det hjälpte inte att sitta i solen, och det hjälpte inte att ta på sig jackan. det hjälpte inte att hålla hårt. jag kunde ändå aldrig komma på det rätta att säga; jag kunde inte tänka, kunde knappt identifiera känslorna. som en vägg, och jag är så trött på att klättra, så trött på att försöka se över.
det var aldrig meningen att inte gråta. det var aldrig meningen att gråta. det var inte meningen att aldrig vara rätt. det var aldrig meningen att inte känna mig fel.
hej. idag har jag förstått saker. hej. idag har jag skakat om mig själv. hej. idag har jag haft fantomsmärtor. hej. idag vill jag vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar