det kan vara så att vi precis bokade in en semester till de lilahåriga pensionärernas, bekvämlighetskaggade golfarnas och avslappningens högborg Torrevieja. en hel vecka med min mamma, min pappa, salt medelhav och spansk mat. jag vet inte vilken känsla som är bäst: förväntningarna när biljetter är bokade och man går in i ett vänteläge, eller den när man börjat kolla flygpriser och ledighetsdagar och är helt skitnödig av nervositet att det inte ska gå att lösa; att vi inte ska få semester samtidigt eller att beskeden ska dröja så länge att biljettpriserna svävat iväg och det är kört (jo, det har hänt lite för ofta).
nu ska jag längta ihjäl mig i två månader. nån som vill passa katten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar