Jag gillar att tänka att jag någon dag kommer att vara en av de där starka, inte-så-unga-men-snygga, stolta och intelligenta kvinnor som tagit vara på sina liv och sin tid och därför, när de är i 40-års åldern, håller på med någonting de älskar, överlever på sin lön och hinner skriva några romaner på kvällarna. jag gillar att tänka, när jag ser dessa kvinnor på teve eller i tidningar, att jag har gott om tid på mig, och att det kommer att ordna sig (skynda långsamt och allt det där). framför alllt gillar jag att tänka att jag väljer förebilder som inte är ouppnåeliga, övermänskliga eller stenrika. det betyder att jag har fötterna på jorden och en nykter inställning till framtiden. så gillar jag att tänka i alla fall.
Det värsta är förmodligen att jag sällan tror på det där själv, att jag skulle kunna nå upp till den typen av levnadsharmoni med välfriserat huvud, dyra designerglasögon, en välfylld skogarderob, två rena och hela barn lugnt lekandes på köksgolvet medan jag svänger ihop en trerätters middag för mina närmsta vänner, som vi avnjuter med en årgångspinotage och intelllektuellt stimulerande samtalsämnen. jag tror inte riktigt på att det där är jag, hur mycket jag än skulle önska mig ett sådant liv. och kanske är det inte ens alla de yttre accessoarerna som lockar, utan sinnesfriden som liksom lyser ur dessa kvinnors ögon. känslan av att de har lyckats. att de är nöjda. jag har svårt att se mig själv i deras självsäkerhet. jag antar att det är därför jag gillar att underhålla mig med mindre säkra kvinnors spekulationer. i födelsedagspresent önskar jag mig sex & the city-boxen, så att jag kan frossa i ambivalens och tvetydigheter (och ögongodiset såklart). och ett par guldskor.
varför jag kom in på kvinnliga förebilder? jo, jag ramlade in på den fina blogggen letters to marc jacobs, och kom på att hon är något utav en idol för mig. cool, smart, snygg och ordnad. ge mig tjugo år bara, så får vi se sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar