Vi tog tag i oss själva och fick en pappa att köra med oss till IKEA i går. Dagen blev väldigt effektivt uppfylld av handlande, bärande, skruvande, fikande och jobbande, och nu, runt 24 h senare ser vardagsrummet ut nåt sånthär:
Nej, det blev ingen Klobo från IKEA. Den visade sig vara en fruktansvärt obekväm väntrumssoffa, så i stället slog vi till på en hederlig Klippan, och har redan stora planer på att köpa fina överdrag till den. Soffan, Expediten, Lisa och pappan lassades in i bilen utanför IKEA, glada i hågen. Martin fick ta bussen.
Martins nya favoritgrejer. Kanske inte hyllan, men dess funktion.
I våra hjärnor pågår projekt Extreme Home Makeover. Eller bara en ommöblering. Utlösaren blev Martins nya skivspelare (och han är så himla glad, fastän de bara står på golvet än så länge), och kanske är det lika bra att vi har en anledning att göra något åt rummets dåliga flöde. Andri har beställt tusen saker från Jysk, som han ska inreda sitt nya kollektivrum med. Vi har hängt på blocket i en vecka, men eftersom det är så fruktansvärt svårt att tycka och tänka nåt om halvtaskiga motljusmöbler, så har jag idag bestämt mig för att ta med Martin till IKEA i stället. Det här behöver vi:
en liten 2-sitsare, men jag vill ha en annan färg.
en lurvig pall.
en expedit, liggande, på ben, i lagom skivspelarhöjd.
Och så är vi rörande överens om att vi behöver ett nytt soffbord, men jag kan omöjligt engagera mig i det. Jag tycker inte om soffbord. Jag kan ha åsikter om skrivbord, älska matbord och avfärda sängbord, men soffbord är bara ett nödvändigt ont, och sällan varken praktiska i utformningen eller fina.
lapmpan från ILVA, inte heller så pjåkig.
Den nya imaginära möbleringen tänkte jag att vi skulle komplettera med fantastiska fondväggar och en doft av nybakta bullar och kaffe. Ja, ni ser, jag lever i en drömvärld. Det är svårt att frakta hem soffor och bokhyllor från IKEA på bussen.Särskilt ensam. För som om det där med logistik inte var tillräckligt, så känns det just nu som om vi jobbar hela tiden, om varandra. Och det är en känsla som i alla fall inte är helt tagen ur luften, särskilt inte när vi jobbar olika dagar, helger, tider. Vad vi behöver är en semester (samtidigt den här gången), målarfärg och en massa tid. Kanske kan önska mig det i julklapp?
