q!&%¤¤#?f¤¤k!

fullproppad av alvedon och halsen full av taggtråd.

dagens ilska riktar sig mot la redoute, som idag erbjudit den omtalade 50% rean. idén gick ut på att man, om man registrerat sig i förtid, kunde gå in och handla mellan 19.00 och 19.30 för halva priset, och man kunde dessutom maila ut inbjudningar till sina nära och kära.

så. smått förväntansfull dag i feberyra. tio minuter innan rean skulle starta sitter jag och stirrar på länken som ska öppna readörrarna. orolig över att sidan ska överbelastas, och för att underlätta min egen shopping har jag stängt ner alla överflödiga program på datorn. sista minutens nedräkning, och jag trycker på knappen inom en hundradels sekund när länken dyker upp. hamnar i ett fönster som talar om att "Det är många som shoppar just nu. Var god försök igen om ett par minuter." Ilska och oro. i tjugo minuter trycker jag på länken så ofta som datorn tillåter. till slut, när det är tio minuter kvar av den beryktade rea-halvtimmen, kommer jag in. eftersom jag förberett kan jag gå direkt till shoppingbagen och fylla i artikelnummer på det jag på förhand valt ut. trycker på kassa-knappen med fem minuter kvar. allting är olidligt långsamt, och till min fasa dyker plötsligt alla artiklar upp två gånger. måste knappa bort dem en och en och eftersom la redoute är överbelastat, som väntat, så tar det en evighet. prick 19.30 kan jag äntligen trycka mig tillbaka till betalningssidan, och då, hör och häpnad, råder tekniskt fel, med den underbara kommentaren "är denna information otydlig? vänd dig till kundtjänst." så var den rean över.

jag är ilsk som ett bi. och sjuk. och hatar reor. och har ont i halsen. och ångrar att jag skickade inbjudningar till mina nära och kära, eftersom det är alla dessa obehöriga som fyllt upp hemsidan. det är min övertygelse. nu ska jag gråta blod.

post london

jag var riktigt dålig på att shoppa i london. plåster och alvedon, halstabletter och öl. listan blev det inte så mycket av, trots att jag letade. köpte BH'n på Dorothy Perkins, men skippade väskan och klänningarna. hittade en underlig indien-affär som sålde skräp, så där köpte jag ett bälte och ett par örhängen i äkta guld för ett pund.

mer äkta än såhär blir det knappt. när jag går i dem så låter jag som en rudolf julbock. bling bling kling.


hann köpa de här skorna för £10, plåstra om skoskav och förebygga med compeed, ta på mig skorna och ha dem unde middagen (världens godaste mat för att vara i london, och söta servitriser, gott vin, bella italia), gå till tunnelbanan och i trappan gick översta remmen på vänsterskon sönder. tur att martin var med, så att han kunde springa tillbaka till vårt rum och hämta mina riktiga skor. min uppgift idag är att försöka sy ihop dem.

jag intalar mig att om jag haft dem på mig under lördagsnatten på the Coronet, så hade jag säkert trampat på glas och skurit sönder mina fötter. och det känns inte som en omöjlighet i efterhand heller. även om det inte blev sådär vansinnigt mycket dans, så var rörligheten ett faktum (när vi inte satt på balkongen och tittade på film), backstage-rummet var nog det smutsigaste och jag köpte bara ett glas vatten på hela kvällen.

såhär roligt hade vi det i alla fall.


på prtobello road hittade jag i alla fall en fantastisk affär full av saker som jag kände att jag behövde men inte hade råd med. roliga, fina, söta, praktiska och vansinniga saker. sådär som en affär ska vara. köpte värmeljushållare och försökte att inte tänka på att jag ville stanna och tillbringa resten av mitt liv just där i den butiken.


vi upplevde i alla fall regn och sol, tittade på stenar på natural history museum och såg bilar och nintendospel och robotar på natural science museum. drog med martin till harrod's matavdelning, innan vi flirtade med glädjeflickorna i soho. lunch med ola på nåt smörgåshak, jag gick vilse och fick ont i fötterna. avverkade oxford street, drack vin på james street, åt fusion platter och drack en pitcher long island ice tea på onanon (piccadilly). traditionella pubar i notting hill, rosa toalettpapper, alldeles för mycket bröd och skräpmat. det grova brödet i england är vitt.

att resa är hemskt omständigt. tog en taxi för £20 hem på lördagen (söndag morgon). orkade inte leta upp rätt bussar. checkade ut klockan elva am, söndag, efter fåtalet timmars sömn, och jag är trött trött trött, fortfarande.


laters.

london baby

På torsdag ska vi åka till London. Martin ska spela på nån klubb vid Elephant&Castle på lördagen, så vi kan kalla det 2½ dagar, en bakisdag och flera, långa kvällar. Eftersom vi reser budgetklass, känns det lockande att strunta i att äta under vistelsen och i stället försöka leva på smuts, avgaser och det klorberikade kranvattnet. Borde funka. Vi är ju bara där fyra nätter. Dessutom ingår frukost på hostelet, men det brukar inte vara så pålitligt, och med vår tur så är det väl ingenting näringsrikt över huvud taget.

Vi åker i alla fall utan pengar, men ifall jag skulle få lust att spendera, så råkar jag ha en aning om vad jag vill ha:

(klicka för att förstora)
grön klänning £40 m&s
spetsBH £10 dorothy perkins
hårklämmor £4 monsoon
armband £30 monsoon
tweedbälte £9,50 m&s
jacka £40 dorothy perkins
blommönstrad top £25 next
svartvit klänning £20 dorothy perkins
svart klänning £15 dorothy perkins
röd kuvertväska £6 dorothy perkins
röd kjol £12 dorothy perkins
guldslejf-skor £35 office
blå skor £50 office
rosa skor £30 office
röda loafers £15 barratts


men herregud, vem har kollat? jag vet ju inte ens om jag kommer att lyckas dra med mig martin längre än till notting hill market (runt hörnet från vårt hostel).


Är i alla fall väldigt glad att vi ska åka! Känns som om sommaren har varit olidligt lång, och alla andra har rest kors och tvärs, utom jag som fastnat i malmö hela sommaren. Avundsjuk? Lite. Bitter? Absolut.


För att ha en chans att handla ovanstående på listan, har jag försökt byta mitt missbruk av Tradera-handel, mot ett liknande missbruk av Tradera-försäljning. Gammal mobil, stereo, lite kläder och skor... Man får ju dessutom börja göra sig av med saker och inse att man bor i en etta utan nämnvärd garderob. Är så himla trött på att ha kläder i kassar överallt; i förrådet, på hyllor, under sängen och framför allt hemma hos mamma och pappa. Kan ju dessutom sluta spara på skor som inte passar (jag kommer inte att växa i dem, det är ju bara att inse), kläder som är för små (jo, visst, bra att ha motivation, men är det verkligen lönt att samla på ångest-plagg?) och framför allt alla saker som jag fått i present eller impulsköpt och aldrig använt, hur fina de än är. Och så säljer jag såklart fula saker också.

Problemet är bara att det är mycket, mycket roligare att köpa än att sälja. Det är bara så det är.




Det slog mig precis att jag lagt ner alldeles för lång tid på det här. Länkar hit och dit och klipp-och-klister-bilder. Som om Andri kommer att klicka sig igenom min shopping-upplevelse? Vem fan tror jag att jag är?

ilsk som en iller

de senaste veckorna har jag bedrivit martyr-agitation, och jag ber om ursäkt till de som har råkat ut för mina utbrott. MEN JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG över den hormonella stympning som kvinnor utsätts för. inte nog med att kvinnor, vilket är vanligare än man tror, får fel doser (fel sorter) utskrivna till sig, och går runt och tror att det är naturligt att kräkas och gråta om vartannat var fjärde vecka. dessutom ska så gott som alla gå upp de där preventivmedelskilona, som i dagens samhälle är helt oacceptabla, med den kvinnobild som råder. det dåliga självförtroendet över att ha en kropp som inte stämmer överens med paris hiltons, leder till försämrad självbild, minskad sexlust (för vem fan vill knulla med ett hormonellt fetto?), och ändå lägger tjejer ut över hundra spänn i månaden för att deras pojkvänner, jordens minoritet, ska kunna knulla oskyddade. herregud, det är fan värt att göra abort var åttonde vecka om man bara får må bra däremellan, och i slutändan blir det säkert billigare också. eller varför inte låta bli att knulla hela tiden, och så kan man väl vara lite smart och skydda sig. AAGGHHHHHHH.

nej, jag vet. jag överdriver. jag är bara så jävla trött på det. och jag blir ännu tröttare av att jag är lat och gillar att skylla på andra. och mest av allt gillar jag att skylla på män. män med pengar som väljer att stödja forskarmän för att bedriva forskning om allt annat än den där lilla petitessen som kallas preventivmedel. för de här hormonerna riktar sig ju ändå bara till 60% av befolkningen, och det är ju inte så mycket när hon bara får ta del av 1% av världens samlade förmögenhet och alltså inte är värd ett ruttet korvöre.

dagens ilska tillfaller den kliniska prövningen för rökare, som hade kunnat ge mig 6000 spänn i enkla fickpengar, om det inte var för det preventivmedel som jag förgiftar min kropp med. det du, martin. är sex värt 6000 spänn?



(nej, det är inte ditt fel heller. du är ju också feminist.)



en extra parantes: de hormoner som kvinnor stoppar i sig, förvandlas inte till väldoftande, fluffiga, rosa moln, som avdunstar och försvinner i ett fantastiskt ingenting. nej, de hamnar på tippen. i våra vattendrag. i naturen. jorden, gott folk, lider av pms.