behåring eller ej

det händer att jag kommer på helt egna idéer och saker som bara jag, lisa själv, vill berätta för er om. men ibland vill jag bara dela med mig. sån är jag. generös utan dess like. en medmänniska bland medmänniskor. därför vill jag återigen tipsa om nanna johanssons blogg Fem Bilder, och berätta att jag lät bli att raka benen under flera år.

armhålorna har alltid haft nära kontakt med hyveln. detta har främst att göra med att jag lider av ärftlig svettning. när jag var sexton fick jag en remiss till en expertläkare, som förklarade att kniven var bästa vapnet. alltså genomgick jag svettoperation deluxe i armhålorna. det betyder att man skär bort önskad mängd svettavsöndrande hud, drar ihop skinnet runt om och syr ihop. förutom att ärren är fruktansvärt fula, och i sig ser ut som märklig hårväxt, så är armarna runt armhålan vanskapta efter operationen, med hudveck som inte ska vara där.

det var en oerhört smärtsam process, och i efterhand är det stört omöjligt att få ett gudinnelikt resultat, oavsett rakhyvel. det är helt enkelt för knöligt.


jag bet ihop i alla fall. läkandet kan ni ju tänka er själva. att ta bort fem centimeter hud och dra ihop kan väl liknas med en bröstreduktion eller liknande. jag shoppade en massa toppar i olika glada färger som jag skulle kunna ha efter operationen, när jag skulle vara som alla andra. att inte behöva oroa sig för om kläderna, lila, röda, blå eller vad som helst, skulle bli alldeles blötgrå långt ner till armvecken, var en lyx som jag åtrått i hela mitt liv. innan dess hade jag bara haft svart, och eventuellt färgglada kläder i syntetmaterial (tänk baddräktstyg). lökringar ner till halva brösten kändes liksom inte som att det hörde till den där gröna toppen från H&M som jag sneglat på.

tror ni det funkade? nähä, klart inte. jag svettas fortfarande. när jag satt hos min frisörska inför bröllopet hade jag ett sånt där frisörförkläde på mig, och när jag tog det av mig var brudklänningen i en annan färg. jag fick låna ett uttag och föna med hårtork innan jag kunde urskilja tygets mönster.

nu för tiden finns det botox, och jag läste i en artikel att det där med kirurgi mot svettning "fortfarande utförs i vissa länder". jahapp, tänkte jag och min mamma sa att jag borde skaffa mig en remiss. nu när jag ändå sitter här med de sinnessjuka ärren.

benen då?

jo, i mina två förra lägenheter hade jag bara dusch. då blev det inte så mycket hyvel-skinn-action. nu, däremot, så har jag badkar. och att raka benen ser jag inte som en skyldighet som kvinna, utan som ett lyxresultat av att ha bytt upp mig i världen, till badkarslyx.

det där med behåring är nog alltså inte bara en kvinnofråga, utan en klassfråga.