arrivaderci, hasta luego, so long

om några timmar sitter vi på ett flygplan till Torrevieja. inte så mycket på grund av resfeber, men för att en katt sparkade mig i magen halv sex och mitt konstanta trötthetssyndrom gör mig oförmögen att somna om, har jag varit vaken i vad som känns som en evighet. bokat ett extra bagage för hemresan. skinkväskan kallas bagaget, med solitärt syfte att frakta skinka från Spanien till Malmö. 8 kg.


det ska regna och vara sol. har därför packat sådär överdrivet. byxor hit, shorts dit, ombyten, extra skor, strumpor, sjalar, handväskor. är dessutom inte van vid att vara borta så länge som en vecka. har hört att hemligheten bakom lagom bagage är att plocka fram allt man tror att man behöver ha med och sedan ta bort hälften. eller är det när man lagar mat? hur som helst väntar jag på att martin ska vakna så att jag kan härja i resväskan en extra vända. ska packa ner katten. kommer att sakna ihjäl mig annars.

sähär tänker jag varje gång jag kramar Pella.

Effektivisera? Erbjud mer semester.

Om jag hade varit lika positiv, effektiv, glättig och energiladdad varje dag som jag är sista dagen innan jag tar semester hade jag förmodligen varit president vid det här laget. Åh, vad jag hoppas att tjejen som ska vikariera för mig bryter ihop, så att kollegorna fattar att jag inte bara snackar skit när jag kräver arbetsavlastning. Men så blir det förmodligen inte, eftersom tjänstemännen som utgör kundbasen har en förmåga att ta många klämdagar. Trodde aldrig jag skulle tänka tanken, men Damn You 1:a maj!

Min före detta kollega och kära vän hörde av sig igår. "Vill du ha ett jobb som du gråter av eller ett jobb där du gråter av skratt?" Hon skulle kolla upp en deltidstjänst åt mig. Sämre betalt, men herre gud, sign me up! sa jag.

Och på söndag drar jag till mamma och pappa i Spanien en vecka. Är redan stressad över hemkomsten.

såatteh

jag är faktiskt inte alls speciellt trevlig just nu. helst av allt vill jag ligga under en filt och läsa böcker eller sova. jag är trött. jag är trött på att vara trött. jag är sådär trött att jag börjar gråta när någon säger något elakt. i restaurangbranschen sägs det mycket elaka saker hela tiden. jag är trött på att ha en klump i halsen och hålla på att bryta ihop varje gång någon frågar hur jag mår. jag är trött på att verka nonchalant i min onåbarhet, men för trött för att dela med mig av vad jag tänker. jag är trött på att vara bitter. jag är trött på att veta att det är såhär det är (tills jag har skaffat mig ett nytt kul jobb och nya härliga intressen, men jag är för trött för att engagera mig i sådant just nu).

nämen ni vet ju hur det är. vakna, jobba, handla, laga mat, tvätta, sova, vakna, jobba, laga mat, sova, jobba, handla, laga mat, somna mitt i TV-programmet man väntat på hela kvällen, jobba, laga mat, städa, sova, jobba, se på TV utan att fatta vad man ser utan bara lyssna på sorlet, sova, jobba...


om det är någon tröst så läser jag fler böcker än vad jag skriver blogginlägg. insuper i stället för att dela med mig. det är OK va? att försvinna ibland?

på söndag åker jag till spanien en vecka och när jag kommer tillbaka ska jag banne mig vara hel igen.

dagens outfit

jävla människor

nu tycker jag vi avslutar den här veckan

det har varit en jobbig vecka. jag har haft jobbkris deluxe (handlar framför allt om att förändringar jag velat införa på arbetsplatsen inte förankrats med min närmsta chef, och eftersom hans chef okejat mitt förslag blev det något av en käftsmäll när min chef skrattade åt mig när jag påminde om vilka mina arbetsuppgifter borde vara vs vad jag de facto gör). jag har varit en smula stressad över att jag har bokcirkelträff hemma hos mig idag, och det ska städas, fejas, långkokas och med lite tur även föranalyseras lite. jag har varit trött, så trött. jag har varit (är) uppkopplad med EKG. och så har världen varit ovanligt elak.

såhär såg det ut på twitter härom dagen:

artikeln finns här

och så lite barnporr på det.


jag är obehagligt duktig på att ta in nyheter och sedan släppa dem igen, gå vidare, fokusera på uppgiften framför mig, inköpslistan, tvättiden, innertemperaturen etc, men det har varit jobbigt nu. det skaver. fastnar i bakhuvudet. och jag tror inte att det är meningen att man ska släpa runt på all världens sorger.

...och nu får man inte använda tallriksmodellen heller...

EKG - va e de?

E, som i elegant
K, som i klädsamt
G, som i gosigt


här går jag omkring och är alldeles uppkopplad. som en robotkvinna. förutom att sladdarna är toklånga och i vägen, så är mottagaren, eller inspelningsmanicken eller vad det kallas, stor som en personsökare från tidigt 80-tal. och det hade man kunnat tro är det värsta med att gå runt som ett H.R. Giger-konstverk, men för mig som i vanliga fall håller ungefär samma temperatur som en perfekt kokt torsk (57 grader) är det outhärdligt att ha plast tejpad på kroppen. har nog aldrig svettats så intensivt som idag. det lustiga är att jag oroat mig en himla massa över att utrustningen blir besudlad med mina kroppsvätskor, men det har liksom inte bekymrat mig det minsta att någon annan svettats ner sladdarna innan jag fick dem, och att de förmodligen bär spår av både det ena och det andra. det är förbaskat skönt att inte ha bacillskräck!

som ni ser är jag i fin form inför bitch 2013. ledsen att mina enorma bröst skymmer det mesta av maskineriet. jag har även sexy back.


är trots obehaget väldigt imponerad över att vårdcentralen tar sig tid att undersöka mitt något låga blodtryck. kommer kännas skönt att få ett OK - allt är bra. men innan dess måste jag utföra någon typ av fysisk ansträngning. 6 minuter maxpuls och en halvtimme av ansträngande aktivitet. räknas dammsugning, eller måste jag verkligen ge mig ut och träna i allt det här?

opålitliga tjuvsnören

för ungefär en månad sedan köpte jag en fin brosch från karins konstgrepp. den var så fin att den mest fick ligga på hyllan och vara fin. sen en dag när jag ville vara fin fattade jag beslutet att bära den fina broschen. sen dansade jag. sen var den fina broschen borta.


säkert nåt indiekid som snott den.

dag: söndag

sedan jag fyllde trettio har jag spenderat oroväckande mycket tid åt verklighetsflykt. filmer, TV-serier, böcker, indiedansande, öldrickande. är det ett resultat av kris, undrar ni? nej, absolut inte. allt är precis som vanligt.


veckans bästa: den brittiska zombieserien in the flesh (tre fina avsnitt, vill ha mer), house of cards, new girl (som äntligen börjar få substans), att plöja marian keyes-romaner, när man har ångest över att man inte gått ut på hela dagen och det börjar hagla och man kan tycka att inomhus också är ganska gött ändå, andra säsongen av the killing, suedes nya, återkomsten av skunk (jag är lögn) och att stänga av mitt i makalöst dåliga 13 eerie. ja, herregud, vad den var dålig.


apropå skunk, så kan det vara så att mitt uppehåll härifrån och från det skrivna ordet beror på att jag återupptäckt skunkformulär. detta underbart narcissistiska i att vältra sig i sina egna åsikter och intressen en liten stund, och utan större förhoppningar om att bli läst publicera det på nätet där det ska finnas för alltid. eller tills skunk stänger ner nästa gång. ett formulär om dan gör, om inte själen så åtminstone självkänslan, glad.

apropå skunk (#2), så har det även förekommit en mängd metadiskussioner om blogg, text, sociala medier och forum. kontentan är att alla hatar twitter, facebook är ett nödvändigt ont och att en skunkdagbok är en blogg, fast ändå inte.