jag var Ofelia och dog innan du föddes

moa eriksson har en blogg på blogspot. hon heter ces pitets riens och jag vet inte vad det betyder. jag har en mycket stark hatkärlek för allt hon gör. fattar inte varför en dryg jävla stockholmspatriot inte håller sig i 08-regionen, och ibland sätter jag i halsen av hennes nedvärderande attityd mot de som inte, som hon, tror sig leva för musiken. jag menar, musik är bra och allt, men att vara stolt över att man känner till morrissey känns inte okej. så samtidigt som hon irriterar mig, denna blonda surdivsvarelse, så får hon ibland till det klockrent. och jag ler. och tänker att det är bra att hon finns och sätter de jävlarna på plats.

det är lite som med ebba von sydow. shoot us all.


nej, jag är inte avundsjuk på någon av dem!




bra dag, sol dag, vind dag, skol dag, spel dag, sko dag, regn dag, snäll dag.

Imorgon ska du fånga snöflingor i din hand

kommer på mig själv med att bara läsa sådant i tidningen som roar mig. jag bläddrar förbi de som blev mördade inatt. jag bläddrar förbi de som svalt, de som bombades, de som bombade sig själva. jag bläddrar förbi bilderna av utmärglade ansikten. jag läser däremot notisen om mannen som jagade ett ungdomsgäng med yxa. ingen skadades. han hävdar att han inte använde yxan på något aggressivt sätt. sådant roar mig. i mitt selektiva tidningsläsande handlar tillvaron om att inte må dåligt. för allt i världen, jag orkar inte må dåligt! stäng av döden, stäng av liklukten som osar fram genom trycksvärtan, stäng av alla dokumentärer, all realism. jag vill helst bara läsa bokrecensionerna. och kanske några skivrecensioner och vitsiga krönikor. nemi. lagom verkligt.


morgon. kaffe. nä, jag tänker inte börja dagen med att sörja. på rasten i skolan kan jag däremot känna mig korkad i min okunskap om världens elende, men då ska jag trösta mig med att jag mår bra.

jag är en tandborste tandborste här kommer jag

igår som en fest och det kändes som höst. cigaretter i mimmis fönster, ett glas vin och vi var inte fina flickor för fem öre. bröst, vi gick för sent och jag hatade att jag tagit fel skor. korridorsfest, stökigt och rökigt. gav en ask Vanessa, choklad i porrförpackning. gamla vänner. saknade. öl på golvet och en känsla av rules of attraction-baklängeshet. vackra rörelser. jag försökte gnugga fast en tuggummitatuering på min handrygg, men fäste den istället på pappret. mimmis var orange och sa get out, eller nåt sånt. låsta dörrar och prat om kyssar, buss och promenad och jag fick en historia berättad från början till slut. slutar sällan sanningsenligt. crushdiskodumhet, hejande och kramande och velande och köande och introduktionen av fernet, mimmis lilla lycka. kostym, jag såg aldrig skorna, mina converse är inte converse och skavde mot hälarna när jag dansade. erotikdöden, jag stod lutad och det var sex i musiken. en killa trodde att jag skulle ligga med honom bara för att vi båda gillar belle & sebastian. undrar hur många man skulle behöva ligga med för att alla fans skulle sammanlänkade genom one night stands? han vaktade när jag kissade och sen lämnade jag honom på ett dansgolv. som vanligt är det dessa lämnande av fullt normaltrevliga män som ger mig ångest. lillasyster i för mycket urringning, jag mådde inte bra. fattar inte varför alla bara vill ligga hela tiden. mådde sämre. träffade för många. hejade för mycket, hur är det? tack bra, själv? det var efterfestprat, jag sprang över gatan och ringde en taxi. hem, somnade på soffan med alla kläder på. klockan var helv sex.


idag har vi haft släktkalas i trädgården och stella har gått runt från famn till famn som en liten hoe. jag var bakisstillastående i huvudet, mådde illa av all äppelpaj, drack för mycket kaffe och kunde inte föra en konversation. skönt att hålla barnet och kunna prata med någon vettig. hon blev inte glad förrän alla gått hem. inte jag heller.


egentligen tycker jag om släkten.


mår fortfarande illa.


ska nog till retro ikväll. make an appearance. måste äta något vettigt och sedan inte dränka någonting levande i öl. imorgon imagenes del sur, jobbet, jag har inga nycklar och får inte tag i simona. kisses.

bright eyes säger all of the trurh

It is not the past few days that have made me feel this way
And it is not the tiny marks of doubt that cover everything I see
It is just the way she looks at me with a love so complete
That I have never seen
And from this grows a strong, undying guilt
The feeling of regret for things I never felt
But oh, I wanted to change and become what she needs
I know what she needs, what I can never be




hur jag än gör är jag alltid sen. sen överallt.

It’s not that it’s bad…it’s not that it’s death

...It’s just on the tip of your tongue, and you're so silent...




jag förstår mig inte på människor.

jag förstår mig inte på hur de tänker, hur de fungerar.




jag förstår inte glädjen i att vara full och hitta på sattyg för att jävlas med barpersonalen, det meningslösa provoceradet åtföljt av det utvecklingsstörda leendet. jag förstår mig inte på människor som selektivt väljer att hälsa enbart vid valda tillfällen, som ute när de tror att det finns en chans att få till det. jag förstår mig inte på hej-det-var-alldeles-för-länge-sen-vi-sågs-nu-ska-vi-prata-grejen när personen i fråga sedan spenderar resten av kvällen någon annanstans. jag förstår mig inte på människor som är nöjda. jag förstår mig inte på människor som spyr ut sitt missnöje på alla andra (låt mig inkludera mig själv i den kategorin - jag förstår mig absolut inte på mig själv), och framför allt så förstår jag mig inte på människor som försöker peka ut andras brister genom att poängtera hur bra andra är i jämförelse.

det bästa med att inte förstå andra människor är att man förstår individualitetens vikt. jag förstår att ingen är som jag, och kanske förstår ingen mig heller. (och kanske har jag svart hår och kajalblick, rakbladsärr och basker.) jag förstår att de kan dra åt helvete, alla de där som bara gör mig arg, och att jag kan välja vem jag ska träffa, med vem jag ska prata och alla nöjda, välartade, pryda fittor kan sitta hemma och fira att de är så bra, så kan jag försöka leva istället.



jobbade inatt, svettades från nackgropen, pannluggen, magen och svanken, så att byxorna klibbades fast runt benen och det droppade från näsan. glas över hela golvet, jag var blixten, lysande snabb. ölöppnararmen var i sitt esse och sista kvarten fick jag dansa.


det gick vilt till i fredags.


nu ska jag älska världen och dricka kaffe.

and the dogs

nu är lisa full. nu visar efterfestvärden en trasig jacka. jag säger:
glöm det och behåll den.

jag vet att jag behållt tusen saker. jag vet att jag behållt tusen ord.

nu har jag druckit öl. fleral. och är på efterfest. det är fint. min vän andri från förr är hemma och är malmöit och det är så bra så bra. trots alla människor som försvinner, alltid, då är andri alltid kvar. som den isländska sonen som är min. nu är det mest radiohead. och jag har ytterst manliogt ståfräs på alla armar och alla ben. jag vinner jämt.


jag älskar mitt liv efter några öl och i rätt filosofiska sällskap.


han, andri, har mer bekymmer än jag, alltså är jag kung.

piss.

make me a beast half as brave

jag borde sova när det är natt.
jag borde helga min herre skaparen.




det var varmt i baren och idag är det tre år sedan huset föll. hästsvans i svettgropen i nacken och håret var bakfullt och jag var sliten i ögonen och i lederna. jag tänkte i banor som aldrig blev nerskrivna, och när klockan blev tre och några gick och jag stod och putsade någonting så ringde telefonen och jag förundrades återigen över hur mycket som händer i världen trots att jag inte är där. när man pratar om romantider, så använbder man begretppet paus. det är inte så att man fryser som på en video, men man kan liksom fokusera på enskilda detaljer en stund innan man återupptar handlingen. så skulle jag vilja göra med mitt liv. skulle man inte bli visare då?


ska sova. ska sova nu. ska sova om en stund. så fort det känns som natt i magen.


you can't get here fast enough.

one day I'll be on time

folk har så höga ambitioner! nej, jag vill inte åka till berlin. jag vill inte dansa i madrid. jag vill inte röka knark i buenos aires eller ligga med äventyrsresande i manila. jag vill inte ens åka till köpenhamn för att dricka öl. jag trivs bra med att läsa om narratologiska finesser och fokaliseringen i kejsarn av portugallien. jag gillar det. det är på pappret och det finns bara en sanning, och det är en sanning som någon annan har kommit på för att jag ska slippa tänka så mycket. jag gillar att åka till kristianstad med mina böcker. jag gillar att högskolan ser ut som auschwitz. jag gillar att det är dött och dammigt och blåsigt och att kaninerna utanför verkar mer levande än personalen. det passar mig bra. och när jag kommer tillbaka till min stad klockan åtta på kvällen, så gör det mig ingenting att det redan är mörkt och att ingen vill göra något kul. det gör inget. det betyder bara att jag kan åka ettan hem till hyllie, bläddra i min lyrikanalys och kanske lyssna på något riktigt tragiskt. som snow patrol, keane eller the album leaf. jag behöver ingenting mer än så. jo, kanske ett avsnitt frasier, som jag kan stirra på i en halvtimme utan att skratta eller ens le, men som får min hjärna att känna sig som om den sitter i någons huvud och inte är på drift. och sedan gör det ingenting att det är natt. då kan jag gå och lägga mig i min lillasysters säng och somna med lampan tänd. det gör ingenting. det klär mig på något sätt. och när jag vaknar är jag pigg och utvilad och fullkomligt lycklig.


om någon bara hade kunnat ge mig 900000:-, för jag har hittat min lägenhet!