island gör sig bra på bild.
Onsdag, och alltså ska jag åter igen ringa upp surtanten på Stadsbostäder. Förmodligen kommer hon inte att hjälpa mig den här gången heller. Face it. Jag är ingen önskvärd kandidat. Det är ingen som vill hyra ut till en (gud, jag måste tänka efter för att komma ihåg hur gammal jag är!) ung student. Unga studenter betalar inte sina räkningar, och så festar de hela nätterna. Om tanten på Stadsbostäder bara visste att jag brukar se På Spåret och lösa korsord på lördagkvällar, så kanske hon hade sett på saken annorlunda. I Sydsvenskan idag står det om hur 17 800 personer var hemlösa i Sverige förra året. Jag räknas till dem, då jag faller under kategorin som bor tillfälligt inneboende hos vän eller anhörig. Tillfälligt kan bli länge i Malmö. Tacksam att jag inte tillhör de 400 som sover på gatorna. De är hårda.
Lyssnar på Laleh, bostadsansökan.
Onsdag, och alltså måste jag även göra slutändringarna på mitt arbete och skicka över det till Sigurd. Han är tydligen snabb som blixten (sigurd lightning) på att rätta och ge omdöme, så förhoppningsvis får jag reda på betyget i veckan. Tentaresultaten borde också sättas upp innan helgen. Jag bävar. Om det inte vore för de tidigare oväntat goda resultaten, så hade denna tentan inte spelat särskilt stor roll, men nu när ett VG ligger inom fingertoppsräckhåll, så känns det fånigt att inte sätta tentan. Onsdag, och jag ska också städa i ordning mitt kaosrum. Jag undrar om det är den ständigt förestående flytten som gör att jag är så dålig på att hålla i ordning. Eller så har jag helt enkelt för mycket grejor i förhållande till min tilldelade yta. Idag ska jag slänga saker. Jag inbillar mig att jag är redo nu, och har tränat upp mig i helgen, då jag hjälpte till med flyttstädningen av Martins lägenhet. Det intensiva skrubbandet av väggar och tak, gör att allting runt omkring betraktas med smutssensor. Jag vill inte ens vistas i röran här, efter att ha kunnat slicka toalettstolen där borta. Eller, nästan i alla fall. Om jag inte var så rädd för klorinet.
Beskrivning: Papperslapp.
Plats: Triangeln, Malmö.
Datum: 9 mars 2005.
Någon samlar på upphittade saker, och visar upp dem på den här sidan. Där finns bland annat ett upphittat polaroidfoto, föreställande en till synes död kvinna. Läbbigt tycker jag.
Isobel Campbell har gjort en skiva med Mark Lanegan. Den heter Ballad of Broken Seas. Det är fint. Kanske mest Mark Lanegans röst. Isobel gör mig mest nostalgisk och får mig att längta tillbaka till tiden före musiken. Tiden innan jag tyckte mig ha avverkat det som är bra. Innan jag tröttnade på att leta. Jag tror att jag skyller på internettet. Jag har blivit för lat, och laddar ner några låtar här och där, istället för att göra som förr: intensivbläddra igenom musikpressen (pop, groove, bibel, uncut, q, sonic, ja, till och med nöjesguiden) och faktiskt gå och KÖPA de skiver jag var intresserad av, vilket förvisso resulterade i en del katastrofinköp, men också i kärleken som uppstår vid ett första genombläddrande i ett rykande nytt skivkonvolut. Nu trycker jag på några knappar, och är relativt oengagerad då jag inser att skivan verkar bra. Kanske mest oengagerad eftersom jag redan äger den. Osynligt. Inuti datorn. Äger den innan jag ens bestämt mig för om den är bra eller inte. För säkerhets skull. Ballad of Broken Seas påminner om El Musico. Fast inte särskilt svenskt, och inte lika mycket cabaret. Låten "Ramblin' Man" har snygga ljud av pisksnärtar.
Hittade även Isobels version av Bang bang, my baby shot me down, men ärligt talat, hennes röst kan inte lyfta en sång som Nancy Sinatras. Och apropå Sinatra och covers, så måste de som inte hört den än, tanka ner Nancys underbara version av Morrisseys Let Me Kiss You. Absolutely brilliant!
Och Isobel, leder såklart till Belle and Sebastian och låten Mornington Crecsent, som etablerar B&S som ett av de mest pålitliga banden under de senaste decennierna. Jag är så nöjd. The Life Pursuit kommer att sitta fint bredvid de andra. Släpps den 6:e.
Apropå fina skivor som står vackert bredvid sina kompisar, så har jag en man i mitt liv som köper skivor till mig i hemliga överraskningspresenter. Jag gillar överraskningspresenter. Särskilt skivor. Särskilt från honom. I förrgår fick jag:
Den kan ni lyssna på här.
minst lika bra som vapnet! min nya fascination för svensk populärmusik har tagit mig med storm. nu saknas bara ett par cheap monday-jeans.
dagens "jag gör bort mig":
Upptäckte först nu att Blogger har knappar man kan använda för att lägga in länkar och bilder. Jag är så sanslöst långsam. Jag har hela tiden skrivit i HTML.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar