det är väl märkligt ändå. man ska vara snygg, men inte prata om det, och helst så ska ingen veta om eller märka när undren sker. man ska inte visa när ögonbryn ansas eller kinder påmålas. det ska liksom bara hända. och deodoranten rollas på och parfymen duttas i smyg innan man går utanför dörren, för att man sedan ska vara så underbart naturligt fresh hela dagen. och kläderna. outfitten. ni vet, sådär charmigt och vimsigt ihoprafsat, så att det inte syns att linnet bytts fem gånger innan det blev just det, och att byxorna åkt på och av minst lika många gånger, för att inte tala om valet av örhängen och skor. de där två timmarna som det tog att planera klädseln, de är den hemliga tiden som man inte pratar om. istället så kan man rufsa till håret lite. "va? näe, jag sprang bara ur duschen imorse och tog vad som fanns framme." det bästa är när det är rea. man ska köpa kläder för så lite pengar som möjligt, men se ut som att man betalat mest. alltså lär man sig att undvika fällorna: den DÄR tröjan kommer ALLA att veta vad den kostade, så DEN ska man AKTA SIG FÖR. helst ska man såklart hålla sig till basplagg. svart. grått. vitt. och så kan man frossa i underkläder som ingen ser. eller köpa de där skorna som är nedsatta 10% men ändå hamnar på runt tusenlappen (och så får man hoppas intensivt att priset inte senare går ner).
låter jag vansinnigt fåfäng? kanske. jag är ju det. men jag tvivlar starkt på att jag är ensam när jag vandrar längs gångarna på h&m, där drivorna på golvet vittnar om hur horder av snåla, fåfänga passerat före mig.
jag tycker i alla fall om reor såklart, även om det slutar för mig liksom för alla andra: man köper de där plaggen som inte reas än, och sen får man bita sig i tungan när de säljs på 30% om ett par veckor. i bästa fall så kan man låtsas att man var först, vilket man i och för sig aldrig är.
nu ska jag fortsätta kolla på top model och fundera över ifall jag borde köpa en väst eller inte. jag, som alla andra.
I think we're just gonna to have to be
secretly in love with each other and
leave it at that.
snön tjock och täck-lik. nu, lite jädrar anamma, måste få någonting gjort!
julen och frostskadorna. idag är det sol.
jullovsledigheten har ännu inte tröttat ut mig - mina fingrar håller hemtamt i pennan, även om den är ny. men nej, jag skriver halvhjärtat och kort på min roman. mitt specialarbete har jag inte ens börjat tänka på, och dikterna är mest anteckningar mellan bläddrandet av tomas ekström och takeshi kitano-film. och det märks. samlar damm på alla pärmar och tänker på saker som att tvätta alla svarta kläder, tidigt på morgonen när jag kan, och spara de ljusa eftersom jag knappt har några. jag skriver listor. att göra. att minnas.
tandvärken - den ultimata julklappen. jag undrar om jag blev tjock av allt godis igår. kanske. alvedon och snaps, sen kan man tugga trots inflammation. tråkigt bara att behöva åka till tandläkaren på julafton. han var dessutom stressad. han hade lovat sin tjej att de skulle på juluppvaktningar. tre stycken innan hon blev halv tre.
det är jul.
kalle och chokladfabriken går på teve.
snart är det julrea.
jag borde skriva om hjalmar söderberg.
ska vi fika?
till andri: nu ska det bli andra bullar. lussebullar.
så trött. så mycket kaffe. så trött.
anstränger mig inte ens för att läsa idag, utan spenderar tiden vid datorn, väl medveten om att jag inte gör något vettigt.
åka buss. this is me:
så trött. så mycket kaffe. så trött.
julen. alla försöker fånga den och hålla fast den, men julen är inte konstant. julen är inte ätbar, inte någonting som går att vira runt halsen i december och ha som tyngd hela advent. julen är inte fast. julen är flyktig; julen är en doft av nejlika, en doft av barr. julen är händerna kupade runt ångande, rödblossande glögg och smaken av saffran i munnen. alla dessa ljusstakar i fönstren är bara dåliga kulisser, och vi fejkar ögontinder i snålblåst, julstormar och duggregn. genom decemberdiset vill vi egentligen inte se de svagt lysande elljusstakarnas fem glödlampor. bara varandra.
julen är att tro att gemenskap bara är möjlig i 24 dagar. julen är bara sekunder i magen, i bröstkorgen. julen går inte att konservera.
salsa ska få en röd rosett. jag ska såklart ägna timmar åt att slå in rätt presenter i rätt papper, med pärlor, band och glitter. då kan julen få vara tiden och färgen.
i år har jag druckit glögg tre gånger redan. det har nog aldrig hänt förr. jag har ätit olika sorters lussekatter och pepparkakor, och lyssnat på julskivor (mest på skoj, men stämningshöjande i alla fall), köpt tusen julklappar och har olika julfester inplanerade. som om jag tar det på allvar i år.
kanske är det bara det att jag har tid, lust och engagemang.
önskar snö till nyår. tack tomten.
det är december, och jag tar tillbaka allting jag sagt om att jag gillar vinter. jag tar tillbaka varje ord. vintern är inget annat än kall, otrevlig och missanpassad. det enda som är bra med vintern är att man får ta på sig hob-fötterna och stoppa in sig som en sill under täcket och se på skräpteve, alternativt spela super mario kart.
i vintern får man även inflammerade visdomständer som gör så ont att jag dör. penicillin, svullen kind, smärtstillande och jag ska bara jobba hela tiden.
i december ska man även handla saker till de som man tycker om. procentuellt sett så är det uppenbart att jag tycker mest om mig själv, och idag har jag således köpt julklappar till mig mig mig för över femhundra riksdaler. ähh. det är jag säkert värd. dessutom har jag gett min årliga donation till sos barnbyar, så jag får faktiskt lov att shoppa med någorlunda gott samvete.
en annan sak som man får göra med gott samvete när man har ont i sin tand, är att äta glass. så det så.
önskar att andri (nedan) haft en cigg på bilden. den saknas liksom.
