igår härjade Ernst på TV och Martin satt bredvid mig i soffan och suckade över vår otillräcklighet. vem orkar? undrade han. man får ju prestationsångest!
jag lugnade honom med att vi är sådana som ger andra prestationsångest. vem mer börjar med glögg i september, bakar lussekatter, gör granriskärve klädd i kulor, bakar pepparkakor, gör kola, wienernougat, tusen sorters julchoklad, har julstjärna och adventsljusstakar, bränner av de fyra ljusen i tid och är noga med sifferljuset, har ett helt bibliotek av julskivor (ja, riktiga - inte mp3), en minigran i fönstret, julduk på bordet, julduk till kattmatsskålarna, julkulor i palmen, blommande amaryllis, nejlikor i apelsiner, en enorm julgran klädd i bland annat hemmålade julgransdekorationer, blinkande gran kopplad i datorns USB-port, porslinstomtar och tomteljus och julskum så det sprutar ur öronen.
jag tror att vi kan slappna av.
men ett bakbord tänker jag fan aldrig bygga.
2 kommentarer:
Helt rätt! Åt helvete med Ernst bakbord.
I övrigt så har jag, inte bakat, inte ställt upp stakar, dukar eller tomtar. Har ingen gran, ingen julbelysning på huset och ingen knäck i kylen.
Ni behöver inte hä ångest tycker jag.
Men det behöver inte jag heller!
För på julafton blir det bubbel till Kalle Anka, Jansson till middag, sill till lunch och laxtoast till frukost.
Och det är väl ändå vad julen handlar om....egentligen.
ja, precis! det är ju ändå det som är viktigt. Kalle ankas jul blir aldrig lika kul som med bubbel. kommer att sakna er!
Skicka en kommentar