efter hårfärgningen upptäcker jag att jag även råkat färga halva högra kinden. det ser ut som ett enormt, blått födelsemärke och jag skrubbar frenetiskt med omväxlande aceton, schampo och cold cream utan större resultat. "hur fan ska jag kunna gå ut såhär?" säger jag ilsket till mig själv.
sedan kommer jag på att det hade kunnat vara så att jag faktiskt haft ett enormt födelsemärke över halva kinden, eller nån brännskada eller ärr som var lika iögonfallande. det hade varit värre.
och så går jag.
2 kommentarer:
som i fågeln som vrider upp världen! visst gillade väl du också murakami?
Absolut! Och jag gillar fågeln nästan mest. Mitt märke försvinner till i morgon hoppas jag.
Skicka en kommentar