jag kallar det min första lediga dag av två, och hittills har jag ändå jobbat en timme med inventering och inköp.
jag har givetvis även hunnit med lite av min favoritsysla på lediga dagar: inköp till mig själv!
på skounkten.se kan man just nu köpa tre par skor och betala för två, och jag kunde såklart inte motstå. problemet är att jag valde snabbt, och kan inte komma ihåg exakt vad det blev för några i slutändan, men jag tror att de här tre paren var vad som beställdes:
nu hoppas jag att alla passar! hatar att skicka tillbaka skor som man betalt för. och även om skupunktens kvalité kan diskuteras om och om igen, så sliter jag ändå sönder skkor på en vecka. och ärligt talat, tre par för drygt 500 spänn, är vär inte så mycket att gnälla över?
har även köpt en svart top, eftersom jag är tråååkiiiig, servetter och ljus på lagerhaus och så har jag bokat bord på just like mamas ikväll. nu ska jag färga mitt hår och tvätta. lediga dagar, what a bliss!
jag har hört att somliga ser Bestefar og jeg flera gånger om dagen, och skrattar lika mycket varje gång. detta måste innebära att de kommer att leva längre än övriga. am I right?
vill du också leva länge? klicka på länken.
jaha, då blev klockan halv fyra. alltså är det dags för en folköl.
i dag stoltserar jag med att ha avslutat 60p litt.vet. med vg på allt allt allt. muntliga tentan kändes som ett tveksamt g, men tydligen ställer jag högre krav än den käre examinatorn, så jag tackade så mycket och kände mig ovärdig. kylan är vedervärdig. därav folkölen. och detta ämnesbyte är givetvis medvetet, som ett försök till att exemplifiera min uselt sammansatta hjärna. långsamt, långdraget och i femårsformuleringar levererade jag mina intryck av den afrikanska litteraturen.
nu, med folköl i stället för kaffe, eftersom jag inte kunde bestämma mig för om jag var törstig, hungrig, trött eller pigg, och alldeles ljuvliga miss mimi and the mysticals genom högtalarna, börjar senaste veckornas stress släppa (icke att förväxla med stressläpp). för den oinvigde rekommenderar jag black hair blue jeans. kom igen, ladda hem den, den är bra!
funderar över hur många lager kläder man behöver för att ta sig till nobelvägen utan att frysa ihjäl. förbannat kallt är vad det är.
det nya året inleds i vanlig ordning med diverse skräptidningars prognoser. redan här börjar mitt avståndstagande, gentemot en generation som trots sin uppenbara brist på kunskap om det svenska språket som skriftligt verktyg, vågar ge sig på ett slags modernt siande i vad framtiden har att bjuda dem på. snävt inringade är dessa, till tänderna hemmastylade elle-prenumeranter och nöjesguiden-skribenter, som tror att de har någon som helst insikt i vad den vanliga människan har att se fram emot. som om de på något sätt skulle kunna, med hjälp av någon chefredaktörs mobilnummer eller ett gammalt förlegat vipkort, se vad som behövs ses, genom ögon som inte är blinda av accessoarer, gästlistor och bling-bling. inte en chans. det finns inte någon möjlighet för mig, eller någon jag känner, att identifiera mig med någon av alla dessa 18+ töser som sysslar med design alternativt bloggande, eller pojkar i övre 20-årsåldern, som av någon anledning fortfarande ägnar sig åt musik, eller ej att förglömma alla dagens okända festfixare, som av någon outgrundlig anledning får cred för att de lyckas boka halvtaskiga DJ:s, dåliga lokaler och trycka fula affischer. varför ska jag lyssna på vad de säger eller tror om året som komma skall? kan inte mitt år få bli så som jag gör det, och förhoppningsvis utan att jag behöver ansluta mig till något av ovanstående katastrofarrangemmang?
den bittra smaken i min mun skärptes lite extra, då spåtanterna i nöjesguiden fick svara på frågan: Är det i år som insidan kommer att räknas? en av de elva tillfrågade, lyckades krysta fram att insidan räknas varje år, och två vacklade mellan att insidan borde räknas, men kanske inte gjorde det. de övriga åtta verkade hur nöjda som helst med att det är ytan som regerar. upprörande, för oss stackars humanister som lever i villfarelsen att ytan speglar insidan. men visst, jag förstår att det känns tryggt att ytligheten är stor och stark, för de där åtta som lever på sin utsida, då det omöjligt kan ha varit deras skicklighet som skapat arbetstillfällen. att förstå, och att ogilla, min lott år 2007.
med denna galla spydd, och med hopp om en självrannsakande omgivning, ska även jag ta mig i kragen och på fredag gå på den helvetes nöjesguidenfesten, dricka drinkar och tycka att fel nominerade vinner. som vanligt, som alltid, som det är. och jag kommer att kamma mig söt och måla mig smart, för nöjesguiden säger att det är sådant som räknas. och när jag sedan är riktigt full, så ska jag mysa för mig själv, över att jag har något som ingen annan har. en insida full av sprit.
