one day I'll be on time

folk har så höga ambitioner! nej, jag vill inte åka till berlin. jag vill inte dansa i madrid. jag vill inte röka knark i buenos aires eller ligga med äventyrsresande i manila. jag vill inte ens åka till köpenhamn för att dricka öl. jag trivs bra med att läsa om narratologiska finesser och fokaliseringen i kejsarn av portugallien. jag gillar det. det är på pappret och det finns bara en sanning, och det är en sanning som någon annan har kommit på för att jag ska slippa tänka så mycket. jag gillar att åka till kristianstad med mina böcker. jag gillar att högskolan ser ut som auschwitz. jag gillar att det är dött och dammigt och blåsigt och att kaninerna utanför verkar mer levande än personalen. det passar mig bra. och när jag kommer tillbaka till min stad klockan åtta på kvällen, så gör det mig ingenting att det redan är mörkt och att ingen vill göra något kul. det gör inget. det betyder bara att jag kan åka ettan hem till hyllie, bläddra i min lyrikanalys och kanske lyssna på något riktigt tragiskt. som snow patrol, keane eller the album leaf. jag behöver ingenting mer än så. jo, kanske ett avsnitt frasier, som jag kan stirra på i en halvtimme utan att skratta eller ens le, men som får min hjärna att känna sig som om den sitter i någons huvud och inte är på drift. och sedan gör det ingenting att det är natt. då kan jag gå och lägga mig i min lillasysters säng och somna med lampan tänd. det gör ingenting. det klär mig på något sätt. och när jag vaknar är jag pigg och utvilad och fullkomligt lycklig.


om någon bara hade kunnat ge mig 900000:-, för jag har hittat min lägenhet!