-förlåt, men var kommer du ifrån egentligen?
-jag är från Leeds.
-aha. jag tyckte att du lät som en norrbo. [...] jag bodde i Sheffield ett tag.
-ahhh, ett fantastiskt ställe!
och det är det väl inte, men vet du, när man varit på en plats under tillräckligt lång tid så gror den rötter in i själen, och vart man än tar vägen sedan så känns de ingångna stigarna och invanda vyerna i hjärtat. och även om man glömmer varför man var där eller vad man gjorde, så har stämningarna och tonerna fastnat på insidan. och det finns en saknad. efter dofterna, gatorna, smakerna och ljuden. efter de som man kände då, det som man upplevde. det finns en förskönad dröm som sjunger. som om man bara kunde öppna dörren och vara där; ta en promenad till dammarna, shoppa upp sina sista pennies på the off licens eller ta en tur till reservoarerna. röka svarta sovereign i fönstret med utsikt över kyrkogården. det sitter på insidan nu, bakom allt annat gammalt bråte som man samlat på sig, i de dammiga bakersta skrymslena, dit man sällan går. som en saknad vän. som insidan av fickan i förra sommarens shorts.
-det är kanske likadant för dig, här i Malmö?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar