coachen tipsar: att gå och fika

eftersom jag bara tänker på mitt eget bästa kommer här en uppmaning innan långhelgen:


efter alla år i restaurangbranschen har jag lärt mig att om det är något som finns i överflöd så är det enkronor (förr även 50-öringar, och avskaffandet kom som en skänk från ovan). att räkna enkronor vid dagens slut är ett slit, och jag önskar att jag var en höftare eller en det är inte så noga-re, men i stället vill jag redovisa varenda korvöre och spenderar därför åtskilliga värdefulla minuter om dagen med nävarna fulla av skrot.

min första önskan i denna tvåstegsuppmaning är inte att ni inte ska slänga fram jämna pengar när ni ska betala för er latte i morgon bitti, för jämna pengar är finemang, men rensa inte spargrisen för att sedan stå och räkna upp trettioåtta kronor i enkronor på bardisken. det är inte okej. lämna enkronorna på ICA som verkar behöva växel ofta, eller i välgörenhetsbössorna, om ni så himla gärna vill bi av med ert skrammel. ingen annan blir glad över de där högarna med mynt. det är inte kul att räkna dem vid betalning - och dessutom slutar det alltid med att man står där och tjafsar om att det är en krona för mycket eller för lite - och det är ingen som vill räkna dem när pengarna ska sättas in på kontot.

min andra vädjan gäller snålheten. eller förlåt - sparsamheten. kostar din läskeblask och din macka 47 kronor på fiket på hörnan, och det står en dricksskål på serveringsdisken, ge inte det stackars biträdet en femtiolapp och två kronor "för att göra det enkelt" för de där tre kronorna i dricksen är sjukt mycket enklare än att lämna tillbaka en femma, som det av någon anledning alltid råder brist på.



det var bara det jag ville säga. nu var det sagt.