började arbetsdagen med en gedigen utskällning; en riktig ta-i-från-tårna med höjd röst. det handlade om brist på solidaritet, arbetsskygghet och oförmåga att delegera. mina kollegor besvarade kritiken som folk gör mest. den ena surade och den andra ville inte befatta sig med sitt ansvar i konflikten och blev kompensationstrevlig när gormandet väl var över. sådana är vi, människor. rädda för skav.
nu ska jag långsamt samla på ilska, spara oförätter och lägga all svidande utmattning på hög till nästa utbrott. längtar redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar