kravallsemester

vi hade svårt att boka semester i år. jag var så himla nere och hängig och kände att jag kanske skulle vara tvungen att säga upp mig från jobbet för att allt var så hemskt, och då hade jag inte fått någon semester, och när jag väl bestämt mig för att ge arbetet en andra (tredje? fjärde?) chans, så visste vi inte vart vi ville. de där löjligt billiga resorna var sedan länge slutsålda och vi kunde inte enas om ifall vi mest behöver slappa på en strand eller se och göra saker. till slut föll valet på istanbul; europa och asien i ett gytter av gator, sevärdheter, kebaber, takterasser, sol och vatten och med stränder en bussresa bort. dagen efter utbröt demonstrationerna. hotellet vi bokat ligger ett kvarter från Taksim. gäster har kontaktat dem på facebook, förtvivlade över att inte kunna ta sig dit på grund av polisavspärrningar. hotellet har svarat hjälpligt, men verkar inte ha kunnat hjälpa gästerna med att hitta alternativt boende. självklart har vi bokat utan avbeställningsskydd.

redan från början var det knepigt. turkiet är inte ett givet resmål med dagens politiska klimat, men samtidigt är jag superexalterad över att få uppleva någonting nytt, som inte är en Berlin- eller London-weekend, eller en vecka på en spansk strand, utan något som man kanske till och med kommer ihåg i resten av livet. det är en märklig känsla att känna sympati för de tusentals människor som orkar och vågar sätta ner foten och protestera mot Erdogan och samtidigt oroa sig över att de kanske kommer att tvinga oss att byta till ett hotell i en annan stadsdel, och inte nog med det - vi kanske tvingas byta till ett hotell UTAN POOL, och ja, kanske till och med bli placerade på NÅGOT SLAGS HOSTEL! fy fabian. här spenderar man sina surt förvärvade slantar på en semester, och så drabbas man av möjligheten att det inte blir som man planerat för ett gäng turkar vill ha demokrati. jag skäms och hoppas att Edrogan avgår så att det är en firande stad som välkomnar oss om fem veckor.