vad vi åt i berlin: you're on a need to know basis

det finns så mycket fantastisk mat att låta sig uppslukas av och att uppsluka i berlin, och om vi struntar i all döner, köfte och currywurst, som bara de är värda en matresa, så kommer här några finfina tips:

frukost ska ätas på café Leander (F-hain). det bara är så. variationerna är oändliga, liksom storlekarna på portionerna. det är mysigt, fräscht, gott och man står sig hela dagen. egentligen finns det hundra andra ställen i de här hoodsen som säkert är minst lika bra, men vi blev så himla glada av att äta här att det bör nämnas. 10/10.


asiatiska smårätter äter man på Transit (finns en i Mitte och en i F-hain), och det här är ett sånt ställe som gör att man mmm-ar och aahh-ar och blir lycklig rakt in i själen. varje rätt var vackrare än den förra, och snabbmat blir inte snyggare (eller billigare) än här! till efterrätt dricker man tjockt iskaffe med kondenserad mjölk.




på yumcha heroes (Mitte) kan man käka fantastiska dumplings. på lunchen serveras kombinerade och färgkoordinerade soppa/dumplings-kit som gör en glad och proppmätt. vi testade svart-vit (kyckling och biff) och rosa-orange (gris och lamm) och var hur nöjda och tacksamma som helst. jag drack också ett glas te med en barrboll som sakta vecklade ut sig och visade upp små fastknutna tygblommor. festligt.




ett ställe som vi gärna återvänder till är vietnamesen nära Rathaus Neukölln, Pho Phan (Neukölln). 2009 skrev jag såhär och jag kan inte annat än hålla med mitt dåvarande jag, och glädjas över att jag nu antecknat namnet i mitt minne. maten är alldeles tokbra och ölen kostar fortfarande en tjuga. det är nåt visst med att sitta på en träbänk med en fyrfilig, östtysk boulevard bara några halvmetrar bort, och få en enorm, rykande skål hälsokost (nja, äh) placerad framför nosen. kontraster i kontrasternas stad. här kan man avsluta med vietnamesiskt kaffe, som är starkt och bryggs på bordet i en liten silkanna.



det är en omöjlighet, jag vet, men om någon mot förmodan skulle ledsna på asiatisk fusion food, så finns det även gedigen tysk husmanskost att tillgå. på Volckswirtschaft (F-hain) åt jag världens godaste schnitzel med dillig potatissallad, och en hög spätzle blev det visst också. åh, vad jag rekommenderar det! och om man vill se maten innan den hamnar på tallriken, så går man runt hörnet till boxhagener platz på lördagar mellan åtta och halv två, för då vankas det fantastisk matmarknad! glöm kaos och skrän - här kan man strosa runt, äta ekologisk isglass med ingefära och gurka, dricka en espresso från en kaffevagn och rasta eventuella barn på lekplatsen på torgets mitt, och i stället för att jäkta och pruta finns hur mycket tid och plats som helst till att peka, dofta och känna. det är så en matmarknad ska vara! vi köpte de sötaste mest sockerstinna cannolisen vi kunde hitta och tog dem med på utflykt till Spreeepark. sköljde ner med desperado eftersom vi tycks dricka desperado som andra dricker vatten när vi är i berlin. desperado och club mate, för det är visst så svenskar gör.



om man, efter schnitzel och allt, ändå känner att man saknar det gedigna tyska, så finns alltid Prater (Prenzlauer Berg) att falla tillbaka på. denna generösa biergarten har ju liksom precis det man behöver - öl i sejdel och korvar i olika färg och form, med eller utan bröd. långbänkar, papperstallrikar, ingen stress, skitigt och härligt.



för övrigt så är berlin världens bästa nattstad.



berlin har världens bästa toaletter.



och vet ni vad: jag tänker inte ens börja rabbla ställen som är fina för en weinschorle eller en öl eller en rom & cola eller en kopp kaffe, för då kan vi avverka varje gathörn, så jag lägger av nu. om det möjligtvis finns något att nämna angående currywursten så är det att man kan nöja sig med förtäringen. ett besök på currywurst-museet gör dig både fattig och besviken. och deras wurst är äcklig. så vet ni.