lägenhet. att bo i.

Jag och Martin var och tittade på en lägenhet i går. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att den var fin, och vi var sjukt imponerade av rummens storlek (och inbyggda garderober, gasspis, burspråk, parkettgolv och vackra väggar). Vi sa "javisst är vi intresserade!" varpå en töntig kille dök upp bakom ryggen på oss, och eftersom han var töntig lät han sin tjej säga "Det är han också!", syftandes på den töntige killen. Snart förstod jag att den här töntige killens tjej på något sätt kände killen som ville byta lägenhet med mig, och att det inte direkt var lönt att bråka med den töntige killen i och med dennes nyvunna auktoritet. Så jag och Martin var i stället sådär ödmjuka, trevliga och käcka som vi kan vara i rätt sällskap. (Och tro det eller ej, men jag gillade verkligen killen med lägenheten och hans inneboende. De var softa som tusan, och avslappnade och trevliga och hade det sådär härligt mysigt tillsammans.) Eftersom vi missade Gilmore Girls bestämde vi oss för att lämna lägenheten med stoltheten i behåll, och på vägen till Martins TV konstaterade vi att det nog var ganska kört.

Men det var det inte.


I morgon ska jag och min kille minsann åka ut i Östra hamnen och skriva papper med värden, och om allt går som det är tänkt, så går lägenhetsbytet igenom redan i slutet av mars.



Killen med lägenheten gillade nog oss också.