lättnaden

igår hände det äntligen. med anledning av min fina kollega och väns födelsedag hade vi en reservation på Bastard. som vi väntat och längtat! nog för att det går att få bord utan problem om man bara har lite framförhållning, men eftersom jag aldrig har någon aning om vad jag vill göra två veckor fram i tiden så har det aldrig blivit av att vi bokat. och jo, jag har varit där förut, men bara för att sitta på den lummiga gården och dricka sangria ur en fisk (inte så konstigt som det låter).

gårdagens besök var i alla fall väl värt väntan. och det gör mig glad. inte bara för att jag är helt besatt av riktigt god mat, utan kanske mest för att jag så innerligt hatar besvikelser. ni vet, när något man planerat länge, prickat in i almanackan eller rest långt för visar sig vara bajs och man nästan börjar gråta. hatar sånt.

duvlår att dö för på en krämig och mäktig bit blodpudding, mjäll kummel och en chilli där grisbogen låg i perfekta sönderkokta drivor. och bastardplankan med sånt som man älskar att frossa i men gör för sällan; späckprickiga korvar, randiga skinkbitar, paté och ovan nämnda duva. och lite vin. och fina toaletter. och fantastiskt rar service. ja, det är ungefär så jag vill ha det när jag har det som sämst.