och så dog ännu en blogg

det var en gång en liten man. han såg inte ut som en man så som vi föreställer oss att män ser ut, utan snarare så som vi föreställer oss att en blogg skulle se ut om en blogg fanns i fysisk form, IRL. denna lilla man (som såg ut som en blogg) var mycket lycklig där han levde i sin ensamhet med bara sifferkombinationer och mörker som sitt enda sällskap. hans livsuppgift var att finnas och bli sedd av den som råkade vilja se honom, obetydlig som han var. det gjorde honom lycklig, detta att vara för andra när de valde att behöva honom, och han log i sin lilla mörka tillvaro medan siffrorna flimrade förbi i allt det svarta.

så som alla andra sagor av 2000-talet så har också denna ett ödesdigert slut. en dag när den lilla mannen som bäst gjorde absolut ingenting och tiden bara gick på som vanligt, så frågade en Fredrik: Vem läser egentligen en blogg? eftersom svaret på denna, livets fråga, är: Ingen, så dog mannen ögonblickligen, och han liksom alla andra små bloggliknande män, förvisades till endast utrymme.


av detta kan man lära:

en blogg är en liten man som liksom alla andra små män skapats av en kvinna, och bloggar (liksom män) tar skada av att ignoreras.