jobb

januaridieter

egentligen fattar jag inte varför alla är så himla nojiga över bukfettet såhär efter julhelgen. ju mer jag tänker på det desto fler positiva aspekter kommer jag på med att ha en matbebis i magen.

man får äta för två. man får sitta på bussen. magen funkar som push up-BH. man kan skylla på foglossning och slippa delta i förnedrande aktiviteter. man får hänga i leksaksaffärer utan att känna sig creepy. människor tindrar med ögonen när de pratar med en. man slipper försöka se snygg ut hela tiden eftersom man ändå utstrålar en naturlig lyster. man får ha mjukisbyxor överallt hela tiden och när man är laktos- eller kolhydratssvullen är det bara att pösa loss och flytta fram nedkomstdatumet några månader.


ja, det enda negativa jag kan komma på är att man får fula blickar när man röker en cigg till sin draja och att raggningspotentialen förmodligen sjunker något.

...och så det där med hälsan då.

nästan tam katt

vi ligger i soffan. när jag är ensam har hon ingenting emot att hoppa upp och låta mig skeda henne. jag klappar och kelar, hon spinner. det är när de där hemska sakerna händer på TV:n, morden, knivhuggandet och våldtäkterna, som jag glömmer att hon inte är min och inte en del av mitt eget skinn. min hand fastnar och kurar ihop sig någonstans över hennes mage med fingrarna i den mjuka pälsen, och hon tittar på mig och undrar vem jag tror att hon egentligen är.

så glider hon ifrån mig, hoppar ner, lägger sig tillrätta i sin stol i stället. och jag kommer ihåg att hon är en vild. att hon är sin egen.

och det är därför hon alltid sätter sig och ser fåglarna flyga på naturprogrammen. hon är aldrig min på riktigt. bara sin.

top cat SE01E03

de där korta glimtarna av insikt

hittade en hårnål dold under en golvlist. funderade över om den var min eller kvarglömd av någon hantverkare. ALLTSÅ ÄR JAG INTE EN KÖNSSTEREOTYPT TÄNKANDE SEXIST sa jag, klappade mig själv på huvet och sa "duktig flicka".

coachen tipsar: att gå och fika

eftersom jag bara tänker på mitt eget bästa kommer här en uppmaning innan långhelgen:


efter alla år i restaurangbranschen har jag lärt mig att om det är något som finns i överflöd så är det enkronor (förr även 50-öringar, och avskaffandet kom som en skänk från ovan). att räkna enkronor vid dagens slut är ett slit, och jag önskar att jag var en höftare eller en det är inte så noga-re, men i stället vill jag redovisa varenda korvöre och spenderar därför åtskilliga värdefulla minuter om dagen med nävarna fulla av skrot.

min första önskan i denna tvåstegsuppmaning är inte att ni inte ska slänga fram jämna pengar när ni ska betala för er latte i morgon bitti, för jämna pengar är finemang, men rensa inte spargrisen för att sedan stå och räkna upp trettioåtta kronor i enkronor på bardisken. det är inte okej. lämna enkronorna på ICA som verkar behöva växel ofta, eller i välgörenhetsbössorna, om ni så himla gärna vill bi av med ert skrammel. ingen annan blir glad över de där högarna med mynt. det är inte kul att räkna dem vid betalning - och dessutom slutar det alltid med att man står där och tjafsar om att det är en krona för mycket eller för lite - och det är ingen som vill räkna dem när pengarna ska sättas in på kontot.

min andra vädjan gäller snålheten. eller förlåt - sparsamheten. kostar din läskeblask och din macka 47 kronor på fiket på hörnan, och det står en dricksskål på serveringsdisken, ge inte det stackars biträdet en femtiolapp och två kronor "för att göra det enkelt" för de där tre kronorna i dricksen är sjukt mycket enklare än att lämna tillbaka en femma, som det av någon anledning alltid råder brist på.



det var bara det jag ville säga. nu var det sagt.