldpaddorna och kängururna så bor där en känguru i miniformat, även känd som kanin. jag är helt övertygad om att den tror att den är en känguruvalp.


där bor också en vit känguru. jag vet inte vilken som är mest mobbad. den vita eller kaninen?

att köpa lycka

en ny dammvippa. det blir nästan kul att städa. nästan.


ett klart sommartecken är att man måste klä av sig nästan alla kläder när man dammsuger. annars dör man värmedöden.

önskelistan

emma tipsar om hannah zakari och jag är helt såld och önskar att jag hade ett par tusenlappar som jag inte visste vad jag skulle göra med. så jäkla fint pynt!

missunsam

det är inte meningen att komma med helt ovidkommande kritik såhär rakt upp och ner, men det sticker i mina ögon.

fackförbundet Kommunal har ett kulturpris. redan där börjar man ju fundera på vilka som sitter i deras expertjury och vad de får betalt för det. att priset är på 150 000 kronor är ju bara chockerande. att det är mia skäringer som får priset är ett plåster på såren, men någonstans tänker jag att vad fan har fackförbundet med kultur att göra, och varför inte sänka avgifterna i stället om de nu har så förbannat mycket pengar. jag älskar mia skäringer och önskar henne allt gott. nästan.



(jag är inte ens med i Kommunal, så jag vet inte riktigt varför jag är upprörd, men jag kan inte låta bli. i dagar när fackförbunden tappar medlemmar varje dag, så borde de ha bättre saker för sig än att dela ut priser.)

nu måste jag ju lägga av

klockan är över ett, och jag är sjukt hungrig, så att händerna skakar, för jag har inte ätit frukost än, för jag vet inte var man äter frukost om man inte gör det på balkongen, och jag har ju ingen balkong.

hemkomst

fy fasen vad det är TRIST att komma hem. även om jag såklart har saknat min kille och mina kläder (ja, i den ordningen. vad tror ni om mig egentligen?!) så vill jag liksom inte återanpassa mig till att städa, diska, laga badrumslampa och göra vettiga saker. nä. jag borde ta en filt och gå till parken.

fyra dagar i solen

mellan flygplatsen och torrevieja, alldeles utanför santa pola, bor flamingos. de ser ut som om de badat i den rosa saltsjön och blivit färgade. när de går ser det ut som om någon dragit i deras fötter.




flera gånger under de fyra dagarna utbrister mamma: "Tänk att vi bor här!" och så blir hon alldeles lycklig i ögonen. jag är lycklig med, för ibland finns det ingenting bättre än att vara någonstans där tiden står stilla och allt är tyst.

på lägenhetens tak finns en solterrass, där det enda som hörs är fågelkvitter, och det enda som syns är himmel.








klockan åtta på morgonen, när det inte hunnit bli 30 grader varmt, så kan man gå och handla bröd, eller åka bussen till marknaden där man luktar på grönsaker och tittar på korvar och oliver. sen sitter man i skuggan och dricker en cafe solo och tittar på havet som är alldeles turkost, innan man återvänder hem där man simmar några längder i poolen före frukost.










på dagarna läser man bok efter bok, ligger på stranden tills svetten rinner ner i ögonen och blir till en pöl mellan brösten. i det salta vattnet flyter man som en kork och fiskarna är stora och loja, så att man nästan når dem med fötterna. man kanske äter lunch. kanske grillade sardiner och en öl. kanske tar man en siesta. eller så sitter man i skuggan på balkongen, där det blåser och man ser havet, och så lutar man sig bakåt och skiter i att läsa för ibland måste man stänga av helt och inte se.








efter kvällsmaten går man till baren på hörnan, sitter i korgstolarna och dricker mojito för 30 kronor. eller kaffe och konjak. och så snackar man skit tills man är lite för full och går hem och fnittrar när nyckeln inte går in i låset.





min lillasyster följde med också. hon är supergravid och kan inte gå nästan. en dag fick hon åka till akuten för hon hade ont i bebin. alla hade med sina EU-patientkort utom hon. typiskt henne. det var inget farligt i alla fall, så hon fick följa med hem.






nu är jag brun och slapp. har inte kollat min mail sedan i lördags. inte ens pratat i telefon. nu ska jag fortsätta min sommar.