london baby

På torsdag ska vi åka till London. Martin ska spela på nån klubb vid Elephant&Castle på lördagen, så vi kan kalla det 2½ dagar, en bakisdag och flera, långa kvällar. Eftersom vi reser budgetklass, känns det lockande att strunta i att äta under vistelsen och i stället försöka leva på smuts, avgaser och det klorberikade kranvattnet. Borde funka. Vi är ju bara där fyra nätter. Dessutom ingår frukost på hostelet, men det brukar inte vara så pålitligt, och med vår tur så är det väl ingenting näringsrikt över huvud taget.

Vi åker i alla fall utan pengar, men ifall jag skulle få lust att spendera, så råkar jag ha en aning om vad jag vill ha:

(klicka för att förstora)
grön klänning £40 m&s
spetsBH £10 dorothy perkins
hårklämmor £4 monsoon
armband £30 monsoon
tweedbälte £9,50 m&s
jacka £40 dorothy perkins
blommönstrad top £25 next
svartvit klänning £20 dorothy perkins
svart klänning £15 dorothy perkins
röd kuvertväska £6 dorothy perkins
röd kjol £12 dorothy perkins
guldslejf-skor £35 office
blå skor £50 office
rosa skor £30 office
röda loafers £15 barratts


men herregud, vem har kollat? jag vet ju inte ens om jag kommer att lyckas dra med mig martin längre än till notting hill market (runt hörnet från vårt hostel).


Är i alla fall väldigt glad att vi ska åka! Känns som om sommaren har varit olidligt lång, och alla andra har rest kors och tvärs, utom jag som fastnat i malmö hela sommaren. Avundsjuk? Lite. Bitter? Absolut.


För att ha en chans att handla ovanstående på listan, har jag försökt byta mitt missbruk av Tradera-handel, mot ett liknande missbruk av Tradera-försäljning. Gammal mobil, stereo, lite kläder och skor... Man får ju dessutom börja göra sig av med saker och inse att man bor i en etta utan nämnvärd garderob. Är så himla trött på att ha kläder i kassar överallt; i förrådet, på hyllor, under sängen och framför allt hemma hos mamma och pappa. Kan ju dessutom sluta spara på skor som inte passar (jag kommer inte att växa i dem, det är ju bara att inse), kläder som är för små (jo, visst, bra att ha motivation, men är det verkligen lönt att samla på ångest-plagg?) och framför allt alla saker som jag fått i present eller impulsköpt och aldrig använt, hur fina de än är. Och så säljer jag såklart fula saker också.

Problemet är bara att det är mycket, mycket roligare att köpa än att sälja. Det är bara så det är.




Det slog mig precis att jag lagt ner alldeles för lång tid på det här. Länkar hit och dit och klipp-och-klister-bilder. Som om Andri kommer att klicka sig igenom min shopping-upplevelse? Vem fan tror jag att jag är?