på väg in till postutlämningen gick jag förbi en snubbe som sålde Faktum. i kön stod jag och gjorde narr av mannen framför i mitt huvud. han var gammal och hade ful svartfärgad frisyr, alldeles för tighta jeans av tjejmodell, säkert cheap monday, en svart motörhead-tisha som avslöjade kalaskula och sprillans nya och röda converseskor utan minsta lilla repa. och så hämtade han ut ett par klyschiga vinylpaket. ha! som om inte outfiten redan avsöjat att åhåå, här har vi en musikfantast. på vägen ut gick jag förbi samma Faktumförsäljare, nu bärandes på inte endast vinbox och finöl, utan även 100 nya Nespressokapslar som jag minsann tycker att jag förtjänat.
inte nog med att jag är en jävla borgarbracka som nonchalerar hemlösa och öppet paraderar mitt livs guldkant; mitt inre skitsnack fick mig nästan att börja gråta av skam.
vem är jag och hur blev det såhär?
och inte tänker jag be några ave maria för att få förlåtelse heller. Gud är så himla ute.
2 kommentarer:
Haha! Åh, jag vet. Jag gör samma. Vad gick fel?
idag var jag på systemet, köpte en vinbox, en flarra gin och en vermouth. klirr klirr i påsen, och sen förbi ännu en Faktum-försäljare:"Äh, jag har inga kontanter." Jag är ett svin.
Skicka en kommentar