fyra avsnitt sex and the city säsong 1 i sängen med färskpressad äppeljuice. mina senaste veckor har inte erbjudit tid för extravaganser, så idag har jag verkligen tagit tillvara på det faktum att jag måste vila innan mitt 15-timmar långa jobbpass (tre jobb - en dag/natt). varje morgon borde vara så.
desutom hade jag ett röstmeddelande på min ljudlösa mobil (den gamla, eftersom jag råkade lägga ner en öppen vattenflaska i min väska när jag var i skolan igår, som dödade min nya mobil). det var aron som hälsade att majvi nog kunde tänka sig att ge oss lägenheten till nästa månadsskifte. eftersom jag inte har en planritning, så ritade jag en i paint:
garderobens frågetecken betyder att vi faktiskt aldrig öppnade dörren och såg hur den såg ut, men en av tjejerna som var där ooohade och aaahade över den, så den är säkert bra. och burspråket är bra. och golven. och ytterdöörren får vi måla. och mmmmm, fin lägenhet. har spanat in badkar, och nya småbadkar på fötter går på 2700 spänn. ja, nåt ska man väl spendera sin lön på, så varför inte sitt välbefinnande?
den väldigt dåliga dagen följdes av en mycket bättre kväll och en bra dag, så det ska ändå bli kul med middag och dessutom spelade jag in ett bra blandband till mig själv. heja heja. idag ska jag läsa (sådär som jag tänker att jag ska göra varje dag) och sen ska jag åka till mobilia innan jobbet, och köpa mig ett par skor av guld. 
Riktigt jobbig dag. Förmodligen ett resultat av en jobbig helg, ett par jobbiga veckor, en jobbig månad, äsch, jag vet inte. Det känns som om jag inte vilat (sådär VILAT, som vuxna människor gör med en ELLE, en GT och fötterna uppslängda över soffryggen) sen i julas, och nu börjar jag bli trött på allvar. För många intensiva händelser som jag inte bearbetat, som begravning, lägenhetsfiasko, nytt jobb, Amsterdamkaos och vänners mentala ohälsa, och idag fick jag ett fult halsband i stället för de fina örhängena som jag beställt, och då blev jag sur och ledsen och sen orkade jag inte göra nåt mer. Så himla trött. På lördag fyller jag år, och i ett halvhjärtat försök att peppa upp mig själv har jag bjudit tio pers på middag, som jag inte har lust att laga, i Martins kollektivs lägenhet, som jag definitivt inte har lust att städa. Det bästa med lördagen är att Martin ska baka kaka och tända ljus i den som jag ska få blåsa ut, och så kan jag önska något (till exempel att jag vill vara fem år igen, snälla snälla, och slippa betala mina räkningar, jobba, plugga och planera och leka mamma åt andra).
I fredags fick jag i alla fall en tidig present:
och den är ju så fin och bra. tack Martin!
För att bli gladare beställde jag skor från H&M, och det funkade åtminstone i några minuter. Nästa steg är att diska, dricka kaffe och sätta på mig något snitsigt, så att jag över huvud taget orkar ta mig utanför dörren ikväll.
Jag gillar att tänka att jag någon dag kommer att vara en av de där starka, inte-så-unga-men-snygga, stolta och intelligenta kvinnor som tagit vara på sina liv och sin tid och därför, när de är i 40-års åldern, håller på med någonting de älskar, överlever på sin lön och hinner skriva några romaner på kvällarna. jag gillar att tänka, när jag ser dessa kvinnor på teve eller i tidningar, att jag har gott om tid på mig, och att det kommer att ordna sig (skynda långsamt och allt det där). framför alllt gillar jag att tänka att jag väljer förebilder som inte är ouppnåeliga, övermänskliga eller stenrika. det betyder att jag har fötterna på jorden och en nykter inställning till framtiden. så gillar jag att tänka i alla fall.
Det värsta är förmodligen att jag sällan tror på det där själv, att jag skulle kunna nå upp till den typen av levnadsharmoni med välfriserat huvud, dyra designerglasögon, en välfylld skogarderob, två rena och hela barn lugnt lekandes på köksgolvet medan jag svänger ihop en trerätters middag för mina närmsta vänner, som vi avnjuter med en årgångspinotage och intelllektuellt stimulerande samtalsämnen. jag tror inte riktigt på att det där är jag, hur mycket jag än skulle önska mig ett sådant liv. och kanske är det inte ens alla de yttre accessoarerna som lockar, utan sinnesfriden som liksom lyser ur dessa kvinnors ögon. känslan av att de har lyckats. att de är nöjda. jag har svårt att se mig själv i deras självsäkerhet. jag antar att det är därför jag gillar att underhålla mig med mindre säkra kvinnors spekulationer. i födelsedagspresent önskar jag mig sex & the city-boxen, så att jag kan frossa i ambivalens och tvetydigheter (och ögongodiset såklart). och ett par guldskor.
varför jag kom in på kvinnliga förebilder? jo, jag ramlade in på den fina blogggen letters to marc jacobs, och kom på att hon är något utav en idol för mig. cool, smart, snygg och ordnad. ge mig tjugo år bara, så får vi se sen.
