jag pendlar mellan att vara alldeles uppe i varv och trött på gränsen till döden. jag fruktar att om någon rör mina axlar trillar de av.
med min avslappnade attityd till bröllopet hade jag nog inte riktigt räknat med hur mycket som måste göras. hade jag inte varit arbetslös hade vi nog fått ställa in. ogräs ska ryckas upp, rum ska städas, bröd ska bakas, frysen räcker plötsligt inte till all is, mat ska köpas, glas ska räknas. på en artonhundratalsgård stöter man dessutom titt som tätt på kadaverna från ovälkomna gäster. eller levande.
jag vill inte påstå att jag är rädd för spindlar, för då låter jag sjåpig, och rent logiskt så är det inte heller rädsla. det är bara det att jag börjar svettas över hela kroppen och mår fysiskt illa om jag så bara ser en spindel på TV. igår dammsög jag upp sju döda, två levande och en tog jag med en gammal dagstidning. jag osade skräck när jag kom hem. ni vet, den där andra sortens svett som fastnar på huden och som aldrig försvinner.
det är som att jobba heltid. listor ska skrivas, priser ska beräknas, kläder ska provas, skor ska gås in (mina klämmer i tårna men är så himla fina att jag tänker ha dem ändå like a boss), saker ska köpas på olika ställen och om jag inte haft min pappa som personlig chaufför hade våra gäster fått avnjuta en måltid från kvarterskonsum i Djupadal. som om det inte är nog, så ska livet runt omkring vara något sånär fungerande. förkylningar ska botas, blommor ska vattnas, tvättider passas och så måste man ju städa och laga mat hemma också, precis som vanligt. min stress yttrar sig genom att väcka mig på natten. igår klockan fem. inatt klockan fyra. jag förbannar det tidiga dagsljuset, läser lite, somnar om och vaknar utmattad vid sjusnåret. martins stress gör honom grinig, eftersom han slavar övertid på jobbet utöver allt annat. igår försökte jag göra honom glad med presenter.
tygpåsar i vinylstorlek från the Bold Banana på Etsy.
vad jag önskar mig i present av martin, för att bli extra glad, är solsken. helst både fredag och lördag, så att vi kan släpa ut möblerna i god tid, men om han bara kan fixa lördag så duger det. att inte kunna bestämma vart borden ska ställas är inte bra för min nacke just nu. klänningen kommer att se rolig ut på lördag, med axlarna vid öronen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar