tomteblossen bränner av oss våra drömmar

julen. alla försöker fånga den och hålla fast den, men julen är inte konstant. julen är inte ätbar, inte någonting som går att vira runt halsen i december och ha som tyngd hela advent. julen är inte fast. julen är flyktig; julen är en doft av nejlika, en doft av barr. julen är händerna kupade runt ångande, rödblossande glögg och smaken av saffran i munnen. alla dessa ljusstakar i fönstren är bara dåliga kulisser, och vi fejkar ögontinder i snålblåst, julstormar och duggregn. genom decemberdiset vill vi egentligen inte se de svagt lysande elljusstakarnas fem glödlampor. bara varandra.

julen är att tro att gemenskap bara är möjlig i 24 dagar. julen är bara sekunder i magen, i bröstkorgen. julen går inte att konservera.





salsa ska få en röd rosett. jag ska såklart ägna timmar åt att slå in rätt presenter i rätt papper, med pärlor, band och glitter. då kan julen få vara tiden och färgen.




i år har jag druckit glögg tre gånger redan. det har nog aldrig hänt förr. jag har ätit olika sorters lussekatter och pepparkakor, och lyssnat på julskivor (mest på skoj, men stämningshöjande i alla fall), köpt tusen julklappar och har olika julfester inplanerade. som om jag tar det på allvar i år.

kanske är det bara det att jag har tid, lust och engagemang.



önskar snö till nyår. tack tomten.