kan tiden inte bara gå?

Det är så kallt och mörkt. När jag jobbar kvällspassen har det börjat skymma när jag går till jobbet, och när jag cyklar hem är det beckmörkt. När jag kommer hem går martin och lägger sig. Den här veckan har vi växlat runt tio ord. Nio av dem i telefon.

Jag vill att det ska bli jul nu, eller åtminstone en ledig helg (nedräkningen har börjat, om 8 dagar är jag ledig i 2 dagar!). Det som är betungande är egentligen inte arbetet, utan avsaknaden av liv. Jag är så understimulerad att jag spenderar för mycket pengar på att nätshoppa julklappar och lägga bud på fantastiska Lägsta Bud.se, där jag planerar att vinna en resa till thailand för max 300 kr. På så vis hade jag tjänat in både budpengarna och julklappspengarna.


lycka?

När jag är hemma på dagarna i stället för kvällarna känner jag mig, enligt Cosmopolitan, otillräcklig och behöver bekräftelse genom prylar. Det är synd att jag, som är cafébiträde och därför lägst på lönelistan, måste köpa självkänsla. Synd, för jag har inte råd. Dessutom trodde jag ju att jag gillade att köpa julklappar till mina nära och kära för att jag är en fantastiskt generös och välvillig person, men jag förstår ju att Cosmopolitan har rätt och jag har fel. Det är tråkigt att ha fel. Jag blir lite lätt nere av att ha fel. Tur att klänningen från H&M kommer i dagarna, bara till mig mig mig, så mår jag nog bättre sen.



Andra saker som hade gjort mig nöjd, belåten och lycklig(-are) genom konsumtion är:

att lukta gott,

att kunna se tiden gå på en maffig, blaffig klocka,

att smörja in mig i Luscious Lucy Face Cream,

att tända lite farliga doftljus,

och att skicka fantastiska julkort med Anne Taintor-motiv.