det är som poesi. att rada upp lögnerna prydligt efter varandra. först intresseväckande (exhilarating, darling!) och inlindande, de käcka utropen och undvikandet av fallgroparna. krockkudden av överslätanden, min sonett av korrektheter, balanserandet på sidan: rubricering, avstånd, formellt kyligt och sedan: som en smäll! det gnistrande pärlhalsbandet av saker som man påstår sig vara, påstår sig klara, påstår sig kunna! (curriculum vitae, ditt namn som rosvatten i droppar på mitt ark!) jag har bestigit detta, mitt everest, och med sju sökta jobb ska väl arbetsförmedlingens fradgande käftar inte slutas kring min arma nacke än på ett tag!
sedan ska jag bara vänta med andan i halsgropen, och hoppas att ingen vill ha mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar