12-timmarspasset är ÖVER! det var roligt. popscene är en fantastisk klubb de första två timmarna, innan tonåringarna är berusade och det är för trångt för att dansa. ja, jag dansade ju inte, men åtminstone den första timmen var det jag och simona som sjöng med och var lyckliga i våra nittiotalshjärtan. ibland är det fantastiskt skönt med förutsägbara låtval. håkan. nirvana. belle&sebastian. och man kan känna i tårna (eller tårarna) vilken nästa låt ska bli. tragiskt magiskt. och så är det fint att se de där genuina gästerna som kommer varje gång för musikens skull, och som är söta (och enligt ullis bögar) och lite randiga och snälla och artiga och som är sådär fina att de hälsar på stan om man ses. jag gillar dem mer än några andra stammisar. några av dem vill jag egentligen lära känna, men jag vågar ju inte prata med dem...
sen har vi de andra stammisarna, som man inte riktigt kommer ihåg att de finns. de där som ett tag under kvällen låg i en hög precis utanför entrén, rökte varandras sistor och hånglade. jag sa till johan att jag skulle sparka på dem om de fortsatte. då gick han ner och sattte på håkan hellström, och på en sekund hade hela högen tjutande vältrat sig nerför trapppan, in i dimman.
slutsatsen, när alla hade gått i kväll, var att popscene-barnen är söta men äckliga. kissar på golvet på toaletten, och spiller öl på golvet. (men det är ju inte sådant som MINA stammisar gör, utan de där valparna, de där håkan-valparna som är arton-och-tre-dagar gamla.)
i morgon (i kväll) när andri och philip och kanske andrina kommer hit till mig, så ska jag minsann bränna av varenda pulp-dänga jag har!
OMFG, i löv my job. särskilt efteråt.
Indiepop, britpop och post-basebollträ indie. Inga elektroniska remixar! Inga fancy gäst-djs som spelar blog-mptreor!
om man vill köpa alkoholfri glögg måste man tydligen gå till systembolaget. det kan tyckas paradoxalt, men har vi ett monopol så har vi. apropå det så hade det varit kul med ett monopol-spel i julklapp. old school.
camillafika på cosmopolitan. camilla är en av de få som vet att uppskatta frukostfikan. för det första är man relativt pigg och orkar diskutera mer än vad som hänt i helgen, och för det andra kan man äta en macka som man står sig på resten av dagen. prisvärt! och så är det såklart en fördel att både hon och jag pluggar och jobbar konstiga tider, så att vi faktiskt är lediga vid den tid på dygnet när alla andra slavar som bäst på sina jobb.
fikans stora samtalsämne blev knark, och den stora fördelen som det innebär att vara konservativt anti-drog-propagandist. är man inställd på att aldrig prova någonting och att aldrig dricka ett glas vin för mycket, så slipper man helt enkelt många av de problem som kan uppstå en utekväll. å andra sidan så är varken camilla eller jag av den läggningen, men vi var överens om att det hade varit det bästa för alla.
hon upplyste mig även om att pink floyd-gitarristen inte alls är död, bara instängd på mentalsjukhus. jag undrar om jon visste det när han satt och bölade över livespelningen av comfortably numb? LSD. mentalsjukdom. örnar och slingerväxter. stackars rock star. eller, dog han inte i somras? diabetes, var vad jag hörde... aldrig varit ett stort fan av pink floyd.
c-uppsatsen är kanske inte direkt påbörjad, men jag har gjort upp en plan, och kanske kan jag snart börja skriva på allvar. känns som om jag måste traggla mig igenom en massa extra litteratur först, men det ordnar sig. såklart. det gör det ju alltid. tycker bara att det är konstigt att det ska vara klart innan jul. jag menar, vad är det meningen att vi ska göra i januari?
hittade en fantastisk novellsamling i urval av Jan Ristarp. Sydafrika berättar: En stereo i Soweto. den består av 27 noveller, väldigt olika inbördes, men alla skrivna ur ett sydafrikanskt vardagsperspektiv. favorit: Rachelle Greeffs "Säg till honom att det aldrig är för sent". kanske var det sköna med samlingen att de flesta av novellerna saknade poäng. de var inte uppbyggda efter novellmönster och struktur. det där med att ha en vitsig knorr var inte så viktigt.
coco rosies good friday bättre än någonsin.
