empty houses are lonely

Jag inser att jag är en riktigt lat stackare, när jag blir omåttligt stolt de dagar som jag presterar någonting. Förra torsdagen lämnade jag tillbaka några sena biblioteksböcker, kopierade och fick vidimerat mina betyg och skickade ansökningar inför hösten, och efter det ansåg jag mig förtjäna en gedigen semester.

Ibland slår det mig också att en del av de saker som jag inte reflekterar över som jobbiga, kanske hade varit det för andra. Som att leta lägenhet, och jaga värdar, fixa möten och tvingas tacka nej. Kanske borde jag utbilda mig till mäklarhora? Det har i alla fall varit mödan värd, för efter många turer så är äntligen ett datum och en tid satt med en trevlig värd, då kontrakt ska skrivas och nycklar överlämnas. Och min lägenhet lämnar jag över i Sallys kompetenta händer, övertygad om att hon inte kommer att överbelamra den med fula saker.


Första natten, efter att vi tittat på lägenheten, drömde jag mardrömmar om hur inbrottstjyvar kröp in genom fönsterna (markplan och lisa kommer egentligen inte särskilt bra överens), men när jag vaknade kallsvettig behövde jag bara återminnas det ljuvliga köket, diskmaskinen och tvättmaskinen, för att tryggt kunna somna om. Funderar på att skriva mitt paper i gotikkursen om drömmarnas breda spektra, från mardrömmar till drömmen om en ny diskmaskin. Undrar hur jag ska förankra diskmaskinen i gotiken?