bollfransar i guld vs prostitution och undergång

filmmorgon med or:

mycket bra film om hur ond världen är.


(min värld är god som kräm med mjölk.)

salsa bygger bo.

på onsdag ska jag skriva kontrakt.
min port är den som inte är med på bilden. till höger. jag är den på motorcykeln.

salsa the dog, på väg ut.

12:33


lisa blunck, studentskan, befinner sig i en prekär situation. på två dagar har jag fått se på inte mindre än två lägenheter, varav båda är förstahandskontrakt och i nivå med min budget. den ena är den omtalade lyan på själbodegatan, hörnan mot djäknegatan, och den andra är en liten etta på smedjegatan, i långhusen vid tandläkarhögskolan. båda har badrum med dusch. båda har minimala kök (den vid st petri ka har ett kök i garderobsformat, MEN med ugn, vilket den andra saknar), båda saknar välbehövda garderober, men båda är såklart alldeles underbara. efter moget övervägande har jag i alla fall bestämt mig för att satsa på djäknegatan, inte bara för att statoil över gatan har öppet dygnet runt eller för att centralen och panora är på krypavstånd, utan framför allt eftersom den, trots sin avlånga planlösning, känns större. i den lägenheten kan jag ha besök utan att tvinga min gäst att sitta i sängen, alternativt på en krok på väggen.

mycket märklig känsla, att kunna välja mellan två lägenheter, som båda är i fint skick, efter att i flera månader inte kunnat få tag på ens ett skankigt andrahandskontrakt. det bästa med min situation är att mina kära föräldrar är bundis med båda fastighetsvärdarna, så på sätt och vis räknar jag med att inte ha någon konkurrens.


efter att ha tittat på lägenheten idag (smedjeg 20), bestämde jag mig sådledes för att inga på den andra, och sven bad mig att återkomma efter klockan två. VARFÖR HÅLLER DU MIG PÅ HALSTER, SVEN? och frågan är - borde jag ringa olle och tacka nej till den andra, innan jag fått besked om den första?


bara för att min lägenhet befinner sig inom räckhåll, har jag idag bestämt mig för att skolka från skolan i väntan på att klockan ska slå 14.00, och fika med andri istället.

än klappar hjärtat med friska tag (slag?)

Nu har jag äntligen fått lämna min studieförsäkran. Jag vet att det är svåra tider som väntar. Efter att inte ha haft ett öre på så länge, så kommer det plötsligt att ramla in två utbetalningar samtidigt, och jag vet (jag vet) att jag kommer att behöva köpa tusen saker för att tillfredsställa mina åsidosatta materiella behov. En handväska. Jag vet att jag behöver en handväska. Ett par jeans. Och den där fina kjolen. Och så ska ju jag och Martin åka till IKEA, för att det är roligt och för att jag har en lista med tusen saker som jag behöver till mitt hem. (Jag äger till exempel bara shotglas, martiniglas och kaffekoppar. Inga dricksglas eller ens vinglas. Skamligt.) Och jag behöver ju Belle&Sebastians nya skiva, och idag sitter Viktor i telefonkön och beställer Morrissey-biljetter till sitt jobb och till mig (I do like being around those citymen). Ja. Lätt fånget lätt förgånget som man säger. Men jag lovar att jag, i egenskap av Gud i min egen kyrka, ska försöka den här gången, att spara pengar inför framtidens knapra dagar. Jag svär.

Men jag gillar verkligen CSN. Löv!



I morgon är det
Eftersom varje dag i mitt liv är som en hjärtligt trevlig alla hjärtans dag, så vet jag inte hur denna speciella högtids ska firas. Kanske ska baka något hjärtformat? Se på High Fidelity och gråta en skvätt. Dansa tryckare på taket med en ros i käften? Vad vet jag... Ska dessutom på Soltjenitsyn-föreläsning mellan tre och fem, och kommer således inte att vara i stan förrän sju. Å andra sidan: vad är lite tröttiögat i jämförelse med sankt valentin?



Måndagar som är trötta är egentligen bara till för två saker: att upptäcka att boken som man verkligen behöver låna idag är utlånad från biblioteket, och att lyssna på vapnet.

Man kan också skratta åt Min Gitarr:

bär min gitarr
skolan är slut och jag går pressgatan fram
jag vill att du
ska förstå att jag gör nåt med all min tid
när jag är själv
du förstår nog att det blir ganska lång tid
för mig så finns det äckligt mycket tid

ett tomt fodral
för ingen frågar nånsin mig om min gitarr som är så tung
den ger mig blåsor å den plågar mig
påminner mig om att jag aldrig har gjort rätt för mig
att jag aldrig lärt mig spela på den

och du säger att drejer säger
gitarren är en sliten mansrelik
en symbol för patriarkatets förtryck
och jag säger ingenting jag tittar ner

jag säger ingenting jag tittar ner
hur den vilar tungt och vasst på mina ben
och hur fodralet matchar mina byxor fel



loveli! så himla fint. Man kan ju också läsa deras blogg här på blogspot. mest av allt gillar jag förstås vapnet för att snubben är min mans namne.

min gitarr

jag håller på med illegal musikspridning. bränner skivor till storasyster i sydafrika, dels med svenska hits som hon missat (vapnet, le sport, tta, suburban kids) och några skivor med sådant som hon behöver i sin samling (stuart staples, cocorosie). mitt i den svenska samlingen var jag förvisso tvungen att smyga in en gammal britt. inte enbart på grund av att detta är världens snajdigaste skivomslag:


denna morgon har jag även fördjupat mig i bloggläsningens fröjder, med favorisering på den här, där man för övrigt hittar den bästa pingvinen någonsin. och så är jag sådär pubertalt avundsjuk på den där talangen som somliga tycks ha - att kunne bahandla triviala ämnen på ett intressant vis. så att man med inlevelse kan le, skratta och känna empati när man läser. när jag var yngre hade jag känsla i det jag skrev. nu känner jag mig som en vandrande pinne över tangenterna. spretig liksom. utan blodomlopp. det är då jag faller tillbaka på haikus. dåliga sådana.


om allt vill sig väl så kan jag flytta 1:a maj. känns som en evighet, men å andra sidan har jag väntat i snart åtta månader utan några större problem, så två till borde väl knappast betyda så hemskt mycket.

här ska jag bo.

i väntan på att lägenheterna ska bli lediga, söker jag vidare, men andrahandskontrakt känns inte det minsta lockande om jag ska vara ärlig. jag har haft min beskärda del vid det här laget. ska man bo själv kan man lika gärna göra det ordentligt.


nu: skola
ikväll: adrian på Metro
imorgon: ledig dag
imorgon kväll: middag på Soir Rasoir
lördag: vara vän

honey child what can I do

island gör sig bra på bild.

Onsdag, och alltså ska jag åter igen ringa upp surtanten på Stadsbostäder. Förmodligen kommer hon inte att hjälpa mig den här gången heller. Face it. Jag är ingen önskvärd kandidat. Det är ingen som vill hyra ut till en (gud, jag måste tänka efter för att komma ihåg hur gammal jag är!) ung student. Unga studenter betalar inte sina räkningar, och så festar de hela nätterna. Om tanten på Stadsbostäder bara visste att jag brukar se På Spåret och lösa korsord på lördagkvällar, så kanske hon hade sett på saken annorlunda. I Sydsvenskan idag står det om hur 17 800 personer var hemlösa i Sverige förra året. Jag räknas till dem, då jag faller under kategorin som bor tillfälligt inneboende hos vän eller anhörig. Tillfälligt kan bli länge i Malmö. Tacksam att jag inte tillhör de 400 som sover på gatorna. De är hårda.

Lyssnar på Laleh, bostadsansökan.



Onsdag, och alltså måste jag även göra slutändringarna på mitt arbete och skicka över det till Sigurd. Han är tydligen snabb som blixten (sigurd lightning) på att rätta och ge omdöme, så förhoppningsvis får jag reda på betyget i veckan. Tentaresultaten borde också sättas upp innan helgen. Jag bävar. Om det inte vore för de tidigare oväntat goda resultaten, så hade denna tentan inte spelat särskilt stor roll, men nu när ett VG ligger inom fingertoppsräckhåll, så känns det fånigt att inte sätta tentan. Onsdag, och jag ska också städa i ordning mitt kaosrum. Jag undrar om det är den ständigt förestående flytten som gör att jag är så dålig på att hålla i ordning. Eller så har jag helt enkelt för mycket grejor i förhållande till min tilldelade yta. Idag ska jag slänga saker. Jag inbillar mig att jag är redo nu, och har tränat upp mig i helgen, då jag hjälpte till med flyttstädningen av Martins lägenhet. Det intensiva skrubbandet av väggar och tak, gör att allting runt omkring betraktas med smutssensor. Jag vill inte ens vistas i röran här, efter att ha kunnat slicka toalettstolen där borta. Eller, nästan i alla fall. Om jag inte var så rädd för klorinet.


Beskrivning: Papperslapp.
Plats: Triangeln, Malmö.
Datum: 9 mars 2005.
Någon samlar på upphittade saker, och visar upp dem på den här sidan. Där finns bland annat ett upphittat polaroidfoto, föreställande en till synes död kvinna. Läbbigt tycker jag.




Isobel Campbell har gjort en skiva med Mark Lanegan. Den heter Ballad of Broken Seas. Det är fint. Kanske mest Mark Lanegans röst. Isobel gör mig mest nostalgisk och får mig att längta tillbaka till tiden före musiken. Tiden innan jag tyckte mig ha avverkat det som är bra. Innan jag tröttnade på att leta. Jag tror att jag skyller på internettet. Jag har blivit för lat, och laddar ner några låtar här och där, istället för att göra som förr: intensivbläddra igenom musikpressen (pop, groove, bibel, uncut, q, sonic, ja, till och med nöjesguiden) och faktiskt gå och KÖPA de skiver jag var intresserad av, vilket förvisso resulterade i en del katastrofinköp, men också i kärleken som uppstår vid ett första genombläddrande i ett rykande nytt skivkonvolut. Nu trycker jag på några knappar, och är relativt oengagerad då jag inser att skivan verkar bra. Kanske mest oengagerad eftersom jag redan äger den. Osynligt. Inuti datorn. Äger den innan jag ens bestämt mig för om den är bra eller inte. För säkerhets skull. Ballad of Broken Seas påminner om El Musico. Fast inte särskilt svenskt, och inte lika mycket cabaret. Låten "Ramblin' Man" har snygga ljud av pisksnärtar.

Hittade även Isobels version av Bang bang, my baby shot me down, men ärligt talat, hennes röst kan inte lyfta en sång som Nancy Sinatras. Och apropå Sinatra och covers, så måste de som inte hört den än, tanka ner Nancys underbara version av Morrisseys Let Me Kiss You. Absolutely brilliant!

Och Isobel, leder såklart till Belle and Sebastian och låten Mornington Crecsent, som etablerar B&S som ett av de mest pålitliga banden under de senaste decennierna. Jag är så nöjd. The Life Pursuit kommer att sitta fint bredvid de andra. Släpps den 6:e.



Apropå fina skivor som står vackert bredvid sina kompisar, så har jag en man i mitt liv som köper skivor till mig i hemliga överraskningspresenter. Jag gillar överraskningspresenter. Särskilt skivor. Särskilt från honom. I förrgår fick jag:

Den kan ni lyssna på här.

minst lika bra som vapnet! min nya fascination för svensk populärmusik har tagit mig med storm. nu saknas bara ett par cheap monday-jeans.




dagens "jag gör bort mig":
Upptäckte först nu att Blogger har knappar man kan använda för att lägga in länkar och bilder. Jag är så sanslöst långsam. Jag har hela tiden skrivit i HTML.